Historikerns historier · Kulturkrockar

Om det livsviktiga hushållet

Ganska nära relaterat till vad vi har pratat om de senaste dagarna, alltså kvinnor som aktivt arbetar för att förbättra vad de ser som orättvisor och det där med att saker som kvinnor gör tenderar till att klassas som trivialiteter är betydelsen av hushållet. Visst finns det en vits i att fler kvinnor gör sina egna val, oavsett vad de väljer att göra, och inte bara följer med strömmen och tar den lätta vägen ut. Det är ett faktum som man inte kommer ifrån. Samtidigt är det beklagligt att vår västerländska kultur inte förstår vikten av hushållet – det som traditionellt har varit (och statistiskt fortfarande är) kvinnornas domän.

Sett ur ett historiskt perspektiv är det ett nytt fenomen, rimligtvis kopplat till industrialiseringen och introduktionen av förvärvsarbete på 1800-talet, det här med att hushållet inte räknas. Historiker ur en mängd olika discipliner har under det senaste halvseklet betraktat hushållet och/eller familjen som en grundläggande enhet för nästintill alla samhällsfunktioner, även om det inte råder konsensus kring vad framförallt en familj egentligen var. Generellt brukar man säga att hushållet bestod av husfadern och husmodern vilka var gifta med varandra. Därtill fanns deras barn, men det var långt ifrån säkert att alla var deras biologiska barn. Med en ofta betydande ålderskillnad mellan husfadern och husmodern samt den höga dödligheten var omgiften och styvfamiljer mycket vanliga – men vi kan prata mer om det en annan dag. I hushållet fanns också med största sannolikhet tjänstefolk. Större hushåll hade fler, men även tämligen små bondehushåll kunde ha en piga eller en dräng som hjälp.

Hushållet var den minsta ekonomiska enheten. Det märks exempelvis genom beskattningen, där skatten räknades utgående från hushållet – inte den enskilda individen. Hushållet var också den minsta juridiska enheten. Det var en husmoders uppgift att hålla ordning på barn och tjänstefolk, och enligt lagen fick hon ta till fysiska straff om det behövdes. Huvudansvaret hade dock husfadern, som också hade rätt att fysiskt tillrättavisa sin hustru när det behövdes och som representerade hushållet vid exempelvis tvister eller röstningar. Men hushållet var också en viktig produktionsenhet där kvinnorna tillverkade kläder, försåg det egna hushållet med mat och förmodligen också tillverkade någon produkt som kunde säljas när det blev marknad. Hushållet var därtill en statussymbol. Ett välskött hushåll reflekterade en god husfar och en lyckad husmor. Många fler exempel skulle kunna ges. Hushållet var helt enkelt livsviktigt, både för den enskilda individen och för samhället i stort.

Så om hushållet var så himla viktigt, vad har hänt?

1: De som skrev historia skrev om politik, krig och kungar. Vi ska inte gå närmare in på varför, även om det är intressant i sig, utan bara konstatera att hushållet var en så självklar konstant att det inte fick plats i en historieskrivning som var besatt av avgörande händelser.

2: Eftersom husfadern var hushållets ansikte utåt och självskrivne ledare doldes hushållets andra aktörer, framförallt kvinnorna, bakom hans auktoritet. Så fort man pusslar med källorna för att återskapa bilden av hushållet framkommer kvinnornas stora betydelse. Från medeltiden och fram till 1736 stod det i lagen att kvinnan skulle giftas bort med med orden ”jag giver dig min dotter, till heders och till husfru, […] till lås och nycklar”. Ett hushåll utan en kvinna fungerade inte.

3: Ekonomihistoriker har till exempel visat att andelen timmar lagt på obetalt hushållsarbete har varit lika stor som andelen timmar lagt på förvärvsarbete, något som inte tas i beaktande när man beräknar BNP. Rodney Edvinsson menar att det där med att ”exkludera halva ekonomin, i arbetstimmar räknat, från analysen om ekonomisk tillväxt måste betraktas som minst sagt problematiskt”. Hushållet är alltså fortfarande en viktig ekonomisk enhet – det tas bara inte i beaktande.

Visst ser inte samhället likadant ut nu, och visst har hushållet som enhet förändrats radikalt de senaste hundra åren, men hushållet är fortfarande livsviktigt för samhällsutvecklingen. Hushållet är fortfarande en statussymbol – det kommer man inte ifrån. Men hushållet – hemmet – spelar också en betydande roll beträffande barns utveckling och ett dysfunktionellt hushåll är en avgörande faktor för alltifrån inlärningssvårigheter, anpassningsmöjligheter, drogmissbruk och så vidare. Hushållet, som tidigare var en produktionsenhet, är numer kanske viktigare som konsumtionsenhet – vilket ur ett ekonomiskt perspektiv fortfarande är oerhört viktigt.

