Så jag gav mig in i en diskussion som egentligen inte ger mig annat än magsår. Men jag vill ändå försöka förklara och så får man gärna fråga mer om något är otydligt.
Som ni ser rör det alltså frågan huruvida genusvetenskap är en vetenskap eller – vilket de flesta där verkade tycka – är en politisk ideologi. Och ska vi vara riktigt ärliga kan det vara jävligt svårt att se skillnaden så som genusdebatten går i Sverige just nu.
Problemet är som så många gånger förr att alla dem som faktiskt sysslar seriöst med genusforskning kanske tar en snabb titt på rabiata feminister och fradgetuggande jämställdister, tänker ”fuck no, de får ta död på varandra” och kryper tillbaka ner i arkivet. Tro mig, med tanke på hur mycket skit som hävs över genusforskare utan att ta någon som helst notis om skillnaden på forskningsresultat och forskaren som kommit fram till dem – saklig kritik och personangrepp – är det mycket möjligt att det här är enda gången jag orkar sticka upp näsan ur arkiven. Men, vi provar!
Om någon mot förmodan missat det är jag alltså genushistoriker och sysslar med svensk juridik 1350-1550. Bara så att grunderna är klara.
Vad gäller genushistoriska teorier är den viktigaste att det är skillnad på kön (som är biologiskt) och genus (som är socialt) och helt fundamentalt är att genushistoria rör sig om dynamiken mellan män och kvinnor, inte om könskamp eller kvinnohistoria. Av de genusvetenskapliga modeller som jag själv använder är de viktigaste enkönsmodellen och tvåsfärsmodellen. Den första, som utvecklades av Thomas Laqueur, innebär att man först för ett par hundra år sedan insåg att det finns två kön. Dessförinnan var man övertygad om att det bara fanns män. Det där med att somliga inte hade snopp förklarade man med att de befann sig längst ner på en glidande skala där manliga män var högst upp och att de andra inte var riktigt färdiga män. Min egen syn på enkönsmodellen är att den är väldigt tydlig när man tittar på medicinsk kunskap och biologiska teorier men att den i mitt eget material (juridiska källor) inte alls är lika tydlig. Tvärtom verkar det som om tvåsfärsmodellen skulle vara bättre på mitt material. I den modellen menar man att det fanns en sfär (ekonomisk, juridisk och politisk) som var för männen och en sfär (hemmet) som var för kvinnor. Ofta säger man den offentliga och den privata sfären.
Och nu kommer det viktiga, det som gör genusvetenskapen till en vetenskap, eller åtminstone gör genushistoria till vetenskap. När jag som genushistoriker tolkar vad jag ser är det inte min uppgift att döma någon utan att med hjälp av modellerna försöka förklara hur människor såg på sin verklighet – men modellerna är förstås sentida konstruktioner och ingenting annat! Trots att tvåsfärsmodellen passar bäst in på mitt material finns det helt klart en flytande gräns mellan sfärerna och undantag kan man alltid hitta. Som genushistoriker är det min uppgift att redogöra för alla dessa undantag och försvara varför jag väljer en viss modell över en annan, men som i all forskning handlar det om att teorier och modeller i ljuset av ny kunskap kan behöva omvärderas. Vilket är tur, för annars hade det knappast funnits något behov av historiker alls.
Frågor på det?
Läs också gärna om vems fel allt är!
Får man bara inte nog utan vill läsa ännu mer kan jag rekommendera exempelvis Maria Ågren Domestic Secrets (2009), Anu Lahtinen Anpassning, förhandling, motstånd (2009) och Christer Winberg Grenverket (1985).
Hit och dit och tillbaka igen 
Jätteintressant! Jag är ju stark motståndare till genusvetenskapen men erkänner att det absolut kan finns guldkorn även där. Jag tror jag precis hittat ett sådant.
När vi (jämställdister, mansrättsaktivister etc.) säger att genusvetenskapen inte är en vetenskap hänvisar vi oftast till just sådan vetenksap som visas i media och som visades i den norska dokumentären Hjernevask som ledde till att norge la ner sin genusforskning, splittrade upp de olika grenarna inom fakulteten och sammanförde den med den vanliga forskningen. För varför måste du just vara ”genushistoriker” istället för historiker? Känns mer som ett modeord och en etikett du valt för att kunna göra anslag på genuspenar (du vet, sådant som undersöker trumpetens könskodning).
Vad vi också vänder oss emot är att man ignorerar biologisk forskning och att den ”forskning” man bedriver är inte förklarande forskning utan styrande, man bestämmer sig för att pojkar och flickor MÅSTE vara likadana, allt anat vore oacceptabelt och sedan letar man bevis för detta för att kunna implementera en skola som är förödande för samtliga barn.
Jag tror dock det du skriver här är något väldigt positivt och bra! Men det är inte vad vi efterfrågar tyvärr.
De sakerna som kom fram i Hjernevask var helt hårresande! Så får det förstås inte gå till! Men det gör det förstås inte heller överallt. Jag känner många norska genushistoriker som är oerhört noggranna och duktiga.
