Genusvetenskapens vetenskaplighet och motståndet mot forskning om kvinnor

I går hamnade jag  i en diskussion om genusvetenskapens vetenskaplighet. *plats för förvånade utrop* Det var med en man som tyckte att genusvetenskap är baserat på ideologi, inte vetenskap. *alla drar chockade efter andan* En man som tröttnat på feminismen och som tycker att det är ovetenskapligt att inte ta de biologiska skillnaderna i beaktande. *SURPRISE*

Det finns en aspekt av det där resonemanget som jag tidigare inte har velat ta i, för att jag klamrat mig fast vid tanken på att ingen faktiskt på riktigt kan tycka så, men nu har jag sett det där mönstret så många gånger, hört samma argument i så många format att det inte råder något tvivel: de flesta av de män som är emot genusvetenskap är det för att de inte tycker att kvinnor är ett lämpligt forskningsobjekt.

Jo. Genusvetenskap håller ju inte bara på med forskning om kvinnor utan om genus i största allmänhet. Forskning på enbart mäns upplevelser och historia har bedrivits inom genusvetenskapen i årtionden redan. Det verkar bara vara en av många saker som undgått kritikerna.

Så vad är de då kritiska emot? Oftast känner de inte till genusvetenskapens metoder. I allmänhet vet de ingenting mer om teorierna annat än att de hört om något som kallas könsmaktsordningen och som betyder att alla ska bli kvinnor därför att män är onda. Inte heller har de läst genusvetenskaplig forskning bortom några korta referat ur Judith Butler och därför tror att all genusvetenskap utgår från att människan är en tabula rasa och att biologi har nada betydelse. Kunskapen om vad genusvetenskap handlar om är milt sagt bristfällig, och intresset av att lära sig lyser med sin frånvaro. Det är alltså inte själva genusvetenskapen man egentligen är kritisk mot.

Men verkligen, vad är de kritiska mot? Mot forskningsobjektet, vilket de tror är kvinnan. En man gjorde jämförelsen att det inte skulle vara ok att forska på specifikt afroamerikaner heller. Och här kan jag inte låta bli att tänka lite på begreppet vita, kränkta män. För det är här någonstans som det begreppet föddes. Man ska inte forska specifikt på kvinnor och man ska inte forska specifikt på till exempel afroamerikaner. Problemet är bara att forskning måste vara specifik. Den måste ha ett objekt som skiljer sig från andra objekt. Och om man forskar om erfarenheter av att vara någon, så är det en jävligt stor skillnad på om man är kvinna eller man, afroamerikan eller vit. De resultat man får av att forska på medelålders vita män kan inte automatiskt appliceras på dem som inte är just medelålders vita män. Det är inte sexistiskt eller rasistiskt, utan tvärtom: öppet för att alla inte har det likadant. Fram till kvinnovetenskapen började etableras som ämne i slutet av 1960-talet utgick i princip all forskning från den vita medelålders mannen. För mitt eget ämne, historia, är det pinsamt tydligt. Det är inte en sak som debatteras inom forskningen. Det är ett faktum. Därför fanns det, och finns i viss mån fortfarande, en hel del luckor att fylla, erfarenheter att beskriva, perspektiv att vidga innan man kan börja med generella analyser. När den vita medelålders kvinnans historia och erfarenheter samlats in blev kvinnovetenskap genusvetenskap. Fokus flyttades från kvinnorna till genus. (Och kvar att undersöka finns förstås mängder av aspekter; barn, homosexuella, romer, samer, handikappade unt so weiter. Det är på gång.)

För den som trodde något annat kan jag meddela att genusforskning behövs. Det finns nämligen en oerhörd mängd orättvisor kvar i samhället. Men, och det här är viktigt så läs det flera gånger, genusvetenskap sysslar inte med att rätta orättvisor. Igen alltså; genusvetenskap sysslar inte med att rätta orättvisor. Ok? Det genusvetenskap kan bidra med vad gäller jämställdhet mellan könen är att påvisa och upplysa om orättvisor som uppkommit av stereotypa uppfattningar om vad som är manligt och vad som är kvinnligt. I vårt samhälle är det flest sådana orättvisor som drabbar kvinnor, men det betyder inte (och läs det här igen också, om det känns svårt att greppa) att genusvetenskap inte också lyfter fram och påpekar orättvisor som drabbar män. Ok? Hur orättvisorna sedan ska rättas till är upp till våra folkvalda politiker att avgöra. Genusvetaren kryper tillbaka till sitt arbetsrum och fortsätter sin forskning.

För att göra det hela enklare tar jag ett exempel som av förklarliga anledningar ligger mig mycket varmt om hjärtat (tack, Lasse, för länken!). Forskning har visat att det är lättare för män än för kvinnor att få forskningsanslag. Det här är inte grundat i biologi. Inte heller är det påhittad rabiatfeministisk hata-män-propaganda. Det är en av många orättvisor som ingen skulle ha upptäckt om inte genusforskningen skulle vara inriktad på att analysera socialt konstruerade skillnader mellan män och kvinnor. Agnes Wold gjorde i början av 90-talet forskning som visade att även de sämsta männen hade bättre chans att få pengar till sin forskning än de duktigaste kvinnorna, för att män ses som mer kompetenta än kvinnor. För det blev hon av med jobbet. I dag är det dock betydligt mer jämställt med forskningsanslagen, just för att det finns en medvetenhet om tendenserna att döma män och kvinnor efter olika måttstockar. Trots det klassas även i dag en kvinnlig forskare som arbetar tillsammans med andra meriterade forskare som i behov av stöd, medan en manlig forskare uppfattas som särskilt meriterad. Det här är saker som kan åtgärdas med medvetenhet om fallgroparna. Kommer det att drabba män? Jepsulis. Agnes Wolds forskning visade nämligen att vid en tjänstetillsättning 1995 gick 22 av 26 tjänster till män. I dag får 10% av männen som sökte forskningsanslag positivt besked, och 8 % av kvinnorna. Män hade alltså i jämförelse med innan sexismen i anslagsgivande uppdagades betydligt lättare att få anslag än vad de har i dag. Och för att göra det alldeles tydligt, det är alltså inte så att kvinnor numer får forskningsanslag de inte är förtjänta av bara för att de är kvinnor utan de konkurrerar nu med män på mer lika villkor. På 90-talet var kvinnor tvungna att vara mer än dubbelt så meriterade som män för att klassas som lika kompetenta.

