Det finns några sånna saker som alltid kommer upp när man diskuterar genusvetenskap med sådana som anser disciplinen vara pseudovetenskap. En av dem är att, fullkomligt oavsett vad jag säger eller på vilket sätt jag säger det, så får jag höra att jag gör det fel och att det är helt i linje med hur genusvetare alltid gör. Fel, alltså. Jag borde be om ursäkt, jag svarar inte på frågor och jag tillåter inte kritik. Så typiskt, jävla, genusvetare att inte förstå sin plats och att censurera folk som har vett att sätta dem på plats!
Och när jag blir arg och ryter ifrån är det ju så typiskt, jävla genusvetare att tro att det är något personligt när man ju bara – med all rätt – kritiserade ”vetenskapen”.
Så jag tänkte jag skulle berätta vad som händer med min blogg varje gång jag skriver något om genusvetenskap som snappas upp av exempelvis Aktivarum, Ninni eller Genusdebatten.
1: Allt jag skriver röstas ner med de stjärnorna som finns under inläggen, oavsett om det handlar om huset, barnen eller genusvetenskap. Hur jag inte ska ta det personligt vet jag inte.
2: Kommentarerna rasslar in i sällan skådad takt. Sedan i torsdags har det kommit 100 kommentarer, och då skriver jag väldigt sällan något under helgen. Att hinna med och svara på allt är nästan omöjligt, men hade säkert fungerat bättre om det inte vore för att:
3: Stora delar av kommentarerna är sådant som är riktat mot mig men varken kopplat till genusvetenskap (utanför antigenusarnas fantasiland) eller vad jag just skrivit.
Här är ett axplock:
”Ja vad ska man säga. Charlotte du förstår verkligen inte att själva grunden för det du forskar inom är pseudovetenskap.” – VH
”Att dö är inte de värsta man kan råka ut för tycker genusvetaren. I varje fall inte om det är män som dör. I miljontal. Men om ett tiotal kvinnor dör av våld i nära relationer så är det enligt samma genusvetare ett bevis för att kvinnor är förtryckta och saknar makt i samhället. En kvinnas liv är värt mer än en miljon mäns liv” – The Observer
”Jag noterar att du upprepade gånger råddar till din egen argumentation genom att göra förhastade antaganden om andra, t.ex. utgå ifrån att någon inte känner till Finland.Det finns faktiskt folk som har gått i skola där och läst vid universitet…. Men jag ska hålla i minnet den här meningen ”Tror du att dö är det värsta man kan göra i krig?” De som råkat ut för det kommer ju förstås aldrig att kommentera frågan, men det tyder på en viss brist på empati att uttala sig som du gör nu. Inte riktigt din dag idag, inte sant?” – RIck
”Charlotte och hennes vänner är nämligen ”auktoriteter” inom genusvetenskap och akademi. De blir ledsna när du ifrågasätter de faktum som visserligen är fullständigt glasklara för vilken femåring som helst!! Här har du framtiden Rick. Den nya vetenskapen framställs genom att man bildar grupper och tror på vad vissa ledare i gruppen tycker. Det behövs inga andra bevis.” – VH
”Förstår du inte skillnaden mellan sakargument och appeal to authority? […] Du har resonerat enligt 2.
