Historikerns historier · Nyhetsplock

Feminism som ideologipolis

Det finns en Tumlbr-blogg som heter Who Needs Feminism där människor kort får berätta varför just de behöver feminism.

Aktivarum ondgör sig över att folk förväntar sig att feminismen ska lösa deras personliga problem och fungera som ideologipolis.

Den som berättar sig behöva feminism ”because I shouldn’t have to fight with myself to not automatically apologize for having an opinion” förkastas med ett ”men roligt är det när folk säger ”jag borde inte behöva ha interna konflikter””. När någon säger sig behöva feminism för att ”the words ‘bitch’, ‘slut’, ‘whore’, and ‘cunt’ are still used as every day words” kontras det med att vi minsann inte behöver en ”ny kyrka som utdelar synd”. Listan på citat fortsätter och förkastandet lika så. Hela inlägget dryper av ett fullkomligt oförstånd inför andras upplevelser av genusbaserade problem i vardagen och en daglig kamp mot att inte låta sig tryckas ner i en förutbestämd form.

För det är just den där formen som det handlar om. Det handlar om att man ska kunna vara kvinna och jävligt duktig på det man gör och få höra att man gjorde en kick-ass bra presentation, inte att det är gemytligt att unga, vackra kvinnor vill vara intellektuella. Det handlar om att man ska kunna få ha ett rosa buisness card utan att klassas som oprofessionell för att färgen rosa klassas som flickig och gullig men knappast passande för någon som vill verka trovärdig. Det handlar om att jag ska kunna få beskriva äktenskapets juridiska implikationer under medeltiden utan att någon ska behöva varna mig för att forska kring genus för att jag kan tolkas som feministisk och därmed oakademisk.

En betydande del av den där formen är just det som kritiseras hårdast på Aktivarums blogg, nämligen hur man ska kunna hantera eller rent av påverka andra åsikter om egna beslut? För visst, man kan bara påverka sig själv och ingen gynnas av en statlig åsiktspolis som säger vad man får tycka och inte. Men de exemplen som lyfts fram på varför vi behöver feminism (folks förvåning när pojkvännen lagar mat, fördömandet av att inte vilja ha barn, att beskyllas för att inte vara bra nog när pojkvännen är otrogen och så vidare) avspeglar den där formen där män gör mansgrejer, kvinnor gör kvinnogrejer och det inte finns några mellanting. Att vilja bekämpa de sakerna är inte försök att kontrollera folks åsikter utan en vilja att förändra attityder. För nog ska en kvinna kunna säga att pojkvännen lagade mat och få höra ”jamen vad kul, vad blev det?” och inte ”hahaha, gick det ens att äta?”, ”har han varit otrogen” eller ”men herreguuuud vad din kille är duktig som klarar av att laga mat!”. Och låt vara att det inte är en allmän rättighet att skaffa barn, men det är fanimej en allmän rättighet att låta bli om man vill, utan att någon tar sig friheten att ha åsikter om det. Och en otrohet kan aldrig skyllas på den som blir bedragen, men ändå hör man ofta att mannen varit otrogen för att kvinnan inte levererade tillräckligt av vad det nu kan vara som hon är skyldig honom för att han ska bete sig som folk.

Behöver man just feminismen för att få ordning på de här grejerna? Kanske, kanske inte. Oavsett vilket har feminismen givit de här problemen ett berättigande, fått kvinnor att förstå att de inte behöver be om ursäkt för att de har en åsikt och för att de säger den. Fått kvinnor att reagera över att äldre manliga kollegor uppmuntrar dem med ett ”det är snyggt med kvinnor i kostym” istället för ett ”du har verkligen identifierat ett betydande idékomplex”. Fått män att kräva delaktighet i sina barns liv. Och utan att försöka bestämma vad andra ska tycka så är den här uppluckringen av formen något vi borde vara tacksamma för.

Och slutligen: Feminismen ska inte bli en kyrka som förbjuder svärord, men man måste vara blind om man inte ser att alla de där väldigt vanliga svärorden relaterar till kvinnor.

