På feministfronten intet nytt

När man diskuterar genus så är det av någon outgrundlig anledning väldigt många som går in med inställningen att debatt bäst förs genom att man väljer sida, gräver ner sig i en skyttegrav av retoriskt klatschiga men innehållsmässigt ihåliga argument och kastar floskler tills motståndarna ger upp. Det här gäller förstås inte bara dem som aktivt är emot feminism, utan det gäller minst lika mycket för somliga feminister. Att den här uppdelningen finns och är könsbaserad blir extra tydlig i mitt fall. När jag började blogga var jag nämligen övertygad om att jag var emot feminismen så som den blivit. Jag tyckte att debatten var för ensidig och att man inte tog mäns problem på tillräckligt stort allvar, exempelvis vad gäller partnervåld.

Första gången jag kommenterade på någonting som Pär Ström skrivit blev det tydligt att jag överhuvudtaget inte förstått hur debatten förs. Jag hade inte grävt mig en skyttegrav eller förberett ett försvar. Jag visste inte ens att det behövdes. Därför blev jag fullkomligt uppäten. ”Feminister är nazister”. ”Du är feminist”. ”Du godkänner mansförtryck”. Från nästintill alla andra i kommentarsfältet. Jag kan inte ens med ord beskriva hur förvånad jag blev. Första gången någon argumenterade för att kvinnor i Sverige är makteliten som klär sig offerkoftor och förväntar sig kanderade rosenblad och livslång service medan det är män som är underordnade och förtryckta var jag övertygad om att det var ett dåligt skämt. Inte för att jag tycker att kvinnor i dagens Sverige är förtryckta, utan för att argumentet grundar sig på att kvinnor bara underskattar sin egen makt och tror att de är förtryckta och därför ska betraktas som våp medan män på riktigt är förtryckta. Kvinnor bara tjatar om hur synd det är om dem. Det är egentligen männen som har det sämst.

Mäh. Vänta här nu…

Att försöka lyfta fram problem som är specifikt kvinnliga är omöjligt. Det finns nämligen inga kvinnligt könskodade problem. Inte näthat riktat specifikt mot kvinnor, ingen skillnad i lön, inget glastak, inget särskilt våld mot kvinnor. Det är bara männen som har könsspecifika problem. Misär, fattigdom och psykisk ohälsa. När kvinnor är extra utsatta för trakasserier är det för att kvinnor är så känsliga att de inte kan ta lite skit, när kvinnor tjänar mindre än män så är det för att kvinnor inte förtjänar att få lika mycket pengar, glastaket beror egentligen på kvinnors ovilja att klättra på karriärstegen och våldet mot kvinnor är inte lika betydande som det mot män. Nej, istället är det männen som är mest utsatta för trakasserier men tiger om det för att det tillhör den manliga kulturen, män kanske tjänar mer på pappret men jobbar fler timmar och får alltså egentligen mindre lön, män stängs ute från höga positioner för att dessa öronmärks för kvinnor och män löper högre risk än kvinnor att misshandlas.

Mäh. Du kan ju inte riktigt mena…

Och där sitter man sedan i sin skyttegrav och kommer ingen vart. Istället för att diskutera verkliga problem, orsaker och konsekvenser, lösningar och möjligheter, så går man tillbaka till att tvingas försvara saker som är fullkomligt grundläggande och väl belagda med forskning och parera argument som att forskning bara bevisar det för att forskningen styrs av den feministiska makteliten och att den enda anledningen till att forskning inte bevisar motsatsen är att ingen ens forskat om det.

Mäh vad i…

Så man måste välja sida. Är man kvinna och dessutom en sådan som forskar i genushistoria är man självklart på feministernas sida. Står man på den sidan ska man också stå till svars för allt som feminister säger eller har sagt. Eller allt som någon som blivit anklagad för att vara feminist har sagt. Eller allt som någon som blivit anklagad för att vara feminist kanske skulle ha sagt om den inte sagt vad den faktiskt sagt. ”Ha. Du använder cirkelargument och vet inte ens själv vad du säger. Typiskt feminister.”

