Det finns inte lika många kvinnor som män på styrelseposter. Det kanske vi kan vara överens om. Ibland diskuterar vi hur det kan komma sig. Det tycker jag är väldigt intressant, och jag betvivlar starkt att det skulle gå att hitta en enda avgörande faktor till hur det kommer sig. Många olika faktorer, exempelvis bristen på kvinnliga förebilder, fördomar om andra och sig själv och starka normer påverkar det statistiska utslaget. Det är inte männens fel, och det är inte kvinnornas fel, utan en synnerligen komplex väv av samspel, normer och jämkningar. Jag tycker själv att jag är ganska öppen inför förslag och idéer och att jag åtminstone brukar försöka att på allvar beakta faktorer som jag kanske inte såg som självklara.
Men att det skulle finnas biologiska faktorer bakom snedfördelningen faller inom kategorin Mycket-ska-man-höra-innan-öronen-faller-av och är väldigt långt ifrån de där sakerna som faktiskt påverkar. Varför? Jo, till exempel därför att…
… kvinnor i de flesta av världens länder öppet diskrimineras när det gäller tillsättandet av toppositioner.
… det fortfarande i ett land som är så jämställt som Finland finns nätverkande elitklubbar dit kvinnor inte är tillåtna.
… kvinnor bara de senaste hundra åren har haft förvaltningsrätt till sin egendom, rättighet att ha ett eget bankkonto och tillgång till högre utbildning.
… pappor fortfarande bara tar ut 25% av föräldraledigheten (år 2011 var det totalt 2443 pappor i hela Finland som tog ut delar av föräldraledigheten) vilket betydligt försämrar kvinnors karriärmöjligheter – både för att de halkar efter och för att de är presumtiva risker.
… dagvård för barnen och därmed frigörelse av tid för de kvinnor som förväntas sköta barn är ett nytt påfund, och bristen på dagvård globalt fortfarande binder miljontals kvinnor till hemmet.
… det finns yrken där kvinnor inte tillåts, eller där de officiellt tillåts men där kollegorna tar avstånd.
… de flesta bolag finns inom sektorer som är traditionellt manligt kodade och där även kvinnor förväntas klä sig och bete sig som män för att passa in – inte för att det ger biologiska fördelar utan för att det är norm.
… män ses som teknikgenier och kvinnor som för ologiska för att förstå sig på komplicerat tänkande, inte för att det är biologiska sanningar utan för att det är en del av vårt kulturella arv.
… kvinnor inte har varit myndiga, och därmed inte ens har tillåtits sköta sina egna privata affärer, innan början av 1900-talet.
Så alltså, jag kan se frestelsen i att säga att eftersom män biologiskt sett tar för sig mer och tar fler risker är det också män som sitter på toppositioner, det gör jag. Men eftersom män och kvinnor genom århundraden av samhällelig utveckling inte har haft ens i närheten av samma möjligheter finns det helt enkelt inte fog för att påstå att det är biologi i grunden. Den (för en historiker) snabba utvecklingen av affärslivets jämställdhet sedan dörrarna öppnades för kvinnor talar också sitt tydliga språk, liksom en lång, lång historia av stolpskott satta på betydelsefulla positioner. Det finns inte ens nödvändigtvis en korrelation mellan topposition och lämplighet för positionen trots att det är en man. Till detta bör också läggas den fullkomliga bristen på respekt för sysslor som kvinnor alltid utfört och som kräver enorma mängder viljestyrka (potträna treåring), organisationsförmåga (laga inspirerad och varierad vardagsmat 14 gånger i veckan), uppfinningsförmåga (bästa leksaken gick sönder), riskkalkylering (fyra barn har spysjuka samtidigt) och dessutom tålamod (babyn upptäcker vad som händer när hen kastar en leksak i golvet) och envishet (barnen har gått och lagt sig men ska bara upp och kissa/snyta sig/fråga en sak/äta/gråta över random oförrätt). Till listan kan också fogas expertis i ledarskapsförmåga och resultatinriktad verksamhet.
Så nej. Någon biologiskt betingad snedfördelning finns inte, men synen på kvinnor som sämre än män verkar leva och frodas.
IT-ingenjör?
Entreprenör?
Gott om tid att satsa på karriären?
Hit och dit och tillbaka igen 
Om du inte tror att alla kvinor är likadana och alla män är likadan och att kvinnor av någon anledning ärver äldre tiders kvinnorförtryck, så faller ju en hel del av dina punkter.
Vi är överens om att det av allt att döma är färre kvinnor än män i bolagsstyrelser (jag har i alla fall ingen anlending att misstänka att all statistik är påhittad).
