Det har just varit en reporter här och diskuterat näthat med mig. Hon frågade varför jag tror att det är så många kvinnor som får så mycket skit och varför det oftast är från män. Och jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Visst får kvinnor också skit från kvinnor, och visst får män ibland skit de med, men allra oftast är det från män mot kvinnor. Varför?
För det första misstänker jag att stora delar kommer via bloggar och man behöver ju inte vara statistikgeni för att se att det är flest kvinnor som bloggar. För det andra tror jag att även om det möjligen är flest kvinnor som läser bloggar, är det en hel del män som gör det också. Kvinnor är liksom klart överrepresenterade som potentiella mottagare, medan både män och kvinnor är potentiella avsändare.
Samtidigt tror jag inte att fenomenet med kvinnliga mottagare och manliga avsändare kan förklaras av enbart statistik. Om vi exempelvis tar Blondinbella, som tveklöst är en av dem som fått ta emot allra mest. Varför? Vad har genererat mest? Två gånger har jag, som normalt inte läser hennes blogg, hamnat där via länkar. Första gången rörde det att hon lade upp en bild på sig själv på en strand. Andra gången för att hon ville sälja ett par soffor. Och kommentarsfälten fullkomligt exploderade av vad som inte kan beskrivas som annat än hatiska kommentarer; om hennes utseende, intelligens, hygien, kroppsform, annalkande undergång. Hur kan det komma sig att folk känner sig så oerhört provocerade av en strandbild och ett par soffor till salu att man tar sig friheten att häva ur sig så mycket skit? Varför?
Och här kommer vi till könsaspekten. För om vi tänker oss att Fredrik Backman skulle lägga ut en bild på sig själv på stranden, hur många tror ni skulle skriva att han är ett jävla äckel som tror att han är något? Eller om Backman skulle vilja sälja sina soffor, hur många tror ni skulle anklaga honom för att vara en satans lögnare och en helvetes diva om han tror att någon skulle vilja köpa hans jävla snuskiga soffor? Och visst kan man tycka att Blondinbella är provokativ och därför får ta en del skit, men ska vi tala provokativ är Backman ändå i en helt annan liga. Trots att han inte lagt upp bikinibilder.
Nu vet inte jag hur Blondinbellas normala läsarkrets ser ut. Det är möjligt att det är ungefär fifty/fifty män och kvinnor, det är det. Jag tänker mig dock att det är fler kvinnor än män som läser hennes blogg, och någon hade kommenterat att det är ”flest naiva unga tjejer”. Ändå, och det här är det intressanta, är det en hel del män som skriver hatiska kommentarer på bloggen. Kvinnor också, absolut (och särskilt i fallet med sofforna är det flest kvinnor), men i förhållande till läsarna verkar det vanligare för män att kommentera något kort och oförskämt än för kvinnor. Dessutom säger hon själv att de som inte stannar på andra sidan nätet, de är män. För min egen del är det nästan uteslutande män som kommenterar dumheter. En del har kvinnliga nick men samma ip. Och jag har trots allt betydligt fler kvinnliga än manliga läsare.
Varför tar sig män oftare än kvinnor friheten att kommentera något elakt? Varför är det oftast på vad kvinnor skriver? Och hur kan man tro att det här inte skulle vara könat?
(Och ett kort meddelande till alla er vars första tanke nu var: ”men män drabbas faktiskt också” och/eller ”det är faktiskt kvinnor som varit elaka mot Blondinbella också” och/eller ”typisk bittra feminister att tro att det handlar om kön” – skulle ni kunna hålla era kommentarer korta eller exempelvis för er själva?)
Hit och dit och tillbaka igen 
Vi pratade faktiskt också om näthat i vår webbtv-pilot i dag. Här kan man läsa om strukturer och enskilda fall just i näthatsfallet: http://blogg.resume.se/nina-akestam/2013/02/12/nagra-svar/
Bra inlägg! Och det där med att det är män som skriver med kvinnliga pseudonymer på din blogg är väldigt tydligt.
Jisses vad Nina är bra! Jag ska se till att skriva det på hennes blogg också… Tack för länken!
Japp, Nina är super! (Du också!)