Say whaaat?

Varför ska det vara så svårt att se samband? Om vi för enkelhetens skull tar värnplikten. Jag har fått höra att kvinnor inte förtjänar rösträtt eftersom de inte omfattas av värnplikten. Då jag försiktigt påpekade att det lär bli väldigt få med rösträtt om man ska tänka så eftersom värnplikten avskaffats gled vi ganska snabbt över på hur feminister är nazister istället. Men om vi lyfter oss från det absoluta bottenskrapet av argument finns det många som menar att på den tiden det fortfarande var värnplikt så var det värst för männen eftersom de var tvingade till värnplikt. På andra sidan står upprörda människor i sin skyttegrav och skriker att det är kvinnoförnedrande att kvinnor inte ska få göra lumpen. Och båda sidor gör det utan att se kopplingen. Att det som slår mot det ena könet kommer att slå mot det andra också. Det samma gäller att det är flest kvinnor som är hemma med barnen. Det slår både mot kvinnor som hamnar efter i karriären, blir förstaföräldrar och bär allt ansvar själva och mot män som inte får bli delaktiga, som alltid förblir andraklassens föräldrar och som måste jobba extra för att försörja familjen. Det hänger ihop, allt det där.

Men trots att det hänger ihop så måste man få utrymme att diskutera könsspecifikt. Alltså, att kvinnor blir überföräldrar hänger ihop med att män blir nummer två, men är inte beroende av samma strukturella faktorer. Kvinnor som sköter sina barn uppfyller en könsroll på samma sätt som män som förvärvsarbetar. Dessutom är det möjligt att se vad vissa kallar för fördelar som lika mycket nackdelar. Som kvotering. Kvotering ses som att det gynnar kvinnor, att det är idel fördel och att det är förtryckande mot män. Jag skulle absolut inte vilja bli kvoterad in någonstans. Jag skulle aldrig vilja att någon kan säga att det som jag har uppnått inte är för att jag har jobbat för det, att jag förtjänat det. Kvotering kan alltså lika gärna ses som nedlåtande mot kvinnor som mot män, och båda synsätten kan vara lika rätt. Det samma gäller att kvinnan är den som automatiskt blir förälder när ett barn föds medan en man måste tillerkännas faderskap. Många män anser att det är förnedrande att inte få bli förälder på samma premisser som kvinnan, men att som kvinna behöva förklara att man inte har legat runt är inte direkt kul det heller. Lika gärna skulle det dock kunna ses som ett skydd för männen; de kan inte bli förklarade pappor med livslånga skyldigheter utan att gå med på det.

Ingen tjänar på att man delar in världen i män och kvinnor med olika färdigbestämda roller. Ingen tjänar på att sitta i sin skyttegrav och tro att man är förfördelad och att ingen förstår det. Ingen tjänar på att tvingas välja sida i en debatt som bör föras genom att olika röster och olika erfarenheter ges utrymme att skapa förståelse för andras verklighet. Hur många gånger har jag inte stött på argument i stil med att det jag säger låter bra men att feminister som jag ”inte tycker så på riktigt” och så är man tillbaka vid att försöka försvara sig istället för att föra diskussionen framåt. Folk måste sluta använda ”feminist” och ”vit, kränkt man” som skällsord och istället lyssna på vad andra säger. Samtidigt måste retoriken i argumenten förändras och begrepp som ”härskarteknik” och ”patriarkaliskt förtyck” sluta vara sköldar för att inte behöva medge att någon från motståndarsidan har en poäng. Det måste vara möjligt att hålla med varandra, om inte i allt så åtminstone i lite. Så att det finns en grund att stå på. Några första trevande steg i Ingenmansland.

17 tankar om “På feministfronten intet nytt

  1. Det största problemet är nog att ekvalisterna är svältfödda på seriösa debatt-‘motståndare’, så om det dyker upp någon nyanserad och belevad som du, så vill plötsligt alla ställa alla frågor på samma gång. Och många är så vana att få skit, så de inleder debatten med att ge skit ‘tillbaka’ för nåt som nån annan gett dom. Och det funkar ju inte riktigt, vad har liksom du med det att göra?

