Det finns få saker som är riktigt så tillfredsställande som att få en blyg och svår katt att mjukna, att våga leka, ligga mitt på golvet och tvätta sig, försiktigt komma och luta sig mot ens hand för att bli smekt över ryggen. Från det att man hämtar dem, trötta och rädda och lovar dem att nu, nu ska de inte behöva vara rädda mer – tills man får fram den första lilla leksugna tassen och kan börja visa dem en bättre värld. Tre dagar tog det men nu har den här lilla hemlösa kattungen äntligen börjat komma fram. Och det är en härlig liten kattbörjan som döljer sig i den här taniga uppenbarelsen. Dessutom hade hon i dag besök från ett härligt par som kanske har ett tryggt hem att erbjuda…
Nyss hemkommen till oss, inne i transportburen. Så trött och så rädd att hon inte ens reagerade om man sträckte in handen.
En liten tass kom äntligen fram efter att jag i flera dagar lekt med den här pinnen ensam.
Det här är ett bra tecken!
Precis som det här. Hon litar på mig tillräckligt mycket för att ha mig sittande bakom henne när hon spanar in i nästa rum.
Hit och dit och tillbaka igen 
Oooo vad vacker katt!!
Hon är helt otroligt fin!
Ååå! ❤ Lilltassen! Bara hon går ihop med Simba så ska vi nog få henne att lita på oss också:-)
Jag vill alltså understryka att hon definitivt är paxad!
Underbar!