Ibland funderar jag på hur det var första gången en kvinna fick nej, hur allt liksom började. För det råder inget tvivel om att män och kvinnor har hjälpts åt genom historiens gång. Att män och kvinnor kanske har haft olika funktioner men värderats högt båda två. Så när var första gången som någon sa till henne att hon inte fick komma med? Att hennes uppgift var en annan och att den skulle skötas på det sättet mannen ansåg bäst?
Och vad svarade hon? Var hon helt ok med arrangemanget och tyckte att det var skönt att veta sin plats och sin funktion, eller kände hon den där krypande obehagskänslan av att något hon inte riktigt kan sätta fingret på men som inte känns rätt håller på att ta över?
Hit och dit och tillbaka igen 
Vilken jävligt intressant tanke!
Tyckte jag också!