Att kritisera historielöshet genom att vara historielös

Det började med att Dick Harrison skrev en kolumn i Svenska Dagbladet där han, på ett sätt som är tämligen kännetecknade för honom, förklarade att invandring var något positivt. Sedan skrev Tino Sanandaji ett blogginlägg om hur det, i motsats till vad Harrison påstår, inte alls är invandrare som har byggt Sverige och att Dick Harrison saknar historisk kontext och belägg för sina ideologiska påståenden.

Där någonstans fick jag svårt att sova.

För visst, Harrison svänger sig med generaliseringar. Det är inte vetenskaplig text han skriver, utan en debattartikel i en dagstidning. Och visst kan man, som Sanandaji verkar, tycka att det får finnas gränser för hur mycket en professor i historia som trots allt lutar sig mot sin auktoritet som just detta faktiskt får ta ut svängarna. Jag håller med Sanandaji om att det är viktigt att stöda sina påståenden på fakta.

Men det är mängder av saker i Sanandajis text som skaver. En sak binder alla dessa saker samman, nämligen historielösheten. När man talar om invandring under historisk tid så får man aldrig glömma att Sverige, så som de geografiska avgränsningar ser ut i dag, är en förhållandevis ny konstruktion. När man talar om invandring skulle det alltså lika gärna kunna gälla rysktalande karelare till Tavastland, som valloner till Mälardalen eller svear till trakterna norr om Gävle. ”Sverige” är inte ett statiskt begrepp.

Sanandaji anklagar till exempel Harrison för att sakna belägg för sina påståenden om sådant som de inflyttande tyskarna på medeltiden. Sanandaji menar, med en hänvisning till Per Gunnar Sidén, att invandringen inte alls var så betydande och att tyskarna bara kom till städerna. Texten som Sanandaji sedan länkar till är en konferenstext skriven av Sidén år 2008, och ursäkta mig om jag låter elitistisk men om man vill kritisera någon för att slarva med hänvisningar till forskning så bör man själv inte referera till konferenstexter. Det är opublicerade texter som förvisso i allmänhet innehåller ny forskning, men som inte har gått igenom det vetenskapliga maskineriet och granskats av andra sakkunniga. Sidén, som skriver sin doktorsavhandling om urbanisering 1200-1600-talet, skriver dessutom att

”Tyskarnas ekonomiska styra [sic!] var dock avsevärt större än deras andel av befolkningen. När det gäller att skapa de ekonomiska förutsättningarna för en stads demografiska tillväxt kan den tyska invandringen med dess kapital och kunskap förmodas vara en av flera faktorer som i viss utsträckning påverkade den svenska urbaniseringens förlopp under högmedeltiden och som sådan förtjänar den mer uppmärksamhet.”

Det stödjer inte Sanandajis påstående att Harrison överdriver de tyska invandrarnas betydelse, ens om vi bara talar om städer. Det ska dessutom tilläggas att det stod i den medeltida Magnus Erikssons Stadslag att andelen tyskar i rådet inte fick övergå hälften. Medeltidssvenskarna själva var alltså klart medvetna om den tyska invandringen och tyckte att det fanns skäl att hålla tyskarnas makt nere. Dessutom hämtade man kungligheter från andra länder. Albrekt av Mecklenburg var från… tja Mecklenburg, och Erik av Pommern inte alldeles oväntat från Pommern. Som om det inte vore nog styrdes Sverige, som på den tiden bestod av nuvarande Finland och delar av Ryssland, men inte av exempelvis Skåne, Halland och Jämtland, under nästan 100 år av danska kungar genom Kalmarunionen.

För att inte tala om alla danskar som ägde mark i Sverige, som gifte in sig i svenska familjer, som flyttade till vad som nu är Finland men som då var Sverige och som en tid var Ryssland. Sanandaji vill ha det till att invandrare inte alls byggde Sverige. Det första man måste göra är att definiera Sverige. Därefter måste man definiera invandrare. Sanandaji skriver:

”Men varför ska man idag överhuvudtaget bry sig om hur många invandrare Sverige hade på 1600-talet? Svaret är legitimitet. Historierevisionism som överdrivet tillskriver landets uppbyggande till invandrare är ett sätt att avlegitimisera de med svenskt ursprung.”

