Jag står i köket och fixar i ordning lite rulltårta med Sverigeflagga på till barnen. Sånt där man gör liksom. Vilho står och tittar på för att han tänker sig att det kanske går snabbare så. Jag sjunger en glad arbetssång.
Jag (till en mycket välkänd melodi): Tänk om jag hade en liten, liten (gör en till texten passande dansrörelse) RUMPA!
Vilho (tystnad)
Jag (svänger rumpan som den orientaliska dansös jag är): Umpa, umpa, fallerallera!
Vilho (ger upp och går tillbaka till TVn): Det har du ju också.
Jag (betraktar mitt barn som uppvisar ett sådant totalt oförstånd inför min talang)
Vilho (från andra rummet): Och inte är den så liten heller!
Hit och dit och tillbaka igen 
Oj, hur mycket rulltårta fick han för den kommentaren?
=) =)
Jag skulle säga att det lite mer handlar om hur mycket rulltårta GRANNEN fick efter den kommentaren… 😉 Rätt svar där är ”halva”.
Barn ÄR underbara! 🙂
Ibland så… 😉
halva, nästan så det lönar sig…
Rumpor är som musik. Det finns mängder av variationer, och det finns guldkorn i hela spektrat. Jag gillar musik!.. och rumpor 🙂
Du har väl hört ”I like big butts and I cannot lie”…? 😉
Det har jag mycket riktigt gjort.. Fast jag gillar rumpor ganska generellt. Stora som små 🙂