Jag kallar mig genushistoriker eftersom de teorier och metoder som jag använder i min forskning är från genusvetenskapen (även om jag också förstås berör både juridik och ekonomi). Och lite för att jag blir fly förbannad på både extrema feminister och de som hävdar att genusvetenskap är en ideologi…
Problemet med genusvetenskapen och det som du menar att ni vänder er emot är att genusvetenskapen i Sverige tillåts representeras av vänstervridna feminister i det offentliga och blir politik istället för den upplysande och mycket viktiga forskning det kan och borde vara. Men det betyder inte att all den genusvetenskap som bedrivs på universiteten runt om i landet är dålig och framförallt – och det här är det viktigaste – måste den som vill bli tagen på allvar i sin kritik lägga ner argument som ”det är ingen vetenskap” och börja med ”i forskare NN:s avhandling finns följande problematik”.. .
Ursäktar för ett långt svar redan nu! Var lite jag var tvungen att få ut av mina egna erfarenheter! 😛
Som sagt, hårresande påståenden i den dokumentären. Min gissning är att norska staten gjorde grova efterforskningar för att se om så här var överallt eller bara inom de som intervjuades forskning och kom fram till att skrota mycket men det som var positivt var värt att behålla och fick därför sridas ut på olika fakulteter (genushistoriker till historia och så vidare). Något liknande skulle jag vilja se i Sverige, inte för att det är dåligt med forskarna per se utan för att genusvetenskapen från början skapades som en ideologi (feministisk forskning hette det, blev kvinnoforskning och nu genusvetenskap som något mer neutralt) och en sådan början kan inte vara bra för objektivforskning, vilket är min och vänners erfarenhet av det vi stött på i universitetsvärlden.
Som exempel kan nämnas att en av mina föreläsare tyckte vi skulle diskutera ”forsking” på HBTQ-kulturen som hon bedrivit. Det hon gjort var att hon intervjuat 20 pers (det var så hon började studien), dock hade en person varit med vid två tillfällen så 19 pers fick man räkna ut själv. Hon hade gjort intervjuern vid tre olika tillfällen och haft gruppsamtal. Detta skedde i två städer, Malmö och Umeå, dock kände alla varandra. Hon hade då pratat med dem och ”the L-word” och deras uppfattning om det och sedan hade hon gjort stora utsvävande uttalanden om detta.
Vi skulle läsa studien och sedan disutera denna i seminarie form. Jag fick gå först och jag sa rakt ut: ”Detta är skit, det säge ingenting om någonting då vi inte har någon kunskap om hur allmänheten ser ut, en person har uppkommit vid två tillfällen OCH de kände alla varandra sedan tidigare PLUS att vi inte vet något om hur allmänheten skulle svara på dessa frågor och har därför ingen möjlighet att veta om dessa följer en normal baslinje av svar eller om de skiljer sig åt från den stora massan pga sina unika erfarenheter.” Jag fick senare höra att i rummet bredvid hade en professor som höll samma seminarium sagt rakt ut ”detta är skit så låt oss diskutera serien istället”.
Som du säger så är inte allting skit inom genusvetenskapen, men tillräckligt för att man ska behöva gå med en motorsåg och skära bort delar man inte har nytta av som att ”sexualitet och kön är flytande” vilket är trams hämtat från Michael Focoults ”blank slate”-teoritrams! Finns inget som tyder på något sådant utan tvärtom.
Nej, det bästa är skorta genusvetenskapen som fakultet, plocka rusinnen ur kakan och placera dem där det hör hemma. Sen kan man starta en ny fakultet som från början är objektiv, saklig och baserad på vetenskap som studerar kön då jag faktiskt finner detta vara en viktigt vetenskap om den görs rätt, men då ska man inkludera biologin också och inte systematiskt ignorera den som idag görs när det kommer till genusvetenskap som får statligt stöd.
Samtidigt tycker jag det är er uppgift som resonabla genusvetare att bli mer högljudda och exponera tramset precis som vilken biolog som hellst gjort mot en kreationist i egna ledet. Det är inte bara din uppgift utan din obligation skyldighet som vetenskapsman att så göra!
Och jag ber om ursäkt redan nu att mitt svar kanske inte blir så uttömmande… 😉
Som jag ser det är felet inte i genusvetenskapen som disciplin utan i hur delar av den används för att driva politiska agendor. Självklart ligger det ett stort ansvar på oss som forskare att säga stopp men man måste vara riktigt dumdristig (som undertecknad) innan man ger sig in i en debatt som är så sanslöst infekterad. Många gånger får jag ju inte ens komma till tals bland kritikerna för att de har bestämt att det inte är en vetenskap och det vet bäst.
