Det verkar finnas någon sorts allmängiltig uppfattning om att genusforskning är, om inte det enda som får statliga bidrag, så åtminstone det som får mångfaldigt mer än allt annat. Det är förstås inte sant. Genusforskning precis som all humanistisk forskning som det inte omedelbart kommer att tjänas pengar på får se sina tillgångar strypta. En del tycker att det är det bästa som kan hända eftersom genusforskningen är den sämsta ”forskningen” i typ hela världen och förmodligen gör mer skada än forskning som går ut på att testa läppstift på små vita fluffiga kaniner.
Samtidigt finns det också en utbredd missuppfattning att genusforskningen liksom ses som helig och att man inte får röra den. Säga vad man vill om hur de olika disciplinerna nu är indelade och om genusforskning borde vara en egen disciplin eller integrerad i andra, det tycker jag absolut att man kan diskutera, men jag har hittills inte träffat på ett enda ämne som man med så begränsad intellektuell spänst och så fördomsfulla, nedlåtande antiargument får häva skit över. Jag rör mig inom tre olika (rättshistoria, medeltidshistoria och genushistoria) så jag vet. Säger man att avhandlingen är rättshistorisk nicka folk nådigt och säger ”bra, bra”. Är det medeltidshistoria får man ungefär samma reaktion, ibland med kommentaren om att medeltiden är väldigt spännande eftersom det handlar om kungar och krig.
Säger man däremot att det är genushistoria, då har man glatt öppnat sig för kritik. Och nu talar vi inte bara om kritik från Anonym på internet – vilket det kommer drösar av – utan om ”skojiga” skämt inom akademien. En klapp på huvudet och ett ”jasså du är sån”. Ett ”tona ner de feministiska bitarna bara” eller ett ”det är ju inte ett riktigt ämne”, ”genus är väl bara för arga kvinnor”, ”bäst att du inte säger något om genus”. Unt so vidare. Då återstår bara frågan; hur i hela helvete ska man kunna studera äktenskapet – den av nästan samtliga medeltidsforskare klassade som mest betydelsefulla ekonomiska och sociala faktorn – utan att tala om genus? Hur ska man kunna förklara och problematisera kvinnors begränsade juridiska rättigheter – som ingen medeltidsforskare ifrågasätter – utan att tala om genus?
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag fattar inte vad folk är så jävla rädda för! Vetenskap handlar om att hitta ny kunskap bland annat genom att studera gammalt material från nya vinklar. Vinklar som man har belägg för eftersom de bekräftas av materialet. Om det visar sig att kvinnor hade mer makt på medeltiden än man tidigare trott – på vilket sätt rubbar det deras cirklar?
Nej, jag förstår inte heller. Det verkar som det där med att studera genus gör att andra omedelbart har rätt att se ner på ditt arbete. Bara för att. Det stör mig en smula (läs: vansinnesmycket).
‘Testa läppstift på små vita kaniner’.
Fast genusvetare sysslar ju med att (i bildlig mening) sätta läppstift på feta grisar och har då vips förvandlat dom till kvinnor. Typ. För könet är ju en social konstruktion. Obama sa det bra – ‘You can put lipstick on a pig, but it’s still a pig’.
Fast historia hör väl till de mindre onödiga eller utflippade delarna av kvinnoforskningen (som ämnet hette förr).
Av nyfikenhet; kan du ge namn och titel på artikel/monografi på exakt vem det är du anser ”sätter läppstift på feta grisar” för jag håller verkligen inte med dig. Har du en referens till genusvetare som vill förvandla män till kvinnor?
Jag menar inte någon särskild avhandling, jag menar som sagt mer i bildlig mening. Vissa är helt fixerade vid att sätta genusetiketter på allting. En fet gris är manligt, medan läppstift är kvinnligt. Logik är manligt, känslor är kvinnligt. En kniv är manligt, en sked är kvinnligt. Och en gaffel kan växla genus beroende på vad man jämför med. Sånt går våra skattepengar till.