23 kommentarer på “Feminism som ideologipolis

  1. Charlotte:

    Har du inte missförstått mitt inlägg nu? Du verkar förväxla vad jag tycker är vettiga saker (kritik av giltighet) och vad jag anser är saker satta i fel samband (kritik av relevans) och det är som du vet helt olika argument.

    ”Hela inlägget dryper av ett fullkomligt oförstånd inför andras upplevelser av genusbaserade problem i vardagen och en daglig kamp mot att inte låta sig tryckas ner i en förutbestämd form.”

    Jag har inga problem med andras upplevelser. Det är när folk tar sina personliga upplevelser (exempel: En svart man rånade min mamma) och gör dem till politiska angelägenheter (exempel: Svartas attityd skapar problem i samhället) som jag har problem med dem.

    Och som jag påpekar i mitt nyaste inlägg. Ett trovärdighetsproblem som påbörjas vid andra vågen ca 1968 är personliga upplevelser som motivation för ändring av andra människors attityd. Kort sagt en förväxling mellan ”brottslingen” och alla andra.

    1. Har jag missförstått ditt inlägg? Kanske det.

      Men du tar ju inte upp några saker som du tycker är vettiga så det kan jag inte uttala mig om. Vad jag kan se är det inte ett enda av de där exemplen du lyfter fram som enligt dig inte är ”saker satta i fel samband”, trots att exemplen har en väldigt tydlig.röd tråd av genusproblematik. När en (gissningsvis) kvinna berättar att hon behöver feminism för att när hennes pojkvän varit otrogen fyra gånger får hon skulden av omgivningen för att hon inte var bra nog undrar du ”[v]ad skall feminismen göra åt det?”. Om feminismen kan hjälpa den kvinnan att tro på sig själv och inte falla för det-var-ditt-fel-tjatet som kvinnor brukar få höra när deras man varit otrogen/slagit/stuckit/betett sig som ett svin är det väl alldeles utmärkt! Varför får hon höra att det är hennes fel? Varför får hon inte höra att han gjort fel som varit otrogen?

      Men det är bara ett exempel av många. Du lyfter fram hela nitton citat som allihop enligt dig gör felaktiga kopplingar. Du kallar det ”stollerier”, skriver att det är utmärkande för fanatiker att de ”saknar humor” när någon är ledsen över sexistiska skämt och ser inget problem i att unga flickor fostras till att undvika män på stan för att dessa utmålats som potentiella våldsverkare. När en kvinna berättar om hur hon blivit utsatt för trakasserier av män som åkt förbi i bil och tagit sig rätten att häva ur sig saker om henne gör du narr av henne och tycker inte att det är så farligt att kvinnor kan utsättas för sånt för att det teoretiskt sett bara är 24 gånger om året. Det finns INGET som ger någon rätten att bete sig så ens en gång om året. Det kan förstås finnas någon hittills oupptäckt gen som styr att män måste hänga sig ut genom bilfönstret och skrika saker till kvinnor som de kör förbi, men jag betvivlar det.

  2. Charlotte:

    ”När en (gissningsvis) kvinna berättar att hon behöver feminism för att när hennes pojkvän varit otrogen fyra gånger får hon skulden av omgivningen för att hon inte var bra nog undrar du ”[v]ad skall feminismen göra åt det?”

    För tydlighetens skull så kan vi ta mig som exempel. Om min flickvän är otrogen vad tycker du feminismen skall göra åt det?

    ”Om feminismen kan hjälpa den kvinnan att tro på sig själv och inte falla för det-var-ditt-fel-tjatet som kvinnor brukar få höra när deras man varit otrogen/slagit/stuckit/betett sig som ett svin är det väl alldeles utmärkt!”

    Ok. Varför tror du feminismen kan hjälpa henne? Dels sysslar professionella terapeuter med sådant och dels anser jag det stora problemet var att hon blev bedragen, inte att folk sade det var hennes fel?

    ”Varför får hon höra att det är hennes fel? Varför får hon inte höra att han gjort fel som varit otrogen?”