Min personliga åsikt är att genusdebatten i Sverige helt och hållet har spårat ur och det handlar numer inte om att vara medveten om att kön är en av de många faktorer som påverkar hur vi bemöts och i ett historiskt perspektiv har det legat kvinnor till last utan om att med tvång försöka få män och kvinnor att göra likadant. Det är enligt mig helt befängt! Vi är olika, inte bara som män och kvinnor utan som tänkande varelser oberoende av kön. Att Löfvén ska se det som en av de viktigaste grejerna att säga att han är feminist är så åt helvete pk att jag lite kräks när jag tänker på det. Som socialdemokrat ska det väl vara hans uppgift att stå för att de svagaste i samhället – och seriöst i dagens Sverige är inte kvinnor som grupp bland de svagaste.
Oj. Nu blev jag visst lite arg.
”Många gånger får jag ju inte ens komma till tals bland kritikerna för att de har bestämt att det inte är en vetenskap och det vet bäst”
Fast du kom ju precis till tals bland kritikerna och jag måste säga att du har gett en mycket bättre bild av genusvetenskapen än jag någonsin haft tidigare och jag kan se mycket mera hopp för denna diciplin än jag tidigare kunnat ana. Hade du, eller någon av dina mer rosonabla kollegor gjort detta tidigre så hade vi kanske haft en annan debatt, men det är bara spekulationer och bättre sent än aldrig misstänker jag.
Självklart är ”att komma till tals” inte att kommentera på en blogg men någonstans ska man ju börja.
”i ett historiskt perspektiv har det legat kvinnor till last”
Har inte direkt varit en dans på rosor för män heller, eller jo om man lämnar kvar taggarna så. Och det är väl här som jag har min största kritik till genusvetenskapen, den utgår från att kvinnor haft det jobbigast trots att det faktiskt först och främst inte är vad vetenskap ska handla om och trots att detta är en efterkonstruktion som inte betyder nåonting.
Män blev tvingade ut i krig för att dö för sitt fosterland och män slavade på fälten 16h om dagen, att kvinnor blev tvingade att vara hemma var ju bara en naturlig följd av barnafödande och barnuppfostran då det krävdes en ständig övervakning för att inte barnen skulle skära sig på en rostigspik och dö, varför skulle detta inte vara modern om den manlig styrkan behövdes för att klara skörden och kvinnan ändå var gravid och invalid under en tid?
Nej, sluta bedöma vem som hade det värst då detta inte gå att säga pga att vi inte levde under den tidsperioden och kan bara avgöra utifrån dagens utgångspunkt.
” Att Löfvén ska se det som en av de viktigaste grejerna att säga att han är feminist är så åt helvete pk att jag lite kräks när jag tänker på det.”
Skönt att inte vara ensam 🙂
”Som socialdemokrat ska det väl vara hans uppgift att stå för att de svagaste i samhället – och seriöst i dagens Sverige är inte kvinnor som grupp bland de svagaste.”
Tack! Nu säger jag inte att män som grupp är speciellt svaga, långt ifrån. Men enligt lag är vi de enda som får diskrimineras emot vilket jag misstänker du kan hålla med om.
Nå ja, jag gillar att det verkar som om vi kan ha en möjlig moderat (inte partiet) genusvetare som förhoppningsvis kan komma in i debatten och stå för lite rationallitet från det hållet. Tack!
Jag försöker skriva ett längre inlägg om det där med sysslor, strukturer och vem som dansar på rosor i morgon eller på måndag. 😉
Och jag är jätteglad att du och andra följer mig i mina tankar. Det betyder ju inte att vi alltid behöver komma överens om saker (för då blir det ju ganska tråkigt) men någonstans måste ju genusvetare och ”aktivister” mötas. 😉
Låter bra, kommer läsa det med spänning!
Ja, någonstans finns allttid en gemensam grund. Och feminsiter och jämstäldigster (eller vad man vill kalla sig) har samma mål, jämstäldhet. Frågan är bara hur man vill nå dit och vad man definerar som jämstäldhet.
Alltså nu är ju dock Martina Ladendorf lektor inom media och kommunikation (med ett delvis feministiskt men främst queert perspektiv) inte genusvetenskap i sig, det hon gjort en studie för (i exemplet du belyser) var till en artikel hon skrev vid Luleå Tekniska vid institutionen för musik och medier (jag antar att du kom i kontakt med henne i Falun? Även där är det dock medier och kommunikation, inte genusvetenskap i sig som hon arbetar med).
Du får gärna ha kritik om hennes studie och artikeln i sig, men du får gärna se till att det blir rätt iaf. =)
Tack för din kommentar! Jag har själv inte alls läst något hon skrivit, så jag är extra tacksam att någon som är bättre påläst kommenterar!
Ja, du har ju helt rätt här. Dock så har jag svårt för att se skillnad på hennes teorier och metodik gentemot vanlig genusvetenskap. Hennes studie skulle lika gärna kunnat vara skriven under genusvetenskaplig flagg.
Men helt riktig kritik, ja.
”Den första, som utvecklades av Thomas Laqueur, innebär att man först för ett par hundra år sedan insåg att det finns två kön.”
Okej, jag har inte läst Laqueur – men wtf.
