Genusfotografen, sexualiseringen och det stora debattdebaclet

Med förtjusning läste jag Susannas (på Om vikten av kaniner) inlägg om Genusfotografen, innan det visade sig att det skulle bli ett helvetisk holabaloo. I inlägget skriver hon om hur Tomas Gunnarsson aka Genusfotografen har någonting ”djupt obehagligt” i sina bildanalyser och hänvisar särskilt till de bildtexter han har på bilderna från American Apparel. Först vill jag bara påpeka att jag tycker att Genusfotografen förtjänar en otrolig eloge för att han väckt det kritiska ögat hos så många, för att han reagerar på bilder som vi andra slentrianmässigt bläddrar förbi och för att han lyfter fram bilder som är väldigt problematiska i porträtteringen av kvinnan.

Därefter måste jag erkänna att jag i mångt och mycket håller med Susanna i det som jag uppfattade var hennes huvudpunkter nämligen

1) Genusfotografens ibland tämligen fria tolkningar kan i vissa fall späda på bilden av kvinnan som offret.

2) Det känns ibland som att bilder med kvinnor i sexuella kontexter alltid måste tolkas som kvinnlig underordning och sexualisering för att det ska vara en kosher tolkning.

Även om man inte håller med om de här punkterna borde det inte vara så svårt att se hur någon skulle kunna komma fram till dem (fast hon kanske inte hade gjort det, jag kanske har tolkat henne fel). De tolkningar Genusfotografen gör är baserade på könsmaktsordningen, det vill säga att det finns ett strukturellt och allestädes närvarande maktförhållande mellan män och kvinnor där de förstnämnda har ett starkt övertag. Om man, liksom jag själv till exempel, inte tycker att det är en rimlig tolkning av dagens Sverige att det finns en sådan könsmaktsordning så faller hela tolkningsramen, och jag misstänker att det är just det som jag, kanske Susanna och många andra tycker skaver med bildtolkningarna. Jo, det finns ett gigantiskt problem i sexualiserade bilder av kvinnor, av objektifiering och passivisering men alla bilder kan inte alltid tolkas i just den kontexten. Bildens skapelseprocess, tänkta publik och förväntade syfte är allt delar som måste tas i beaktande.

Med det sagt finns det inga ursäkter för American Apparel. Eftersom de har kläder för både män och kvinnor blir det pinsamt uppenbart att kvinnorna inte alls framställs som starka och sexiga utan som beroende och sexualiserade. Som i det här, med samma skjorta men olika modell.

 

Kanske är det för att jag inte har en skjorta från American Apparel, men jag går faktiskt aldrig runt endast iförd en öppen skjorta och stringtrosor och rufsar mig i håret eller drar rumpan mot väggarna. Att kvinnan är ett sexobjekt är tydligt – hon är sexig för betraktaren och inte för sig själv. Bildspråket är hämtat direkt från porrindustrin. (Och hur vet hon det? undrar ni. Jo, för att jag genom en kompis just hamnade på en Facebooksida tillhörande porrstjärnan Noelle Easton – en sida jag rapporterade som pornografisk till Facebook men som tydligen inte är tillräckligt pornografisk för att bryta mot reglerna (för vi är så jävla vana vid bilder av sexualiserade kvinnor).) Problemet är inte en bild, eller två, eller en porrstjärna som frivilligt tar av sig kläderna och låter sig betraktas, utan att sexualiseringen normaliseras genom omfattningen. Det hade varit en helt annan sak om kvinnor och män sexualiserats i liknande utsträckning eller om det varit en hyggligt jämn fördelning mellan bilder av sexualiserade kvinnor och helt vanliga diton. Det heter att sex säljer, men sanningen är att det är sexualiserade kvinnor som säljer. Med en man i samma pose som American Apparels kvinnor skulle deras tilltänkta publik förmodligen uppfattats som en helt annan. Sexualiserade män ses nämligen också ofta som feminiserade män – vilket bara det talar för att sexualisering är något främst kvinnor utsätts för.

I det här fallet är det helt tydligt att det handlar om makt – om rätten att vara ett subjekt istället för ett objekt. Kvinnorna i American Apparels fotografier ska sälja kläder men är likväl halvnakna. Som den här bilden av deras mini skirt som inte visar en miniskirt utan en anonym rumpa.

Kvinnorna är också (vilket Genusfotografen påpekar) i allmänhet framställda i barnsliga positioner. Även på bilderna under vill man sälja en kjol (som tydligen är så bra att man inte vill ha en tröja till). Det här är inte ett starkt subjekt, det är ett infantiliserat, sexualiserat objekt. Kan det vara ok ibland? Visst. Reproducerar det bilden av den sexualiserade kvinnan? Jepps. Är det ett trevligt sätt att kränga kläder? Inte i mitt tycke.

