I dag var det Hungerdagens insamling på barnens skola, då den som ville fick lämna en peng till mat för dem som hungrar. Kombinationen av två saker gör mig förtvivlad.
1: När vi skulle skicka med pengar till barnen plockade vi fram några euro i mynt var.
2: Jag var ganska nöjd över att ha hittat en födelsedagspresent för drygt 8 euro till Tildas kompis som har kalas i kväll.
Det är så jävla sjukt. Till den som hungrar avvarar man några euro medan man spenderar dubbelt så mycket på en födelsedagspresent till ett barn som redan har allt. Men det finns hopp för framtiden. Medan han väntade på skjuts till skolan gick Vilho och tömde sin spargris för att lägga sina surt förvärvade slantar i en bössa till förmån för dem som hungrar.
Det finns så mycket vi kan lära oss av barn om prioriteringar.
Jamen usch. Det är så hjärtskärande dumt.
Visst är det!?
Vilken fin pojke du har! Min sjuåring var på vippen att behålla själv de slantar jag gav honom till hungerdagsinsamlingen.
Hahaha! Jo, både jag och hans far är synnerligen överraskade över hans initiativ. 🙂
Visst är det konstigt/otäckt hur man prioriterar. Jag är precis likadan själv, tyvärr inser jag det inte så ofta som jag skulle behöva.