Det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Men det finns också skillnader mellan män och kvinnor som inte har någon biologisk grund och som förtjänar att uppmärksammas för att de begränsar oss.

Varje gång någon kommer och säger att genusvetenskap är ideologiskt trams gråter en kattunge. Och jag blir jävligt förbannad. För grejen är att genom att säga att genusvetenskap är ideologiskt och inte vilar på samma vetenskapliga grunder som annan forskning pissar man inte bara på mig och alla andra hårt arbetande forskare, utan man säger också mycket effektivt att det inte är värt att ta kvinnor och kvinnors erfarenheter i beaktande. För kritiken är inte mot metoder, mot teorier, mot det som är vetenskap, utan mot forskning om (och ofta av) kvinnor. Det finns så många djupt problematiska aspekter av det att jag inte ens vet var jag ska börja.

Så jag avslutar.

Det finns socialt konstruerade skillnader mellan män och kvinnor som gör att vi inte behandlas lika och som ett samhälle som vurmar om individens frihet borde vara intresserade av att upptäcka. Det är genusvetenskapens bidrag. Vad politiker, feminister och andra gör med de bidraget är en helt annan sak. Det är ideologi och politik. Det är inte vetenskap. Ok? Ok.

58 thoughts on “Genusvetenskapens vetenskaplighet och motståndet mot forskning om kvinnor

  1. Ibland undrar man om genusvetenskap egentligen är för komplicerat för gemene man. Lite sådär som att förklara Higgsbossonen?

    Något som jag aldrig funderat tidigare på är under vad genusvetenskap riktigt hör. (Eller så har jag bara skummat förbi det här?) För att ta en analogi och kanske tillräckligt med hjärntråd åt mig. Låt oss säga genusvetenskap är en lägenhet i ett höghus. Vad kallas höghuset och stadsdelen det står i? Och vem är grannen?

    • Genusvetenskap står väl för sig själv, precis som historia, men hör i allmänhet under humaniora. Sedan finns det förstås en sådan aspekt som borde genusvetenskap ha en egen institution eller borde det integreras med alla andra ämnen och bli en konstant i all forskning. Ibland lutar jag åt det senare.

      • WHAT!?!?!?!?! Varför i all världens värld skulle genusvetenskap vara en konstant i all forskning?
        Om det överhuvud taget är något som borde vara en del av all forskning så borde det väl i så fall vara vetenskapsteori, logik och matematisk statistik. Att säga att genusvetenskap (oavsett vad man har för inställning till ämnet) borde vara en konstant i all forskning är väl ungefär lika intelligent som att säga att partikelfysik eller organisk kemi borde vara det.

      • På vilket sätt skulle det integreras i alla andra ämnen? Eller ja, jag förstår det behöver integreras, men det kan ju inte vara i de integrerade ämnena som forskningen i genusvetenskap görs? I de andra ämnena skall den väl närmast vara ett verktyg?

    • ”för komplicerat för gemene man”, nä, give me a break. Det finns gott om böcker som ger begripliga förklaringar av Einsteins relativitetsteori. Den speciella relativitetsteorins matematik kan till och med en riktigt skärpt gymnasist sätta sig in, den allmänna relativitetsteorins matematik (tensorkalkyl) är tydligen rätt avancerad, men oavsett om man är kapabel eller inte att begripa matematiken bakom teorierna så går de att förklara begripligt även för en lekman som helt saknar nödvändiga matematiska kunskaper.
      De flesta har ett hum om hur en bil fungerar, eller kan lätt skaffa sig tillräcklig kunskap för en förståelse om det på en dag eller två, utan att för den sakens skull behöva de nödvändiga kunskaperna i aredoynamik eller hållfasthetslära som ingenjörerna som designar bilar sitter inne med.
      Så … genusvetenskap för komplicerat … nädu, den gubben går inte hem hos mig.
      Klarar man inte av att göra den begriplig för lekmannen visar det antingen på att man saknar kommunikativ förmåga eller att det är nåt lurt med ämnet. Förmodligen bägge delarna.

        • I så fall är det nog snarare viljan att förklara som saknas. Det tycks snarare vara regel än undantag att de på den sidan snäpsar av med att de inte tänker undervisa eller säger till den de diskuterar med att ”läs på” (utan att ge några specifika tips om vad som skall läsas, bara generalisingar som ”gott om feministisk forskning” (jag besparar dig ”hela feministiska bibliotek”)) och blockar.
          Och som någon (bashflak?) så mycket riktigt påpekade, hur kan man göra vetenskapliga studier som i hög grad grundar sig på statistik utan att studera grundläggande statistisk?
          De genusvetenskapliga slutsatserna verkar påfallande ofta grunda sig på resultat framtagna med verktyg man inte begriper sig på (eg. statistik). Så varför skall man då sätta någon tilltro till dem. De av oss som kritiserar resultaten har påfallande ofta kunskaper i statistik och logik som ger vår kritik tyngd.
          Jag tänker läsa förslaget jag fick av dig förut. Du verkade ha gjort ett bra jobb själv i ditt arbete (baserat på den input jag fått från de andra på GD) så jag hoppas att boken du rekommenderade är givande.
          Jag kan mycket väl tänka mig genusvetenskap som ett giltigt forskningsområde, jag gjorde själv ett litet utkast till en fungerande genusvetenskap i kommentar på Tanja Bergkvists blogg. Men dagens genusvetenskap ser mer ut som en politisk ideologi (och i mitt tycke en dålig sådan) än som en vetenskap.
          Och om jag (och andra kritiker) har fel så ligger felet i allra högsta grad hos genusvetenskaparna själva. Vems är ansvaret om vi felaktigt skulle jämställa genusvetenskap med frenologi? Jag och många andra med mig har lagt ner mycket av vår tid (vår fritid, eftersom vi har andra prioriteter i livet än att läsa 280 poäng genusvetenskap på akademisk nivå) på att försöka hitta något vettigt och begripligt inom ämnesområdet. Och vi går bet. Vems är felet. Det är inte för att vi inte har försökt. Om genusvetenskaparna lade ner hälften så mycket energi på att lära sig statistik och logik som vi har lagt ner på genusvetenskap, skulle det förmodligen revolutionera ämnesområdet.
          Det finns gott om texter på den naturvetenskapliga och tekniska sidan som är begripliga för lekmän. Om de klarar av att göra sig begripliga, varför klarar inte genusveterna av att göra det?