Man ska akta sig för historierevisionism. Det är farliga grejer. Det är minst lika farligt som att ställa ”invandrare” i motsats till ”de med svenskt ursprung” eller att försöka ta invandrare ur sin historiska kontext. Jag håller med Sanandaji om att man inte kan tillskriva gruppen invandrare hela äran för det Sverige som finns i dag. Det låter sig inte göras. Ibland kan det kanske låta som att politiker (eller en och annan historieprofessor) försöker göra det, men jag tror inte att det är syftet. Grejen är bara den att det nästan är omöjligt att tala om invandring innan det sena 1800-talets nationalstat. De röster som i dag höjs mot invandring förankras på en synnerligen bräcklig historisk grund som inte alls stödjer tanken om att hålla Sverige rent, utan – precis som Harrison skriver – att invandrare har bidragit till det Sverige vi har i dag. I debatten florerar alltför många vaga uttalanden om det historiska Sverige och svenskarna som går långt bortom särintresse för statistik och källhänvisningar. Det blir väldigt uppenbart när Sanandaji skriver så här:

”De som har bott i Sverige bara ”tre eller fyra” generationer är ytterst få till antalet. Tre till fyra generationer tillbaka så var inte ens en procent av befolkningen utrikes födda. De med svenskt ursprung har i regel förfäder som befann sig i landet när Gustav Vasa var kung, och i många fall mycket längre tillbaka.”

Här i Finland, landet som jag är invandrare i, lever det människor som har så svenskt ursprung att deras förfäder befann sig i landet när Gustav Vasa var kung. De befann sig här. I Finland. I dag kallar de sig finländare. Ska vi tacka dem för Sverige? Är de invandrare? Utvandrare? Harrison förenklar och generaliserar vad som är en oerhört komplex demografisk väv, visst. Det är fritt fram att kritisera dessa förenklingar och generaliseringar om man tycker att en historieprofessor aldrig får hänfalla till att skriva kolumner i dagstidningar. Om professorer inte får använda sitt enorma kunnande för kåserande och debatterande texter utan krav på vetenskaplig korrekthet och källhänvisningar. Men om man vill kritisera en professor för att skriva ideologiskt (vilket han alltså, enligt mig, inte gjort) så kan man inte själv slänga sig med lösryckta floskler som att de som har svenskt ursprung oftast har förfäder som bott i Sverige i över 500 år. Baserat på vad för statistik, om man får fråga? Baserat på vad för Sverige?

Jag vet inte vem Sanandaji är. Han kanske är en lysande forskare och en supertrevlig prick, vad vet jag. Jag blir bara hemskt trött när man ska tala historielöshet och någon hänvisar till svenska förfäder och Gustav Vasa. Gustav Vasa gifte sig förresten med Katarina av Sachsen-Lauenburg. Ska vi diskutera svenskheten i deras barn…?

11 thoughts on “Att kritisera historielöshet genom att vara historielös

  1. Å så bra skrivet! Vad sägs om att skriva (publicera) ett inlägg i debatten? Du har en sällsam förmåga att ge perspektiv till tidigare debattinlägg.

  2. Tack för en intressant och upplysande text! För övrigt behöver vi ju inte gå tillbaka till Gustav Vasa för att ifrågasätta kungabarnens ”svenskhet”, om en ska va sån.

  3. (I dag på svenska)

    Din text kan också kritiseras för att vara ganska historielös, och dessutom övergeneraliserande.

    Sverige är inte en ”förhållandevis ny konstruktion”. Jämfört med de flesta europeiska länder är Sverige en mycket gammal, stark och enhetlig konstruktion. Det är inte många länder som kan visa till en obruten historia från 1500-talet, och ännu färre som har hatt en så etniskt homogen befolkning det mesta av tiden. Att Sverige inte är ett ”statisk begrepp” med klart definierade gränser och en hundraprocentigt homogen befolkning sedan 1500-talet är det knappast någon som är oense om. Den argumentationen är en halmgubbe. Det är inte det det handlar om, utan om att Sverige har varit ganska unikt i sin homogenitet och obrutna historia. Sverige är ocskå ett av mycket få land i världen som inte har varit invaderat, ockuperat eller koloniserat i nämnvärd grad sedan medeltiden. Dessutom ett av världens rikaste, mest jämställda och mest välutvecklade, från långt före den moderna invandringen från lågt utvecklade länder började efter andra världskriget.