    Varför är det ett jämställdhets(genus) problem när män och kvinnor får höra samma svar? (se länken)
    http://anamikas.hubpages.com/hub/Cheating-Husbands-Wives-Women-Relationships

    ”(du) skriver att det är utmärkande för fanatiker att de ”saknar humor” när någon är ledsen över sexistiska skämt”

    Att fanatiker saknar humor fick jag från Amos Oz men det är många professionella komiker som sagt samma sak. Bill Maher har t o m försvarat politiska motståndares rätt att göra upprörande skämt.

    ”(du) ser inget problem i att unga flickor fostras till att undvika män på stan för att dessa utmålats som potentiella våldsverkare.”

    Som sagt du har missförstått mitt inlägg. Jag ser stora problem med det! Poängen med mitt inlägg var att jag inte såg några (genomförbara) lösningar hos feminismen.

    ”Det kan förstås finnas någon hittills oupptäckt gen som styr att män måste hänga sig ut genom bilfönstret och skrika saker till kvinnor som de kör förbi, men jag betvivlar det.”

    Åter, frågan var inte vad du eller jag tycker om det. Frågan var inte om det var bra eller dåligt. Min enda frågan lyder: Vad (hur) skall feminismen göra åt det?

    1. ”För tydlighetens skull så kan vi ta mig som exempel. Om min flickvän är otrogen vad tycker du feminismen skall göra åt det?”
      Min personliga åsikt är att det inte är bara ditt fel, men du är man och sannolikheten att du kommer att få höra att du inte tog tillräckligt väl hand om henne är ganska liten. I vissa länder är det fortfarande olagligt för kvinnor att vara otrogna, men inte för män. Så har det varit i Sverige också för bara några hundra år sedan. Tanken på att kvinnan ska ta hand om mannen för att han har rättigheten att tillfredsställa sina behov annorstädes lever dock kvar och det är en av de saker feminismen potentiellt skulle kunna motarbeta.

      ”Att fanatiker saknar humor fick jag från Amos Oz men det är många professionella komiker som sagt samma sak. Bill Maher har t o m försvarat politiska motståndares rätt att göra upprörande skämt.”
      Men grejen är inte att fanatiker saknar humor utan att du kallar en för dig okänd människa som är ledsen över sexistiska skämt för fanatiker bara för att den personen är feminist.

      ”Som sagt du har missförstått mitt inlägg. Jag ser stora problem med det! Poängen med mitt inlägg var att jag inte såg några (genomförbara) lösningar hos feminismen.”
      Om män och kvinnor värderas lika, vilket är feminismens uttryckliga mål (åtminstone enligt Wikipedia och SAOL), behöver inte män kollektivt skuldbeläggas för brott som några få begår och gruppen kvinnor behöver inte se gruppen män som hot.

      Jag har själv vid oräkneliga tillfällen varit ute på stan och fått höra saker vrålade av unga män i en bil. Klassiker är ”visa pattarna” och ”snyggt arsle”. När jag var yngre såg jag det som komplimanger (precis som skribentens väninnor i citatet) medan jag numer betraktar det som inkräktande på mitt privatliv och nedlåtande sexism. Jag har ett jävligt snyggt arsle, men det betyder inte att någon har rätt att högljutt kommentera det.

      Och vad kan feminismen göra? Om alla de medvetna skribenter som delat med sig av sina tankar på den bloggen är feminister så kommer feminismen att kunna göra väldigt mycket för att män och kvinnor ska ha samma rättigheter.

      1. Charlotte:

        Frågan är inte vems fel hennes otrohet är. Mitt argument och vad jag bloggade om var inte vems fel det var utan vad feminismen skulle göra åt det?

        Beträffande vissa länder… Man måste skilja på olika tider och kulturer. Att ha lagar mot otrohet var sannolikt nödvändigt förr i tiden precis som slaveri (enligt Jeremy Mcinerney) var nödvändigt för att skapa demokrati i antikens grekland. Men vissa kulturer har efterhand skapat samhällen där det inte längre var lika nödvändigt.

        I SvD 17/4 skriver både Sveriges och Danmarks jämställdhetsminister att global jämställdhet nu går bakåt vilket de skyller på kulturrelativismen.