Jag blir dock lite förvånad över att du helt avfärdar biologiska faktorer som en möjlighet medan du drar till med rätt långa logiska hopp gällande andra faktorer. Kommer endast att kommentera utifrån svenska förhållanden.
”… kvinnor i de flesta av världens länder öppet diskrimineras när det gäller tillsättandet av toppositioner.”
Om detta inte är fallet i Sverige så ser jag inte hur denna faktor kan påverka könsfördelningen i Sverige. Och om du hävdar att kvinnor öppet diskrimineras visavi tillsättning av styrelseposter i Sverige så vill jag ha belägg för detta.
”… det fortfarande i ett land som är så jämställt som Finland finns nätverkande elitklubbar dit kvinnor inte är tillåtna.”
Kan jag inte uttala mig om. Dock så gäller det ju troligtvis för en hel del män som inte heller har de rätta kontakterna. Så exv. en kvoteringslagstiftning skulle ju inte hjälpa för att åtgärda det problemet. (Om du nu förespråkar en sådan).
”… kvinnor bara de senaste hundra åren har haft förvaltningsrätt till sin egendom, rättighet att ha ett eget bankkonto och tillgång till högre utbildning.”
Och detta tidigare förtryck har dagens kvinnor ärvt? Hur är det i så fall inte genetiskt betingat btw? 🙂
”… pappor fortfarande bara tar ut 25% av föräldraledigheten (år 2011 var det totalt 2443 pappor i hela Finland som tog ut delar av föräldraledigheten) vilket betydligt försämrar kvinnors karriärmöjligheter – både för att de halkar efter och för att de är presumtiva risker.”
Är kvinnor tvugna att ta ut mer föräldrarledighet? Hur är detta annars ett argument för din tes? De kvinnor som vill nå toppen får göra samma uppoffringar som de män som vill nå toppen och skippa mycket tid med sin familj.
”… dagvård för barnen och därmed frigörelse av tid för de kvinnor som förväntas sköta barn är ett nytt påfund, och bristen på dagvård globalt fortfarande binder miljontals kvinnor till hemmet.”
I Sverige finns dagis och förskola, och har funits rätt länge. Så det eventuella problemet är löst i Sverige i alla fall.
”… det finns yrken där kvinnor inte tillåts, eller där de officiellt tillåts men där kollegorna tar avstånd.”
Inte i Sverige, gällande tillåtandet. Huruvida kollegor tar avstånd vet jag inte.
”… de flesta bolag finns inom sektorer som är traditionellt manligt kodade och där även kvinnor förväntas klä sig och bete sig som män för att passa in – inte för att det ger biologiska fördelar utan för att det är norm.”
Det är möjligt. De flesta företag är startade av män. Det du missar är att dessa eventuella normer knappast passar samtliga män heller. Och det passar vissa kvinnor. Det är således inte direkt könat utan den företagskultur som måsta anammas för att nå toppen passar en viss typ av människor bättre. Det är dock möjligt att det pasar fler män än kvinnor bättre. Huruvida det är socialt eller biologiskt betingat vet nog ingen.
”… män ses som teknikgenier och kvinnor som för ologiska för att förstå sig på komplicerat tänkande, inte för att det är biologiska sanningar utan för att det är en del av vårt kulturella arv.”
Vem ser på män och kvinnor på detta sätt? För övrigt så finns det studier som visar på att män som grupp har bättre spatial förmåga än kvinnor som grupp, vilket bör kunna påverka exempelvis intresseinriktning och val av utbildning. Vilket i sin tur påverkar möjligheten att få en styrelsepost (det är få lärare som hamnar i styrelser plötsligt).
”… kvinnor inte har varit myndiga, och därmed inte ens har tillåtits sköta sina egna privata affärer, innan början av 1900-talet.”
Se ovan angående ifrågasättande av att kvinnor ärver tidigare generationers förtryck etc.
Nej, kvinnor ärver inte tidigare generationers förtryck, men vi alla i samhället ärver tidigare generationers samlade kulturella arv. Det är sånt som vi gör att vi har liknande kulturella referensramar
Och så är det ju på det här viset, att om någonting (precis vad som helst) ska kunna påstås vara biologiskt betingat måste det gå att påvisa även utanför Sverige. Om det är biologi som gör män mest lämpade för toppositioner måste ju den tesen gälla i Aghanistan också. Biologiskt sett skiljer sig nämligen inte männen i Aghanistan nämnvärt från männen i Sverige. Så skulle du vilja hävda att fördelningen av toppositioner i Aghanistan är biologiskt betingad?
