Hur många pappor är det egentligen som fått frågan om de inte är oroliga nu när de lämnat barnet hemma med bara mamman?
För alla vet ju att mammor inte går att lita på
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Hur många pappor är det egentligen som fått frågan om de inte är oroliga nu när de lämnat barnet hemma med bara mamman?
Hit och dit och tillbaka igen 
Va?! Får man den frågan om man har lämnat barnen med pappan? Okej, om det är en barnvakt… är det sant?
Jag har fått den i massor av olika former hur många gånger som helst. Särskilt om jag åker på konferenser eller så: ”men hur går det för barnen då?”. Man ba’: ”jorå seru jag har ställt ut både mat-och vattenskålar och reglade källardörren så där nere ska dom nog klara sig”.
En väldigt misandrisk fråga, som gör oss mansfrågebloggare arga.
Tro mig, den gör oss rosa genusbloggare arga också.
Gaah! Värst är när papporna själva säger ”nej, jag kan inte, jag är barnvakt!”
Suck!
Jesus.
…
Han hade väl inga barn?
Min man säger att han aldrig har fått den frågan. Jag väljer att tolka det som att jag är en god mor.
(Fast jag har aldrig direkt fått frågan själv heller, bara någon enstaka kommentar i stilen ”de här karlarna brukar ju behöva lite hjälp”.)
Det betyder säkert att du är en god mor! 🙂
Ja, det är enda tänkbara orsaken. (Svaret innehåller för övrigt en viss dos av ironi, ifall det inte framgår direkt ur meningen…)
Jag har hört ryktas om att vi nu lever i ett jämställt land, så då finns det väl inga andra alternativ liksom. 😉
I början tyckte jag det var lite fånigt när kvinnor (aldrig en man!) varit förvånade över att jag så bra klarar av sköta barnen ensam. Sen insåg jag det är ganska skönt att ribban ligger så lågt att oberoende av hur illa jag sköter dem så är jag en superhjälte bara jag får blöjan bytt och mat i dem.
Det är i.o.f.s. samma kvinnor som berömmer min fru för mat och bak. Det är ändå 50% sannolikhet hon inte alls haft med det att göra…
Jo, det här är nog en typisk sån grej som äldre mammor tutar i yngre mammor.
Det där har jag aldrig fått höra, har inte funnits mer än ett tillfälle under de senaste 10 månaderna då någon kunde ha ställt mig den frågan. Tyvärr. Däremot har jag otaliga gånger fått höra ”Hur täcks du ens tänka dig att lämna bebisen med mig hemma och gå ensam ut på stan?”. Tyvärr.
Yäk. Det låter inget vidare! Hoppas verkligen att ni hittar en väg till delat föräldraskap som passar er båda.