    Sverige är rätt och slätt enastående, och som granne är det sorgligt att se att svenskarna inte fattar det. Det är kanske en historisk konsekvens i det, att om man har det för bra, börjar man ta saker och ting för givet, och så går samhället i upplösning i en relativistisk, självutplånande och innehållslös gröt som inte göder annat än extremistiska rörelser. Det är i alla fall ganska tydligt att det är det som händer i Sverige i dag. Din blogg är inte det värsta jag sett, men den är ganska typisk.

    Sen övergeneraliserar både du och Harrison begreppet ”invandrare”. Det behöver inte vara fel att generalisera – det är svårt att överhuvudtaget tala om något utan att generalisera – men man kan generalisera för mycket. Det är precis vad ni gör genom att se alla invandrare som en grupp. Invandrare som invandrare, valloner som afganistaner, norrmän som libaneser. Och det är precis det som är en av Sanandajis viktigaste poänger, att invandringen i dag inte kan jämföras med invandringen förr. Sanandaji visar på ett övertygande sätt att det inte går att uppvisa något belägg för att dagens invandring är lönsam för Sverige. Att du inte problematiserar detta visar att du missat poängen.

    Det ligger också en sorts rasism gömd här, som går ut på att tillresande människor alltid är bättre för Sverige än de svenskar som redan bor i landet. Om invandring är lönsam eller inte beror givetvis på vem som invandrar. Att kunniga tyskar har berikat Skandinavien råder det ingen tvekan om, men varför skulle en somalisk analfabet vara en berikning för Sverige mer än vad en svenskfödd är? Somaliern bär inte med sig någon kunskap eller erfarenhet som Sverige behöver. Även om man, som vanligt är i Sverige, menar att somaliern på kort tid visst kan komma upp på svensk nivå i kunskap, erfarenhet och typen entreprenörskap som Sverige behöver, betyder inte det att han eller hon med det berikar Sverige mer än en svensk gör. Att tycka så är direkt rasistiskt gentemot svenskarna.

    Om man inte tycker så, utan menar att invandring är en berikning bara för att det blir flera människor, är man inne på en helt annan fråga. Då kvarstår att visa att ett land per automatik blir bättre av en större befolkning, något som mycket enkelt kan avfärdas genom att jämföra världens länders BNP med befolkningssiffrorna.

    • Om min text är övergeneraliserande så kan det eventuellt bero på att det här är en blogg. Jag generaliserar ibland här, på sätt som jag inte skulle göra om jag skrev strikt vetenskapliga texter.

      Men de sakerna som du påpekar håller jag likväl inte med om. Sverige är ett relativt nytt koncept. Inte ens i ett europeiskt perspektiv är Sverige en gammal enhet så som de nutida gränserna ser ut. År 1809 förlorade Sverige nästan en tredjedel av både yta och befolkning. Det är få europeiska länder som har haft lika stor förändring. Samtidigt får man förstås inte glömma att det inte finns stater alls förrän vid den tiden. Hur kan du skriva att det är en halmgubbe för att i nästa mening påstå exakt det du menar är halmgubben? Sverige är inte relativt homogent och har inte alls en ”obruten historia”. Det är ju just det som Harrison skriver om. Jag tycker också att Sverige är enastående! Jag älskar Sverige! Men Sveriges historia förminskas inte av att den berättas så som källorna visar den.

      Jag har många gånger tidigare påpekat det problematiska i begreppet invandrare, och jag gör det också i den här texten. Man måste definiera vad man menar med invandrare om man ska kunna diskutera begreppet. I grunden betyder det ju alla som flyttat in till landet, och då finns det gott om statistik som visar hur invandring de facto är lönsam för Sverige. Däremot är det inte lönsamt att ta emot asylsökande. Människor på flykt kostar Sverige pengar och tillför, åtminstone de första åren, inte samhället någon ekonomisk nytta. Sedan tillhör jag den gruppen människor som anser att man inte kan räkna människors värde på det sättet och att vi måste ta emot asylsökande trots att det kostar, men det är en annan sak.

      Sedan vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över att du tycker att det finns en underliggande rasism i mitt inlägg. Jag skriver att man inte ska ställa ”invandrare” mot ”svenskar” – det vill säga; man ska inte skilja på grupperna och värdera dem mot varandra. Du skriver att analfabetiska somalier inte tillför Sverige något. Och så är det jag som skriver rasistiskt? Jag tycker på intet sätt att tillresande människor är viktigare än människor som redan bor i Sverige, men problemet här ligger i definitionen av ”svensk”. Jag tycker alla svenskar är viktiga för Sverige. Det är ju svenskarna som ÄR Sverige! Men då kan man inte ställa ”invandrare” mot ”svenskar” utan måste inkludera alla Sveriges invånare i begreppet ”svenskar”. En analfabetisk somalier som får svenskt medborgarskap är därför lika svensk som Jimmy Åkesson.