Jag tror, helt ärligt, att du inte riktigt förstår vad de som hävdar biologiska förklaringar egentligen menar. Som jag ser det så är biologin ett ramverk för potential. Huruvida den potentialen uppfylls beror såklart på miljöpåverkan också. Dessutom så tror ju evolutionsbiologer inte att gentisk potential skapats i ett vakum. Det är de mest lämpade potentialerna som evolutionerats fram och vad som varit mest lämpat har ju naturligtvis berott på hur miljön sett ut under evolutionens gång. Däremot tror de flesta att vår genetiska potential inte är särsklilt anpassad till dagens miljöer (exv. hade vi troligtvis haft mycket mer sex om vi var mer anpassade till att vi kan ha det i princip riskfritt med vem som helst). Jag är inte helt övertygad om att detta dock måste medföra att människan måste ha identisk genetisk potential på gruppnivå i hela världen. Det borde rimligtvis bero på hur länge olika folkslag levt åtskilda. Jag har för dålig koll.
Däremot har du ju rätt i att om något är biologiskt betingat så bör sådan potential synas även utanför Sverige. Vad du däremot missar helt är att miljön inte ser likadan ut i Sverige som i exempelvis Afghanistan. Olika människors potential utvecklas då inte på samma sätt.
Dessutom är det ju en jättekonstig fråga du ställer på slutet. Det du borde fråga är ju snarare om könsfördelningen skulle sett ut som Sveriges om den afghanska befolkningen hade vuxit upp i svenska miljöer.
Så vill du jämföra så får du jämföra med liknande miljöer som Sveriges, inte med en väsenskild miljö.
Så hur ser könsfördelningen ut i andra länder som liknar Sverige?
Och som vanligt så anser jag inte att utfallet i sig säger något om vilka faktorer som lett till detta.
Att sitta i en bolagsstyrelser innebär för det mesta en massa extra arbete utöver ens vanliga arbete. Själv har jag bättre saker för mig än att arbeta, vilket de flesta män och ännu fler kvinnor tycks hålla med mig om. En majoritet av befolkningen är helt enkelt inte intresserade av att arbeta en massa övertid.
Vad gäller det du skriver om biologi så tror jag du missförstått hur det biologiska kommer in i bilden. Att män biologiskt sett skulle vara bättre lämpade till att sitta i styrelser per se, låter som en väldigt udda åsikt i mina öron. Vad det handlar om är att män helt uppenbart är mer intresserade än kvinnnor av att sitta styrelser, relativt andra tänkbara aktiviteter som att vara med sina barn, odla sina fritidsintressen eller umgås med vänner. Det är detta manliga intresse för status och inkomst, som styrelsearbetet enligt populär uppfattning tros generera, som möjligen har vissa biologiskt betingade orsaker.
Att hela kollektivet män är mer intresserade än hela kollektivet kvinnor betyder inte att hela det manliga kollektivet generellt sett är mer lämpat, men det betyder att urvalet av möjliga kandidater innehåller fler män. Om det finns 10 000 personer som är intresserade av att sitta i en styrelse, varav 9000 är män och 1000 är kvinnor, och vi har 2000 styrelseplatser att fördela, finns det anledning att anta att man inte får de bästa kandidaterna genom att kvotera 50/50. Vad som då händer är nämligen att alla kvinnor som överhuvudtaget är intresserade hamnar i en styrelse.
Man kan resonera på exakt samma sätt när det gäller platserna till veterinärprogrammet. 95% av de antagna är i dagsläget kvinnor, vilket beror på att kvinnor är mer intresserade av detta yrke än vad män är. Skulle man börja kvotera 50/50, är det rimligt att anta att de män som då utbildas kommer att ha sämre kvalifikationer och förutsättningar än kvinnorna på utbildningen.
Dessutom arbetar fler män än än kvinnor inom den privata sektorn, och i vissa branscher är den manliga dominansen total. Antalet manliga kandidater till styrelseposter inom sådana branscher är därför oerhört mycket större än antalet kvinnliga dito, varför kvotering med automatik kommer att leda till att mindre kvalificerade personer kommer in i styrelsen. Detta borde vara självklarheter.
Hela diskussionen om styrelseposter är fullständigt missriktad. Dels för att det knappast är eftersträvansvärt att sitta i en styrelse, och dels för att man måste ha en större detaljnivå än ”styrelser i aktiebolag”.
Om man nödvändigtvis, av skäl som jag inte begriper, tycker det är önskvärt med fler kvinnliga styrelseledamöter finns det en åtgärd som skulle få större effekt än någon annan, nämligen en privatisering av den skattefinansierade sektorn, där majoriteten av kvinnorna trots allt arbetar. Om denna sektor förvandlades till privata aktiebolag med normala karriärvägar och en styrelse högst upp skulle det finnas mycket större möjligheter för kvinnor att arbeta i styrelser.