      • Själv tycker jag den mest intuitiva förklaringen till att man kan förklara relativitetsteori för en lekman så hen förstår men inte genusteori är för att genusteori är mer svårförklarat och svårgreppat. Vilket inte är konstigt om man betänker att naturvetenskapliga teorier brukar förhållandevis enkla, isolerade och fokuserade företeelser.

      • Du missade helt min poäng. (Dessutom nämnde jag medvetet inte relativitetsteorin. ;-P)

        Om det är så svårt förstå genusvetenskap att den kräver studier för att förstå så kommer gemene man (eller ens kvinna) aldrig att sätta sig in i det och därmed inte förstå vad det handlar om.

        I dagens värld har de flesta inte den blekaste aning om hur en bil egentligen fungerar. Att köra bil är ungefär som att leva i dagens värld, att förstå genusvetenskap betyder man ser mönster i trafiken. De flesta har en uppfattning om vilket som är snabbaste rutten från A till B. Det är oftast den rutt de kört tidigare.

        Med tanke på hur många som enligt Charlotte inte förstår vad genusvetenskap går ut på så lutar jag åt att jag har rätt.

  2. Inte heller har de läst genusvetenskaplig forskning bortom några korta referat ur Judith Butler och därför tror att all genusvetenskap utgår från att människan är en tabula rasa och att biologi har nada betydelse.

    Men Charlotte då, så fräckt skrivet! De flesta som kritiserar genusforskning har ju sett åtminstone ett avsnitt av Hjernevask också!!11!! Därefter så har det okritiskt svalt några bisarra påståenden om att Norge skulle ha dragit in alla statsanslag till genusforskning (hur skulle det ens ha gått till? Fattar inte…)

    Skämt åsido, ett jättebra inlägg! Sedan vill jag bara betona att Agnes Wold är professor i klinisk bakteriologi tillika överläkare, innan nu någon kommer och yrar nåt om människor som inte begriper sig på biologi.

    • Förlåt. Jag glömde att Hjernevask = sanning.

      Och det är en viktig påpekan om Agnes Wold! Undrade när någon skulle slå ner mot henne som ideologiskt driven, precis som mot Gunilla Krantz.

  3. Ok. Bra. Kan nån rekommendera en bra introduktionstext till vetenskapen?
    Jag har läst Yvonne Hirdmans ”Genus: om det stabilas föränderliga former” och det var den värsta smörja jag kan tänka mig. Jag har läst lite annat också, som mig veterligt ingåri genuskurser, men vet inte om de ses som vetenskapliga. Hirdman var i alla fall, vad jag förstått, en centralfigur i maktutredningen som har inverkat kraftigt på svensk politik, och hon är vad jag förstår också en äkta genusvetenskapare, och ”Genus: om det stabilas föränderliga former” räknas vad jag kan förstå också som en del av henne vetenskapliga arbete. Om om den är representativ för fältet, så är det defintivt ingen vetenskap.
    Man möts ofta av att man ”skall läsa på”, men jag har aldrig sett någon rekommendera en bra introduktionstext, antingen rekommenderas man inget alls, eller också får man en lång lista av saker som skulle ta flera år att tröska sig igenom.
    Det är inga svårigheter alls att hitta grundläggande inledande böcker i ämnen som matematik, fysik, kemi och tekniska ämnen. Och det är faktiskt ett kriterium jag har på vetenskap.
    Jag skulle glatt läsa en bra introduktionsbok till ämnet, om bara någon kunde rekommendera en. För jag har aldrig lyckats hitta någon på egen hand, och jag har ingen lust att plöja igenom hundratals böcker för att kunna slutgiltigt avgöra om man har eller inte har på fötterna när man kallar det en vetenskap.

  4. Spontant tycker jag att ditt inlägg är fullt av halmgubbar, men jag har inte ork att gå i debatt om alla de detaljerna just nu.

    I stället kan du kanske svara på det här: 1) Varför är det så vanligt att genusvetare svävar ut i postmodernistiskt flumspråk i stället för den torra raka sakprosa som andra forskningsfält tillämpar? Jag har förvisso sett mycket flum inom andra fält också, t.ex. när jag läste ekonomi och ledarskapsteori, men inget som kommer i närheten av vissa genustexter.
    2) Varför bygger så mycket av genusämnet på filosofiska betraktelser, snarare än empiri?
    3) Samhällets mål för jämställdhet är numera huvudsakligen matematiskt och när jämställdhet ska diskuteras handlar det väldigt ofta om tolkning av statistik. Hur kommer det sig då att genusvetare betraktas som experter på jämställdhet, trots att de inte läser någon statistik i sin grundutbildning?

