Flyttångesten

Så vi håller på att förbereda oss på att flytta (om någon vill köpa ett underbart färdigrenoverat hus på 109 kvm, 5 rok, hyggligt stor trädgård, 800 m till Helsingforståget – 30 min till centrum, 400 m till utebad och med härliga grannar till det klart överkomliga priset 295.000 är det bara höra av sig!). Det mesta är kul, även om det förstås är lätt ångest också. Ni vet, ”jiihuu vi ska äntligen få vårt gamla hus på landet” och ”shitshitshit vi klarar aldrig det här”. Så var det när vi lämnade bud, när vi bjöd hit mäklaren för att värdera vårt hus, när vi nu börjar packa lite saker, när vi planerar kommande renoveringar. Skräckblandad förtjusning liksom.

Men så i går ringde jag och bytte skola för vår son och anmälde dottern till det nya dagiset. Då först förstod jag vad flyttångest är. Visst, barnen tycker också att det ska bli kul, men det är ju ändå mitt och makens beslut – vår dröm. Och barnen trivs där de är nu, de drömmer inte om att flytta. Det är ett jättebra dagis som vi har gått på i totalt fem år nu, där Tilda har massor med vänner. Förskolan som ligger i anslutning till skolan har gett Vilho ett underbart första år och en lysande start i skolvärlden. Och så ska vi ändra på det. Plocka bort barnen därifrån. Börja om någon annanstans. Det var med en enorm klump i halsen jag sa ett glatt hejdå till nya rektorn och skrev ner datumet för ett introduktionsbesök. Mina små troll. Flyttbarn.

De är starka, mina ungar, det vet jag ju, men världen är stor och det där med rötter är svårt. Nu hoppas jag att de ska rota sig på nya stället, hitta lika bra vänner och sammanhang och varande där, och att vi ska kunna åka hit och hälsa på alla andra vänner också. Jag tror att det kommer att gå bra. Jag tror att de kommer att klara det här så fint som bara barn kan. Men tänk om jag har fel.

063

5 tankar om “Flyttångesten

  1. Min största flyttångest har haft att göra med just precis det där. Det hjälpte inte ens att de fick världens underbaraste dagis på nya orten, och trivs suveränt bra. Jag (obs jag!) har ändå ångest för att vi bröt upp från det gamla! Man rotar sig på ett helt annat sätt med barn än utan. Helt klart.

  2. Byt ut ångesten mot spänning och förväntan som barnen sen får smittas av.
    Låter urenkelt, men är det svåraste jag vet.
    Ångest är sån jävla broms och ett vidrigt lås.
    Allting annat är nästan bättre.

  3. Det ska säkert gå bra, hade själv ingen permanent hemort före förskoleåldern och hann gå på säkert 4-5 olika dagis före skolstarten, men har inga minnen av att bytena skulle ha varit obehagliga på något sätt. Och det är helt säkert bättre att flytta nu än om 5 år när barnen är större och går i skola!

  4. Jag tror att ju tidigare man flyttar, desto lättare är det för barnen. Och nu när vi inte gjort det så inbillar jag mig att vi inte heller kan göra det. Men så beror allt också så väldigt mycket på barnen (och föräldrarna).

  5. Förstår så väl hur det känns! Våra barn är ju ännu så små, men nog känns det att vi rycker upp dem och flyttar till andra sidan jorden. Det som jag tycker känns värst för oss är dock att vi kommer att bo tillfälligt i en lägenhet medan vi listar ut var vi ska bo på längre sikt. Så det kommer säkert bli att byta både bostad och förskola igen inom ett år… När de just hunnit rota sig igen. Så jag vill gärna höra solskensberättelser framöver om hur bra det går för er, tack! 🙂

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s