Tyvärr ägnar sig genusvetare, enligt min erfarenhet, väldigt mycket mer av 2 än av 1.” – Snäll och vänlig”Så bra då. Då är väl det enda som fattas bevis. En petitess i sammanhanget förstås, eftersom att du redan vet hur det är…………… (!) (P.S. läs in dig på vad vetenskap är och hur den vetenskapliga metoden fungerar)” – Nej tack (med mejladressen nej@duardumihuvudet.com)
”Men Gud, vad är det här för forskare? En som, trots sina långa studier, inte klarar av att argumentera för sin sak utan istället blockar alla som kommer upp med motargument. Vetenskapligt är det då verkligen inte!” – The Observer (med anledning av att jag blockade kommentarer lämnade utan giltig mejladress)
”Du menar på fullaste allvar att ett argument i sak i en diskussion om vetenskaplig metod måste utgå från dig personligen…jag har faktiskt aldrig hört på maken. Jag märker på dig att du är väldigt fixerad vid formalia, vilket får mig att fråga vad du gått för utbildnng för att kunna uttala dig om biologi.eller evolutionspsykologi. Enligt ditt sätt att se på saken borde du ju inte yttra ett knyst om detta. Märk väl att detta inte är min åsikt, utan din egen.” – Rick
”Det här blir bara märkligare och märkligare. Förstår du verkligen inte själv Charlotte att du bara gör bort dig mer och mer? Har du fullständigt tappat greppet om verkligheten? Bara för att du säger och tycker något tillsammans med dina fikavänner så är faktiskt inte sant eller bevisad vetenskap. Det du skriver är värsta sortens rappakalja.” – VH
”För övrigt kan jag tycka att det vore korrekt av dig att backa nu. Du uttryckte dig rätt plumpt i din första kommentar till mig. Men vi drar ett streck.” – Rick
”Ja det tror jag med att du är
inom ditt lilla gäng med jasägande fikande hemmafru- pdeudoakademiker som gör uppror mot patriarkatet men ändå vill bli försörjda av en riktig karl.I de blindas rike är den enögde kung.” – VH
Det finns väldigt bra anledningar till varför genusvetare drar sig för att debattera genusvetenskap utanför universitetet, men att de är rädda för saklig kritik är inte en av dem. För det här inte är saklig kritik utan den sortens kommentarer som obönhörligen genereras av länkar från exempelvis Genusdebatten. Få av dem som kommenterar gör det dessutom under sitt eget namn, och många av kommenterarna är direkta troll. Jag har tid för samtal, tid för frågor, tid för funderingar. Men jag har ett jobb att sköta, och jag har inte tid för sånt här. Jag älskar min blogg och jag är oförskämt förtjust i er alla som brukar hänga här. Men det här som händer då all avsky mot genusvetenskap ska projiceras på min lilla blogg, det är inte kul, inte konstruktivt och inte ok.
Jag kan alltså välja på att censurera mig själv på min egen blogg, eller att censurera kommentarer. Och jag kommer att fortsätta censurera kommentarer. Den som tycker att det är förtryck får gärna krypa tillbaka till Genusdebatten. Alla ni andra, we’re cool.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag tycker det är väldigt bra att du ofta faktiskt tar debatt med dina meningsmotståndare (eller vad man nu ska kalla Ninni, Erik m. fl.). Samtidigt förstår jag att det är jobbigt när det i samband med dessa debatter kommer en hel del andra kommentarer samtidigt.
Min gissning är att det beror på att du är hyfsat ensam om att faktiskt debattera mot jämställdister. Det innebär att väldigt många kommer att kasta sig över möjligheten att debattera och vissa gör det på ett mindre bra sätt och vissa passar på att rikta sin kritik mot genusvetenskap (eller deras uppfattning om denna) mot dig personligen. Det var likadant när någon Johanna (tror jag det var) var inne på genusdebatten i våras och om jag kommer ihåg rätt även när Hanna Lemoine skrev ett gästinlägg hos Pelle Billing. Jämställdisterna är svältfödda på motdebattörer som är feministiska och/eller genusvetare. Det medför dessvärre att de få, som du, som då och då ger sig in i debatten som sagt får ett överflöd av motståndare (som här är ett samlingsnamn för de som verkligen vill debattera, de som hellre vill ”vinna” mot dig och de som mest är mot dig, som representant för något de inte tycker om). Vilket i sin tur torde avskräcka meningsmotståndare att ta debatten mot jämställdister (som här ett ett samlingsnamn för de gamla vanliga).
Så jag tror inte att jämställdister som kollektiv gynnas av nuvarande hantering, om man nu har målet att inleda debatter med meningsmotståndare.