    • Spontant tycker jag att din kommentar är full av halmgubbar, men jag orkar inte heller debattera detaljerna nu.

      1: Vad grundar du det på?
      2: Vad grundar du det på?
      3: Vad grundar du det på?

      Hade dina frågor varit grundade på något annat än fördomar hade jag kunnat ta dem på större allvar. Har du, handen på hjärtat, verkligen läst tillräckligt mycket genusvetenskap för att uttala dig om vad som är vanligt inom forskningsfältet?

      • Det har skrivits åtminstone två examensarbeten som handlat om min egen blogg, det ena vid en genusvetenskaplig institution och det andra vid en statsvetenskaplig institution med feministisk analys som verktyg. I de arbetena finns det gott om exempel på 2) postmodernt flum och 3) filosofiska betraktelser snarare än empiri. Menar du att dessa båda uppsatser skulle vara unika eller ovanliga inom genusvetenskapen?

        Fråga 3) baseras på research jag gjorde inför ett blogginlägg, där jag gick genom kursplanerna för genusutbildningarna vid ett antal svenska universtitet.

        http://bashflak.wordpress.com/2012/11/23/genus-och-statistik/

        • Så du har läst två uppsatser skrivna på magisternivå och drar därifrån slutsatsen om vad mycket av ämnet bygger på? Vad säger det om dina egna statistiska kunskaper?

        • Nedanstående textstycke är klippt från en uppsats i genusvetenskap som analyserar min egen blogg, jämte ett tiotal andra jämställdister. Jag ser jag all anledning att ifrågasätta nyttan för både samhället och individen, av att mina skattepengar går till att lära studenter skriva textstycken som nedanstående. Vem i vuxenvärlden vill betala för att det produceras texter som den här? Och hur kan denna färdighet ge framtida bröd på bordet till studenten? WTF?

          Även om det inte förekommer någon slutgiltig fixering hos diskursen måste det finnas partiella fixeringar, diskursen måste fixeras för stunden. Annars skulle differensflödet vara omöjligt. [69] Differensflödet utgörs av alla de möjliga betydelsefixeringar som finns inom det diskursiva fältet, alla element. För att undergräva en betydelse hos en diskurs krävs det att betydelse finns i form av mångtydiga element. Trots att en total fixering av diskursen är omöjlig existerar fortfarande försöket att konstruera detta omöjliga. Varje diskurs upprättas som ett försök att dominera diskursivitetens fält. [70] Varje diskurs vill hejda differensflödet och skapa ett centrum. Genom rörelsens artikulering av kön måste detta alltid förstås som en strävan efter att skapa en betydelse, en fixering av kön som ska dominera fältet. Det finns element som är särskilt tomma på innehåll och därmed särskilt öppna för olika betydelser. De element som det finns många konkurrerande sätt att uppfatta och definiera. Dessa element kallas flytande signifikanter. De flytande signifikanterna fixeras ”endast genom det konkreta innehållet som tillhandahålls av de antagonistiska krafterna. [71] Genom kampen mellan olika betydelser får signifikanterna mening.

          • På vanlig svenska kunde det där skrivas så här:

            ”Man pratar inte bara om en enda övergripande sak, utan delar upp diskussionerna i små delar. Dessa delar sägs alla ändå höra till och bekräfta den övergripande saken – vilket är kön.”

            Men grejen är den här: sånt där språk (som verkligen inte är lätt att förstå) har betydelse för dem som förskar eftersom det är specifikt nog. Att skriva det på vanlig svenska funkar inte, för det är inte tillräckligt specifikt. Och dessutom är det där alltså INTE genusvetarterminologi. Diskurs, differensflöde, betydelsefixering och signifikanter hittar man betydligt fler av hos litteraturvetare, semantiker, språkvetare och möjligen även filosofer. Sånna där textsnuttar är alltså INTE sådant man bara hittar hos genusvetare.

            Det här är från en blivande doktorsavhandling (om stadsplanering) vid Chalmers som inte har ett dyft med genusvetenskap att göra:

            ”Liksom det, enligt diskursteorin, inte finns någon utomdiskursiv mening är också alla sociala handlingar, i en bemärkelse, artikulationer; de är meningsfulla och meningsskapande praktiker, som bidrar till konstruktionen och rekonstruktionen av diskursiva strukturer. Alla objekt, praktiker och språk är därmed i en dimension diskursiva artikulationer […]. Jag undersöker alltså hur och på vilka villkor stadens kärna konstrueras diskursivt och hur diskursen utmanas av konkreta diskursiva artikulationer inom omvandlingsprocessen.” (s. 15)

            • Lol, ja allt för att verka märkvärdig. Man får känslan att sånt där språk ibland används för att maskera ett halvdant utfört arbete. Ingen vågar erkänna att de inte begriper, och undlåter därmed att kritisera fast de borde.

              • Jag inser hur det kan verka så. Men när man väl lärt sig språket så framgår det ganska snabbt vem som faktiskt förstår vad det handlar om och vem som inte gör det. Flera av de begrepp som stammar från genusvetenskapen har plockats upp av feminister och misstolkas å det grövsta. Tolkningsföreträde, till exempel. Det fick jag slängt mot mig för att jag sa min åsikt (typ ”du tar dig tolkningsföreträde”). #facepalm

                Jag tänker mig att det är ungefär likadant när jag ringer till min bror datanörden och säger att mitt internet är trasigt. Han förstår vad jag menar. Alla förstår vad jag menar. Men skulle någon som faktiskt arbetar med datorer skriva det i sitt examensarbete skulle de inte bli godkända.

              • Osökt kommer jag att tänka på Derida, som ska ha besvarat all kritik av hans arbete med att kritikern inte förstått vad han sa… Ingenting sagt om hurvida hans arbete var halvdant dock, jag har bara hört talas om det hela i andra hand.