Hej,
Eftersom du verkar noggrann med hur du arbetar så undrar jag om du har något belägg för följande påstående:
”Det har just varit en reporter här och diskuterat näthat med mig. Hon frågade varför jag tror att det är så många kvinnor som får så mycket skit och varför det oftast är från män. Och jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Visst får kvinnor också skit från kvinnor, och visst får män ibland skit de med, men allra oftast är det från män mot kvinnor. Varför?”
Varför tror du att kvinnor får mer skit?
Jag trodde att bland annat Uppdrag Granskning gjorde rätt klart att det är främst kvinnor. Varför? Vet inte. Vad tror du?
Jag har tyvärr inte sett UG. Om man ser det blir det tydligt då att det är främst kvinnor som är drabbade?
Så säger de. Man kan också läsa på deras hemsida om hur de gjorde urvalet. Där står det bland annat att män också drabbas, men att det är främst kvinnor. Jag ser ingen anledning att misstro vad de säger (även om jag hört många som tycker att de är lögnare).
Män drabbas mer och värre än kvinnor.
Nu antar jag att du har kommit hit från Genusdebatten. Om det inte är så så kanske det här inte låter begripligt, så ursäkta i så fall. Det Ninni skriver om där är undersökning som tyder på att manliga journalister får mer skit än vad kvinnliga journalister får. Mitt inlägg här handlade om kommentarer på bloggar, inte om journalister. Det är fint att det finns statistik och att diskussionen om hur man ska motarbeta dem som försöker tysta journalister kan få bättre grund. Däremot har rapporten alltså INTE kommit fram till att män drabbas värre än kvinnor. Tvärtom menade ju forskaren att det förmodligen var kvinnor som fick de grövsta.
Ok. Jag får tro på dig. Trist att det så ofta är kvinnor är drabbade av olika saker. Man kan lätt få en bild av att män som kollektiv är onda.
Det är just den negativa mansbilden medierna vill förmedla. Så om fördelningen är 80-20, 70-30 eller 60-40, så vinklas det till att se ut som 100-0, oavsett om det gäller näthat, familjevåld eller vad det månde vara.
Men du. Kan du ge ett enda namn på någon som påstått att det gäller bara män mot kvinnor? För var jag än läser så står det nämligen att män visst också drabbas.
Uppdrag Gransknings TV-sändning nämner inte en enda drabbad man, och det var den alla tittade på. Att de nämner det som en liten brasklapp på sin hemsida som har betydligt mindre publik har ju inte samma dignitet. Sen har väldigt många dagstidningar bara pratat om mäns hat mot kvinnor. Jan Guillou var nog värst, han pekade inte bara ut könet på hatarna utan även etnicitet, partitillhörighet och civilstånd.
Näe. Både i själva sändningen och på hemsidan fördes det diskussion (även om den i sändningen var kort) kring att även män utsätts, samtidigt som man motiverade varför man valt det fokus man valt (kvinnor utsätts klart mest).
Och Jan Guillou… Jisses vilket groteskt övertramp! Fullkomligt bortom all rim och reson! Sedan vill jag förstås ta chansen att påpeka att Guillou inte är genusvetare… 😉
Han har heller aldrig ägt någon dator. Ändå anlitas han som expert på Internet-fenomen.
Här några artiklar som gör näthat till en ren fråga om att ‘män hatar kvinnor’
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/nathatet-ar-en-form-av-vald/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/darfor-nathatas-kvinnor
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hopp-om-forandring-efter-nathat_7897218.svd
Jag ser nu att Guillou faktiskt nämner att även han själv drabbas. Men han är ändå värre än de ovanstående artiklarna i sina hånfulla härskartekniker och kategoriska antaganden.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article16211171.ab
Bara så att jag förstår hur du tänker. Menar du, att om jag vill diskutera problemet med att afrikanska elefanter hotas av tjuvskytte, så är det inte okej om jag inte samtidigt pratar om att asiatiska elefanter hotas av skogsskövling?
Jag brukar begränsa mina diskussioner till svenska han- och honelefanter, för jag har inte rösträtt i något annat land. Men vill du prata tjuvskytte så föreslår jag att du tar ett snack med Jan Guillou. Han är ju en riktig norskättad trolljägare.
http://www.moviezine.se/video/202914
Okej, då tar vi ett annat exempel. Om jag vill diskutera problemet att pojkar misslyckas i skolan, så är det inte okej om jag inte samtidigt pratar om att flickor misslyckas i skolan?