Det vore något helt annat än att kvotera in kvinnor i styrelsen för företag verksamma i branscher dominerade av män, en åtgärd som inte är annat än rena rama dumheterna.
Oj, vad långt jag skrev. Ber om ursäkt för detta, men ibland rinner det bara på.
Jag förstår vad du menar. Själv skulle jag inte vilja ha ett toppjobb, för det är inte så jag skulle vilja leva mitt liv. Jag tror också att du har fullkomligt rätt i att det finns ett större intresse hos män än hos kvinnor att skaffa sig den status ett toppjobb innebär, om inte annat så för att den Ultimata Mannen ofta framställs som en framgångsrik karriärman. Säkert spelar även det möjliga urvalet in, och jag tycker inte att det i alla lägen är ett självändamål att ha 50/50 i alla styrelser alltid. Antalet kvinnor och antalet män måste vara relaterat till antalet kandidater, och jag tror inte på kvotering.
Det som har kommit fram på den här bloggen (och som bland andra Chade och Aktivarum alltså förespråkar) är att det finns biologi i grunden för snedfördelning av toppositioner. Alltså att män genom sin genuppsättning skulle vara mer lämpliga för styrelseposter. Det är det som jag protesterar mot.
”Det som har kommit fram på den här bloggen (och som bland andra Chade och Aktivarum alltså förespråkar) är att det finns biologi i grunden för snedfördelning av toppositioner. Alltså att män genom sin genuppsättning skulle vara mer lämpliga för styrelseposter.”
Eh, nej. Mitt påstående går ut på att av den grupp människor som är ”mer lämpliga” (fast snarare har potentialen och viljan för att nå dit) för styrelseposter så är majoriteten män. Det är inte alls samma sak.
Som jag nyligen påpekade i en längre kommentar
Det är en högre andel av männen som tävlar och tar risker än av kvinnorna som tävlar och tar risker. Den biologiska förklaringen till denna könsskiillnad är att färre män än kvinnor fick barn. Eftersom färre män än än kvinnor av historien bedömdes duga för sex och fortplantning i den tidens polygamiska samhällen så var pressen på kvinnor att tävla och riskera livet (för att öka chansen för sex och fortplantning) inte lika stor.
Den främsta pressen för kvinnor var inte att vara attraktiv (i stort sett alla kvinnor var attraktiva nog att bli tredjehustru till en duglig man) Den främsta pressen för kvinnor var att välja bort odugliga män (att bli gravid med en nolla och lämnad vore en katastrof). Den främsta pressen för män däremot var att VARA en duglig man. Och så här är det ju än idag. Kvinnor är rädda för att välja fel man. Män oroar sig för att bli nobbade.
I de flesta fall måste mannen ta hänsyn till vad kvinnan tycker för att duga (feminismen är bara en förlängning) i de flesta fall är kvinnan inte intresserad och kan sålunda skita i vad mannen tycker om. Att lyssna på andra kvinnors åsikter blir istället den dominerande normen hos kvinnor (feminism igen). Om de duger bedöms mestadels av andra kvinnor. När sedan en av dessa sällsynta ”riktiga män” dyker upp uppstår nästa problem för kvinnorna. Tycker den mannen att HON duger? Här finns väldigt enkel matematik. Ju fler män hon dissar ju fler kvinnor måste hon tävla med om samma man. Och då män gillar snygga tjejer så får vi en värre skönhetshysteri hos kvinnor i samhället ju färre män som kvinnor själva tycker duger.
Jag tog också upp tre prediktioner av vad vi ser vid studier av eliten.
1. De som har högsta motiveringen kommer att vara högre i hierarkin än de som inte hade lika hög motivering
2. Det är fler män än kvinnor.
3. Männen är oftare gifta och har fler barn, deras partners är oftare under dem socioekonomiskt – än över dem.
Finns något samhälle där detta inte stämmer?
Men den biologiska förklaring du hävdar går inte att bevisa. Du kan inte säkra för påverkan från århundraden av traditioner och normer. Och varifrån du fått att den främsta pressen för kvinnor inte har varit att vara attraktiv, det förstår jag inte. Ända sedan de allra första skriftliga källorna har vi belägg för att det är män som väljer och kvinnor som anpassar sig. Sedan kan du få tycka att det är biologiskt ologiskt om du vill, men så har det sett ut.
Dessutom lyssnar unga flickor väldigt ofta på vad män säger att de vill ha (eller hur popkulturen framställer bilden av vad män vill ha). Kvinnor är förstås med och upprätthåller det, men jag kan inte säga att jag en enda gång under min tonår skulle ha brytt mig det minsta om vad andra tjejer tyckte om mig. Allt som hade betydelse var att få uppskattning av killarna.