  4. Övergeneralisering är aldrig OK, även på en blogg. Generalisering går inte att undvika, men det går att undvika övergeneralisering. Du blandar begreppen.

    Ja, Sveriges gränsar har ändrats genom åren, ingen tvekan om det. Det är också av den anledningen jag skrev att ingen är oense om det, så jag vet inte varför du ännu en gång påpekar att gränserna har ändrats. Att få europeiska länder har haft lika stora gränsändringar som Sverige måste jag däremot be om belägg för, för det stämmer ganska dårligt med alla historiska kartor jag har sett, och det är en del. Så sent som i 1800 var det färre än 10 av dagens 30-40 europeiska länder som ens existerade som något som kan kallas land. Det är bara en handfull länder som har varit lika stabila som Sverige. Majoriteten av dem utgörs av de gamla kolonialmakterna, vars ”gränser” och etniska sammansättning utanfor Europa dessutom har varierat enormt.

    Det vore interessant att höra vilka alla de länder är som du menar är (var) mer etniskt homogena än Sverige. Portugal och Island är kända exempel på homogena länder, och sen finns det några på ungefär samma nivå, som t.ex. Norge och Danmark och enstaka andra i Vesteuropa. Går man til Central- och Östeuropa eller til andra världsdelar, hittar man för det mesta etnisk mycket heterogena länder. Och vilka länder kan visa till en lika obruten historia som Sverige?

    Det är meningslöst att påstå att det inte fanns stater förr. Det har alltid funnits gränser, nationer och länder. Att formaliteterna som definierar dagens stater som stater inte är de samma i dag som förr, betyder inte att man kan relativisera begreppet ”Sverige” som land till något gränslöst och flytande.

    Jag är enig i att man måste denifiera begreppet invandrare bättre. Det är ett stort problem i Sverige att man inte gör det, som när man ser alla invandrare under ett och påstår i generella termer att invandring är berikande, som Harrison och många andra gör.

    Du antyder att det skulle vara rasistiskt att påstå att somaliska analfabeter inte berikar Sverige särskilt mycket. Det är det inte, om man inte anser att det beror på deras hudfärg och genetiska ursprung. Jag har svårt att tänka mig att det kan bero på det, snarare på att de är just analfabeter och dessutom bär med sig en kultur som är stark, men mycket lågt utvecklad och dårlig anpassad till ett modernt, nordeuropeiskt land. Att påstå att somalisk kultur är lika bra för samhällsutvecklingen som svensk kultur låter kanske fint i svenska kulturrelativisters öron, men det stämmer dårligt med verkligheten.

    Jag vet inte vilken statistik du referar till som visar att invandring är lönsam för Sverige. Sanandaji har visat at den moderna invandringen inte är lönsam, och det enda Harrison har kommit med som svar är lösa exempel från helt andra förhållanden. Sanandaji har många andra väl underbyggda exempel också, som t.ex. http://www.tino.us/2013/08/invandring-och-ekonomiskt-utveckling-i-malmo-botkyrka-och-sodertalje/ . Det enda jag kommer på är kommunen som visade upp att de tjänade hur mycket som helst på invandringen, men ”glömde” att berätta att pengarna till en stor del kom från statliga överföringar till just invandringen.

    I motsats till vad du verkar tro, är det inte alla som bor i Sverige som vill kalla sig svenskar. Du har kanske missat http://www.svt.se/nyheter/sverige/mattias-ahren-samer-ar-inte-svenskar ? Det är mycket naivt och kunskapslöst att tro att alla som bor i Sverige vill vara svenskar, som om det är et mål med tillvaron och det finasta som finns att vara svensk. Att den uppfattningen är så utbredd bland svenskar, måste bero på att så många svenskar inte länger har något begrepp om vad det vill säga att tillhöra en etnisk grupp och inte bryr sig om att lära av människor från andra etniska grupper hur de känner för sin etniska identitet. Jamför med vad jag skrev om att ha det för bra.

    • ”Övergeneralisering är aldrig OK, även på en blogg. Generalisering går inte att undvika, men det går att undvika övergeneralisering. Du blandar begreppen.”

