Förra helgen var vi på bokmässan i Helsingfors. För mig är det en av årets viktigaste händelser för (suprise, surprise) jag älskar böcker. Att strosa runt på mässan och lyssna på spännande föredrag och njuta av de enorma boktravarna är liksom himmelriket. Därför vill jag förstås också ta med barnen. Ge dem en bit av den fantastiska värld som en riktigt bra bok kan erbjuda. Följande fyra faktorer, som har varit viktiga för min upplevelse av tidigare bokmässor, får här symbolisera hur perspektiven på en riktigt lyckad tur till bokmässan förändras med föräldraskap, om vi bortser från att utflykten är två timmar lång med barn och tre dagar utan.
1: Böckernas läsvärde. Den enda bok som barnen blev riktigt exalterade över att vi skulle köpa var Tatu och Patus ”Det här är Finland”. Nu hade man ju kunnat tro att det vore för att deras ömma moder fostrat ett viss historieintresse hos barnen men nej. På ett ställe i boken säger en figur ”lågblöd” istället för rågbröd. Det är tydligen sådant som avgör en boks kvalité.
2: Valfriheten. Tilda fick välja helt själv vilken bok på hela mässan hon ville hon och jag lovade att köpa den till henne. Vad skulle jag inte ha gett för att någon skulle släppa in mig i en mässhall med typ miljoner böcker och säga att det inte fanns några gränser, att världen låg öppen för mina fötter, att allt var möjligt. Ungen valde en Monster High dagbok. Det är sånt som får mig att fundera på om vi alls är släkt med varandra.
3: Prioriteringarna. Akademiska bokhandeln hade 20% rabatt på allt. Vi hann inte dit för barnen behövde mat. Mat. När det är 20% rabatt på Akademiska bokhandeln! ‘Nuff said.
4: Fokuset. Det stånd barnen allra mest ville gå till låg inte alls inne på bokmässans område utan på matmässans och bestod av en buss jag tänker mig att den där clownen från It skulle ha om han körde buss. Bussen var full av vansinnigt dyr fudge och rätt snart visade det sig att barnen inte alls behövde mat, utan fudge. Vilket jag förstås kan respektera. De var så rusigt lyckliga när de fick plocka åt sig stora, ljuvliga fudgeblock att de utan problem borstade av sig mina måhända lätt sarkastiska kommentarer om ”lågblöd”.
Hit och dit och tillbaka igen 