Så som barn är

Jag vet inte hur många gånger jag hör föräldrar som förklarar sina barns (ofta dåliga) beteende med att barn ju helt enkelt bara är sådana. Nästan alltid är det dessutom pojkar som bara är sådana och nästan alltid har det med någon sorts våld att göra.

– Mäh. Pelle slog Lisa!
– Jaharu. Helt galet hur pojkar är!

Men det enda som barn är är gränstestare. Barn testar gränser – oavsett var den gränsen går. När Pelle slår Lisa kan det förvisso ha att göra med att Lisa tog Pelles spade, men det är också ett test för de vuxna i närheten; får man göra så här? Ingen borde tveka kring att svaret är nej. Det är inte helt som det ska vara att barn slår andra barn. Det är som det ska vara att de provar vad som händer när de dunkar till någon, men inte att de får göra det.

Så finns det säkert sådana som tycker att det hör till att barn slåss lite. Särskilt pojkar. Pojkar är sånna att de slåss lite och det kan de ju få göra för de gör ju ingen illa och det är inte så farligt och blablabla. Man är barn tills man är 18 år. Och som ett litet tips bara: det är betydligt lättare att handskas med en skrikande, febrilt viftande, asförbannad treåring än vad det är att handskas med en dito som snart fyller 17. Barn ska inte lära sig att det är ok att slåss. Inte när de är två år. Inte när de är sju år. Och inte när de är 15 år. Oavsett om de är pojkar eller flickor.

De kommer helt säkert att prova, men då är det vår uppgift som vuxna att säga ”nej”, inte ”nåmen barn är sånna”.

7 thoughts on “Så som barn är

  1. Sant. Det är lika dumt som att pojkar inte ska gråta.
    Jag har två gråtande antivåldssöner som jag är väldigt stolt över.

    Det är hög tid att ta ansvar för sina barn och inte vänta på att saaamhället ska göra det.

  2. Min 2,5-åring är mycket emotionell. Han känner med hela kroppen. Stämningar, röstlägen, ord. Är någon ledsen blir han ledsen och är någon glad blir han oftast glad. Jag däremot blir mindre glad över att få höra kommentarer om att han behöver ”tuffa till sig” och att han nog är ”lite vek” och ”känslig”. I början brukade jag svara att han är bra som han är, men nu blir jag faktiskt arg. Det är först när jag själv fick barn som jag till fullo insåg hur socialiseringen till ”pojke” ser ut.

    • Helt galet! Vaddå tuffa till sig? Det var det dummaste jag hört. Trodde vi kommit längre än så. Det måste väl ändå vara bättre att vara en emotionell människa än motsatsen?! Hade fler pojkar fått lov att vara det hade kanske många av dagens ynglingar inte behövt dra runt på stan och ta till våld för att visa att de minsann är tuffa och orädda.
      Tänker jag.

    • Jag har 3 barn, men den lilla är så liten att jag inte ännu vet riktigt med honom. Den äldsta har svårt med andra pojkars tuffa tag. Han försöker hänga med så gott det går. Den mellersta är precis sådan som stereotypen av pojke är, dvs vild och fysisk. Och det är lättare för honom i t.ex. dagisgruppen.

  3. Ja, herregud. Det där leder ju bara till elände och självuppfyllande profetior. Min dotter kom just hem från sin amerikanska skola där de haft litteraturprat om bland annat Flugornas herre. Någon hade tyckt att det var dumt att det bara var killar med i berättelsen. En annan elev påpekade att det är en så brutal berättelse att det är naturligt (sic) att då välja killar för att illustrera dessa mekanismer. Läraren – som i övrigt framstår som vettig – bekräftar då helt snusförnuftigt detta med att killar är ”wired more aggressively” and ”that’s ok”.

    Ridå. Och sedan undrar man hur det kommer sig att killar uppfattar våld och machobeteende som önskvärt och identitetsskapande.

  4. Oj vad jag skulle ha behövt dig i en debatt om det är ok att lära barn slå (helt sjukt alltså men jo det debatterade vi) som gick av stapeln för knappt 3 år sedan i ett annat land. Tyckte om din beskrivning av 17-åriga diton. Lägger på minnet ifall jag någon gång hamnar i en liknande situation igen. Kan dock konstatera efter den upplevelsen att det här med att inte låta barnen slå också är kulturellt betingat, i ett samhälle där var och varannan unge slår sina kompisar och ingen vuxen känner sig manad att säga till så kanske man faktiskt hamnar lära sin egen unge att slå, i självförsvar, för att överleva i djungeln…För övrigt skulle jag gärna diskutera legitimitet igen, om du har tid över får du gärna titta in hos mig på mitt senaste inlägg! Inte historiskt perspektiv denna gång, men kanske intressant ändå.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s