Mannen som vågar för sitt barn

Vi pratade ju förut om hur män tar vettlösa risker. Trots att vi kanske inte är helt överens om huruvida det är en biologisk drift eller en socialt skapad förväntning rörde diskussionen aldrig vid att det skulle vara en myt att män vågar mer, tar mer risker och är mer äventyrslystna än kvinnor.

Och så läser jag om pappan med en son som vill ha på sig klänningar. Istället för att försöka övertyga pojken om att pojkar inte få ha klänningar, ger pappan sitt barn styrkan att stå på sig mot fördomar genom att ha en ”klänningsdag” då pappan och sonen tillsammans går ut på stan i klänning. Här snackar vi en man som är så trygg i sin egen manlighet att inte ens en dag på stan iförd klänning kan hota den. En pappa som vågar för sitt barn, som inte är rädd för skratten eller blickarna.

Men för all denna äventyrslusta och villighet att riskera liv och lem för att svälja en iPhone och se om det går att ringa till någons mage eller undersöka om det faktiskt blir kroppsformade hål om man hoppar igenom en vägg som män tycks vara behäftade med är det beklagansvärt få som skulle våga göra vad den där pappan gör. Att svassa runt på stan i klänning har väl många män gjort när de förlorat ett vad eller inte ställt bort tequilaflaskan när flickvännen tipsade om att det var dags. Men det där med att ta sin lilla son i handen, leda honom ut i den stora världen och vara hans sköld mot oförstånd och fördomar, klädd i klänning, det är ett risktagande som kräver en riktig man.

9 tankar om “Mannen som vågar för sitt barn

  1. Ja, faktiskt bra sätt att använda äventyrslustan där!

    Min bror kom till skolan med kjol en dag i sexan, eftersom vår pappa utmanade honom och slog vad om att han inte vågade.

    Men visst vågade han, och ingen retade honom utan folk tyckte bara det var en rolig grej. Modigt gjort av en tolvårig pojke, tycker jag.

    • Absolut modigt!

      Sedan undrar jag: tror du att det kan ha betydelse för retandet om den som har på sig kjolen uppenbart gör det som en kul grej eller liksom på allvar?

      • Jo det tror jag absolut! Och jag tror att resultatet hade varit ett helt annat om han så där normalt var annorlunda och udda eller utstött men det var han nog inte. Han var nog ganska vanlig och väldigt trygg i sig själv, och det är just sådana människor som klarar av att göra udda saker utan att bli påhoppade för det.

        Men den där tryggheten kommer ju också någonstans ifrån (och nu menar jag inte att trygghet är någon automatisk medicin mot mobbning), och i formandet av den är vi som är föräldrar superviktiga.

    • Han bär inte klänning för att han är trygg i sin manlighet. Han fixar att stötta sitt barn genom att visa sig i offentlighet i klänning för att han är trygg i sin manlighet.

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s