Jag tror att du har alldeles rätt! Och från min sida vill jag också lägga till att det knappast gynnar genusvetenskapen heller. Ibland känns det som om det är så mycket saker som jag skulle vilja förklara, som de (”motståndarna”, som en generisk grupp) har fått om bakfoten men som bara inte går fram. En dag ska jag göra ett nytt försök. Nu måste jag jobba (så att alla skattepengar jag tjänar på min pseudovetenskap kommer till nytta… 🙂 ).
Jag tror att både du och debatten skulle tjäna på att du (uttalat) väljer att endast debattera med en elelr några få personer. Samtidigt lär det du beskriver som ett problem med att många ändå kommenterar (sak och/eller pseron) kvarstå, oavsett.
Du är grym, Charlotte, en stjärna! Du gör världen till en bättre plats i morgon, inte bara för dina egna barn utan också för oss som inte skriver själva, och våra ungar. Ta dig tid och tänk på det när skitstormen kommer. Tänk på hur mina ungar vaknar i sina sängar till en bättre och fria värld, där de kan välja om de vill ha hårspännen eller långbyxor, leka med dockor eller klättra i träd, mycket på grund av att bland annat dina kloka ord och idéer sprids och får fäste i samhället runt omkring dem. Du är en världsförbättrare, Charlotte, de som har skrivit till dig ovan är det inte!
Tack!
Go, Charlotte!
Keep up the good work! Du gör en skillnad och det är viktigt att du skriver om det du gör. Att censurera kommentarer (speciellt utan giltig mailadress!) låter som bra internethyfs.
Varför fokusera så mycket på såna kommentarer och så lite på kommentarer som är genuina ?
Jag skall försöka besvara inlägget så kort jag kan
A. Flera genusvetare tar upp samma saker som jag tagit upp och jag har refererat till källan. Det är alltså inte bara mina egna påhitt och de skräddarsys inte efter Charlotte personligen för att vara elak.
B. Den bekrivningen stämmer bra: Du blir arg när vetenskapen du tillhör upplevs attackerad, Samtidigt skall ”Vita kränkta män” inte bli arga när könet och hudfärgen de tillhör upplevs attackerade?
1. Samma problem har alla bloggar med riktiga debatter och poängsättning, du hittar samma problematik på imdb.com och youtube
2. Ja, vilket är en av anledningarna jag startade Genusdebatten.se som samlingspunkt och med flera personer som delade på arbetsbördan.
3. Ja, mycket som skrivs förväxlar sak och person. Men som du borde veta är detta något jag personligen är motståndare till.
Nu tänker jag tillåta mig att bli ordentligt förbannad för du gör ju för i hela helvete om precis samma sak som jag just undanbad mig! Hur fan tänker du när du kommer hit och försvarar skiten jag får med argumentet att ”Vita kränka män” inte ska få bli förbannade? Jag försvarade aldrig den sidan, jag spred den inte och jag ”gillade” inte på FB av den enkla anledningen att jag inte uppskattar den sortens provocerande, generaliserande satir. Inte heller har jag någonsin godkänt det som argument eller försvarat termen som sådan. Den gången jag använde termen i en rubrik här på bloggen var det för att referera till vissa vita, kränkta män i maktposition där både deras hudfärg och deras kön var del av problematiken (vilket jag också tydligt förklarade).
Och så skriver du att du är motståndare till att förväxla sak och person, men du är likväl en av dem som går i täten för att låta mig ta skit för all världens saker feminister och genusvetare säger. Du är en av dem som projicerar genusförakt på min person. Ditt flitiga användande av mitt namn även i kontexter långt bortifrån vad jag som person står för är ett typexempel.
Nu behandlar du mig orättvist (vad än jag skriver är fel)
Jag menade aldrig facebookgruppen vita kränkta män Jag menade (folk)gruppen vita män, som idag ofta beskrivs som kränkta som ett sätt att förkasta den kollektiva identiteten. (Problemet orsakas ju av att facebooksidan hade samma namn som gruppen vars rätt att existera de attackerade)
Vad jag pekade på var att genusforskning (INTE du personligen) ofta hanterar vita män (vithet, manlighet, vita strukturer, manliga strukturer) ungefär lika smidigt som kritiker hanterar genusvetenskap.