Så jag fortsätter att vidhålla att även om det är fint att kvinnor uppmuntras att delta i samhällslivet även utanför hushållet är det en beklagansvärd effekt av vår tids sjukliga fascination av pengar, produktion och tillväxt som gör att så många inte verkar förstå att hushållet fortfarande är livsviktigt, att det obetalda arbetet är en grundpelare i samhällsekonomin och att ett tryggt hushåll föder trygga individer. När kvinnor konstant uppmanas att ta mer plats i samhället, att göra en större insats, är det en direkt reflektion av att man ser ner på det som kvinnor gjort för samhällsutvecklingen i hundratals år och fortfarande inte inser betydelsen av kvinnors insats bara för den felaktiga uppfattningen att den traditionellt kvinnliga domänen är mindre värd.

Det är inte jämställt att förringa kvinnors insatser genom århundradena men det är ett stort steg på vägen att erkänna kvinnors traditionella sysslors betydelse. Det är inte jämställt att tro att fler kvinnor i männens traditionella domän förändrar något om vi inte samtidigt får fler män som sköter hushållssysslor.

14 kommentarer på “Om det livsviktiga hushållet

  1. Jag läste idag på förmiddagen en undersökning från 1955 om den finländska befolkningens yrkesverksamhet. Jordbrukarkvinnor räknades som icke yrkesverksamma i den officiella statistiken om de enbart skötte hushållsarbetet, men så fort de tog en fot utanför hemmet in i ladugården eller ut på åkern räknades de som yrkesverksamma. En ganska bra spegling av hur olika arbetsinsatser värderades.

    1. Precis! Herr Bonde hade aldrig kunnat sköta alla de där sysslorna som räknades om inte fru Bonde skötte allt det andra. Suck!

      Rodney Edvinsson nämner faktiskt just det du skriver och Anita Nyberg har skrivit en doktorsavhandling som heter ”Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet – 1980-talet” som behandlar just hur historien skulle se ut om man räknade in hustrurs arbetstimmar i jordbruket redan 1989. Professor Nyberg är också involverad i projektet Kön och makt i Norden. Hon har skrivit mängder med intressant om kvinnors osynliga arbetsinsatser.

      1. Är det månne Nyberg som har konstaterat att det är en myt att vi idag skulle sätta mindre tid på hushållsarbete än vad man gjorde före hushållsmaskinerna gjorde entré. Vi sätter de facto mera tid på att städa, tvätta m.m. eftersom maskinerna har gjort det så mycket enklare och vi kan därför göra det oftare.

        1. Det är mycket möjligt, men eftersom hennes forskning rör en tid många århundraden från min egen har jag inte läst tillräckligt mycket för att säga säkert. Någon som vet?

  2. ”Jag giver dig min dotter, till heders och till husfru…”
    Vad menas egentligen med ”till heders”? Kom att tänka på uttrycket ”make an honest woman of her”, men det är väl inte det. 🙂

    1. Jag kan komma med en djupare analys en annan gång, men du är på rätt spår. Det handlar om att hon vara en symbol för hans manlighet och en heder för honom, men vad det inneburit har skiftat.

  3. Var glad över att hushållsarbetet är ‘obetalt’. I realiteten så är det ju inte alls det. Den eller de som gör hushållsarbetet får ju indirekt betalt via den eller de som yrkesarbetar i familjen. De får ju ta del av de inkomsterna, inte minst genom inköp av mat, kläder, värme, vatten, hus och möbler. Det betalas ingen skatt på allt hushållsarbete, så egentligen är allt hushållsarbete svartjobb. Var glad så länge staten inte börjar ta ut skatt även för det.

    1. Jag menar alltså inte att man ska börja få betalt för att sköta sitt hushåll. Men däremot håller jag inte med om att den som sköter hushållet får betalt genom den som arbetar. Det stora problemet är att kvinnor gör större delen av hushållsarbetet trots att de förvärvsarbetar lika många timmar som mannen och att allt det arbetet inte räknas.

      1. Kvinnor förvärvsarbetar inte alls lika mycket som män. Se SCBs tidsundersökning.

        För övrigt använder ensamstående kvinnor mer tid åt hushållsarbete än ensamstående män. Det är alltså inget som plötsligt uppstår när de flyttar ihop. De bibehåller bara den skillnad som finns sedan tidigare, vilket tyder på att det är ett frivilligt val som ligger bakom det hela och inga hemska patriarkala strukturer eller könsroller.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s