Finns det alltså människor som tror att könen (plural) inte uppdagades förrän för några hundra år sedan? Har dessa personer alls ingen kunskap om klassisk litteratur, klassisk dramatik, lyrik – Lysistrate, Bibeln, Tristan och Isolde, etc? Är det öht möjligt för en människa att undgå att lägga märke till att det ena könet kan föda barn och det andra inte?
Det är inte bara så att det finns människor som ”tror” så, det anses nog rätt allmänt vedertaget i forskningsvärlden. Men som jag säger; den går inte att applicera på allt material alltid.
Och i ärlighetens namn slog jag mig också för pannan när jag började läsa Laqueur, men faktum är att han har en väldigt bra poäng. I medicinska manualer beskrivs kvinnan ganska konsekvent som en avart av mannen med en missbildad snopp och livmodern som en inverterad del av testiklarna. Eftersom man sedan också undersökte androgyna människor hade man ganska tydliga bevis. Man tyckte helt enkelt inte att skillnaderna mellan män och kvinnor var stora nog för att de skulle utgöra olika kön.
Och vad gäller att föda barn har det funnits en alldeles fantastisk mängd förklaringar till hur det kan gå till genom århundradena. Först på 1900-talet (eller var det sent 1800?) upptäckte man att kvinnan ens hade en del i befruktningen. Tidigare hade man trott att mannen med guds hjälp placerade barnen i henne och att hon bar det utan att på något vis bidra till skapandet.
På 1700-talet pågick en mycket besynnerlig rättegång. Jag minns inte exakt vad det gällde (arv?) men vad man försökte utreda var en kvinnas graviditet. Hon hade varit gravid i åtta (8) år! Rätten fastslog efter att ha hört henne och en massa vittnen (både kvinnor och män) att så varit fallet.
Humor på hög nivå! 😛
Men jag ser logiken, och man måste komma ihåg att vetenskap är något otroligt nytt och det är inte så konstigt att man så fort man blev civilicerade och hade möjlighet att tänka efter kring varandet och inte varandet (och inte konstant behöva tänka på mat och om barnen skulle överleva) så kunde massa teorier om konstiga ting uppstå. Så som att kvinnan var en underutvecklad man, för kolla bara på barn, deras tankar är inte långt där ifrån utan att någon säger något till dem. Om något växer så växer det ju knappast innåt (träd, blommor och andra saker) utan utåt (uppåt) och då är de ju logiskt att män är mer utvecklade än kvinnor!
Svårt att tänka sig men inte så svårt att förstå egentligen. Dålig logik kan leda dig vart du vill!
”det anses nog rätt allmänt vedertaget i forskningsvärlden.”
Det har jag svårt att ta till mig, givet det berg av bevis som talar för motsatsen. Se konsthistoria, litteraturhistoria, religionshistoria, etc. Där står bortom allt tvivel att människor tidigt har gjort skillnad på män och kvinnor.
Du nämner medicinska journaler, androgyna människor – men är detta verkligen rätt plats att titta på? När tillkom dessa utredningar, och hur stor del av allmänheten tog del av deras fynd och slutsatser?
Kulturen, däremot – den brukar som bekant vara representativ.
Om du vill kan jag ge dig litteraturhänvisningar kring Laqueur, om du inte tar mitt ord för det. Oavsett vilken vetenskap man ger sig ner i kommer man att stöta på modeller och teorier som är mer eller mindre trovärdiga (psykologin har massor av sånna, men det finns i nationalekonomi och alla andra också). Laqueur betraktas allmänt som trovärdig (sök på Laqueur reviews så kanske du hittar något), men – för tredje gången – man kan inte använda hans modell över allt hela tiden. Det här är inget som är specifikt för genusvetenskapliga teorier – alla vetenskapliga teorier är beroende av sammanhang. Laqueur har studerat dokument från grekerna till Freud (alltså en ganska imponerande tidsperiod).
Det är ju nästan omöjligt att säga vad vanliga människor tänkte om kön, men skulle jag våga mig på en gissning var det inget som folk i allmänhet funderade över. Vad vi vet om exempelvis drottning Kristina (kung Byxlös) tyder dock på att synen på kvinnor som ofärdiga män var rätt utbredd.
Och visst är kulturen representativ, men det finns enorma problem med att hitta bra källor om vardagslivet i Sverige innan 1700-talet.
Jag vill inte tvinga in dig i en lång och tröttsam diskussion om det här (med någon som alltså inte är historiker) men jag ser fortsatt ingen anledning att ignorera det berg av bevis som talar för motsatsen.
En kritik som jag hittar mot Laqueur på nätet är just att han utelämnar mycket för att kunna hålla samman sin teoribyggnad/berättelse. Kan religion och kultur vara exempel på sådana ting (eller är de för ovidkommande för att öht komma på fråga)?
Kristendomen – vars inflytande över den västerländska människan inte behöver understrykas – gör en skarp distinktion mellan män och kvinnor. Det börjar redan i första mosebok (dvs i judendomen), där kvinnan skapas utifrån ett revben från mannen. Och visst berättar religion och kultur om vardagslivet för människor. Att drottning Kristina (eller var det Margareta?) nedlåtande blev kallad för Kung byxlös förändrar inte den saken.