Vi skulle kunna förutsätta att jag som de facto forskar i genus vet mer om vad genus går ut på, men för sakens skull ändå alltså; det där är bara fördomar. Vissa är helt fixerade vid genusetiketter, ja, men hitta en enda som gör det i sin forskning.Hitta ett enda exempel på specifik genusforskning som fått skattebidrag och som tycker att alla män borde bli kvinnor.
Och det där med att logik är manligt och känslor kvinnligt är ju inget som genusvetare har hittat på. För det första röner det ett visst stöd även inom evolutionspsykologin och för det andra kan man slå upp vilken tänkare verksam under 1700-talet (och inte bara 1700-talet) som helst för att uttryckligen hitta just den distinktionen.
En fråga som är viktig i sammanhanget är vilken typ av institution du tillhör? Forskar du på historia med genusvinkel eller forskar du på genus med historia som analysobjekt?
Jag tillhör historiska, men är fri att gå på andra seminarier än mitt eget. Men det har ingen betydelse. Jag får ju skit för genusaspekten ändå (fast bara från folk som inte är bekanta med min forskning) baserat på fördomar.
Det gör enorm skillnad i respekt från min sida åtminstone. Historiska institutioner har ju helt andra krav på vetenskaplig metodik och källkritik än vad man får känslan att genusinstitutioner har. Vissa av de senare sätter nån slags prestige i att bojkotta ‘manliga’ sätt att tänka, d.v.s. vetenskapligt och logiskt.
Hm. Jag kan nog inte hålla med dig bashflak. Genusforskare håller nog på med mer komplicerad forskning än genusettikering. Du kan ju börja med att kolla på Kvinnovetenskapens senaste publikationer, t.ex. axplock ”Fat Talk. Constructing the Body through Eating Disorders Online among Swedish Girls” och en lite äldre puplikation ”Fallna kvinnor och hållna kvinnor: polisen och prostitutionen i Helsingfors åren 1965, 1975 och 1980-85” lät ju intressanta och verkar inte ha speciellt mycket att göra med att endast dela upp världen i manligt och kvinnligt. (http://www.abo.fi/institution/kvinnispublikationer)
(iofs är ju kvinnovetenskap och genusforskning kanske inte precis samma sak, men nu råkade jag vara mer insatt i forskningen som bedrivs på kvinnis på ÅA)
Bra exempel tyckte jag! Tack Maggie!
En av mina favoriter är antagandet att feministiskt inriktad forskning görs av lesbiska. För heterosexuella kvinnor är ju inte intresserade av sånt, nej.
Och, sidospår: Här blir det begreppsmässigt intressant. Inbegriper feministisk forskning fortfarande en emancipatorisk strävan, så där per definition? Ska man tala om könsforskning och sedan specificera att det gäller kvinnors samhälleliga ställning?
Ahh!! Spännande! Jag talar helst om genusforskning eftersom man måste studera (åtminstone i ett historiskt perspektiv) kvinnor i relation till män. De flesta källor är producerade av män för en manlig publik. Därför kommer man liksom inte riktigt ifrån att undersöka relationen mellan män och kvinnor snarare än bara kvinnor. Annat är det väl inom sociologin där man kan hitta specifika kvinnliga grupper om man vill.
Och självklart är ju alla feminister flator. Annars skulle de ju inte hata män så mycket. (<– ironi)
Bashflak: Det är EXAKT det jag menar! Respekten för min forskning är inte grundad på min forskning utan på presumptionen att den kan vara ok eftersom den är skriven vid historiska istället för genusvetenskapliga, trots att innehållet är detsamma.
AAAAHAAARGGGHHHHRRRAAAAAAHHHH!!!!
Det var bara det.
HAHAHAHAHA!!!