      Det skulle ju kanske kunna bero på att övergeneralisering inte är det samma som att generalisera för mycket. Övergeneralisering är en lingvistisk term som betyder att (framförallt) barn gör nya ord av ord de redan kan istället för att använda de rätta orden. Det kan också vara en psykologisk term där det innebär att dra slutsatsen att en negativ händelse kommer att leda till fortsatta dito.

      ”Så sent som i 1800 var det färre än 10 av dagens 30-40 europeiska länder som ens existerade som något som kan kallas land.”

      Men det här gäller ju Sverige också. Vid freden i Fredrikshamn 1809 förlorade Sverige 1/3 av ytan och drygt 1 miljon av invånarna. Det kan du se på ungefär vilken historisk karta som helst. Om du vill hävda att Sveriges gränser de senaste 200 åren har varit stabila så är jag helt med på det, men i så fall blir det ju mer en smakfråga om man anser det vara en lång och homogen historia. Jämför med exempelvis Japan. DÄR har du lång och homogen historia.

      ”Det är meningslöst att påstå att det inte fanns stater förr. Det har alltid funnits gränser, nationer och länder.”

      Det här är helt enkelt inte sant. För Sveriges del man ta Freden i Nöteborg år 1323, som är känd för att fredsfördragen innebar den första kända östgränsen mot Ryssland. Exakt var den gränsen gick har forskarna bråkat om i evigheter. Det troligaste, och vad nuvarande forskning säger, är att man inte ens år 1323 var helt säker på var gränsen gick bortom de sydligaste delarna. Det hade ingen betydelse var gränsen gick i norr för där fanns det ändå inte tillräckligt mycket befolkning för att det skulle vara relevant. Det samma gäller Sveriges gräns norrut, mot Lappmarken. Den har varit väldigt flytande fram till kanske 1700-talet.

      Givetvis handlar det också om hur man definierar en stat. För att det ska finnas en stat borde det dock finnas en statsmakt som är stark nog att upprätthålla kontroll inom staten. Det fanns det inte i Sverige förrän tidigast på 1500-talet. Och nationer talar man inte om förrän nationalismen och då är vi på 1800-talet. Nationalstaterna är dessutom ett mer eller mindre Europeiskt fenomen. I Afrika existerar de inte på grund av kolonialismen, och det samma gäller i princip både Nord- och Sydamerika.

      ”Att formaliteterna som definierar dagens stater som stater inte är de samma i dag som förr, betyder inte att man kan relativisera begreppet ”Sverige” som land till något gränslöst och flytande.”

      Inte i dagens politik, nej, för då är ju gränserna satta – men i ett historiskt perspektiv har man inget val. När jag i min avhandling skriver att jag behandlar det Sverige under 1300-talet så måste jag definiera vad jag menar med Sverige. Det är helt självklart.

      ”Du antyder att det skulle vara rasistiskt att påstå att somaliska analfabeter inte berikar Sverige särskilt mycket. Det är det inte, om man inte anser att det beror på deras hudfärg och genetiska ursprung. Jag har svårt att tänka mig att det kan bero på det, snarare på att de är just analfabeter och dessutom bär med sig en kultur som är stark, men mycket lågt utvecklad och dårlig anpassad till ett modernt, nordeuropeiskt land”

      Alltså det här. I don’t even. Du skriver ju att somalier bär med sig en kultur som är mycket lågt utvecklad. Det förstår du väl att det är rasistiskt?

      Forskning har visat att invandring på lång sikt är ekonomiskt lönsam, men det tar många år att komma dit. Se till exempel http://www.europaportalen.se/2013/06/invandring-en-lonsam-affar-for-skattebetalare Det här gäller dessutom på relativt kort sikt – första generationen. Det Harrison talar om är heller inte enbart ekonomisk lönsamhet och dessutom har Harrison ett perspektiv som sträcker sig över 700 år tillbaka i tiden. Vill man gå mycket längre tillbaka i tiden får man överväga om inte svenskar är invandrare också. Samerna var hur som helst först.

      Jag menar inte att all invandring alltid är ekonomiskt lönsam, för det finns det inte belägg för, men ser man på invandring under många hundra år, som Harrison gör, så finns det ingen tvekan om att det varit lönsamt för Sverige. Sedan är det förstås jättestor skillnad på arbetskraftsinvandring och på flyktinginvandring. Den första är en tillgång och den andra en (åtminstone till en början) ekonomisk belastning. Hur stor belastningen blir beror dock på integrationen – inte på andelen flyktingar. Det vill säga; om man lyckas sysselsätta invandrarna och få ut dem i arbetslivet är de en ekonomisk tillgång.