                (Och här idiotförklarar jag förmodligen en massa människor men jag menar inget illa:)

                Men min egna känsla är att du förvisso förmodligen har rätt (konsigt vore annat…) men att många personers nervärderande av humaniora kommer sig av att de inte kan ta att de helt enkelt inte förstår sig på det. Att det måste vara i ämnet som bristen ligger för annars ligger bristen i en själv. Jag förstår varför folk tänker så (i korthet så har alla ett behov av att känna sig som Bra Människor, och när de känner sig inkompetenta så känner de sig som Dåliga Människor, så då skyddar man sig genom att intala sig att det inte alls är en själv som är inkompetent utan det måste vara något fel med det man inte klarar av) men jag tror att vi skulle må bra av en lite mer ödmjuk befolkning (dock vore det givetvis farligt om det gick till överdrift).

  5. 1, Hur ser du på den generellt antagna kopplingen mellan Feminism och Genusforskningen?
    2, Anser du att detta är något positivt, eller negativt?
    3. Hur skall genusvetenskapen visa sitt avståndstagande från feminismen och teorierna om könsmaktsordningen?

    MVH

    • 1: Jag tycker att den är väldigt problematisk, inte minst för alla oss som sysslar med genus men inte är feminister eller vill ha någonting med den politiska sidan att göra. Däremot kan jag se hur det har vuxit fram ur en bakgrund av total mansdomination inom forskarvärlden.
      2: Negativt. Särskilt med tanke på hur feminismen har utvecklats i Sverige på senare år.
      3: Jag vet inte. Jag tycker att själva forskningen talar för sig själv – i praktiken finns ingen koppling till politisk feminism. Däremot verkar politiskt feminism väldigt glad i att göra kopplingen till genusvetenskap, ibland utan att riktigt förstå vad det handlar om. Teorin om könsmaktsordningen kan vara användbar inom väldigt specifika forskningsområden så jag ser i ärlighetens namn ingen anledning att göra något generellt avståndstagande. Däremot, och det här är jätteviktigt, är vi väldigt många som inte alls använder oss av varken så kallad feministisk analys eller könsmaktsordningen som teoretiskt begrepp. Man måste alltså inte göra det för att studera genus.

      • I Finland är det nog lättare att komma undan kravet på att alltid utgå från könsmaktsordningen, särskilt om man inte tillhör en genusinstitution.

        För övrigt ser man ofta följande användning av ordet feminism, även bland centrala akademiker och debattörer:

        Genusvetenskap = feminism
        Jämställdhet = feminism
        Det som gagnar kvinnor = feminism

        • Jag kan inte säga annat att du måste tro mig när jag säger att det inte är något krav någonstans att man måste utgå från könsmaktsordningen.

          Kan du ge mig namn på de centrala akademiker som likställer genusvetenskap med feminism?

          • Könsmaktsordningen är inskriven i regeringens styrande dokument, eller var det åtminstone på Sossarnas tid. Skulle dock inte förvåna om Alliansen fortsatt på samma linje. Och det är politikerna som håller i forskningens pengar, via sekretariatet för genusforskning. Och könsmaktsordningen används flitigt i många av de genusrapporter jag själv läst och de som recenserats av Ninni m.fl.

            1) Det finns en paneldiskussion från 8 mars i år, med Helene Bergman som moderator, där orden används som synonymer.

            http://genusdebatten.se/paneldebatten-kvinnor-tar-plats-man-kanner-sig-krankta/

            2) Vid ett antal svenska universitet ingår ‘feministisk teori’ i grundkurserna för genusvetarprogrammen.

            3) Partiet Feministiskt Initiativ är kraftigt överrepresenterat bland de som är anställda vid svenska genusinstitutioner. Jag sitter inte så att jag enkelt kan leta fram studien där de exakta siffrorna finns, men det handlade om kanske 50% jämfört med ett par promille för övriga befolkningen. Genusvetenskap drar alltså till sig människor med kraftig politisk bias för feminism.

            • Var det lite av denna du tänkte på?
              Literaturhänvisning
              http://portal.ch.lu.se/Campus.NET/Courses/GetDocument.aspx?type=KL&id=569 – 2013-11-07

              ”Åström, Gertrud (2005). ”Inledning” och ”Från genussystem till könsmaktsordning: en
              begreppsdiskussion” i: Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya
              mål, SOU 2005:66 (kan laddas ner från: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/47912) (64s.)”

              MVH

              • Ja, det där är ett av de dokument jag menar. Namnet på författaren är intressant. Hon är numera ordförande i Sveriges Kvinnolobby, de som fått 10 miljoner av regeringen för att anordna en konferens, och via sina officiella kanaler sprider slogans som ‘Klippa Kuken’ för att marknadsföra arrangemanget. Hade hon varit man hade hon tvingats löpa gatlopp i medierna ända till sin nesliga avgång. Men nu är det helt tyst om skandalen.

            • ”Genusvetenskap drar alltså till sig människor med kraftig politisk bias för feminism.”

              Är du säker på att det inte snarare är så att när man läser genusvetenskap så får man insikter som ofta leder till feminism?

            • Var det någon särskild orsak till att mitt inlägg inte lades upp här tidiigare idag ? Det med länken till en SOU?
              MVH

              • Det kan ha fastnat någonstans. Dina kommentarer blir annars direktpublicerade utan att jag ens hinner se dem, så jag har inte stoppat något.

              • Nåja, strunt i det!
                Jag hittade en intressant skrift från Nationella sekretariatet för genusforskning.
                Det är en skrift om ”Genusvetenskapens pedagogik och didaktik”
                http://www.genus.se/digitalAssets/1393/1393127_pedagogikochdidaktik.pdf

                Åsikterna i skriften om just Könsmaktsordningen och feminismen är inte samstämmig. Dock är det ”faktorer” som är en del av ”genusvetenskapen” hur ni än vrider och vänder på det.