Jag ser inget problem i att anlägga en könsneutral approach på den frågan. Målet måste förstås vara att alla barn ska lyckas i skolan.
Jeg synes det er merkverdig at man ikke forstår hvorfor så mange menn skriver nedlatende eller hetsende kommentarer til kvinner. Det er nå en gang så at det er vi menn som må ta initiativ ovenfor kvinner, hele livet må vi tåle en masse avvisninger, oppleve at mange kvinner bemøter oss nedlatende og arrogant når vi gjør det vi må for å få tilgang til ett kjærleksliv og seksuell utfoldelse. Dette medfører en stor bitterhet hos en god del menn, mange menn klarer nemligen ikke forføre kvinner særlig bra, men ser at kvinner derimot kan få all den sex de ønsker så og si helt uten innsats. Har du lest Norah Vincents bok self made man? Hun er lesbisk,kler seg ut og lever som mann ett år. Hun prøver seg bl.a på å sjekke opp kvinner(heter vel raggning på svensk?), og får medfølelse med sine mannlige kamerater som MÅ gjøre dette hele livet, det er nemlig noe av det verste og mest nedverdigende hun har opplevet i sitt liv, heterofile kvinner har en tendens til å bemøte menn på nedlatende vis, og en mann kjenner seg liten og verdiløs, avvist og ensom og maktesløs. Norah Vincent sier selv hun endte opp som midlertidig kvinnehater pga disse erfaringene!
Jeg vet selv, av egen erfaring at jeg får lyst til å hetse kvinner pga at jeg ikke får tilgang til hverken sex eller nærhet,men jeg gjør det ikke da jeg har grenser, men jeg misliker sterkt den makten dere har på det området, å være arrogant mot kvinner blir en sorts hevn, en makt-utligning – ok, dere kan nekte meg det viktigste i livet, men tro ikke at jeg da derefter vil bemøte dere med respekt eller høflighet. Vincent skriver det samma, avvisade mennesker kan være farlige. Kvinner vil aldri eller ytterst sjelden oppleve dette da dere når dere er single, ikke tar initiativ ovenfor menn, menn kommer til dere.
Dette er min forklaring på fenomenet, mulig mangler noen elementer, men alt i alt tror jeg ikke det stikker dypere enn dette.
Tack så jättemycket för din kommentar! Jag tror säkert att det kan ligga en hel del i det du säger, att många män känner att se är underordnade och därför liksom slår uppåt. Knappast blir det bättre av en del stora kvinnliga bloggare som skriver otrevligheter om män, och ibland får jag känslan av att de upprör så mycket att även vi som inte vill använda ord som exempelvis ”pungsparkare” som positiva ord får en del av ilskan mot oss.
Jag ska fundera mer på vad du har skrivit, och försöka utveckla det i ett inlägg någon dag.
Jättebra att du berättar hur du själv känner och tycker! Starkt! Men jag tycker att det finns en synvinkel som du missat. Perspektivet från den kvinna som istället vill vara den som raggar och söker män. Men en kvinna som raggar på män och tar det hon vill ha är en slampa eller hora. Både män och kvinnor i samma utsträckning verkar, i min erfarenhet, tycka att kvinnan ska vara mer passiv i initiativtagandet. Och visst är det många kvinnor som inte heller får den närhet och sexuella tillfredsställelse som de önskar. Som kommenterats tidigare på den här bloggen så har män och kvinnor olika sexdrift men det finns något annat som många kvinnor strävar efter: Närhet och kärlek. Inte bara sex. På samma sätt som män blir frustrerade att de inte får sex så blir kvinnorna ledsna när allt handlar om sex och allt hon vill är att bli kramad.
Alltså: Jag förstår mäns frustration, kanske är det en del i förklaringen till att somliga män hatar kvinnor. Men det är ingen ursäkt. Jag ger inte någon pity-vote till karlarna för den skull, för kvinnor är lika besvikna över bristen på ömhet.
Samtidigt undrar jag över om det faktiskt är män som hatar kvinnor på nätet och om inte många av de som skriver obsceniteter även är kvinnor? Någon som vet?
@Bashflak
Frågan var inte om det är okej att ha en könsneutral approach. Är det okej att diskutera pojkars misslyckande i skolan som ett enskilt problem? Dvs utan att samtidigt ta upp flickors misslyckande i skolan?