Men – jag inser att jag har en del läsning att göra. Jag ska inte utmana ditt tålamod mer nu.
Ett sätt att förstå Laqueur ärt att tänka sig att man ansåg att skillnaden mellan män och kvinnor var en gradskillnad. Att just kvinnor skapades ur mannens revben gjorde henne till nästan-man. Vad som händer under 1800-talet är att man börjar uppfatta skillnaden mellan man och kvinna som en artskillnad. Dvs att om man tidigare såg kvinnan som n ofullkomlig man, ser man henne nu som väsenskild från mannen. Det är lite det synsättet vi har kvar idag; ibland när man hör en del gå loss om skillnaderna mellan män och kvinnor kan man nästan börja fundera på om debattörerna är medvetna om att vi faktiskt tillhör samma art.
Att Laqueur kritiseras är självklart, och jag tror att det finns fog för kritiken att han valt lite selektivt. Men den kritiken kan riktas mot alla som bygger stora teorier; detsamma gäller Marx, Weber, Tönnes, Foucault, Bourdieu osv. Men det innebär inte att teorierna är fel, bara att det aldrig går att använda stora generaliseringar på individnivå. Teorier kan hjälpa oss att förstå de stora sambanden, men undersöker vi på detaljnivå kommer de ofta att verka orimliga.
Men det är ju så vi historiker får arbeta. Vi har ofta bara små fragment lämnade av de människor som levde före oss. En del har lämnat kolossala mängder, de allra flesta inget alls. För att vi ska kunna teckna en heltäckande bild, kunna göra en efterkonstruktion och verkligen försöka förstå hur dessa människor som var så lika oss, men såg på världen på så annorlunda sätt, är teorier till hjälp att förstå. Men historia är precis som andra vetenskaper kumulativ.
En svensk historiker som tämligen framgångsrikt använder sig av Laqueurs teorier är Maria Sjöberg,, som dels skrivit om jordägande (Kvinnors jord, manlig rätt : äktenskap, egendom och makt i äldre tid), men numera mest ägnas sig åt miltärhistoria, och bland annat visat hur fälttåg förr bestod av minst lika mycket kvinnor och barn som av män (kvinnor i fält), och hur militären senare kom att skiljas ut och bli en egen institution (och för att anknyta till andra teoretiker är det då kopplat till såväl Tönnes som Weber). Vill man läsa en Laqueurkritisk historiker kan man läsa Arne Jarricks ”Kärlekens makt och tårar”.
Hoppas att detta har varit till lite hjälp att försöka reda ut Laqueur. Det är inte så konstigt som det först låter när man hör talas om honom, det handlar mest om att sätta sig in i en tankevärld där man inte har tillgång till dagens kunskap om biologi och medicin, utan använder sig av andra förklaringsmodeller, som religion (kvinnan som nästan-man eftersom är skapat av mannens revben, medan han är skapad av Gud osv).
”Att just kvinnor skapades ur mannens revben gjorde henne till nästan-man.”
Fast det stämmer ju inte. Det står i direkt strid med kristendomens syn på mannen och kvinnan.
”Men det innebär inte att teorierna är fel, bara att det aldrig går att använda stora generaliseringar på individnivå.”
Det beror på, eller hur? Det beror på vad det är som kritiseras.
”Teorier kan hjälpa oss att förstå de stora sambanden, men undersöker vi på detaljnivå kommer de ofta att verka orimliga.”
”De stora sambanden”, ”detaljnivå” – du anlägger ett perspektiv som jag inte känner igen från det jag har läst om Laqueur på internet. Tvärt om framträder bilden av att det är Laqueur som uppehåller sig på detaljnivå och drar alltför stora växlar av alltför få/fel iakttagelser.
Jo, men teorier skapas ur detaljstudier. Men för att skapa en stor teori måste man vara lite selektiv i sitt urval. Det är bara så jag menar. Det kan (och ska!) naturligtvis kritiseras. Jag tycker att Laqueurs teori är genialisk och lysande – därför att den öppnar nya perspektiv. Det behöver inte betyda att den är rätt, eller att den är tillämpbar för alla. Den kan användas för att förklara vissa saker, men inte andra Jag använder den t.ex. inte i min forskning, mer än som att ge perspektiv på vissa aspekter där den kan verka förklarande.
Jag tror att det är viktigt att man förstår att det är skillnad mellan teorier inom naturvetenskapen, som är vetenskapligt prövade förklaringsmodeller (som evolutionsteorin) och teorier inom kulturvetenskaper, som snarare ska ses som förklaringsmodeller som hjälper oss att se saker vi inte kan upptäcka bland detaljerna, dvs se skogen istället för träd.