      Läs för all del professor Jan Ekbergs rapport om invandringen. Han skriver bland annat att fram till 1980-talet så innebar invandringen (oavsett sort) en ekonomisk vinst men att den sedan början av 1990-talet varit en tämligen konstant kostnad. Kostnaderna har dock inte ökat sedan dess, trots att Sverige tar emot fler flyktingar nu än då. Det här rör dock bara de senaste 30 åren, inte de senaste 700. Kostnaderna vi talar om är dock runt 1,5 % av BNP.

      Sedan vill jag bara igen påpeka att jag inte tycker att det är relevant att diskutera huruvida flyktingar är ekonomiskt lönsamma, för jag anser att de förtjänar hjälp oavsett.

      ”Det är mycket naivt och kunskapslöst att tro att alla som bor i Sverige vill vara svenskar, som om det är et mål med tillvaron och det finasta som finns att vara svensk.”

      Jag har inga som helst problem med om folk som bor i Sverige inte vill kalla sig svenskar. Jag bor i Finland, men kommer aldrig att kalla mig finsk. Min poäng är bara att det inte är upp till någon annan att definiera vad man är. Det känner man själv.

      • Att ”övergeneralisering” har specifika betydelser inom lingvistik och psykologi, betyder inte att ordet inte kan ha flera andra betydelser också. Ganska många begrepp har flera betydelser. Germanska språk kan bilda hur många nya ord som helst, när som helst, genom bland annat prefigering (som inte har så manga andra betydelser). T.ex med ”över-” i betydelsen ”för mycket”. Jag tror inte att du blandar för att du blir förvirrad av de fackliga termerna, och Google visar att betydelsen i min text är väl belagd i svenska.

        Du skriver för tredje gången att Sveriges gränser inte har varit stabila, trots att ingen menar något annat. Det finns ett ord som beskriver den sortens argumentation.

        ”Du skriver ju att somalier bär med sig en kultur som är mycket lågt utvecklad. Det förstår du väl att det är rasistiskt?”

        Om jag inte får kritisera andra kulturer utan du kallar mig rasist, är du inne på en mycket farlig väg. I antropologin ska man vara relativist genom att inte applicera egna värderingar på vetenskapliga beskrivningar av olika kulturer. Det betyder absolut inte att man måste vara det i politiken också. Det går faktiskt inte, därför att politik är just att applicera värderingar på en kultur.

        Den somaliska kulturen är ett traditionellt klansamhälle utan de välfungerande myndigheter, rättssystem och infrastrukturer som mer utvecklade samhällen har. I frånvaron av detta använder man sig av t.ex. hederskodex och patriarkala strukturer för att regulera samhället. Det är helt typiskt för samhällen utan välutvecklade rättssystem. Många tror tyvärr att somalier av någon anledning ger en djupt rotad klankultur på båten strax de anländer Sverige. Det är en mycket naiv, kunskapslös och farlig uppfattning.

        Det står dig fritt att tycka att afrikanska klansamhällen är lika bra och lika utvecklade som skandinaviska välfärdssamhällen, men det är inte en uppfattning jag respekterar särskilt mycket. Jag tycker det är en uppfatning som bör bekämpas, och att det är ett av de viktigaste politiska målen idag att bekämpa den relativismen du visar upp. Om man inte får kritisera kulturer, blir det omöjligt att genomföra icke-diskriminerande politik som säkrar allas rettigheter, och man breddar vägen för parallellsamhällen och parallella rättssystem. Det är oroväckande tendenser till det i Sverige idag, och kulturrelativismen du representerar är huvudanledningen till det.

        ”Jag har inga som helst problem med om folk som bor i Sverige inte vill kalla sig svenskar.”

        Hur får du det att hänga samman med detta? ”Men då kan man inte ställa ”invandrare” mot ”svenskar” utan måste inkludera alla Sveriges invånare i begreppet ”svenskar”. En analfabetisk somalier som får svenskt medborgarskap är därför lika svensk som Jimmy Åkesson.”

        Först skriver du att alla Sveriges invånare Sverige måste kallas svenskar. Sen skriver du att det är okej om de inte vil kalla sig svenskar. Tror du invandrare som använder ordet ”svenne” kallar sig svenskar? Vad tror du dessa tänker när du kallar dem svenskar?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s