 

Som sagt, jag håller i princip med Susanna. När jag först läste hennes inlägg hade jag också tänkt kommentera på det eftersom jag tyckte att hon hade satt fingret på något viktigt. Men i kommentarsfältet under Susannas inlägg händer det obehagliga saker. Drösvis med antigenusmänniskor hade redan hittat dit och hackat ner på allt från könsmaktsordning till strukturer. Nu, några timmar senare har de mångdubblats och blivit värre. Nu talas det om den ”fascistiska genusextremismen”, problemen med kvinnosynen i islam, om radikalfeminister som ”bjäbbande hundar”, om att Genusfotografen är en idiot, om sexuell selektion (det eviga svaret) och så vidare. Ett typiskt kommentarsfält som jag  av självbevarelsedrift kommer att undvika. Det som händer i kommentarsfältet, på länkande antigenusbloggar och Twitterkonton är allt det där som gör att jag tycker genus är så viktigt: mannens sexuella lust får bestämma, islamofobin frodas (wtf?), anklagelser, missförstånd, oförstånd och allt groteskt mansdominerat.

Å andra sidan vet jag inte om en del av dem som gått till Genusfotografens (förvisso vid det här laget väl behövliga) försvar egentligen är så mycket bättre. Jag har stött på sådana som menar att Genusfotografen utmålats som sexist och pedofil och att det är ett drev drivet av skitmänniskor, vilket förstås är möjligt men inte har någon grund i Susannas inlägg. Det borde gå att läsa välformulerade men kritiska inlägg utan att få spel. Hålla med behöver man ju inte, men vad som en gång var sakligt blir blåst fullkomligt bortom proportioner.

För grejen är den att sexualiseringen av kvinnokroppen är ett verkligt problem och inte ens kvinnor i länder utan allenarådande könsmaktsordning kommer undan effekterna (i form av utseendehysteri, våldtäktskultur och så vidare). Det, å andra sidan, betyder inte nödvändigtvis att alla kvinnor konsekvent är förtryckta av patriarkatets Photoshop eller att alla bilder med sexiga kvinnor på måste rannsakas och förkastas. Det behövs nyanser, både i bilderna, i tolkningen av dem och i debatten kring dessa saker.

 

 

10 thoughts on “Genusfotografen, sexualiseringen och det stora debattdebaclet

  1. Jättebra skrivet! Skönt att läsa något som förutsätter att man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.

    ”Problemet är inte en bild, eller två, eller en porrstjärna som frivilligt tar av sig kläderna och låter sig betraktas, utan att sexualiseringen normaliseras genom omfattningen. Det hade varit en helt annan sak om kvinnor och män sexualiserats i liknande utsträckning eller om det varit en hyggligt jämn fördelning mellan bilder av sexualiserade kvinnor och helt vanliga diton.”

    Ska jag lägga på minnet och dra fram nästa gång jag behöver argumentet!

  2. Nu har jag inte läst inlägget du refererar till särskilt noga, men jag har svårt att hålla med om att Genusfotografen skulle bidra till att spä på bilden av kvinnan som underlägsen och passivt objekt bara för att han framhåller det sexistiska i de bilder han kommenterar. Och visst kanske han väljer ut relativt extrema tolkningar av en del bilder men jag vet inte om jag tycker det är ett problem värt att kritisera faktiskt.

    Hursomhelst, vad jag tänkte skriva var att jag tror att det här med kvinnan som ett objekt som ska åtrås av en man, av den manliga blicken, osv, är så djupt rotat i vår kultur att de allra flesta kvinnor har internaliserat den bilden som en del av sig själva, ofta kanske utan att ens vara medvetna om det. Det där med att kvinnan faktiskt själv kan ha valt att posera med ett finger i munnen och en come-hither-blick (eller hur nu Susanna uttryckte sig) – jo självklart kan hon det, men det är fortfarande ett agerande utifrån premissen att hon ska bli åtrådd av en man. Mannens lust står i fokus, inte hennes. Hennes är bara ett verktyg för att kåta upp mannen. Obs att jag inte säger att det är fel per definition, jag säger bara att det är en begränsande faktor för kvinnans möjligheter att vara ett sexuellt subjekt på riktigt och inte bara utifrån förutsättningen att hennes agerande ska vara tilltalande för män.

    Sen är det ju så att tolkningar blir olika beroende på vilka förutsättningar och förkunskaper man har. Jag läste nyss två inlägg av Kakan Hermansson (också om sexualiserade bilder på kvinnor) som sätter fingret på just detta, inläggen från 26 resp 29 mars: http://nojesguiden.se/kakan . Exemplet handlar om en tavla som tolkas olika beroende på vilka förkunskaper man har om konstnären – betyder det då att en av tolkningarna är fel? Är tavlan problematisk/sexistisk trots att den inte tolkas som sexistisk av personen som har bäst kännedom om konstnären? Intressanta frågeställningar.

    • Bildtolkningar är ju alltid just tolkningar. Sedan kan det förstås finnas mer eller mindre trovärdiga tolkningar och i allmänhet tycker jag att Genusfotografen är helt spot on. Däremot finns det tillfällen då han, i mitt tycke, drar det för långt – som att det inte finns ett sätt att porträttera sexiga och/eller starka kvinnor alls. Ibland reagerar jag också på att de tolkningarna som han gör inte bara påpekar att det finns problem med bilden, utan väldigt bokstavligt ger tolkningen och ju bokstavligare tolkning desto svårare att göra den giltig. Typexempel skulle vara amningsBHn som han ser som en sexualiserad bild där babyn är en 40-årig gubbe men som jag tolkar som en BH för den kvinna som vill känna sig sexig trots att hon ammar (vilket jag personligen hade stort behov av då när det begav sig).