Och om din punkt 1 på listan så finns det mängder av ställen som det inte stämmer. Det finns otaliga ovilliga furstar till exempel. Det är inte med motivering och biologi att göra, utan med status och kön.
Charlotte:
”Men den biologiska förklaring du hävdar går inte att bevisa. Du kan inte säkra för påverkan från århundraden av traditioner och normer.”
Den förklaring jag hävdar är mycket äldre än så. Det är allmänt accepterat att människorasen började polygam och man kan inte ha en sådan utveckling utan att överlevnadspressen på män blir större än pressen på kvinnor. Här är ett exempel på data i den riktningen.
”Between 20,000 and 70,000 years ago, any man who was starting a family would happily set up home with several women. Polygamy was therefore more the rule than the exception and seems to have been a planet-wide phenomenon. These are the conclusions of Isabelle Dupanloup and her colleagues at the University of Ferrara (Italy) at the end of a genetic population research project supported by the Swiss National Science Foundation”
”Och varifrån du fått att den främsta pressen för kvinnor inte har varit att vara attraktiv, det förstår jag inte. Ända sedan de allra första skriftliga källorna har vi belägg för att det är män som väljer och kvinnor som anpassar sig.”
Läste du inte slutet av mitt inlägg? Det är först män som genom tävlan anpassar sig till kvinnors behov. Sedan anpasar sig kvinnorna till den man som vinner den tävlingen. Inte till de andra förlorarmännen – de är helt oviktiga (om de ens lever). Att Justin Bieber bestämmer hur kvinnor skall se ut betyder inte ”män” bestämmer det.
”Dessutom lyssnar unga flickor väldigt ofta på vad män säger att de vill ha (eller hur popkulturen framställer bilden av vad män vill ha).”
Nej, flickorna lyssnar enbart på vinnarna av ovan nämnda tävling (Popkulturen bestäms av vinnarkillar och tjejkollektiv) Anledningen det blir diskrespans är att män tycker fler kvinnor är liggvänliga än omvänt. Killar kan tänka sig att ligga med större del av den kvinnliga befolkningen än tjejerna kan tänka sig ligga med den manliga, precis som Trivers förutspår.
”Kvinnor är förstås med och upprätthåller det, men jag kan inte säga att jag en enda gång under min tonår skulle ha brytt mig det minsta om vad andra tjejer tyckte om mig. Allt som hade betydelse var att få uppskattning av killarna.”
Gissningsvis inte vilka killar som helst utan snarare då uppskattning av de coola killarna. Jag har aldrig träffat en kvinna som bryr sig om killar i allmänhet men jag har sett mängder av tjejer rådissa alla killar utom dem som motsvarade de krav som de ansåg killar skulle motsvara. Sedan när man går in i PUA så motsvarar man de kraven och ser andra sidan.
”Och om din punkt 1 på listan så finns det mängder av ställen som det inte stämmer. Det finns otaliga ovilliga furstar till exempel. Det är inte med motivering och biologi att göra, utan med status och kön.”
Punkt 1-3 beskrev vilka resultat du får IDAG när du forskar på eliten i vår kultur. Det spelar ingen roll om skillnaden i motivering skapades socialt förr itiden för kulturer tävlar mot varandra idag och om vi börjar lägga vår sista krona på att få samma arbete gjort för mycket dyrare kostnad – enbart för att kunna skryta med hur rättvisa är – då kommer bara någon annan kultur som inte gör det att ta över dominansen och den kulturen bryr sig inte det minsta om genus.
När elitmän slår sig samman kallas det herrklubb. När elitkvinnor slår sig samman kallas det nätverk eller kvinnoförbund. Det är talande att artikeln bara tar upp den ena förteelsen.
Nämn en enda klubb för kvinnor i toppositioner som män inte har tillträde till.
Charlotte, du måste skoja. Det finns hur många som helst, och naturligtvis många fler än motsvarande för män.
http://www.svd.se/naringsliv/karriar/natverken-som-ger-skjuts-at-karriaren_7032209.svd
Nej. Jag skämtar inte. Vilket av de där nätverken är för kvinnor i toppositioner snarare än för att locka kvinnor till yrket?
Jag uppfattar det som att flera är bägge delarna. Det enda av dessa jag känner till väl från näringslivet är ruter dam, som har som första kriterium för medlemskap ”Kvinnlig chef på hög nivå i karriären.”. Huruvida detta kvalificerar som ”elit” vet jag inte. Hursomhelst. Jag har varit verksam i det privata näringslivet i 15 år, och aldrig stött på eller ens hört talas om manliga nätverk i någon som helst form, samtidigt som det finns otaliga för kvinnor.