Det vill säga, det står dig fritt att tycka att Laqueurs teori är felaktig – och som du själv märkt är det många andra som gör det också. Men det är som att ägna sig åt att bevisa att Marx har fel (vilket många har gjort) i sin historiematerialism. Enbart kritik tillför egentligen inte något, eftersom det inte handlar om absoluta förklaringsmodeller. Hur mycket Marx än kritiseras, finns det ett sanningskorn i hans geniala teori, som gör att alla som på något sätt hanterar klass (en analytisk kategori, precis som genus inom historievetenskapen och alltså tämligen oladdat med politiska konnotationer för oss) måste förhålla sig till honom. Vad jag försöker säga att det är mindre fruktbart och intressant att ägna sig åt att kritisera en teoretiker, och mer intressant att hitta alternativ eller utveckla befintliga teorier.
Det bästa med kulturteorier – tycker jag – är att man ofta kan se dem som en verktygslåda där man kan plocka ut de redskap man behöver, och strunta i dem man inte tycker passar in. Så kan man ju inte hantera en naturvetenskaplig teori.
Om bloggen skulle starta en religion skulle den ha Brita Planck som gudinna.
”Det bästa med kulturteorier – tycker jag – är att man ofta kan se dem som en verktygslåda där man kan plocka ut de redskap man behöver, och strunta i dem man inte tycker passar in. Så kan man ju inte hantera en naturvetenskaplig teori.”
Det finns förhoppningsvis en gräns också för hur godtycklig en historiker tillåter sig att vara. Jag tycker mig utläsa en slags ”russinen ur kakan”-mentalitet ur ditt avslutande stycke här. Det går väl an att stoppa i sig russin då och då när man vill unna sig lite men i ett längre perspektiv bör det finnas en övergripande tanke om näringsintaget. Vad är rimligt att stoppa i sig, hur mycket socker har jag ätit den här veckan, och så vidare.
Jag tvivlar inte en sekund på att Laqueur gör många intressanta poänger, men av det jag har läst hittills (alltför lite!) har jag helt enkelt svårt att placera honom i en större kostcirkel =)
Att skrota genusvetenskap tror jag är en riktigt dålig idé. Att betala stora pengar för utvecklandet av tankar som inte går att testa med vetenskapliga metoder känns också rätt omotiverat. Men jag tror precis som Charlotte säger att genusvetenskapen, om utförd på korrekt sätt, inte skiljer sig mycket från t ex psykologi, historia och ekonomi. Jo, det är nog rätt stor skillnad på vetenskapliga metoder i genusvetenskap och kvantfysik men det gör inte den ena bättre än den andra.
I Sverige idag verkar genusdebatten ha gått lite vilse på något sätt. Som David påpekar så åsidosätts de faktiska biologiska skillnaderna i flera fall av de genusforskare som förekommer i media. Men bara för att de som skäller högst hörs mest (och har hårresande åsikter samt nedvärderar den biologiska forskningen) innebär det inte att det faktiskt finns genusforskning som är nödvändig, vetenskapligt utförd och som tar in alla aspekter. Och varför skall inte denna forskning få heta ”Genusvetenskap”? Varför ska den få ge vika för att delar av genusforskarna misskött sin forskning? Det finns gott om exempel på piss poor medicinsk forskning som fått enorma konsekvenser för samhället och kostat både pengar och liv (T ex Dr. Andrew Wakefield’s artikel i Lancet om vacciner och autism). Men det innebär inte att vi skrotar hela den sektionen av forskning.
Genusvetenskap måste få bli kvar men städas upp så att oseriös forskning inte kan få fortgå på bekostnad av de som faktiskt bidrar till vår förståelse för samhället och hur det kan förbättras. Tyvärr, misstänker jag, är man i PK-sverige nog lite rädda för att ifrågasätta genusforskning för att det skulle klassas som anti-feministiskt.
Vidare så tillhör Charlotte en av de genusforskare som, om jag inte misstar mig, fick mottaga rätt mycket hån vid en konferens efter att ha hävdat att det finns biologiska skillnader.
Vem kommer att stå för städningen?
Vetenskap ska ses som en metod, inte ett ändamål i sig. Och en de saker som gör vetenskap till en överlägsen metod är att den är så att säga självsanerande. Alla vetenskaper kommer att presentera tokigheter – och detta särskilt när de är nya. Man kan till exempel se vad biologin sysslade med när den var en ny vetenskap. Men eftersom vetenskap är en metod som bygger på transparens och ständigt ifrågasättande är den också självsanerande. Allt eftersom rensas de värsta spretigheterna bort, och vetenskapen blir allt mer precis. Med jämna mellanrum hör man att ”oj, nu håller det helt på att gå överstyr, nu har ovetenskapligheten helt slagit igenom” (på 1990-talet var det t.ex. ett veritabelt krig med postmodernismen i centrum), men jag tror att de här utbrotten av konstiga teoribildningar är bra. Varje nytt ”skov” har verkligen tillfört vetenskapen något, och när man gått igenom det rensas det som inte var bra bort, och det som är bra blir kvar – och berikar vetenskapen.
Mitt svar är alltså att vetenskapen är självstädande, om man bara lutar sig tillbaka och låter den ha sin gång. Det bästa vore naturligtvis om de som förhåller sig kritiska till genusvetenskap gav sig på att läsa det.