Pojkars misslyckande i skolan är i större utsträckning ett könsseparat problem än vad näthat mot kvinnor är ett könsseparat problem. Näthat mot kvinnor beror på samma sak som näthat mot män – En skribent skriver något som folk upplever som provocerande eller dumt, sen kan vissa läsare inte hålla sig från att skicka förolämpningar tillbaka. Könsskillnaden i näthatet består i att män och kvinnor förolämpas på olika sätt. Hataren väljer olika ord beroende på vem mottagaren är.
Pojkars misslyckande i skolan är strukturellt på ett helt annat sätt. Jag brukar bli väldigt skeptisk när folk pratar om struktuuurer, främst för att dessa strukturer aldrig beskrivs. Publiken förväntas av någon okänd anledning veta hur struktuuurerna ser ut, så sagespersonen anser sig inte behöva förklara närmare. Eller så beskrivs struktuuuren med en förklaring som saknar konkret grund, t.ex. könsmaktsordningen (TM). Men i skolans fall är det ganska lätt att beskriva strukturerna i detalj. Jag ska ge några exempel, det finns säkerligen fler.
– Pedagogiken har de senaste decennierna anpassats alltmer till flickors genomsnittliga sätt att agera och vara. Mindre tävling och mer social interaktion.
– För lite idrott, vilket gör att pojkar med spring i benen får svårare att sitta still och lyssna. Bunkeflostudien, där ett par klasser fick ha idrott varje dag i hela grundskolan, suddade ut betygsskillnaderna mellan könen i de teoretiska kärnämnena, jämfört med kontrollgruppen och rikssnittet.
– En totalt kvinnodominerad lärarkår, som kanske inte förstår pojkars behov på samma sätt som en man med sin egen livserfarenhet gör. Utan män i skolan ställs även pojkar från trasiga familjer utan manliga förebilder. Vissa kanske inte har en dialog med en vuxen man genom hela sin barndom och skapar då sina egna förvrängda mansnormer.
– Genuspedagogik och statsfeministisk skolpolitik har även del i det hela. Pojkar tillåts inte vara pojkar och då menar jag inte bara på det dåliga sättet, t.ex. ‘att visa kärlek till flickor genom våld.’ Vissa inbillar sig på fullt allvar att lösningen på problemet är att ‘göra flickor av pojkarna’. Men sånt gör ju bara problemet värre, reaktionen på det blir att pojkarna skiter i skolan och går sin egen väg.
När flickor misslyckas beror de antingen på att de är ‘pojkflickor’, på vilka ovanstående struktur delvis går att applicera, eller på helt individuella orsaker. Det finns förstås även pojkar som misslyckas av helt individuella orsaker. Men de individuella orsakerna har individuella lösningar, medan de strukturella orsakerna måste lösas genom att angripa själva struktureren.
Därför är det helt legitimt att prata om pojkars misslyckande i skolan som ett könsseparat problem.
Näthatet är en fråga som har hamnat i fokus den senaste tiden och mig veterligen har vi väldigt lite kunskap om hur det problemet egentligen ser ut. Men du avfärdar det utan vidare som ett icke-strukturellt problem.
När det däremot gäller ”pojkars misslyckande i skolan” så är du helt övertygad om att det är ett strukturellt problem. Och bevisar det med dina personliga åsikter och gissningar.
Bekvämt, man kanske inte så vidsynt.
Det jag skriver om skolan är inte personliga åsikter och gissningar, mer än att de förstås filtrerats och sammanställts i min hjärna innan de hamnat i text här. Men allt det där är välkända observationer som stöts och blöts på många håll av både experter och lekmän.
Strukturen i näthatet är att de som skriver något som provocerar drabbas av personangrepp och att dessa personangrepp ser olika ut beroende på mottagarens kön. Vilka andra strukturer skulle finnas menar du?