        För övrigt….Om det är mannens fel när hans fru är otrogen (en åsikt tydlig i min länk) och kvinnans fel när mannen är otrogen så verkar sålunda feminismens jobb vara klart här. Huruvida otrohet i sig är fel är en moralisk fråga.

        Ang. fanatiker så är det helt fel. Jag kallade den personen fanatiker för den personen tillskriver feminism rollen att attackera vad folk skämtar om. Jag säger samma sak om de som vill förbjuda religiösa skämt.

        Jag diskuterar heller inte feminismens uttryckliga mål. Kommunismens uttryckliga målsättning var att skapa jättefina rättvisa samhällen. Att vilja göra det är inte samma sak som att kunna göra det.

        Jag har heller inte sagt nån har rätten att kommentera ditt arsle. Jag har sagt vissa personer vid vissa tillfällen kommer att göra det oavsett vad du eller jag tycker om det och jag frågar dig vad du menar feminismen skall göra åt det?

        ”Och vad kan feminismen göra? Om alla de medvetna skribenter som delat med sig av sina tankar på den bloggen är feminister så kommer feminismen att kunna göra väldigt mycket för att män och kvinnor ska ha samma rättigheter.”

        Jag betvivlar inte feminismen vill åstadkomma det. Men det var inte vad mitt inlägg handlade om. Mitt inlägg handlade om hur de menade det skulle gå till? Vad skall feminismen konkret göra åt de här situationerna?

        1. ”Men vissa kulturer har efterhand skapat samhällen där det inte längre var lika nödvändigt.”

          Just det här har feminismen varit med och skapat.

          ”Jag diskuterar heller inte feminismens uttryckliga mål.”

          Men du kommenterar vad folk ser som feminismens uttryckliga mål i deras vardag.

          ”Jag har sagt vissa personer vid vissa tillfällen kommer att göra det oavsett vad du eller jag tycker om det och jag frågar dig vad du menar feminismen skall göra åt det?”

          Det har jag redan svarat på.

          ”Mitt inlägg handlade om hur de menade det skulle gå till? Vad skall feminismen konkret göra åt de här situationerna?”

          Som de flesta som jobbar med jämställdhet vet är en stor del av arbetet att upplysa folk om andra sätt att se omvärlden. Feminismen bidrar konkret på det sättet, genom att uppmärksamma saker som en del ser som självklara men som inte behöver vara det (exempelvis att det är kvinnan som ska laga mat, att kvinnor utsätts för ett visst mått sexuella trakasserier eller att det är fritt fram att skämta på andras bekostnad),

      2. ”Om män och kvinnor värderas lika, vilket är feminismens uttryckliga mål (åtminstone enligt Wikipedia och SAOL), behöver inte män kollektivt skuldbeläggas för brott som några få begår och gruppen kvinnor behöver inte se gruppen män som hot.”

        Jag tycker din definition på feminism är fullständigt inkompatibel med dess faktiska innehåll, men vad menas med resten av meningen? Implicerar du att det under andra omständigheter – under omständigheter som råder i Sverige – skulle behövas kollektivt skuldbeläggande av män?

        1. Det är ju alltså inte bara min definition utan också den som ges av de allra flesta feministiska förbund, av Svenska akademins ordlista och av Wikipedia.

          Med resten av meningen menar jag att det idag finns en oroväckande skuldbeläggning i Sverige, dels grupper som kollektivt skuldbelägger män, andra som lika kollektivt skuldbelägger feminister och andra som på samma vis skuldbelägger genusvetare. Ingen kollektiv skuldbeläggning är bra. Frågan gällde vad feminismen rent konkret kan göra för att hjälpa i de exemplen som Aktivarum lyfte fram och som jag citerade. Mitt svar är att om feminismen når det uttryckla målet så avhjälps problemet.

  3. Kul att du tog upp matlagning som exempel.. Jag vet att man inte ska använda ”alla jag känner”-argument, men måste ändå påpeka att i min förlängda bekantskapskrets så är det en övervägande majoritet killar/män som är intresserade av matlagning. Själv har mitt intresse dykt upp de senaste åren, så det är inte en faktor till vår bekantskap.

