Vardagslivet

Människor som inte förstår sig på katter

20130628-135847.jpg

20130628-135902.jpg

Det här ser väldigt mycket ut som en heligt förbannad ekorre i ett träd och som en tålmodigt väntande katt under samma träd. Det är det förstås inte. Det är bara oförstående människor som jag själv som skulle anklaga katterna för något sorts samband mellan den heligt förbannade ekorren och det totalt oskyldiga sammanträffandet att Percival råkar sitta under ekorrens träd. Katterna skulle aldrig störa ekorren.

OCH HUR SOM HELST SÅ VAR DET FAKTISKT EKORREN SOM BÖRJADE!

Vardagslivet

Sådant som lyckades i trädgården (och lite som inte blev så bra)

En del saker har lyckats riktigt bra i trädgården, om jag får säga det själv (och det får jag: min blogg, och allt det där). Klematisen Propertius, som egentligen skulle vara ljuvt rosa, klättrar glatt upp på sin båge.

IMG_6976

De här tulpanerna som jag var helt säker på att jag skulle komma ihåg namnet på när jag planterade dem i höstas är inte bara groteskt stora och nästan självlysande mot den lätta skuggan, utan doftar också himmelskt.

IMG_6972

Och på lokala mataffären köpte jag en påse blandade tulpanlökar, en mix som kallades något som lät som en tvål – typ Garden Harmony – och som mot all förmodan är alldeles underbar. Blommorna är stora och kraftiga och kombinationen mellan de olika höjderna och färgerna är (igen mot all förmodan) faktiskt perfekt.

IMG_6975IMG_6978

Min syren som var en tvärhand hög när vi flyttade hit och som jag resolut planterade om från baksidans rabatt till framsidans blandade häck, och som jag sedan formklippt till ett litet träd: I år blommar den som aldrig förr.

IMG_6977IMG_6979

Anemoner har jag kämpat med sedan första året. I år har jag tre, varav ingen på något av de ställen jag försökt plantera dem.IMG_6970

Och pelargonerna, som stått inne över vintern och i ärlighetens namn inte såg ut som några glada blommor för någon månad sedan, blommar nu för fullt. Den här klippte jag trots allt ner ordentligt, och den är ändå enorm. Det är kanske tantvarning (särskilt om man också har tre katter som man går och pratar med), men pelargoner är faktiskt riktigt kul! IMG_6982

Däremot blev det bara tre luktärtsplantor av en hel påse frön i år, och stockrosorna och krassen ser det lika illa ut med. De har alla stått i samma jord, så gissningsvis är det där felet ligger.

Vardagslivet

Skillnaden mellan gamla katter och unga katter

Vi har två ettåriga katter, Percival och Poppy. Och så har vi en katt som är ungefär hundra år gammal, som heter Katt. Kalla vinterdagar blir skillnaden mellan ungdomens våghalsiga effektsökeri och ålderdomens vishet extra tydlig.

Det här är Poppy, som pulsar fram i snön i trädgården och är lyckligt omedveten om att hon om ungefär 0.2 sekunder kommer att bli påhoppad av Percival. IMG_5192

Det här är Katt, som har legat ner ryggstödet i favoritfåtöljen till en perfekt båge ovanför elementet och således ligger varmt och skönt på första parkett till ungdomarnas spektakel i snöyran.103

 

 

Vardagslivet

Det farliga

Utan undantag, varje höst, köper jag i en blind iver betydligt fler blomlökar än vad någon normalt funtad människa någonsin skulle orka plantera. Det underlättar förstås att jag inte är normalt funtad, men tsisös vad jag är trött i kroppen nu när drygt två hundra tulpanlökar, krokusar och allium (ett impulsköp under härregud-di-säljer-lösviktslökar-hysterin) har grävts ner i första klassens dyngsura lerjord.

Blomrea alltså. Livsfarligt.