      Kanske skulle man efterlysa också fler dimensioner av kvinnlig sexighet i bildspråk? Så kanske det inte blir riktigt så enkelspårigt som det är nu.

  3. Det mest deprimerande i sammanhänget är nog ändå timingen. Aldrig har han så rätt som när han pratar om American Apparel – ändå är det då man går på om att alla bilder jämt minsann är sexism enligt honom. Man callar han som skriker varg när det fullt synligt är en vargflock på väg mot honom. Ta t ex vad Therese Boman säger i Expressen:

    ”Att den är sexuell råder det ingen tvekan om. Men att förutsätta att en bild som skildrar en kvinna i en sexuell situation automatiskt implicerar hot om våld eller tvång – vad är det för syn på kvinnlig sexualitet?”

    Det där hade kanske varit relevant om det inte vore för att American Apparels explicita policy nerkokt är att göra ”provokativ reklam”, vilket i praktiken gått ut på att pusha bilden av kvinnan som mäns sexleksaker. Vilket fortfarande är en deprimerande inflytelserik struktur i dagens samhälle (den kanske inte är allomfattande men nog fan finns den och nog fan spelar den roll).

    Man kan kanske inte alltid göra den tolkningen, men att ta upp den kritiken i det här sammanhanget gör att man argumenterar för att man aldrig kan göra det – och då blir man lika extrem som genusfotografen anklagats för att vara.

    Sen minns jag inte var jag läst det, men jag har för mig att någon i sammanhanget i princip sagt att hans tolkningar mest är en produkt av hans egna livliga fantasi. Jag tror det är därifrån pedofilanklagelserna kommit (eftersom det kommit när han själv gjort pedofiltolkningar ”det den här bilden förmedlar är att modellen är ett barn som man kan ligga med” ”det där är bara en produkt av din egen fantasi”, typ). Sexist är betydligt lättare – det känns nämligen som det är det som är kontentan i blogginlägget du länkar (han förtrycker ju kvinnors sexuella uttryck!).

    Vad gäller sansade svar så tyckte jag det här uttryckte det bra: http://nojesguiden.se/artiklar/hanna-friden-missbruka-inte-begreppet-slutshaming-for-att-forsvara-american-apparel-mannen

    Den här kändes också rätt sansad: http://malinmichea.blogspot.se/2014/04/de-kallar-det-moralpanik-nsfw.html

    • Jo alltså, att lyfta upp just tolkningarna av AA som övertolkningar känns ju rätt märkligt. Stora delar av AAs bilder är ju liksom bara åt helvete, det kommer man inte i från. De bilderna är alltför nära det bildspråk som används i fall där kvinnor på riktigt råkar illa ut och blir utnyttjade, och har endast i undantagsfall att göra med kvinnors egen vilja.

  4. FANTASTISKT skrivet. älskar att du skriver utifrån flera perspektiv. kanske passar det sämre i dagens medieklimat, men jag hoppas att du inte tappar läsare pga av detta utom snarare tvärtom: röster som din, som vågar ta emot och kritisera hela spektrat av åsikter, behövs verkligen!!!

  5. Pingback: Din diffusa weltschmerz kan vara ikonofobi | Jakten på berättelsen

  6. Jag gillar vad Genusfotografen gör. Jag har nog själv blivit kritiskare mot bilder efter att jag började läsa vad han skriver. Men ibland känns det som om Genusfotografen är det centrala, inte sakfrågan. Och ibland slår det över. Ibland är jag osäker vem som har rätt. Vem skall ha tolkningsföreträde?

    Reklamer måste få vara vågade. Reklamer måste också få driva med oss. Men det är bra se det stereotypa i reklamer, det är där Genusfotografen gör mest för mig. Det behöver inte bara vara frågan om kvinnan som sexobjekt, det kan lika väl vara kvinnan som lagar mat åt de blonda barnen medan mannen läser dagstidningen.

    Vad det kommer till Facebook och sexualisering är jag lite tudelad. Facebooks track record tyder väl mera på att de överreagerat. Och i fallet med Noelle Easton hoppas jag det är ett medvetet val hon gör. Jag vet inte riktigt hur ickeobjektifierande ickestereotyp porr skulle se ut. Jag prövade anmäla tre av de värre bilderna och Facebook plockade bort en av dem. Men vid många bilder är jag ganska i valet och kvalet om de borde tillåtas eller inte på Facebook. Ok, jag tycker de är osmakliga och vill inte min 13-åring (för yngre får man ju inte vara…) surfar in på hennes sida. Men det samma gäller med så mycket annat på nätet. Sen det att hon inte är en size zero ger mig av någon anledning lite dåligt samvete. Jag försöker se framför mig bilden av en lite mera normalt utrustad kvinna och undrar hur jag då skulle reagera på bilderna. Eller om de var bättre eller sämre utförda.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s