Dagens finska del 2

På kvällens danslektion försökte jag uppmuntra mina trötta dansare genom att förklara att om de bara orkade lite till skulle de snart få så starka och muskulösa rumpor att de kan knäcka nötter med dem under de snart stundande julhögtiderna. Redan här borde det har ringt varningsklockor. Ändå jag hör mig själv säga:

– Ja jouluna voitte vaikka avata pähkinöitä peffalla.

Det betyder (hoppas jag) ganska ordagrant: Och på julen kan ju öppna nötter med rumpan. Kopplingen i min hjärna mellan nötternas knäckande och våra rumpmuskler var synnerligen tydlig, men uttrycken på dansarnas bleka ansikten lät mig förstå att den kopplingen inte var lika självklar för alla. Jag är förvisso van vid just de där blickarna som säger att svenskar inte är riktigt som de ska och att min finska inte riktigt räckt till för vad jag hade tänkt säga. Ibland försöker jag förklara mig och gräver mig själv lite djupare ner i språkgropen (som den gången jag skulle ursäkta mig och säga att jag inte alls var kännissä (full) men istället spottar ur mig käynnissä (i funktion)), men den här gången var nog det kokta fläsket stekt, så att säga.

Lärdom 1: de enda skinkorna finnarna vill höra talas om vid julen är julskinkor.

Lärdom 2: i Finland finns ingen motsvarighet till svenskans uttryck ”knäcka nötter med skinkorna”.

PS: Kvällens inlägg har skrivits med hjälp av gammelkatten Katt (någon sa att Katt var ett töntigt namn och att djur måste tvåstaviga namn, så vi kallar honom Katten). Han var så koncentrerad att han glömde dra in tungan. Det händer gamla katter ibland.