    1. Här får man gärna använda ”alla jag känner”-argumentet! 🙂

      Min man är också helt fantastiskt duktig på att laga mat. Alla i vår bekantskapskrets här i Finland är vana vid att det är han som lagar maten. Det tog tid för mig att vänja mig vid det, för i alla tidigare förhållanden har det varit jag.

      Men jag tror att det där med matlagning, åtminstone vardaglig sådan (om man tittar på professionella kockar är ju nästan alla män), har massor att göra med jämställdhet. Så länge mannen är den som ensam ska försörja hela hushållet har han inte tid att laga mat. Om man är två som hjälps åt med försörjningen kan man också vara två om att laga maten.

  4. Om vi fortsätter med exemplet på kvinnan vars man varit otrogen.

    Är det inte rätt rimligt att tro att kvinnor generellt är lite mer känsliga för vad kvinnors problem är i en sådan situation och att män på samma sätt är lite mer känsliga för vad mäns problem i en sådan situation är?

    Jag har träffat många män som i liknande situation betvivlat sin förmåga att prestera som män, att de är tillräckligt manliga. Det kan handla om allt från att de har för liten kuk till … ja, allt möjligt. Någonstans finns det dolt i mansrollen. Situationen tycks mig inte så olik.

    Bland alla jag träffat som har haft en otrogen partner har dock den vanligaste gemensamma nämnaren varit smärtan, chocken, den raserade tilliten. Ilskan som vänds antingen utåt eller inåt.

    Vad jag vill komma till är att detta är ett allmänmänskligt problem. Visst, kvinnor och mäns problem ser lite olika ut men att göra det till en strid mellan könen gör problemet svårare att lösa, inte lättare. Inte sjutton tjänar tjejen i exemplet på att tro att det är ett problem för att hon är kvinna? Det kommer bara göra det ännu svårare för henne att kunna ha en nära relation med en man.

    På samhällesplan gör det oss också mer polariserade. Vi får det svårare att förstå varandra, inte lättare. För oss som är heterosexuella och vill leva med någon av andra könet försvårar det snarare än underlättar.

    1. Jag tror att du har många viktiga poänger där, att den där känslan man har när någon är otrogen är ganska allmängiltig. Vad jag menar är bara att omgivningens reaktioner när en man är otrogen ofta (men inte alltid) är att skylla på kvinnan. Jag gissar på att det var just den detaljen som skribenten menade var problemet där feminismen skulle kunna hjälpa till, inte det att killen varit otrogen fyra gånger.

  5. Charlotte:
    (blev lite smalt, hoppas det är ok jag byter tråd)

    ”Just det här har feminismen varit med och skapat.”

    När vi pratar om kulturell utveckling från antikens Grekland via Romarriket, Medeltida England, USA:s uppgörelse med kung George osv så är det snarare dessa som skapat feminismen genom att befria fler människor från att jaga mat. Både Jared Diamond och Warren Farrell har skrivit om den utvecklingen.

    ”Men du kommenterar vad folk ser som feminismens uttryckliga mål i deras vardag.”

    Nej vad jag kommenterar är framför allt avståndet mellan vad de vill uppnå och deras ideer om hur det skall uppnås. Exempelvis kvinnliga chefer i norge som inte alls ökade när man kvoterade styrelser trots att de lovade det.

    ”Det har jag redan svarat på.”

    Men om jag varken vet vem (auktoritet) som skall åtgärda killar som skriker från bilar, hur (metod) det skall gå till eller vem som skall betala (ekonomi) det hela vad har jag då fått svar på?

    ”Som de flesta som jobbar med jämställdhet vet är en stor del av arbetet att upplysa folk om andra sätt att se omvärlden.”

    Det är möjligt att de flesta som jobbat med feminism tycker det men det betyder inte de har rätt. Vi kan jämföra med ett husbygge. Som de flesta som byggt ett hus vet så räcker det inte att anlita arkitekter som ritar huset. Det är en mindre del av jobbet – inte en större. Det tar längre tid att bygga ett hus än att rita ett hus och kräver mycket mer tid och jobb. Om ritningen är felaktig kan heller inte huset byggas. Man kan fortfarande diskutera huset på papperet men resultatet av jobbet kommer aldrig att inträffa om man slarvar med detaljerna.