Bashflak: Tyvärr låter det som om du inte har bekantat dig överhuvudtaget med det du kritiserar. Det intrycket får jag delvis av din misstanke om att man inte skulle bedriva vetenskaplig och logisk forskning på institutionen och delvis av att du går på känsla ”…än vad man får känslan att genusinstitutioner har”. Med andra ord pratar du utgående från föreställningar (eller fördomar skulle säkert vissa säga) som du har gentemot genusvetenskap, istället för att verkligen ta reda på vad det handlar om. Samtliga institutioner på universitet kräver vetenskaplig metodik och källkritik. Det ser du om du bekantade dig med ämnet (inte behöver man läsa allt för att kunna uttala sig, men titta helst på rubrikerna inom aktuell forskning).
Det du säger om bojkott visar också att du verkar ha missförstått vad genusvetenskap handlar om. En feminist eller genusvetare bojkottar inte allt som uppfattas som manligt. Att man medvetet skulle bojkotta vetenskapligt tänkande och logik för att det i samhället uppfattas som manligt är absurt. Helt absurt. Det handlar om att synliggöra hur uppfattningen om genus påverkar/påverkat oss. Det är inte feministen som hittat på genus eller föreställningen om att blått är en pojkfärg. Det finns vissa egenskaper/yrken/grejer som i allmänhet upplevs som manliga respektive kvinnliga. Det kan vara grejer vi tar för givet och ser som självklarheter. För visst är det ju manligt med teknik? Eller hur? Att analysera och lyfta fram underliggande strukturer (varför uppfattas teknik som manligt och hur påverkar det oss/samhället?) är en del av genusvetenskapen. (okej, urdåligt teknikexempel, tror inte någon skulle få forskningsanslag för den rubriken). Nå, jag får lite känslan av att jag eldar för kråkorna just nu… 😉
Den största bristen i vissa genusinstitutioners vetenskaplighet är att de utgår från ett givet axiom som inte får ifrågasättas, nämligen ‘könsmaktsordningen’. Elaka tungor kallar det för Jeopardy-vetenskap: Svaret är ‘Patriarkatet’! Vad är frågan?
Jag får se om jag har ork och lust att utveckla med citat och länkar senare i kväll, när jag sitter vid en riktig dator. Mobilen lämpar sig dåligt för sånt.
Nädu. Inte vid en enda genusvetenskaplig institution utgår man från varken könsmaktsordning eller patriarkat utan RÄTTEN att ifrågasätta dessa. Var har du fått det ifrån att man inte skulle få ifrågasätta och problematisera sina egna grundläggande teoretiska begrepp? Det är ju en av de absolut viktigaste delarna!
Skillnaden är att Historieinstitutionen inte kräver att du utgår från ‘Könsmaktsordningen’ eller nåt liknande, utan tvärtom kräver att du har rejält med kött på benen om du vill använda en sån förklaringsmodell till varför kvinnorollen sett ut på ett visst sätt under medeltiden.
Det här låter som ett nytt inlägg om användningen av analytiska verktyg och forskningsbegrepp… 😉
Hissainsten kräver inte att jag utgår från könsmaktsordningen (vilket inte heller genusvetenskapliga skulle kräva, alla utgångspunkter är ju beroende av forskningsfrågan och materialet) men det antas att jag använder vissa inom historievetenskapen allmänt vedertagna begrepp. Exempelvis aktörer och strukturer men också begrepp som periodisering är viktiga. Väljer man att inte använda dem bör man ha bra fog för det.
Då kanske man kan undra i vilken kultur och tidsålder könsmaktsordningen först kunde observeras? Eller finns den i alla kulturer? Jag frågar därför att jag är genuint nyfiken. Och skeptisk till hur den ska kunna bekämpas om svaret är det sistnämnda.
Klartecken! Jag skriver ett inlägg om det inom de närmaste dagarna! 🙂
Ser inga problem med genushistoria. Det är genusnutiden som är problemet.
Ok.