Jag har skrivit över 500 inlägg. Det här är nummer 501. Många av er har hängt med redan från början, medan andra har tillkommit längs vägen. Oavsett vilket är jag väldigt glad och tacksam över att ni kommer hit, gläds, upprörs, skrattar, gråter, jublar så att grannarna klagar eller spenderar timmar på att försöka rätta mig när ni tycker att jag har fel.
Så idag tänkte jag att vi skulle ha frågestund då ni kan passa på att fråga saker ni undrat över men inte tagit chansen att fråga tidigare.
Så. Shoot.
Och kom ihåg, det finns inga dumma frågor! (Bara dumma människor.)
Hit och dit och tillbaka igen 
Kan du berätta lite om din man, man får inte läsa så mycket om honom här inne på bloggen men vi läsare är faktiskt riktigt nyfikna på honom. Hur ser han ut, hurdan personlighet har han och framför allt: vad tycker han om dina åsikter om manligt och kvnnligt???
Tack för din inte helt oväntade fråga! Jag vet att du är nyfiken på min man. 🙂
Min man är skallig, lång, bredaxlad och storhjärtad. Han har minne som en senildement guldfisk, kan koncentrera sig på vad han kallar intressanta problemkomplex och jag kallar onödigt skit mycket längre än vad som rent medicinskt skulle betraktas som hälsosamt och kan laga världens godaste mat.
Han tycker att jämställdhet är viktigt men skulle säkert önska att det inte påverkade hans egentid lika mycket. Vi diskuterar manligt och kvinnligt mycket – ibland ger han mig nya idéer, oftast ger han mig huvudvärk. Igår pratade vi om den sexuella objektifieringen av kvinnor vilket säkert hade gått bättre om han hade varit lite sämre på att föreställa sig halvnakna kvinnor.
Jag undrar hur det kommer sig att ni bor i Finland. Och hur det kommer sig att ni pratar engelska med varandra. Sedan skulle ett litet hemma hos-inlägg från ert hem vara intressant.
Tack för dina frågor! Varför i hela friden jag kom till Finland är en fråga jag besvarar nästan dagligen. Jag kom alltså till Finland för att lära mig finska och träffade min man här. Eftersom han inte pratade svenska och jag inte finska blev engelska det naturliga valet. Han har gått i engelskspråkig skola och jag har undervisat i engelska på gymnasiet i Sverige, så det har funkat bra. I diskussioner lider jag ibland av att hans engelska är betydligt bättre än min, men eftersom jag alltid kan falla tillbaka på att alla kommer att må bäst om vi bara gör som jag vill brukar det lösa sig. 🙂
Ett hemma hos-inlägg…? Shit asså. Jag ska se vad jag kan göra åt det!
Ååå, så intressant! Kan vi få en bild på din gulliga man? (gärna med kläderna på…)
Det fantastiska i ert förhållande verkar vara att ni verkligen kan sätta er ner och kommunicera med varandra fastän ni kanske kan ha olika åsikter om saker och ting. Hur kommer det sig? Jag menar min man är ju också en typisk finsk man och kommunicerar inte så mycket. (inte med mig i varje fall..) Har du något råd där, hur ska jag få min man att kommunicera mera och bättre med mig?
Det där med att hålla med om kvinnans åsikt i saker och ting har han dock lärt sig ganska bra, vi tycker alla i vår familj att det helt enkelt är lättare så. (och ofta bättre också…) (värst vad mycket parenteser det blev här, riktigt proffsigt kan man ju tycka!)
Tusen tack för intressant läsning och hoppas på någon trevlig bild av din man,
Din,
Annika
Ps. Hemma hos bloggerskan vore ju toppen, men du får gärna städa först! =)
Jag har av förekommen anledning inga bilder där min man har kläderna på sig.
Däremot ska jag de närmaste dagarna bjuda på en tutorial i hur man bäst diskuterar saker med sin man. Det involverar en hel del sprit. För honom.