Vilka elitnätverk där kvinnor inte har tillträde finns det i Sverige?
Norge, elitnätverket höga klackar
”blant deltakerne finnes det en rekke kjente personer fra norsk politikk, pr-bransje og næringsliv. I tillegg er også journalister fra Aftenposten, NRK, TV2, og VG tilknyttet nettverket.”
http://www.dagbladet.no/2011/05/30/nyheter/kvinnenettverk/hoye_heler/16720705/
Sverige, Juristnätverket Hilda
”Hälften av ledamöterna i domarnämnden som i princip tillsätter landets domare är medlemmar i det kvinnliga nätverket Hilda”
http://www.infotorgjuridik.se/premium/mittijuridiken/reportage/article148110.ece
Finland. Kvinnonätverket i riksdagen
”De kvinnliga ledamöterna i Finlands riksdag har tillsammans bildat ett tvärpolitiskt nätverk som behandlar politiska frågor av särskilt intresse för kvinnor.”
http://web.eduskunta.fi/Resource.phx/riksdagen/organisation/rikdagsledamoterna/kvinnonatverket/index.htx
I Susanna Popovas bok ”Elitfeministerna” berättar hon hur det kvinnliga nätverket stödstrumporna träffades hemma hos Boethius 1991. Men det såklart, vi kallar såklart inte en enda av dessa för damklubb.
Fast nu verkar det ju som om inget av just de där tre nätverken direkt utesluter och nekar män tillträde. Så, var finns alltså kvinnornas motsvarighet till herrklubbar?
Norge: ”- Vi har ikke medlemmer. Det er litt tilfeldig hvem som er invitert. Alle er velkomne. Invitasjonene er sendt til venner og bekjente, men dette er egentlig åpent for alle, sier Stenset.”
Sverige: Inom Hilda har man startat projekt Ruben som inkluderar män http://www.advokatsamfundet.se/Hilda/Projekt/Ruben/
Finland: de som arbetar för att främja jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter samt för att få in ett kvinnoperspektiv i all lagberedning kan väl ingå, men alltså alla kvinnliga ledamöten blir automatiskt medlemmar i nätverket och protokoll m.m. finns på nätet öppet för alla att läsa. Inget större hemlighetsmakeri såsom i många herrklubbar. Så jag ser det inte riktigt som en motsvarighet.
Nå, om vi slutar klyva hårstrån och istället funderar på att det finns också en skillnad i nätverk som arbetar för sådana som är i minoritet, åsidosatt eller underdog position och mellan nätverk där medlemmarna redan har förmåner på grund av deras kön (jag avser alltså blir de som lättare valda för utvecklande projekt/chefspositioner/styrelseplatser/ordförande för att är man…och vänligen spela inte dum, jag tror att du debatterat det här ämnet så mycket att du vet vilka förmåner jag syftar på utan att behöva förklara ingående.)
Bohemianmaggie:
”Fast nu verkar det ju som om inget av just de där tre nätverken direkt utesluter och nekar män tillträde. Så, var finns alltså kvinnornas motsvarighet till herrklubbar?”
Det norska nätverket Höga klackar presenterar sig så här inför nya medlemmar. Var hittar du tecken på att de inviterar män?
”Vi henvender oss til kvinner…” ”Nettverket består av kvinner…” ”Vi er mao kvinner som møtes…” ”tror på betydningen av å stå sammen som kvinner…”
”Sverige: Inom Hilda har man startat projekt Ruben som inkluderar män”
Ruben är en underordnad stödförening till Hilda. Hilda gynnar Hilda och Ruben gynnar Hilda. Bägge är uteslutande till för kvinnligt avancemang. DÄREMOT om manliga jurister skapade klubben ”The Law Men” med agenda att hjälpa varandra nå toppen och som dessutom hade en underavdelning ”Law babes” där tjejer samlas för att hjälpa dem. Det hade nog inte ansetts hälften så ok.
”Finland: de som arbetar för att främja jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter samt för att få in ett kvinnoperspektiv i all lagberedning kan väl ingå”
MAO Damklubbar med manliga stödföreningar som gynnar kvinnor är helt ok. Herrklubbar med kvinnliga stödföreningar som gynnar män däremot nej sånt kan man inte ha..Lagar som gäller lika sånt är ju burgoise.
