Historikerns historier · Vardagslivet

Jag borde inte ha frågat min man

Funderar på att testa den nya tröjan.

Jag: So, sweetheart, what do you think about this?
Maken (lärt sig att titta upp innan han svarar): Looks fine!
Jag: You sure?
Maken: Sure.
Jag: But I’m going to a lecture. Is it not… too low cut?
Maken: Too low cut?
Jag: Hmm… Since it’s a lecture and all.
Maken: Sorry. Too. Low. Cut?
Jag: Well, yes.
Maken: I don’t understand the question.


Så om jag nästa gång tittar mer i spegeln och litar mindre på min makes omdöme.

7 reaktioner till “Jag borde inte ha frågat min man

  1. 🙂 Yep. Om min sambo säger oyoyoy så vet jag att det är bra, men att jag nog inte skall ha ifrågavarande klädesplagg på mig på jobbet..:)

    1. Hahaha! Jo, man vet ju liksom att när det blir vissa reaktioner hemmavid så är det förmodligen inte passande klädsel i alla sorters sällskap…

      (Tack, förresten!)

  2. Off topic, men jag tycker det skulle vara fantastiskt intressant att höra dina funderingar kring hur ni lever med många språk hemma. Och hur det är att vara språkligt talangfull på ett språk som du sen inte talar med din man. Bara av rent personligt intresse, då jag själv har en svenskspråkig familj i ett annat-språkigt land, och funderar en del på tvåspråkighet, både min egen og barnens.

Vad tycker du?