PS: Jag har en nitisk väninna som brukar städa om jag bjuder henne på mat. Ska se om jag kan boka tid med henne. 😉
Visst finns det bilder där han har rustning? Det är ju lite som kläder, fast bättre…
Du har så rätt! Jag ska se om jag kan hitta någon av dem!
Hur vaknade ditt intresse för genusvetenskap? Hur länge har du hållt på med din nuvarande forskning och när kan man få läsa någonting av det?
Mitt intresse för genusvetenskap vaknade när jag för första gången insåg den stora skillnaden mellan lag och praxis under medeltiden. Det i sin tur ledde till att jag läste Magnus Erikssons Stadslag i nusvensk tappning med nya kritiska ögon och fastnade på en paragraf angående en änkas rättigheter som hade förklarats i en fotnot med något liknande ”så då kan hennes nya man göra det här och det här”. Fast det inte stod så. Det stod om henne. Inte hennes nya eller gamla man.
Det i sin tur har lett mig in på att jämföra urkunder (alltså dokument upprättade efter ärenden på tinget) med lagen för att på så vis undersöka hur folk faktiskt tolkade lagen. Det blev till min pro gradu som finns att läsa här: https://helda.helsinki.fi/handle/10138/27590 Gradun belönades med både Gunnar Mickwitz pris för bästa gradu vid svenska lärostolen i Helsingfors och Historiallinen Yhdistys pris för bästa gradu i alla historieämnen i hela Finland (detta i kategorin oförblommerat skryt).
Min nuvarande forskning är en fortsättning på gradun och påbörjades för ganska exakt ett år sedan.
Wow! Grattis! Vilken ära att få ett sånt pris för sitt blod, svett och tårar som man lagt ner på gradun. 😀
Jag vill gärna veta mer om vilka språk dina barn talar. Du talar svenska med dem, din man finska (antar jag?), och ni engelska sinsemellan. Så då kanske barnen är trespråkiga …? (Jag är avundsjuk …) Vilket språk dominerar? Och hur gör ni när ni är tillsammans alla 4? Och talar de finlandssvenska eller rikssvenska? Berätta så mycket du orkar …
Och tack för en mycket läsvärd blogg, som är precis i min smak: En blandning av seriösa inlägg och roligt vardagsprat, kul bilder och nåt nytt varje dag!
Vår son är något av ett språkgeni och talade flytande finska och svenska innan han fyllt två. Nu när han är sex år läser han även båda språken, samt talar och läser lite engelska. Förstår engelska gör han riktigt bra, så han har tre språk.
Vår dotter är betydligt mer normal. Nu när hon är fyra talar hon helt flytande svenska (fast hon ibland hittar på egna svenska ord), och lär sig mer finska för varje dag som går. Hon byter språk självmant beroende på vem hon pratar med, men det är mycket svenska i hennes finska. Vet hon inte vad det heter på finska har hon inga betänkligheter kring att göra sig ett eget finskt ord (pullaa – bullaria, tuoli – stoleni) vilket förstås inte ska uppmuntras, men som smälter mitt hjärta. Hon visar nu att hon förstår en del engelska också, men inte så mycket.
Den enda regeln vi har hållit på när vi har lärt barnen språk är att vara konsekventa. Jag talar alltid bara svenska med dem, min man talar alltid bara finska och tillsammans pratar vi engelska. Barn lär sig oerhört snabbt system så länge de alltid är likadana.
Båda barnen pratar finlandssvenska (speciellt sonen), men det tar inte lång tid att svänga till rikssvensk intonation om de är i Sverige.
Tack för berömmet! 🙂
Jag tycker ju att han pratar den bästa sortens finlandssvenska, han låter som en gullig muminpojke men vet att det finns olika sje-ljud och använder bara ord jag förstår 😉
Jo, han är snäll på det viset. 😉