                Tyvärr så tror jag att det nära bandet mellan radikalfeminismen och genusläran är till de seriösa forskarnas stora nackdel i längden.

                MVH

            • Du får gärna hänvisa till det exakta stället där könsmaktsordningen nämns i regerings styrande dokument. Men politikerna styr INTE forskningen, de håller inte i forskarnas pengar och sekretariatet för genusforskning bestämmer inte på något vis över forskningen. Det är forskarna själva, genom sitt universitetet eller den institution man bedriver forskningen för, som bestämmer över vad det ska forskas i.

              ”Nationella sekretariatet för genusforskning har som uppdrag att:
              • Förbättra villkoren för genusforskning av hög internationell klass
              • Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden
              • Underlätta svensk genusforsknings internationalisering”

              1: Jag hinner inte titta på och ta ställning till ett 47 minuters långt program. Orden ÄR inte synonymer.
              2: Ja. För att det ingår i utbildningen att veta vad det är. Hur ska man annars kunna ta ställning till det? Att läsa om Andra världskriget och nazisternas teorier ingår i historikerutbildningen, men man behöver inte vara nazist för det.
              3: Ja. Du hittar politiskt bias vid andra forskningsgrenar också. Till exempel är det flest liberaler som studerar nationalekonomi. Men det ska inte avgöra kvalitén på forskningen.

              Du förutsätter att bara för att det är kvinnor som är feminister så kan de inte utföra högkvalitativ forskning. Eller vad är du egentligen kritisk mot?

              • Intressanta tankar som sagt.

                1. Självklart måste man ransonera sin tid,
                2, Självklart måste man läsa om de sammanhang och rörelser som ingår i den sfär man studerar inom.
                3, Hur indoktrinerad blir en ny student och forskare om de går på en institiution med mycket markerad politisk hemvist?
                Jag håller med dig att det skall inte påverka, men mäniskans natur gör oss en otjänst i den aspekten och man anammar och anpassar sig till den platsens ”samtycke”

                Jag misstänker att det är ganska ”bekymmersamt” att ha en åsikt som avviker från den ”ton” som finns inom en så starkt markerad grupp?

                MVH

              • Jag tycker att 3an är väldigt viktig att ta upp och diskutera. Det får förstås inte vara så att den som inte delar politiska intressen särbehandlas på något vis. Jag ser absolut hur det skulle kunna vara en risk, däremot kan jag inte avgöra om det nödvändigtvis skulle vara extra stor vid genusvetenskapliga. Hur är det exempelvis att vara ateist och studera teologi? Kommunist och studera nationalekonomi? Kreationist och studera antropologi? Det viktiga och det fina med vetenskap är att den är självsanerande. Det finns freaks överallt men de sorteras automatiskt bort i något skede när de inte får gehör för sina resultat inom forskarsamfundet.

              • 1) Tycker du ja. Många andra samhällsdebattörer på båda sidor sätter dock likhetstecken
                2) Så feminism = nazism? Något man läser på universitetet med ett kritiskt utifrånperspektiv, för att förstå hur respektive ideologis ondska kunnat uppstå? Skulle tro att genuskurserna snarare läser feministisk teori som om den vore absolut sanning, eller hur?
                3) Jag känner till många nationalekonomer som är sossar eller långt till vänster också, t.ex. de fyra som skrev en kritisk artikel till Pär Ströms bok om feministiska myter. Inte alls samma utpräglade ensidiga bias vid de institutionerna.

                Jag är kritisk mot mycket, men det blir för långt att räkna upp allt. Nöjer mig med att återkoppla till din parallell i 2). Att mestadels uttalade feminister forskar om samspelet mellan könen gör forskningen lika trovärdig som om mestadels nazister skulle forska om judendomens roll i samhället.

              • Vet du vad? Nu är jag trött på dig och din ovilja att lyssna. Du har ju redan bestämt dig för vad du tycker och att din åsikt är sanningen.
                1: Vad många samhällsdebattörer gör är inte samma sak som vad forskare gör.
                2: Inga teorier läses som sanningar för de är TEORIER.
                3: Statistiskt sett är det en lika hög politisk bias vid ekonomiska, men återigen; för forskningen ska det inte ha betydelse.

                Kopplingen hade jag kunnat se om det hade varit mest radikalfeminister. Men det är det inte. (Och nej, jag säger inte att feminister är likvärdiga nazister). Nu är vi färdiga.

  6. Jag tillhör en av dem som inte har riktig koll på hur genusvetenskap bedrivs eller exakt hur den är (eller inte är) kopplad till feminism, vetenskap och ideologier, så alla insikter i sånt uppskattas. Jag tvivlar inte på något av exemplen på ojämställdhet du nämner ovan, och har inget emot att det forskas om kvinnor. Men jag har sett Hjernevask och var inte imponerad av vissa av sociologernas (genusvetare?) märkliga uttalanden. Trots att jag hört och läst mycket annat inom genusvetenskap som verkat vettigt så kan det inte hjälpas att sådant får mig att undra över sakers tillstånd.

    Jag måste tillägga att min ”kunskap” inom de här ämnena till större delen baseras på sånt jag läst på bloggar och från media, och någon enstaka bok, och tycker det är svårt att skapa mig en vettig helhetsbild. Risken är stor att man bestämmer sig för att något är rätt och sedan söker sig till källor som bekräftar ens åsikter, och filtrerar allt man hör genom sina, möjligen felaktiga, åsikter. Vet du någon blogg som sammanfattar och förklarar genusvetenskap och publicerade artiklar för lekmän, något i stil med Nobel Intent som arstechnica.com har för allmän populärvetenskap?

