När ju nu sitter och läser i Kvinnolynnen inser jag att den gode herr Laurin på sidan 50 i sin beskrivning av svenskorna kommer så nära en komplimang till min hemstad som man kan komma i en bok som till sina grunder är nedsättande generalisering.
”Den meridian, som delar kvinnovärldens östligaste och västligaste representanter i två lika stora geografiska hälfter, där man är lika långt ifrån den nästan oroande ödmjuka bugning, varmed japanskan hälsar sin herre och husbonde, som från den väl omotiverade viktighet, med vilken amerikanskan in the far West sätter näsan i vädret gentemot sin make och försörjare, går mellan Nora och Linde, igenom Mjölby stationssamhälle. Här skulle man således ha nått man får väl säga närmast fullkomligheten.”
Förutom att hans framställning både är världsfrånvänd, europacentrerad, smått rasistisk och kvinnofientlig blir jag lite glad över att härstamma från kvinnovärldens mest fulländade samhälle.
Kuriosa: Alla vet ju att Skänninge är Mjölbys bättre hälft.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jobbar i Mjölby som inte är så illa, men delar uppfattningen Mjölby kommuns vackraste och äldsta del är Skänninge med omnejd. Vilken lycka att få där!!
Du lyckades kommentera! Finfint! Och välkommen till bloggens kommentatorskara… 🙂