    Annars brukar det fungera så, att en ekvalist går in på en feministblogg och börjar ställa artiga men besvärliga motfrågor och blir bannad direkt. Endast ryggdunkare göre sig besvär.

    • Precis samma problem finns för den som är feminist (eller feministstämplad… 🙂 ) och som försöker diskutera hos Pelle Billing eller Aktivarum. Fast jag har gett upp innan jag blivit bannad och det största problemet är inte nödvändigtvis dem som skrivit inlägget utan alla dem som tror att man kommer dit för att försöka förstöra klubben.

      • Har Pelle eller Aktivarum bannat någon feminist som ställt artiga men besvärande frågor? Eller någon feminist alls så länge de velat diskutera? Låter väldigt osannolikt.

          • Ok, jag läste det som att du svarade på bashflaks andra stycke och då menade att ”feminister” som du blev bannade hos Pelle och Aktivarum men inte du för du brukar lämna debatten innan du blir bannad.

            Men då missförstod jag nog vad du menade.

            • Jag var otydlig. Beklagar. Jag menar bara att man ibland möts av ordentligt med mothugg för ingenting när man försöker diskutera på ”jämställdist”-bloggar (och citationstecken för att det liksom ska inkludera ekvalister och andra liknande).

      • Jag upplever liknande tendenser hos mig själv, och får ibland anstränga mig för att inte retirera till otrevligheter (eller, jag hoppas att jag inte verkar otrevlig i alla fall, lite smådryg kan jag leva med att verka… ;). Jag försöker oftast undvika eller parera just de där debatterna som urartar till meningslöshet, både på andras bloggar och på min egen, men jag är liksom på helspänn hela tiden för jag SER ju hur det alldeles för ofta brukar bli. Ibland drar jag mig för att svara på kommentarer överhuvudtaget bara för att jag inte ORKAR hamna i det där skyttegravstramset. För jag förväntar mig nästan att det ska bli så om man väl börjar diskutera. Och det tycker jag ju är dumt också, egentligen, för jag gillar ju diskussionen när den får vara just det, och ger man den inte en chans kan den ju inte utvecklas till det, då är det ju kört redan från början. Sorgligt är det.

  2. Åh, jag skulle klicka på gilla/stjärna men man måste tydligen vara inloggad på wordpress för det… men räkna med en stjärna eller två eller tre från mig!

  3. Charlotte:

    ”Ingen tjänar på att man delar in världen i män och kvinnor med olika färdigbestämda roller.”

    Det är ju uppenbart inte sant. Om den patriarkala könsligheten inte skulle vara i vissa människors könsliga, ekonomiska… intressen, skulle vi inte ha det. Det är i en kvinnas, som gillar muskulösa män, intressen att muskler är manligt. Det är i en skön kvinnas, som värdesätter att en man förtjänar bra, intressen att män som förtjänar bra värdesätter skönhet i en kvinna. Det är i en kvinnas, som förväntar att mannen ska fixa hennes sexuella njutning och orgasm, intressen att sexuell potens/kvinnlig njutning endast ses som egenskaper hos mannen osv.

    En breddning av våra könsroller kan ju alltså inte vara i människors, som har snäva könslighetspreferenser, intressen, om inte såklart breddning betyder utökning istället för avveckling. Det vill säga förutom förväntningen att man tex. som man ska förtjäna bra förväntas man som man också se bra ut. Förtjäna-förväntningen uttökas med en ornamental förväntning. En snäv mansroll (endast förtjäna) kan vara lättare att leva upp till än en bredare (utökad) om inte den ursprungliga förväntningarna avtar iom. att det kommer nya förväntningar och ideal. Och märk att förtjäna-förväntningen på kvinnor inte har ökat, åtminstone inte från mäns sida.