Jag har inget alls att tillägga förutom att jag är tacksam över att du kommit hit och tagit dig tiden att kommentera!
Problemet är att denna ofärdiga genusvetenskap redan har funnit en lång rad tillämpningsområden i samhället, bland annat i våra förskolor.
Tänk om fler forskare kunde göra som du och problematisera disciplinen i dess nuvarande utvecklingsstadium. Skulle vi kanske ha sett ett mer ansvarsfullt förfarande med den då?
Fast jag tycker att det är bra och ansvarsfullt att strukturer ifrågasätts, särskilt i skolan. Och ärligt talat, den genustillämpning som finns i skolan är mycket snack och lite verkstad. Medvetna föräldrar får ofta lägg ner ganska mycket tid på att hitta förskolor (och skolor) där man på allvar har tagit tag i problematiken. Jag funderar på om vi borde byta namn till könsroller, det kanske vore mindre laddat då? De flesta verkar trots allt inse att könsroller och kön är skilda saker, och att alltför snäva könsroller är begränsande för alla.
Jag har inget emot att ifrågasätta strukturer, såvida det inte är bra och rimliga strukturer (då är det bättre att ifrågasätta strukturer generellt, så att barnen själva får bestämma vilka strukturer de vill eller inte vill ifrågasätta). Att lära barn att ifrågasätta könsroller låter fortfarande som ett vanskligt projekt i mina öron. Det är inte klarlagt vad som är naturliga och vad som är inövade strukturer och det finns skilda åsikter om huruvida dessa är bra eller dåliga för människor. Det är inte heller klarlagt huruvida det är lämpligt att utsätta barn för sådana frågeställningar.
Frågan är var genusvetenskapen kommer in i bilden. Om den nu är så ofärdig som det slogs fast här ovanför, och om en historiker kan få uppleva att ”bli sliten i bitar” när hon nämner barnafödande och arbetsfördelning i samma mening. Då finns det kanske anledning att oroa sig över våra barns säkerhet.
”Det är inte klarlagt vad som är naturliga och vad som är inövade strukturer och det finns skilda åsikter om huruvida dessa är bra eller dåliga för människor.”
Men… Det är ju just det här som genusvetenskapen jobbar med.
Jag tycker inte heller att man ska experimentera på barn, och det borde inte genusvetenskapen göra men här spelar politiken in. Lite kanske det här är att skylla ifrån sig, för självklart finns det genusvetare som får mig att undra från under vilken sten de kom, men just genusvetenskapen har blivit någon sorts politikernas favoritklyscha.
Jag vet inte om du har egna barn och har varit i kontakt med förskola och skola. Som jag sa ovan är det mycket snack och lite verkstad. Det snackas mycket om genus mm, men när man väl tittar ut i verksamheten är det inte mycket som har slagit igenom. Man kan vara glad om det finns någon som helst medvetenhet hos personalen om vad genusstrukturer är. Låt mig ta ett exempel. När min son slutade på förskola för några år sedan var det fortfarande så på den förskolan att personalen använde flickorna som ”hjälpfröknar”, dvs de placerade varannan flicka, varannan pojke när barnen skulle äta, för att flickorna skulle hjälpa till att hålla ordning på pojkarna. Av detta kan jag inte annat att tänka mig att flickor lär sig att det lönar sig att vara tysta och att hjälpa till. Ett av de största problemen idag är att flickor har mycket högre betyg än pojkar. Tänk om det kan bero på en sådan enkel sak som att flickor redan på dagis fått lära sig den disciplin som senare kommer att löna sig med höga betyg? Och att pojkarna inte har fått lära sig det? Det tycker jag är ett svek mot pojkarna. I det läget kan jag inte annat än tycka att det är lovvärt att göra personalen medveten om vad de förmedlar.
Och jag har de senaste månaderna blivit kontaktade av åtminstone två lärare som frågat ”vad det där med genus är”. Som sagt, mycket snack och lite verkstad. Precis som genusvetenskapen befinner sig en utvecklingsfas kommer det att ta lång tid innan det har slagit igenom i pedagogiken. Tyvärr, kan jag inte annat än tycka, men ingen anledning till oro för dig alltså. Om du inte med ljus och lykta söker efter en förskola med medveten genuspedagogik, är risken (eller chansen!) för att du ska råka ut för det mycket liten.
”Rätt mycket hån” måste vara århundradets underdrift… 😉 Jag höll på att bli sliten i bitar när jag menade att det där med att kvinnan föder barn möjligen skulle kunna ha påverkat arbetsfördelningen mellan könen. Men det förändrar ju inte att jag kommer att presentera vad jag ser så som jag ser det, utan en tanke på vad som är pk eller inte.
Usch, var presenterade du någonstans? Jag har läst biologi och skrivit en iofs opublicerad artikel (opublicerad för att jag inte orkar slipa den färdigt, inte för att den refuserats) om hur historiker kan använda sig av biologi. Minns att den blev mycket väl mottagen på vårt seminarium och jag har också bjudit in biologer att diskutera med oss.