Här måste man ta i beaktande representativitet. Det vill säga, allt vi vet om hot och hat över nätet tyder på att kvinnor är de huvudsakliga mottagarna, och män de huvudsakliga avsändarna samt att innehållet i det som kvinnor tar emot är betydligt grövre och oftare går över till verkliga konfrontationer. Det kan betraktas som fakta. Att pojkar i större utsträckning än flickor far illa i skolan är också att betrakta som fakta, men det betyder inte att flickor inte också far illa – ibland på precis samma sätt som pojkar. Jag tycker därför att det är helt relevant att se på båda dessa problem som könade. Det betyder att man ska kunna diskutera hur pojkar far illa i skolan utan att behöva diskutera flickorna i samma mening men också att man ska kunna diskutera hur kvinnor får skit på nätet utan att diskutera männen. Sedan ska man förstås också vara medveten om att båda problemen kan betraktas som okönade samhällsproblem: skolan är inte anpassad efter barns behov och nätkulturen förfaller.
Däremot håller jag helt med Passivarum om att man inte kan säga att det ena är könat och det andra inte. Det blir väldigt godtyckligt.
Enligt mina egna empiriska observationer är kvinnor de huvudsakliga avsändarna och män de huvudsakliga mottagarna, men jag är inte dummare än att jag kan ta in data från flera olika källor och väga samman dem till en helhet. Och gör man det kommer man till slutsatsen att hatet i sig inte är en könsfråga, medan däremot ordvalet i förolämpningarna är det. Jag är förbluffad att du som forskare så okritiskt sväljer mediernas uppenbara vinkling.
Det vill säga, allt vi vet om hot och hat över nätet tyder på att kvinnor är de huvudsakliga mottagarna, och män de huvudsakliga avsändarna samt att innehållet i det som kvinnor tar emot är betydligt grövre och oftare går över till verkliga konfrontationer.
Har du något som styrker det uttalandet, så är jag mycket intresserad av att ta del av källa.
Det enda jag sätt på området är den studien jag skrev om här, den stödjer absolut inte det påståendet. Däremot vinklade media informationen så att det skulle uppfattas som att kvinnor var de utsatta.
Jag upplever det precis tvärtom när jag ser mig omkring.
Som styrker det uttalandet? Uppdrag granskning är en bra start.
Den studien som du hänvisar till är problematisk i det här fallet främst för att den rör en begränsad grupp (politiker) och inte specifikt rör kommentarer via nätet (som mitt inlägg). Men faktum är att studien stöder påståendet att kvinnor är mer utsatta. Det var ju samma resultat som studien kom fram till. Du kom i din granskning av studien, som alltså är utförd av forskare vid Brottsförebyggande rådet, fram till att den är undermålig, men studien stöder fortfarande påståendet att kvinnor är mer utsatta.
Din kritik av studien grundar sig på (om jag har förstått det rätt) deras definition av trakasserier och av brott. De inför en grupp de kallar för ”enskilda trakasserier” och du menar att trakasserier per definition är upprepade händelser och alltså inte kan förekomma som enskilda. Men i beskrivningen av ”enskilda trakasserier” skriver du aldrig att det rör EN händelse utan att det rör enskilda trakasserier som inte är del av en serie. Allt de skriver är i plural, men de skiljer på trakasseriernas omfattning. För en liknande studie är det synnerligen relevant, eftersom man endast så kan få en bild av om det rör större serier eller mer isolerade händelser. De har också valt att använda ordet ”brott” även för handlingar som inte skulle klassificeras som brott och du anser att det är för att blåsa upp siffrorna och ”med ljus och lykta” leta efter kvinnliga offer. Men enskilda trakasserier skulle exempelvis kunna vara att man inte får sitta med vid fikabordet. Alla de andra tar sin rast 15 minuter tidigare för att hinna färdigt innan. Det är inte ett brott, det är inte en serie trakasserier, men det är fortfarande trakasserier – vuxenmobbning – och kan påverka arbetet. Att de ger de här beskrivningarna och definitionerna är ju ett sätt att alldeles öppet visa vad de har mätt.
Därefter menar du att politiken är starkt präglad av männens homosociala samspel som är hårdare än kvinnornas och att kvinnorna därför inte passar in om de inte har tillräckligt mycket skinn på näsan – och att kvinnor (precis som svaga brandmän) inte ska bli politiker om de inte kan ta lika mycket skit som en man. Du menar också att det faktum att 57% av kvinnorna jämfört med 16% av männen rapporterar att trakasserierna påverkar privatlivet mycket eller delvis är ett tecken på att kvinnor är så känsliga att de överrapporterar trakasserier. Om kvinnor överrapporterar skulle det betyda att den studie som visar att kvinnor är mer utsatta än män för trakasserier i själva verket bara tyder på att kvinnor är mindre utsatta än män.