    ”Feminismen bidrar konkret på det sättet, genom att uppmärksamma saker som en del ser som självklara men som inte behöver vara det (exempelvis att det är kvinnan som ska laga mat, att kvinnor utsätts för ett visst mått sexuella trakasserier eller att det är fritt fram att skämta på andras bekostnad),”

    Jag håller inte med för med den logiken så bidrog journalister konkret till att stoppa dödandet i Libyen. Journalister varken planerade eller utförde de militära uppdragen som faktiskt stoppade attackerna. Att de skulle gjort en stor del av arbetet är helt fel. Om vad du säger stämmer så gör feminismen journalistiskt arbete (pratbistånd) och överlämnar sedan allt arbete för ”ideerna att funka konkret” åt andra personer.

    Som sagt det är säkert många som tycker det men det gör det inte sant och framför allt när man då klagar över att det går för långsamt hur trovärdigt är det?

    1. Man kan ju se olika faktorer som bidragit till att skapa feminismen. Själv menar jag att Romarriket hade rätt lite med det att göra, men det är en annan sak. Poängen är att feminismen (oavsett vad man tycker om Sveriges nutida politiska feminism) varit med och skapat ett betydligt friare samhälle för både män och kvinnor.

      ”Men om jag varken vet vem (auktoritet) som skall åtgärda killar som skriker från bilar, hur (metod) det skall gå till eller vem som skall betala (ekonomi) det hela vad har jag då fått svar på?”

      Jag tror inte att det är ett problem som kan lösas genom att ge pengar och en handbok till en auktoritet. Jag tror att det är ett problem som kan lösas genom att kvinnor har en större tilltro till sitt eget värde och inte godkänner att män skriker saker åt dem, och att män har en större tilltro till sin egen inre kapacitet och istället pratar med de kvinnor som verkar intressanta.

      Sedan beror väl allt på vad man menar är konkret. Eftersom vi rör oss bland strukturer, normer och åsikter finns det (enligt mig) ingenting konkret som kan göras så länge de juridiska förutsättningarna är lika. Även där har feminismen bidragit (även om det håller på att slå över, jag är medveten om det). Feminismen som rörelse ger också män och kvinnor en referensram bortom traditionella stereotyper och styrkan att säga ifrån när någon försöker trycka ner dem i den där formen, vilket alla de citat du lyfte fram tydligt visar. Jag menar absolut inte att feminismen är det enda rätta och jag ser inte mig själv som feminist, men feminismen kan helt konkret påverka genom att förändra människors referensramar. Enligt mig är det en konkret påverkan, även om den möjligen är indirekt.

      1. Charlotte: (back from spring cleaning)

        ”Man kan ju se olika faktorer som bidragit till att skapa feminismen. Själv menar jag att Romarriket hade rätt lite med det att göra, men det är en annan sak. Poängen är att feminismen (oavsett vad man tycker om Sveriges nutida politiska feminism) varit med och skapat ett betydligt friare samhälle för både män och kvinnor.”

        Det är nog mer precis tvärtom. Ett friare samhälle är ekonomiskt mer effektivt vilket innebär man har lyxen att ha en förteelse som feminism vilken saknar förmågan att (utan bistånd) existera i samhällen som inte är mer fria. Detta eftersom de samhällena har för taskig ekonomi för att försörja kvinnliga behov via statlig byråkrati.

        ”Jag tror inte att det är ett problem som kan lösas genom att ge pengar och en handbok till en auktoritet.”

        Varför inte? Det är så vi hanterar våldtäkter. Polisen får pengar för att straffa personer som begår dem så att andra avskräcks.

        ”Jag tror att det är ett problem som kan lösas genom att kvinnor har en större tilltro till sitt eget värde och inte godkänner att män skriker saker åt dem”

        Mannen vet att du inte godkänner det. Poängen (i exemplet) är att han struntar i det och om du menar feminismen skall åtgärda det undrar jag vad du pratar om? Vilket har varit min fråga hela tiden. Vad (konkret) förespråkas feminismen skall göra när han struntar i dig och ditt godkännande?

