Det bästa eller det värsta?

Jag tänker inte skriva ut några namn, för vissa förtjänar helt enkelt inte att deras namn upprepas, men skulle likväl vilja kommentera effekten av den psykologiska rapporten om en viss känd massmördare. Jag måste erkänna att jag när en djup tro på förlåtelse och alla människors rätt till en andra chans, men också att vissa brott helt enkelt sätter sådana idéer i gungning. Vad gäller en viss herr Namnlös är den första reaktionen att man borde låsa in och kasta bort nycklarna. När nyheten om att han inte var tillräknelig och därmed kanske inte kan dömas till fängelse kom växte frustrationen över ett rättssystem som bjuder på utbildning och kanelbulle för folk som lekt gud.

Men kanske det ändå är det bästa? Om man bortser från morbida skämt om kvalitén på fängelsernas service kontra mentalsjukvårdens dito är det det skandinaviska ”mjuka” sättet att låsa in folk för livet att sända dem till mentalvården i ett system som inte har livstids fängelsestraff. När någon med storhetsvansinne lever ut sina vanföreställningar med hjälp av vapen riktade mot barn är det rätt att aldrig bekräfta denne genom att säga att han visste vad han gjorde. Inte i någon värld kan det klassas som friskt. Kanske han inte hör hemma i ett fängelse där hans tro på ett krig mot systemet får växa när han blivit fängslad av detsamma, utan på en stängd avdelning för allvarligt störda människor utan auktoritet – en galning som ingen vill lyssna på?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s