Och du ser inget problem med det här? Om vi antar att du har rätt när du säger att politiken präglas av männens homosociala strukturer, ser du inget problem i att du själv skriver att där män dominerar får man en arbetsmiljö där – med dina egna ord – ”handlingar som kan upplevas som trakasserier är en del av uppdraget”. Om vi tänker oss att din förklaring till trakasserierna (mansdominansen) är riktig så betyder det ju att de 16% av männen som rapporterade trakasserier arbetar i en miljö som är så präglad av män att de upplever sig trakasserade. Ska man inte ta dessa män på allvar alltså?
”Vilka andra strukturer skulle finnas menar du?”
Ingen aning. Jag föredrar att ett problem undersöks och analyseras innan man bestämmer sig för hur det ser ut.
Det har ju uppenbarligen inte medierna gjort eftersom de bara rapporterar ena sidan av myntet.
Själv har jag gjort tillräckligt många egna empiriska observationer för att kunna förkasta hypotesen att näthat är en fråga om ‘män som hatar kvinnor’.
Om det nu är ett mynt med två sidor. Jag är öppen för att det är ett betydligt mer mångfacetterat problem än så.
”Själv har jag gjort tillräckligt många egna empiriska observationer …”
Vad bra. Berätta mer om din studie. Vad är det du har undersökt? Hur har du gått till väga?
Charlotte
Varför blir du intervjuad angående näthat? Kan du mycket på området? Har du någon egen erfarenhet gällande just näthat?
Jisses vilken problematisk fråga! Jag blev kontaktad på grund av att många vet att diskussionen går het på min blogg. Jag tror inte att jag kan något mer än andra, egentligen, och i den kontakten med redaktionen jag hade innan vi bestämde intervju så sa jag att jag tycker att det är ett jättesvårt ord och att jag inte riktigt vet om jag tycker att jag är utsatt. Jag får en hel del skit för vad jag skriver, visst, men näthat…? Njae. Det är för starkt ord tycker jag. På artikeln står det dock att jag flera gånger utsatts för näthat, men det är reporterns tolkning av vilka sorts kommentarer jag fått. Inte min.
Tack för ditt svar. Låter lite jobbigt att reportern tycker att du blivit utsatt för näthat fast inte du själv.
Hur tänker du när du får skit för vad du skriver?
Det beror på i vilken sorts förpackning skiten levereras, så att säga. Det kommer kommentarer som är rena personliga påhopp och som jag aldrig publicerar. Sedan kommer det kommentarer som mest är till för att provocera (typ ”typiskt rabiata feminister att skriva så”) som jag brukar tillåta men numera snäsa av – helt enkelt för att jag inte orkar försöka diskutera med folk som har den inställningen. Sedan kommer det skit som är snyggt förpackad av folk som tycker att jag har fel och som möjligen sitter och svär över hur jobbig jag är på sin sida av det stora Internätet men som inte säger det. Det är sånna kommentarer jag vill lägga min tid på. De där som vill diskutera på riktigt, de där som ser saker på ett helt annat sätt än vad jag gör och som jag kan lära mig något av även om jag inte håller med dem i sak.
Och även om jag får skit för vad jag skriver så vet jag att det är betydligt fler som håller med, som mejlar uppskattning, som skriver det här eller som hör av sig via bloggens Facebook (https://www.facebook.com/pages/Hit-och-dit-och-tillbaka-igen/338778442817419).
Kvinnornas svar var 17 %, männens 16 %. Vid självrapporterande studier kan man inte dra annan slutsats än att de siffrorna är likavärda. Även om man skulle räkna varje faktiskt händelse och komma fram till 17 resp 16 %, så anser inte jag att en procent mer eller mindre gör frågan annat än könsneutral. Att kvinnorna påverkas i högre grad är definitivt ett skäl att misstänka att de minns bättre.
Uppdrag granskning är en plockning av vissa individer, så kallad case studies. Det säger inget alls om kvantite. Jag kan plocka lätt män som utsatts, Lars Vilks har polisbeskydd. Pär Ström fick bland en mängd annat en bild föreställande avskuret könsorgan, jag har två vänner som drabbats hårt till följd av politisk debatt.