    Men varför utgå från att den könslighet som vi har inte är något som vi vill ha?

    • Du förutsätter att alla människor alltid agerar fullt medvetet och alltid ser sitt eget bästa. Jag ser ingen anledning att utgå från det. Väldigt många människor fortsätter med beteenden som är direkt skadliga för dem i långa loppet, pga kortsiktig njutning (se t.ex. rökning).

      Vad någon vill och vad denne tjänar på är inte samma sak. VÄldigt många människor tycks sakna konsekvens- och strukturtänkande överhuvudtaget.

    • ”Men varför utgå från att den könslighet som vi har inte är något som vi vill ha?”

      Därför att den hela tiden förändras. Det som var skönhet som de män som hade pengar ville ha på 1700-talet är långt ifrån samma nu. Få kvinnor vill ha en man som anser sig själv stå över henne i rang i dag, och stora inkomstskillnader mellan makar kan mycket väl orsaka problem. Visst, det kanske inte ligger i de ”människors, som har snäva könslighetspreferenser, intressen” att förändra något, men jag tror inte att dessa är speciellt många. De senaste århundradets enorma förändringar understöder detta.

      Vill du svara på det här så varsågod, men bara med ett svar och kort och koncist.

  4. Det är skönt att höra till gruppen ”vi”, det ”vi” som har rätt, men det förutsätter ett ”dom” som är dumma och har fel.

  5. Du blir irriterad över att du få stå till svars för alla feministers åsikter. Jag tolkar det som att du ogillar att allt som sägs i feminismens namn klumpas ihop i en klump utan distinktioner.

    Samtidigt gör du inledningsvis precis likadant med feministkritiker du stött på. Du klumpar ihop alla kritiker med varandra och får det att framstå så att alla som kommer med kritik gör det på samma sätt som de som kallade dig för nazist på en blogg som inte ens är aktiv längre.
    Exempelvis skriver du att feministkritiker påstår:
    ”Det är bara männen som har könsspecifika problem. Misär, fattigdom och psykisk ohälsa.”

    Jag känner igen detta referat eftersom det kommer från något jag skrev nyligen och jag sade inte alls att bara män drabbas av dylika problem. Istället var det ett exempel på att idén om kvinnas underordning som teoretiskt grundfundament lider av allvarliga problem just på grund av att det i statistiken finns en lång rad problem som båda könen delar och ibland drabbas männen till och med värre än kvinnorna.
    Många gånger feminismkritiker kommer med exempel där män missgynnas är det just för att peka på att dessa exempel finns, för att balansera alla påståenden om att kvinnor ständigt missgynnas. För att visa att världen inte är svart/vit. Det betyder inte att man per automatik menar att enbart män missgynnas. Jag hoppas du ser att det är en avgörande skillnad.
    Så länge dessa saker inte går att diskutera utan att diskussionen spårar ur på just detta vis så hjälper det inte att du skriver att du inte vill sitta i en skyttegrav. Du sitter redan där utan att veta om det med dina automatiska försvarsmekanismer.
    Jag förstår att du inte vill stå till svars för hela feminismen. Du har säkert ett jobb du gillar, vill kanske egentligen hålla på med din medeltidshistoria i fred och har inte haft för avsikt att vare sig revolutionera feminismen eller framlägga dess teoretiska fundamenta för en skeptisk publik. Få människor, även jag, är beredda att gå emot de förutsättningar som ligger till grund för vad man får och inte får göra på sin arbetsplats. Därför framstår som sagt många av dina motargument som rena försvarsmekanismer vilket jag alltså har viss förståelse för, du måste hålla fast vid ditt yrkes grundprinciper. Kanske har jag och ett flertal andra som skrivit här missförstått syftet med din blogg. Jag tycker det är trevligt att du vill debattera men debatten leder inte vidare eftersom du egentligen inte är intresserad av de teoretiska grundinvändningar som vi framför mot feminismen. Denna blogg är helt uppenbart fel plats för den debatten varför jag skall försöka lämna dig i fred i fortsättningen.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s