Jag ber om ursäkt om jag var otydlig och gjorde dig arg.
Jag har egentligen inget att komma med annat än entusiastiska hejarop- keep up the good work! Jag känner mig alltid lite klokare och mera upplyst då jag läst dina blogginlägg och jag beundrar ditt klara sätt att förklara och diskutera! Heja Charlotte!
Jag tänkte precis som Emma! Tack Charlotte!! Du är guld värd!
Tack för det jobb du gör med bloggen,för att du inte censurerar dig på grund av de påhopp du utsätts för, för att du skriver så genomtänkta och kloka texter….
Du är köng helt enkelt!!
Jag läste förstås kön-g. Tyckte det också lät rätt bra! 😉
Halva problemet är kanske just ditt eget sätt att uttrycka dig, t.ex. ”antigenusarnas fantasiland” som ovan, i kombination med att du reagerar med att bli arg när andra använder liknande uttryck.
Att genusvetare drar sig för att debattera utanför de egna institutionerna där de har kontroll över kritiken är i och för sig förståeligt för individerna, men orsaken är knappast bara att de bemöts av osaklig kritik av sin sakliga diskussion utan även att eras egen osakliga kritik bemöts av både saklig och osaklig kritik. Använder man uttryck som du gör ovan så kan man knappast förvänta sig att bara få saklig kritik tillbaka och då är det givetvis lättare om ingen får säga emot.
Jag håller med om det är ett provokativt uttryck. Å andra sidan blev ju exempelvis Erik rätt provocerad av att Lindeborg talade om jämställdisternas kunskapsdiskurs, så jag är inte säker på att vad jag faktiskt säger har större betydelse än vad somliga tycker att jag representerar för att jag ska mötas med ilska.
Vetenskaplig kritik genusvetare får inom den akademiska världen har de förstås ingen kontroll över bortom att från början skriva så bra de kan. Sedan vet jag inte om du noterade att de kommentarerna jag citerade kom innan jag skrivit något om ”antigenusarnas fantasiland” och de förra är alltså inte en reaktion på eller effekt av det senare.
Att uttrycka att man inte håller med om ett sätt att beskriva eller skriva och kalla det att ”laborera med ord” är ju inte riktigt samma sak som att bli ”rätt provocerad”. Sen verkar väl inte Erik något större problem med orden som sådana utan mer att de används i en form av ad hoc-argumentation.
Jag ser ingen större poäng i att hålla på och peka finger i kommentarerna, men jag konstaterar att attityden finns i dina inlägg här också. Vem som var först eller värst kan ni reda ut själva om ni tycker att det är viktigt.
Hej Charlotte,
Har viss förståelse för din kritik (även om jag också har sett att du fått ganska mycket beröm för din uppsats), och har själv huvudsakligen hållit mig borta från diskussionerna, både med dig och om Anna Lindeborgs masteruppsats. Det har dels med att jag inte orkat sätta mig in i era uppsatser just nu, men också på att jag, hur ska jag säga, upplevt en del av även ”vår” kritik (jämställdisternas) som något ”oprecis” och inte så konstruktiv.
(Samtidigt är också vi jämställdister människor, som borde ha rätt till olika former av emotionella uttryck (inklusive ilska), lika väl som feminister och andra. Paul Elam på A Voice for Men talar om detta i denna webradiosändning, bland annat mellan 37:00-39:43:
http://www.blogtalkradio.com/avoiceformen/2013/08/20/special-edition-with-paul-elam )
Nåväl, vill bara uppmärksamma dig på att jag ställt en fråga till dig på Genusdebatten:
http://genusdebatten.se/charlottes-masteruppsats/#comment-41468
Jag vet inte, men jag har i alla fall försökt att göra en sorts analys över varför diskussionerna kan bli så emotionella ibland, och också försökt se vilket utrymme feminister och genusvetare har, rent ”teoretiskt”, att ta till sig kritik från oss ”motståndare”. Jag har försökt att vara saklig. Ge det gärna en chans, vi jämställdister är som sagt rätt svältfödda på öppna samtal med ”vår motpart”.