Så åter igen har du någon studie där man faktiskt kvantitativt studerat hur fenomenet fördelar sig över kön. Jag antar att svaret var nej, så jag droppar vidare diskussion.
Passivarum (är inte det troll-nicket avsett att förolämpa Erik Wedin förresten) –
Jag har följt mansfrågebloggar några år och haft en egen blogg sen i höstas. Och de som brukar gå in där och skriva hat mot bloggaren är enligt mina observationer oftast kvinnor. De vräker ur sig allsköns hån och härskartekniker om bristande manlighet, brist på sex, storlek på könsorgan eller önskan om ond bråd död. Ofta helt off-topic till huvudposten. Så även de som postat hat på min blogg. Jag tänker inte göra nån systematisk kartering eller så, men observationerna räcker gott och väl till att kunna förkasta hypotesen att näthat handlar om män som hatar kvinnor. Och det räcker som underlag för diskussioner av det slag vi har nu, vilket är den nivå jag avser att diskutera på.
Och de som brukar gå in där och skriva hat mot bloggaren är enligt mina observationer oftast kvinnor.
Avsändarna som riktat sig mot mig har hittills bara varit kvinnor. Jag drar dock inte slutsatsen att kvinnor är värre på att näthata för det. För att för att dra den slutsatsen behövs en kvantitativ studie, där man studerar olika ämnen och värderar könsspecifika angrepp på ett bra sätt. Min slutsats är att det beror på ämnet, att kvinnor drar den helt felaktiga slutsatsen att antifeminism och jämställdism är ”mot kvinnor” eller negativt för kvinnor. Och därför är de de som reagerar på ett känslomässigt plan (och jag tycker det är naturligt, så jag försöker alltid hantera det med respekt), medan manliga feminister försökt argumentera.
Kom på: Det var två vänner som båda är feminister (eller var, vet inte idag) som reagerade med chock när jag ställde mig bakom Pär Ström och agerade så kraftfullt mot mig att andra människor reagerade och sa ifrån. Men efter dessa två manliga f.d. vänner så har avsändaren bara varit kvinnor, av allt att döma.
Bashflak
Vad bra, då har du en massa exempel på kvinnors näthat mot män! Jag kan tipsa några journalister så kan vi förhoppningsvis få den delen av näthatet belyst också. Hur gör de för att komma i kontakt med dig? Via din blogg eller har du någon e-post? Har du några exempel som jag kan skicka med?
Journalisterna är inte ovetande om att problemet drabbar män, de vill bara inte skriva om det. Polarisering och konflikt säljer bättre och media har svåra problem med lönsamheten. Dessutom har de en feministisk agenda som gör att de gärna vill utmåla män som onda.
Äsch, man kan ju inte ge upp utan att ens försöka. Jag har lite kontakter inom media. Ge mig några exempel så ska jag göra vad jag kan.
Jag har låtit en av hatkommentarerna stå kvar, eftersom den bevisade en av poängerna jag ville göra i huvudinlägget.
Samma inlägg förklarar även varför jag inte vill ha något med dig att göra. Jag saknar all form av förtroende för en person som valt ett nick som helt öppet smädar en av mansrörelsens mest kända bloggare. Jag vill inte lämna ut någon form av personuppgifter till dig Passivarum, inte ens en e-postadress, för hur vet jag att du inte använder det till att spåra upp min identitet och ringer till socialen och påstår att jag knullar mina barn, eller nåt annat absurt som manrättsbloggare kan råka ut för av näthatare? Om du läser Daddys blogg så ser du att detta inte är taget ur luften. Journalisten Ingrid Carlkvist blev av med jobbet p.g.a liknande förtal.
Förlåt, det var inte min avsikt att skrämma dig. Personer som lämnar uppgifter till media omfattas ju av källskydd. Det är också vanligt att de som inte vill avslöja sin identitet erbjuds att medverka anonymt. Men din rädsla måste respekteras och då ska jag inte vara påstridig.
Min signatur är inte avsedd att smäda eller förödmjuka någon. Så i det fallet kan jag med bestämhet säga att du har dragit fel slutsats. Du väljer själv om det är något du vill reflektera över.
Lev väl!
Vad betyder din signatur?
Kort sagt, den symboliserar upplevelser av ett sjukdomstillstånd.