    Att reda ut skillnaderna mellan ideologi, åsikter och vetenskap inom genus känns för mig ungefär likadant som när jag försökt få koll på olika argument inom klimatforskningen, med den skillnaden att jag har bra koll på naturvetenskap och dålig koll på samhällsvetenskap och sociologi. Inom klimatforskningen finns också problemet att media sällan lyckas lyfta fram helhetsbilder och nyanser utan helst verkar vilja publicera det som är mest provocerande eller ovanligt. Upplever du något sådant inom medias publicering av genusvetenskapliga rön? (Jag är medveten om hur vinklad rapporteringen blev gällande studien om våld i partnerrelationer nyligen.)

    • Media rapporterar lika skevt från genusvetenskap som från många andra vetenskaper, men genomslaget blir så otroligt mycket större eftersom det är ett brännande ämne. Vad jag vet är min blogg den som mest och oftast skriver om genusvetenskap (sa hon lite blygsamt) och jag lovar att inom den närmaste tiden plita ihop ett inlägg om grunderna i genusvetenskap. Stay tuned! 🙂

      Och bara så att det är sagt; det finns skitmycket skumma grejer inom genusvetenskap och en hel del flum. Men det finns det inom ALLA vetenskaper och det finns varken fler eller färre inom genusvetenskap.

      • Ja, din blogg är bra och jag är imponerad av hur mycket energi du lägger på att svara i kommentarerna. Men det hade varit trevligt om det också fanns någon populärvetenskaplig blogg med lite olika författare, som gav lite bakgrund och följde senaste rönen. Kanske väl mycket begärt inom ett så litet fält, i och för sig.

        Jag vet inte riktigt vad flum är för något men det finns säkert dålig vetenskap inom alla fält.

        Ser fram emot att få läsa om grunderna i genusvetenskap. Om det är möjligt kanske du kan försöka få in något om hur det relaterar till andra forskningsämnen och ideologier, eller åtminstone säga vad som *inte* ingår i genusvetenskap? Kan behövas om man ska ta sig förbi förutfattade meningar.

  7. Det här inlägget snarare bevisar, än motbevisar, att genusvetenskap har starka ideologiska kopplingar. Att t.ex. hävda att ”För den som trodde något annat kan jag meddela att genusforskning behövs. Det finns nämligen en oerhörd mängd orättvisor kvar i samhället.” är ju som att hävda att ”För den som trodde något annat kan jag meddela att marxistisk forskning behövs. Det finns nämligen en oerhörd mängd orättvisor kvar i samhället.”. Vad som är ”orättvist” eller inte är ju i högsta grad ideologiskt betingat!

    T.ex. en marxist och en marknadsliberal har HELT olika uppfattning om vad som utgör ”rättvisa”, vilket inte i sig utgör ett problem. Vad som däremot är ett problem om någon hävdar att denne bedriver vetenskaplig forskning om den förutsätter att någon uppfattning om ”rättvisa” är den riktiga eller, ännu värre, hävdar att denna uppfattning om ”rättvisa” skall utgöra grunden för en egen vetenskap.

    • På Nationella sekretariatet för genusforsknings webb svarar Katarina Hamberg, professor i allmänmedicin vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, så här på frågan ”Varför är det viktigt med genusforskning inom medicin?”:

      ”- Som jag ser det är det en rättvisefråga – alla ska ha lika rätt till god sjukvård. Genusforskningen uppmärksammar det faktum att medicinsk forskning tidigare framför allt har studerat män, och att kunskap om kvinnors behov därför ofta har saknats. Forskningen belyser också att vi ger kvinnor och män olika behandling i många situationer när medicinska skäl för det saknas, samt att sjukvårdspersonalens föreställningar om kvinnor och män påverkar bemötandet av patienter. Läkare är till exempel mer benägna att fråga manliga patienter om alkoholvanor och att skriva ut sömntabletter till kvinnor. Genusforskningen driver på för att vi ska lära oss mer om både män och kvinnor, och om hur de sociala villkoren påverkar hälsan.”

      1. Vilken/vilka ideologier anser INTE att alla ska ha lika rätt till god sjukvård?
      2. Vilka är dina argument för att genusforskning inom medicin inte behövs?

      • Tack för ditt svar Eva! För att svara på dina frågor,

        1. Libertarianer t.ex., i en nattväktarstat är det den enskildes ansvar att finansiera sin sjukvård, t.ex. genom olika försäkringar, och det kommer naturligtvis innebära att inte alla har rätt att få samma vård. Så är det ju även i praktiken i de flesta länder, även om de inte är renodlade nattväktarstater, har man inte försäkringar eller kan betala för sig kan man inte förvänta sig samma vård.

        2. Det behövs generellt ingen genusvetenskap inom medicin av samma anledning som det inte eller behövs någon specifik ”åldersvetenskap”, ”fysiskstatusvetenskap”, ”socioekonomiskaförhållandevetenskap”, ”etnicitetsvetenskap” etc. etc. Det finns ju ett mycket stort antal faktorer som kan påverka en medicinsk behandling, eller utveckling av ett läkemedel, och vad som är viktigt att ta hänsyn till måste avgöras i det specifika fallet och det finns ingen anledning att i förväg ge någon faktor, t.ex. kön/genus, större betydelse än någon annan faktor. Det innebär ju inte att kön inte KAN vara en viktig faktor att ta med i beräkningen, men det kan också i många fall vara tämligen irrelevant i jämförelse med andra faktorer.

        Mvh
        Roger

        • 1. Förlåt, jag var slarvig när jag formulerade frågan (jag tyckte det var så uppenbart att vi pratade om genus). Vilken/vilka ideologier anser att kvinnor och män inte ska ha lika rätt till god sjukvård?

          2. Nja, nu är det väl rätt många som har insett att det inte bara är kön som spelar roll, utan att också faktorer som ålder, etnicitet, klass och sexualitet spelar roll. Vikten av ett intersektionellt perspektiv lyfts ju numera både i den allmänna debatten och inom forskningen.