        ”och att män har en större tilltro till sin egen inre kapacitet och istället pratar med de kvinnor som verkar intressanta.”

        Vilket är precis vad Norah Vincent trodde – men det gör hon inte längre – hon klädde nämligen upp sig till man och HATADE det sätt som kvinnor betedde sig mot henne på inom dejtingvärlden. (Förklädd till man)

        ”Sedan beror väl allt på vad man menar är konkret.”

        Det icke-konkreta är vad man vill uppnå
        Det konkreta är vad man specifikt gör för att uppnå det.
        Den farliga principen att strunta i det sistnämnda kallas ”ändamålen helgar medlen”

        ”Eftersom vi rör oss bland strukturer, normer och åsikter finns det (enligt mig) ingenting konkret som kan göras så länge de juridiska förutsättningarna är lika. Även där har feminismen bidragit (även om det håller på att slå över, jag är medveten om det).”

        De juridiska förutsättningarna är definitivt inte lika. Dagens juridik handlar om lobbying. Sverige har 7 (erkända) kvinnoförbund och exakt 0 mansförbund. Sverige har 1 fält för kvinnoforskning och 0 fält för mansforskning. Afrikasvenskar har bättre politisk och juridisk representation i Sverige än män i allmänhet.

        ”Feminismen som rörelse ger också män och kvinnor en referensram bortom traditionella stereotyper och styrkan att säga ifrån när någon försöker trycka ner dem i den där formen, vilket alla de citat du lyfte fram tydligt visar.”

        Det där stämmer inte alls. Nästan all feministisk teori utgår från teorier om strukturer (franska teorier för att vara exakt, ”french theory” kallas det ofta) som utgår från förövare-offer vilket är den traditionella könsrollen. Som Girlwriteswhat påtalat, feminismen skapade inte den traditionella könsrollen men har spelat på just dess mekanismer.

        ”Jag menar absolut inte att feminismen är det enda rätta och jag ser inte mig själv som feminist, men feminismen kan helt konkret påverka genom att förändra människors referensramar. Enligt mig är det en konkret påverkan, även om den möjligen är indirekt.”

        Påverkan är inte konkret, det konkreta är vad man gjorde för att uppnå påverkan. Exempelvis många feminister vill konkret lagstifta så att familjer tvingas delar barndagarna lika vare sig de vill eller inte och oavsett om det passar dem eller inte. Det är vad de konkret förespråkar. Dvs ”hur” de vill uppnå sina syften.

        Syftena i sig kan uppnås på många sätt. Det konkreta är den metod som just de vill skall användas.

  6. En sak tycker jag är lite skum angående feminismen, eller inte feminismen som sådan kanske, men…… Äh låt mig säga så här, eftersom jag inte riktigt vet hur jag skall uttrycka det:

    Jag lagar också mat, inga problem, och det är lika i hela min bekantskapskrets, alla hjälps åt.
    Med städning också f.ö.
    Alla jag känner och alla som ni själva här ovan hävdar att ni minsann är jämställda i ert förhållande……… Vart är då detta Patriarkat som håller kvinnorna fångna vid spisen?

    Vem pratar ni(vi) om som inte är jämställd? Alla är ju jämställda i sina egna förhållanden om du frågar dem, det är ju hela tiden ”de andra” som inte är jämställda……
    (vilket nog inte är så lustigt kanske, när man tänker efter, trivs man inte i förhållandet gör man nog slut, end of (patriarkat)problem)…..

    Samma sak med föräldraförsäkringen; alla är sååå nöjda med sin egen fördelning sins emellan i sitt jämställda förhållande, men för ”de andra som inte själva kan välja” är det bättre att kvotera den………. Lik f*rbannat är alla nöjda på individnivå!!!

    Alla hävdar alla dessa patriarkala orättvisor, men ingen träder fram och säger sig vara offer för dem!!!

    Så patriarkatet existerar bara på gruppnivå, men inte på individnivå? Eller…….?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s