”Nå, om vi slutar klyva hårstrån och istället funderar på att det finns också en skillnad i nätverk som arbetar för sådana som är i minoritet, åsidosatt eller underdog position”
För det första är samtliga medlemmar i de tre grupper jag nämner bland de mest priviligerade människorna i samhället. Norska Mediaeliten, Svenska Domarkåren och Finska Riksdagen, att beskriva deras medlemmar som underdogs är ett stort hån mot de flesta normala människor RELATIVT med Mark Zuckerberg är varenda människa åsidosatt och behöver nätverka men du tror väl inte att tanken med ord som Åsidosatt är att beskriva hur en stackare har 13 miljoner när det finns andra så har många fler miljoner?
”och mellan nätverk där medlemmarna redan har förmåner på grund av deras kön”
Det är ingen som har förmån pga kön. Att arbeta väldigt hårt och dö i förtid är inte ett privilegium men det är genom att ta sådana risker de elitmän som avancerar – faktiskt avancerar (det är inte alla män, bara en liten del). Herrklubbars syfte är inte avancemang utan social samvaro utan kvinnor. Samtliga damklubbar jag räknar upp däremot har som uttalat syfte att användas för avancemang av kvinnors positioner.
Helt i enlighet med hur Roy Baumeister beskriver könens preferenser.
”jag avser alltså blir de som lättare valda för utvecklande projekt/chefspositioner/styrelseplatser/ordförande för att är man”
Det är ingen som blir utvald lättare för att de är män. Du glömmer att män måste konkurrera med andra män. De män som blir utvalda jobbar hårdare. Charlotte håller närmast med om detta när hon förklarar mäns högre motivation (jämfört med kvinnor) med sociala faktorer. Dvs hon håller med om att män jobbar hårdare IDAG men tycker det borde finnas en annan kultur där kvinnor jobbar lika hårt.
Micah Taube i ”The Meaning of Man” (OntarioTV) sade raka motsatsen. Män borde sänka sina ambitioner så kvinnor får tillfälle att komma ikapp.
”och vänligen spela inte dum, jag tror att du debatterat det här ämnet så mycket att du vet vilka förmåner jag syftar på utan att behöva förklara ingående”
Du har rätt, jag har debatterat det här ämnet ingående. Och jag anser det helt fel att män har fördelar pga sitt kön. Att jobba hårdare och dö yngre är inte en fördel. Att löpa större risk att bli hemlös, missbrukare etc är inte en fördel. Det är en tradeoff. Vidare har vi också Norah Vincents kommentarer i ”Self made man” hur hon trodde sig vara den perfekta mannen (kvinnas hjärna) men hur kvinnor konsekvent nobbade henne för de där stöddiga machotyperna de sade sig avsky.
Jag har nämnt tre exempel nu. I Sverige nätverket Hilda med halva domarnämnden, i Norge elitnätverket Höga klackar med journalister, politiker och pr-folk samt i Finland kvinnonätverket i riksdagen. Inlägget hamnade i granskning för att det var en länk till var en av dessa tre.
Jag förstår inte riktigt vad som retar dig med Hilda. Är det själva syftet? För killar får ju vara med och leka, så det var inget bra exempel på en klubb för kvinnor i toppositioner som män inte har tillträde till. Inte heller den om nätverkande kvinnor i riksdagen är ett speciellt bra exempel på en klubb för kvinnor som fungerar som en herrklubb eftersom deras protokoll finns att beskåda för allmänheten och deras evenemang och tillställningar är för det mesta öppna för allmänheten. Det norska exemplet är jag tyvärr inte så insatt i, men det verkar vara den grupp som mest påminner om en herrklubb.
Bara det att man firade att det för första gången valdes in en rekordmängd kvinnor, 37% av riksdagsledamötena, genom att bilda ett nätverk för kvinnor säger väl nåt om det jag syfta på med underdog och att vara i minoritet, alltså i ETT sammanhang, inte alla. Att kvinnor är underrepresenterade i riksdagar, rättsväsendet och bolagsstyrelser skulle beror på biologiska faktorer köper jag inte, på tal om att män inte skulle ha fördelar av att vara män när det kommer till exempelvis chefspositioner/bolagsstyrelser. Men det beror inte heller enbart på en uteslutande faktor, såsom Charlotte skriver.
Ditt exempel med Law Men/babes funkar inte riktigt. Det går inte att svänga om resonemanget sådär enkelt eftersom kvinnor inte sitter i samma position som männen. Om männen skulle anse sig behöva/vilja ha en stödgrupp bestående av kvinnor (förutom den som de eventuellt redan har på hemmafronten där hushållet rullar på trots utdragna styrelsemöten ;)) tror jag inte att folk skulle opponera sig. Men nu är det ju så att herrklubbarna oftast inte har behov av underorganisationer bestående av kvinnor (förutom cheerleaders då förstås) eftersom deras uttalade syfte är nåt helt annat de kvinnonätverk som du tog upp och som du själv konstaterade.