Det var vid en internationell konferens om varför genus är viktigt. Men genus får ju aldrig ställas som motpol till kön – de två samverkar. Och om du skulle ha lust att skicka din opublicerade artikel till mig skulle jag bli oerhört tacksam. Just skillnaden mellan biologiska nödvändigheter och genusstrukturer är något som fascinerar mig oerhört, men det är svårt att hitta bra texter om det. Min email är charlotte.vainio at helsinki.fi.
Nu ska jag inte spamma ditt kommentatorsfält, men vi verkar ha en del gemensamma intressen. Jag ägnar mig åt känslohistoria, en ganska ny och lite spretig del av historien. Var på en spännande konferens i Istanbul i höstas och jag kan gott säga att människan som biologisk varelse är högaktuell. Biologi och evolutionspsykologi har nog lite avfärdats som återvändsgränder, men kognitiv neurovetenskap är högaktuellt.
Jag ska försöka rota fram artikeln och posta den till dig. Och hoppas att jag slipper skämmas för den alltför mycket – det var några år sedan jag skrev den.
Kanske samma som skulle stå för nedrustningen med finanserna som kommer från väl spenderade pengar? Egna förslag?
Inte för att det är min fajt, men det är precis sådana som du som genusvetenskapen behöver om den ska kunna överleva – så låt det inte vara en engångsföreteelse att du stack ut näsan utanför arkiven om du bryr dig om ditt ämne.
Oj! Tack! Jag ska försöka svara på frågor så gott jag bara kan, så får vi se hur långt det räcker… 🙂
Amen så får du ju inte göra! Nu kommer jag inte våga skriva en rad mer här… 😉
Äsch då! Klart att du vågar! Och vi vill lyssna! 😉
@Fjäderhuset: Även om jag är svag för liknelser som involverar russin och kakor är det lite det som vetenskap handlar om. När man forskar inom humaniora tvingas man välja sitt material efter begränsningar som kanske inte har med ”verkligheten” att göra. I mitt eget fall har jag valt 1350 som året då jag börjar min undersökning eftersom det var året då Sveriges första rikslag – Magnus Erikssons Landslag – kom. Men årtalet är en första begränsning och en efterkonstruktion på så vis att ingenting garanterar att lagen faktiskt användes då (vi vet att det tog tiotals år innan den kom i bruk i en del delar av landet). Det samma gäller teorier och modeller. De är verktyg för att förklara oerhört komplexa verkligheter och skapade för att kunna modifieras och anpassas till olika betingelser, men också för att kunna ge så innefattande förklaringar som möjligt. Ibland är de förklaringarna väldigt begränsade i tid och rum men har mera detaljer, ibland är de större men inte lika detaljrika.
Så begränsningar måste göras eftersom materialet är nästintill obegränsat (redan imorgon har ju historien blivit en dag rikare) men oavsett vilka teorier eller modeller man väljer att använda ska man redovisa för varför man valt just dem, vilka andra som skulle tänkas finnas till buds och varför de inte vore lika bra. På så vis kan man plocka ur russinen men redovisa receptet på hela kakan. Liksom.
Och det som kallas plocka russinen ur kakan, kallar jag teoretisk utveckling. 😉
Så svänger dig med vackra begrepp! 😉 Jag ska se om jag lyckas få in en russin-metafor i min avhandling…
Jag förstår att det är en svår process som kräver många kreativa lösningar och kompromisser. Det jag vänder mig mot är forskare och historiker som väljer och kompromissar och tolkar och drar slutsatser på ett sätt som i alltför stora grad stämmer överens med deras politiska världsbild. Ett slags godtycke alltså.
Om skolresultaten som Brita skrev om måste jag bara inflika att män som grupp fortfarande når högre resultat än tjejer på högskoleprovet. Det verkar alltså som att manliga elever visst det lär sig lika mycket (till och med lite mer) än sina kvinnliga motsvarigheter men att detta inte kommer fram eller uppmärksammas i skolan.
Hur kan det komma sig?
Jag vet inte. Jag är ingen expert. Men en brittisk studie (jag tror att Charlotte har läst om den också) visade nyligen att både manliga och kvinnliga lärare har en tendens att uppvärdera elever av sitt eget kön, vilket – om liknande förhållanden gäller i Sverige – skulle kunna hjälpa till att sprida ljus över mysteriet om pojkars bristande skolresultat. Eftersom de flesta lärare i den svenska skolan är kvinnor.
Jag måste säga att jag gillar din sammanfattning av studien betydligt bättre än Pär Ströms, och jag tror absolut att du har en poäng där!
Vad gäller vetenskapen är det ju så att kretsarna – på både gott och ont – är relativt små och den som inte följer reglerna kan förvänta sig att inte få anslag i framtiden. Det vill säga, självklart kommer ens egna bakgrund påverka resultaten i någon mån men det är vårt ansvar att så detaljerat som möjligt redovisa för vad vi har gjort så att det som läser våra resultat själv kan dra slutsatsen hur färgat det blev.