          3. I en studie fick nyutexaminerade läkare ta ställning till två identiska patientfall. Den enda skillnaden var att den ena patienten var man och den andra kvinna, ändå hanterades de olika. Hur ser du på det?

          • Hej igen Eva,

            1. Svaret blir väl ändå ungefär detsamma, inget kollektiv har någon ”rätt” att få samma vård som ett annat kollektiv i en nattväktarstat och det beror naturligtvis på att olika kollektiv kan ha olika omfattande sjukvårdsförsäkringar.

            2. Nja, ”intersektionalitet” avser mer identitetspolitik och därför inget som speciellt ofta är användbart inom medicin. Vad jag avsåg att man måste beakta alla faktorer som är medicinskt relevanta och då är oftast t.ex. sjukdomshistorik, vikt, ålder, alkoholvanor, rökning etc. för den specifika patienten mycket mer relevanta att beakta än hur ”förtryckt” patienten är eller inte är.

            3. Du får nog ange vari skillnaden i behandlingen bestod, men så länge det inte innebar några medicinska risker för mannen eller kvinnan så är det väl ett ganska ringa problem?

            Mvh
            Roger

            • 1. Känns rätt absurt att diskutera förutsättningarna i en nattväktarstat. Men för nöjes skull, bör de som har exakt samma sjukvårdsförsäkring (och därför betalar exakt lika mycket) ha rätt till lika god sjukvård, oavsett kön?

              2. Jag skulle inte vilja använda begreppet ”förtryck”, men att sjukvårdspersonalens uppfattningar om andra människor baserat på kön, etnicitet, klass, sexualitet etc inte skulle påverka hur patienter behandlas och bemöts inom vården tycker jag är naivt.

              3. Läkarna ville ta fler prover på mannen och de ville skriva ut mer värktabletter till kvinnan. De ställde också olika frågor till mannen och kvinnan, vilket forskaren menade kan påverka behandlingen negativt.

    • Jo alltså. Rättvisebegreppet är svårt. Jag hade kunnat välja något mindre laddat ord. För så här: det finns ingen forskning som får anslag om den inte har ett giltigt objekt, någonting som det ligger i allmänhetens nytta att utforska. Ibland kan man ju tycka att den där nyttan är ganska oklar. Det mesta inom fysik faller för mig inom forskningsområde där jag inte förstår allmännyttan. En fysiker skulle säkert kunna se nyttan mycket bättre.

      Men när det kommer till ideologi och undersöka saker som verkar skeva; varför tror du man bedriver medicinsk forskning alls? Alla ska ju dö. Det är helt i sin ordning. Varför ska man då forska i cancer? Jo, för att det finns vägar att förbättra människors liv. En ideologi som säger att vi borde göra det om vi kan. Det samma gäller miljöforskning, forskning om tredje världen, veterinärmedicin och så vidare.

      • Tack för ditt svar Charlotte!

        När det gäller medicinsk forskning så behövs inga ideologiska, ideella drivkrafter, den finansieras och bedrivs redan till största delen av kommersiella intressen därför att det ofta finns en stor marknad för resultaten. Jo alla skall dö, men de flesta har inte bråttom och är bereda att betala en hel del för att leva längre och slippa sjukdomar. Detsamma gäller för övrigt även en stor del av natur- och teknikvetenskaperna, resultaten därifrån har potentiellt stort marknadsvärde, där även ren grundforskning utan direkt uppenbar praktisk tillämpning ändå ofta i förlängningen kan leda till förbättrade och nya produkter som folk är beredda att betala för. Utan denna naturvetenskapliga/tekniska forskning och utveckling skulle ju människorna fortfarande bo i jordkulor eller grottor och livnära sig på bär, frukter, jakt och fiske så det är inte så svårt att se ”allmännyttan” även om man inte har några djupgående kunskaper inom området. Sen finns det ju forskning som aldrig har haft, och antagligen aldrig kommer att ha, någon större marknad eller kommer leda till några kommersiellt gångbara produkter, men som av andra anledningar, främst ideologiska, ändå anses viktig att bedriva.

        Rent allmänt så är det naturligtvis uppdragsgivaren, oavsett om det är staten eller en privat aktör och oavsett om det är på kommersiella eller ideologiska grunder, som avgör VAD man skall forska om. Visst KAN kön/genus, eller för den delen ”klass”, ”etnisk bakgrund”, ”sexuell läggning” etc., vara faktorer som i vissa fall kan vara relevanta eller intressanta att beakta i en studie. Men ingen faktor är per definition mer vetenskaplig än någon annan och det finns inga anledningar, förutom rent ideologiska, att upphöja någon faktor till en vetenskap som ”står för sig själv”. Den som hävdar att genusforskning skall ses som en egen vetenskap får nog vara så vänlig att förklara varför just studier som baseras på genus/kön, rent objektivt är så pass mycket viktigare än studier av andra faktorer och kollektiv, att det skall ses som en egen vetenskap OM detta inte enbart har politiska bevekelsegrunder!

        Mvh
        Roger

  8. Jag som läser inom en medicinsk fakultet tycker det är underbart när genusperspektiv lyfts i min utbildning. Tack för ett bra inlägg!

  9. Föreläser du nåt om genus? Skulle ju kunna ha ett ”föreläsningsinlägg”-grundkurs. Brukar ju ingå undervisning när man doktorerar så det är väl bara kul att för en gångs skull ha elever/studenter som ställer 100-tals frågor på det man sagt 😉

    • Jag kommer att hålla en kurs i genushistoria nästa höst, men det blir här i Helsingfors och den kommer inte att vara öppen för allmänheten. Men som sagt; jag lovar en introduktion till genusvetenskap här på bloggen så snart jag hinner. Nu måste jag skriva ett abstrakt till ett bokkapitel (om genus, surprise!) så jag hinner inte.

  10. Pingback: Charlotte Vainio och den ovetenskapliga genusvetenskapen | bittergubben

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s