Jämställdhetssvårigheterna – en dag i vårt liv

Vi har ju pratat rätt mycket om det där med hur svårt jämställdhet är de senaste dagarna. Om hur man kan vara helt överens om att jämställdhet är viktigt, att det är så man vill ha det, men sedan blir det liksom ändå inte så.

Som i dag.

Min högt vördade älskade make har åkt till Tyskland på arbetsresa. På dagis var det påskpyssel med mor-och farföräldrar. Vi hade inga mor-eller farföräldrar tillgängliga och så står man där. Alltså, inte så att det var något svårt val. Klart att jag som har möjligheten att följa med på påskpyssel gör det. Klart att Tilda inte ska behöva lida för några jämställdhetsideal. Men när det var pyssel på Vilhos förskola var det precis samma sak fast det var inte Tyskland utan något möte som kom i vägen. Och när det var höstfest. Och när det var Luciafest. Och när det var julfest när maken var tvungen att stressa iväg halvvägs in i programmet och jag kunde sitta kvar.

Det är inte rättvist. Inte mot någon.

Inte mot mig som har den teoretiska möjligheten att jobba ikapp vid ett annat tillfälle och alltså blir den förälder som får jobba kväll och helg för att jag har varit på pyssel och fester.

Inte mot maken som känner tyngden och stressen av att vara den som måste gå tidigare och tjäna pengar, som aldrig får sitta kvar och på riktigt vara delaktig i den miljö där våra barn trots allt tillbringar en ganska stor del av sin dag.

Och inte mot barnen som förvisso är ganska nöjda över att ha sin mamma på plats, men som säkert skulle vara ännu nöjdare med att ibland få ha sin pappa där också.

Men vet ni vad jag tycker är det värsta? Det är att så många inte ser något problem med att det ser ut så här. Att det är som det ska att mamman går på alla barnens pysseldagar och festligheter och att pappan inte gör det.

8 tankar om “Jämställdhetssvårigheterna – en dag i vårt liv

  1. Det låter värst för din man, tycker jag (som haft det likadant på ett ungefär och haft möjlighet att inhämta åsikter hos Den I Världen Viktigare). Kommer jobbet alltid att se ut så? Blir det bättre när/om karriären leder vidare? Finns det goda förebilder i form av föräldralediga män/män som hämtar på förskolan/låter familjen gå före ett hastigt insatt möte? Sånt är viktigt som tusan och helt avgörande för att min man stannat i rätt konkurrensutsatta branscher på två olika ställen, nästan tio år på varje.

    Fråga inte bara vad du kan erbjuda arbetsgivaren utan även vad arbetsgivaren kan erbjuda dig. Så att säga.

    • Jag håller helt med! Man måste kunna få ställa (rimliga) krav på sin arbetsgivare också. För det är väl det som kvinnorna gör, eftersom de kan ta ledigt och komma med?

      I vårt fall så vågar jag inte uttala mig närmare om vad som ligger bakom, om inte maken vill göra det själv. Men på torsdag nästa vecka är det påskpyssel på förskolan och jag kan nästan garantera att han inte kommer att vara där. Men i får väl se… 🙂

  2. Det där var ett bra exempel på det jag har funderat på när jag har läst dina senaste inlägg (och diskussionerna), nämligen att båda könen vinner på ökad jämställdhet. Men t.ex. på öppet hus i skolan ser man ”alltid” rätt få pappor (och med alltid menar jag under de två år jag har varit på öppet hus). Jag kan ju inte tänka mig att alla mammor har lättare att komma loss från arbetet än alla pappor? Eller så är det bara så att mammorna rent generellt sedan barnets/barnens födsel är mer vana vid att anpassa resten av livet enligt barnet/barnen. Och kanske det är svårare för en man i en mansdominerad bransch att komma ifrån jobbet och arbetsgivaren uppmuntrar inte till att låta familjen gå före jobbet, så här grovt förenklat och generaliserat.

    • Så är det! Ökad jämställdhet är inte bara win för kvinnor utan för männen också. Jag tror att du har rätt i alla de där faktorerna som du tar upp, det vill säga: det handlar om vana att anpassa sig, samhällets förväntningar på vem som gör vad och direkt eller indirekt uppmaningar på arbetsplatsen.

      För om vi tänker oss att det vore mamman som satt kvar på jobbet och sa att hon inte hann ifrån så hade det inte varit lika ok.

      • Charlotte:

        ”Så är det! Ökad jämställdhet är inte bara win för kvinnor utan för männen också.”

        Det problematiska med detta påstående är att den ignorerar att det finns olika jämställdheter mao. betyder jämställdhet olika saker för olika människor, Maria Svelands feministiska jämställdhet är något helt annat än tex. Pelle Billing´s eller Warren Farrell´s. För vissa feminister är jämställdhet oberoende tex. Sveland och Anna Kontula och för vissa ömsesidig solidaritet mellan könen tex. Christina Hoff Summers. Deras jämställdheter skiljer sig från varandra och det är naivt och felaktigt att tro att båda nog i slutändandan vill ha samma sak men att endast metoderna är annorlunda.

        Den ignorerar också intressekonflikten mellan män och kvinnor, feminism och maskulism. Att det finns både feminism och maskulism är ju i sig en indikator på att den kvinnliga jämställdheten inte nödvändigtvis gynnar mannen. Laasanen skulle inte behövas om feminismens och kvinnors jämställdhet också vore till för mannen. Han är till en del en följd av feminismens bristande jämställdhet så det är onödigt att anklaga honom för att skada jämställdhetsprojektet då han är ett barn av det.

  3. En viktig sak när det gäller jämställdhet och att komma framåt för både män och kvinnor är att vi släpper föreställningen att det liksom ska ske motståndslöst. Det KOMMER att vara jobbigt att säga till sin chef att nix, i morgon måste jag gå tidigare eller nej, jag kan inte följa med på team-building-resa som inbegriper helger för då är jag med min familj. Man kan till och med behöva göra detta mot sin egen innersta känsla, för den andras skull, för det överordnade bästa. En man (för enkelhetens skull) med krävande arbete kan inte vänta på den dagen som chefen vinkar iväg honom med ett soligt leende. Ibland känns det så i debatten, att inget liksom får kosta något. Inte ens olust. (Och detta resonemang gäller precis lika mycket för den som är van att vara mest hemma och delta mest på barnaktiviteter. Ibland kanske man får avstå från det där mysiga luciatåget fastän man gärna skulle ha varit med och att man dessutom riskerar att få ord på ryggen om dåligt moderskap;-)

    • Hear! Hear! Det gäller för alla mammor att släppa sina barn tillräckligt mycket för att barnen ska få njuta av att ha flera föräldrar än en, och att papporna inser att världen inte går under utan snarare blir lite bättre av att de säger nej till jobbsaker ibland. Om det skulle finnas samma förlåtande norm för pappor som säger nej till jobbsaker på grund av familjen som det finns för kvinnor så skulle det sedan inte sitta så hårt att göra det.

  4. Om fler gör det blir det ju så småningom helt okej, även om man inte får applåder för att man sticker tidigare från jobbet. Och det är lite min poäng, man kanske måste göra det helt oförlåten ibland;-)

Lämna ett svar till Charlotte Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s