Kvinnornas makthistoria

I dag formligen bubblar min Facebook-feed av glada tillrop med anledning av en debattartikel i DN. Den handlar om den föråldrade synen på historia som framförallt skolans historieböcker sprider, och om hur historien är full av kvinnor med makt om man bara låter bli att tro på myten om mannens excellens. Ja, allt det där är ju saker som den trogna bloggläsaren redan vet. Ni läste säkert DN:s artikel, nickade förnöjt och bah ”jojo, det där är ju precis vad Charlotte brukar säga”.

På många vis är debattartikeln nära relaterad till vad jag skrev i går, om den manliga normen. Det handlar om förutfattade meningar om vad som är viktigt och vem som har gjort det. För det finns fortfarande folk i dag (inte bland historikerna, men bland internetdebattörerna) som på fullaste allvar menar att anledningen till att kvinnor inte är med i historieböckerna är att kvinnor inte har gjort något av historiskt värde. Detta med ungefär samma logik som man hävdar att det inte finns kompetenta kvinnor till styrelseposter eller kvinnliga experter att uttala sig i media. (En blindhet som i vår tid lade grunden för till exempel Rättviseförmedlingen.) Det finns någonting så oerhört förmätet i att att luta sig tillbaka och svälja ”the master narrative” utan att ifrågasätta att hälften av jordens befolkning endast på grund av sitt kön inte har bidragit till samhällsutvecklingen. Alltså. Va.

Nej. Det här är ett ämne som måste lyftas fram igen och igen och igen. Om hundra år ska inte fördelningen av utrymme för viktiga män och viktiga kvinnor vara lika sned som den är nu, och har varit de senaste hundra åren. För en synnerligen illustrativ bild hänvisar jag till ett inlägg jag skrev för ett och halvt år sedan. Här. Det är fortfarande väldigt aktuellt.

Och så bara för att jag inte kan låta bli att vara petig: Jag gillar INTE DN:s rubrik på debattartikeln, ”det var kvinnor som styrde”. Det var förstås inte bara kvinnor som styrde, på samma sätt som det inte var bara män som styrde. Hela poängen är väl att det var betydligt mer komplext än så. Dessutom står det i faktarutan att kvinnan var omyndig, vilket är en sanning med modifikation. Kvinnor under medeltiden var inte omyndiga, åtminstone inte i ordets nutida bemärkelse.

7 thoughts on “Kvinnornas makthistoria

  1. Mycket viktigt påpekat av dig. Men det visar inte att historien är felskriven. Det visar mer att den är feltolkad och dessutom den stora faran att bilda sig uppfattningar och åsikter med stöd av historiska fakta som aldrig inträffat. Okunnighet och historielöshet är de stora farorna mot demokratin.
    När jag läser om slaget vid Mjölkalånga 1318 på Wikipedia så inser jag lite vad du menar. Inte ett ord om de båda hertigarnas änkor som jag vet från andra källor hade stor inverkan på det så kallade hertigpartiet då konsekvenserna efter Nyköpings gästabud reddes ut. Ett exempel på kvinnor som ”gömts” undan i den historiska texten även om det inte direkt är till förmån för nån man.

    • Jag ser inte någon skillnad på historieskrivning och historietolkning. All skrivning av historia är ju tolkningar som gjorts.

      Och jag tror inte att kvinnor nödvändigtvis gömts undan till förmån för män med flit, även om det förstås är vad resultat ofta blir. Problemet är väl snarare att man förutsett att kvinnor inte kunde ha påverkat för att det, när historieskrivningen på allvar började på 1800-talet, var otänkbart att kvinnor deltog i samhällsutvecklingen.

      • Jag argumenterar inte emot men vill klarlägga vad jag menar.
        Historien är det som har skett, helt objektivt. För att beskriva historien tolkar vi arkeologiska fynd, artefakter, urkunder, andra dokument etc och skriver vår historia. Det tillkommer ständigt nya tolkbara fynd som förändrar och förnyar. Dessutom kan historiebeskrivningen påverkas av ideologiska och dogmatiska skäl. Det är inte helt fel att säga att all historia innehåller feltolkningar och aldrig kan beskriva historien perfekt.
        Mitt exempel med de båda hertigänkorna Ingeborg och Ingeborg som satte upp en här för att hämnas sina män Valdemar och Erik i slaget vid Mjölkalånga 1318 visar att trots att man kan dra slutsatsen att de båda änkorna blev ”herrar” i sina respektive hus och det då bildade Hertigpartiet inte kunde existera utan dem, så nämns de inte i flertalet historiska beskrivningar. Exempelvis Wikipedia.
        Förlåt den hemskt långa meningen.

        • Ah! Jag tror inte att det finns någon objektiv historia alls. Det är ALLTID en fråga om perspektiv. Det vill säga, inte ens bortom vad historikerna tolkar så existerar det en objektiv historia. Inte ens årtal är objektiva eftersom det finns många olika tideräkningar. Redan att säga att något hände 1318 är ett ställningstagande. 🙂 Ganska meta…

          • Överens därvidlag, mycket meta! 😉
            Eftersom du studerar och skriver en avhandling om kvinnors juridiska position under medeltiden kan jag inte vänta på ditt svar till Anna nedan. (Jag beskriver kanske ditt forskningsområde felaktigt men ändå.)

  2. Du skriver att det är en sanning med modifikation att kvinnan var omyndig på medeltiden. Beror det på att lagar om myndighet inte hade formulerat då ännu? När började det formuleras äktenskapslagar och lagar kring myndighet? Var det iom att dessa lagar infördes som kvinnor rent juridiskt underordnades och patriarkatet befästes?

    Eller hur hänger det ihop?

    • Jag ska ta itu med den här frågan när jag har bättre tid! Det fanns lagar om myndighet, men det är väldigt oklart vad myndighet egentligen innebar.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s