Nyhetsplock · Vardagslivet

Bortom provokationen

Har ni läst Julia Frändfors text om att man ska sluta fråga var fan hon kommer ifrån? Den handlar om hur det är att vara mörkhyad svensk och ständigt bli tagen för avvikande; bli tilltalad på engelska och få frågor om varifrån man kommer – trots att man är svensk. Och jag ska vara ärlig. Jag blev ganska provocerad av hennes text, för det hon stör sig på är ju att folk försöker vara tillmötesgående och artiga. Jag är en av de där som tvångsmässigt måste fråga folk varifrån de kommer, men inte på grund av hudfärg utan ifall de talar något annat språk. Inte för att det spelar roll varifrån de kommer egentligen, utan för att jag är genuint nyfiken. Inte blev det ju bättre av att jag flyttade utomlands heller, och därför blev ännu mer intresserad av andra som är avvikande – andra som är som mig. Julia däremot menar att

”[k]om inte och säg att det är av artighet eller nyfikenhet som du frågar. Jag behöver inte din artighet – och nyfikenhet klär väldigt sällan en vuxen person . Det är främlingsfientlighet förklätt till en ursäkt om att det är ”vänlighet”. Det är kränkande, nedsättande och det gör mig förbannad.”

Jag har på känn att jag inte är den enda som faktiskt upplever att det är av nyfikenhet och intresse snarare än främlingsfientlighet som man frågar. Och jag tror att jag inte är den enda som lätt går i lås när någon kommer och säger att vad jag upplever som en del av min personlighet, en vänlighet och nyfikenhet, är främlingsfientlighet. Men samtidigt tänker jag mig att om det är många mörkhyade svenskar som faktiskt tar illa vid sig av sådana frågor, och att döma av reaktionerna på hennes text så är det många, så är det dags att försöka se bortom Julias provocerande retorik och inse att det inte handlar om oss frågvisa och våra känslor. Det handlar inte om att automatiskt gå in i försvar av våra rättigheter och känslor, utan om att tänka sig för nästa gång. Att bara helt enkelt låta bli att fråga. För om man, precis som jag, har frågat av ärlig nyfikenhet och vänlighet utan avsikt att såra så kan man lika gärna istället låta bli.

Vardagslivet

Ring barnmorskan!

Jag har helt fastnat i Call the Midwife (som finns på Netflix), en serie baserad på Jennifer Worths memoarer från tiden hon arbetade som barnmorska i 50-talets East End. Karaktärerna är fantastiska, manuset så att jag i ena sekunden fnittrar och andra hulkar, sceneriet helt otroligt och kampen för överlevnad och ett värdigt liv i förhållanden där kvinnors enda uppgift var att föda barn skildrad med sådan omsorg och respekt.

Se det. Det är värt det!