Men, jag vill också säga att jag tycker att det måste finnas enkönade rum om det finns ett sånt behov, så det är ingen lätt fråga.
Så den rimliga slutsatsen av att kvinnor organiserar sig i nätverk och klubbar för att stötta varandra och driva sina positioner framåt är att män är biologiskt mer tävlingsinriktade och drivna? Ehh… Nej.
Jag tror inte det är antingen eller. Jag tror inte män biologiskt är bättre lämpade för chefspositioner än kvinnor. Däremot finns det studier som visar att män dominerar i ”extremfall”, t.ex. av de dummaste och smartaste är majoriteten klart män. (Någon annan får gräva fram källa på det här). Så i den gruppen som är mest lämpade att ta sig upp på karrärstegen (nu tänker jag inte på att jobba hårt) kan det finnas en majoritet män. Men det här i sig betyder inte att män som grupp är favoriserade. Så i gruppen män kan det finnas fler som är lämpade som chefer än vad det finns i gruppen kvinnor.
Jag tror också vårt historiska arv (ingen biologi här) gör att det är lättare för en man att välja i livet så att han får en möjlighet till en chefspost. En man antas lättare (av män och kvinnor) ha förutsättningar för att bli chef.
Men den fördelning vi nu har om det nu är 99 – 1 eller 90 – 1 med könet i börsbolag är inte biologiskt betingad eller rättvis. Jag hoppas det med tiden jämnar ut sig. Vad en ”Biologisk” balans är vet jag inte, men klart jämnare.
Det jag också tycker man måste se på är vilka alla som inte ännu är chefer. Hur många potentiella chefer finns det för posten. Hur många av dem är kvinnor? Chefer i börsbolag är väl ofta där i 55 års åldern? Hur stor del av dem som utexaminerades med dem i tiderna var kvinnor? 10%? Hur stor del av de kvinnorna är nu i gruppen ur vilken börsbolagschef väljs? 1%? Ja, jag räknar helt krasst att samhället sett till de inte sitter i en position att bli börsbolagschefer.
Klubbar som är stängda ogillar jag. Oberoende av om de är enkönade eller inte. Hur stor roll de spelar vet jag inte, jag hör inte till dem. Men jag antar ändå chefer i viss mån rekryterar ur sin bekantskapskrets. Är det nu egentligen så konstigt? Dock är det inte alltid lönsammast ur företagets ägares synvinkel.
Gällande könsfördelningen på relevanta utbildningar under relevanta tider för att nu inneha en börsbolagsstyrelse så har jag, såvitt jag kommer ihåg, endast sett en enda uträkning på detta. Kan tyvärr inte komma på var.
Uträkningen gick i varje fall ut på att man kollade ungefärlig åldersspridning på de styrelseledamöter som fanns i de 30 största svenska börsbolagen. Sedan tittade man på vilken utbildning de hade (har för mig att det var ungefär 50 % ingenjörer, 25 % vardera av ekonomer och jurister).
Sen tittade man på könsfördelningen på dessa utbildningar under relevanta år (vilket väl bör ha varit ca 1975-1989 eller så men kommer inte ihåg) och jämförde med könsfördelningen i bolagsstyrelserna.
Det är förvisso knappast någon vattentät metod men den bör ju ge ett hum i varje fall. Om jag kommer ihåg rätt så slog det på någon procentenhet (till gruppen kvinnors ”nackdel”), vilket väl får sägas ligga inom felmarginalen.
Vidare så (återigen, om jag kommer ihåg rätt, måste börja göra källanteckningar någon gång) är genomsnittskvinnan yngre än genomsnittsmannen när de får sin första styrelsepost. Vilket enligt mig tyder på två saker. Dels att det saknas kvinnor med rätt utbildning och erfarenhet i högre åldrar och dels att det krävs mer av en man än en kvinna för att nå samma position. Det kan ju också tyda på att de som tillsätter styrelsen (aktieägarna) är patriarkala förtryckare som vill ge ögongodis i form av yngre kvinnor till gubbarna i styrelsen.
Vidare så har Ulf T på genusdebatten.se länkat till amerikanska undersökningar som visar på att det är färre kvinnor än män som vill satsa mot toppen (oavsett anledning till detta) men att de som gör det når toppen enklare än sina manliga konkurrenter. Vilket inte låter orimligt eftersom väldigt många företag offentligt gärna lyfter fram kvinnor (kvinnliga nätverk etc.) men ingen lyfter fram män.
Vad gäller biologin så brukar argumentet som framförs vara just att det är fler män än kvinnor som har viljan att göra vad som krävs för att nå toppen, inte att män i genomsnitt är mer kompetenta på att utföra toppjobben.