Vardagslivet

Pelargonerna kommer in

Nu är det hög tid att ta in pelargonerna igen. De har växt som sjutton ute hela sommaren så en del av dem har jag nu tagit sticklingar av. Jag har aldrig gjort det förr, så erkännas ska att det finns en överhängande risk att det här projektet går käpprätt åt komposten. Jag klippte pelargonerna så att ursprungsplantan fick en snygg form och framförallt en form som är liten nog för att få plats på fönsterbrädan (när jag säger att de växt ute så menar jag att de växt). På sticklingarna (alltså det som jag klippt bort) har jag sedan dragit bort blad så att två till tre bladfästen är tomma, varpå jag satte dem i små krukor med såjord och vattnade. Nu är det bara ställa dem så ljust och svalt som möjligt, fortsätta vattna och hoppas på det bästa!

Vardagslivet

Himlen hemma hos oss

Vår trädgård är inte direkt stor. Dessutom är den uppdelad i en framsida och en baksida, av vilken ingen har söderläge eller egentligen mer än vandrande skugga en bra dag. Jorden är av den sorten som får en keramiker att jubla. När vi flyttade hit var framsidan en plätt brunt gräs med en torkställning som började närma sig arkeologisk relevans.

Numer är det min egen lilla bit av himmelriket. Där blommar tappra klematis som behöver några säsonger till för att buska till sig, fantastiska stockrosor uppdrivna från frö och envishet bortom jordmån och i år, äntligen, ljuvligt doftande rosor och luktärtor. Där dricker jag mitt morgonte. Där bjuder vi grannarna på spontankaffe. Där tänker jag sitta tills frosten kommer. Om ett par veckor.

Kuriosa: Det var just där vi satt idag på morgonen och spanade på grannarna när en granne som just hämtat posten knatar förbi, lyckligt ovetande om riktigt hur allvarligt min make ser på det där med att ha sandaler och tennissockor och för långt borta för att höra rasslet av småstenar i makens hand innan vi kom överens om att låta bli.

20120812-110511.jpg

20120812-110519.jpg

Vardagslivet

En första hemma-hos-oss

Det har inkommit önskemål om en hemma-hos-oss. Nu på sommaren är vi aldrig inne så det blir naturligt med ett hemma-hos i trädgården.


På sommaren använder vi knappt den vanliga ytterdörren. Allt går via altandörren på baksidan. Dit kommer man genom en liten port kantad av en blommande klematis.


Egentligen är det kanske ett av de där ställena i trädgården som bäst kombinerar mig och min högt vördade make. Klematisen är en av alldeles för många ledsna växter som jag tagit hem. Just den här hittade jag slokande alldeles ensam på blomaffären en höst och för två euro fick den komma med mig hem. Den stora tunnan har min make fått genom sitt jobb som vinnördexpert.

Vid ytterdörren står en av de pelargoner som bott hela vintern inne på mitt arbetsrum och som av allt att döma uppskattat att få flytta ut.

Vardagslivet

Även en blind katt kan fånga en fågel

Igår satt jag nöjd på altanen och läste medan jag lyssnade på det fantastiska tjattret från fågelungar som provade sina vingar. Det var riktigt härligt ända tills jag insåg att tio av dessa små fågelungar som provade sin vingar gjorde det med vår björk som utgångspunkt, till synes ovetande om de tre katter som förväntansfullt satt och väntade på att deras mellanmål skulle landa.

Och inte tog det ju lång tid förrän vad som måste hända hände. Ärligt talat vet jag inte vad som gjorde Poppy mest förvånad; att hon rätt som det var hade munnen full med hysteriskt pipande fågelunge eller att hon uppskattningsvis 0,4 sekunder senare hade en likaledes hysteriskt skrikande yours truly över sig. Man kan åtminstone konstatera att hon och jag inte var riktigt överens om vem som skulle få ta hand om fågeln. Eller alltså, det krävdes två människor för att övertyga en ganska liten men förvånansvärt stark katt att ge upp fågelungen.

Och av allt att döma gick det bra. Fågelungen var vad veterinärer kanske skulle kalla ”lite skakad” men till synes inte skadad. Shaken, not störd. Liksom. Katten däremot, är fortfarande sur.

Vardagslivet

Vad jag älskar med trädgården

En av de sakerna jag älskar allra mest med att ha trädgård (förutom att man kan öppna dörren och gå ut i naturen redan innan man kommit ur pyjamasen) är att man kan plocka en bukett blommor helt ex tempore.

Nu, efter fem år, är trädgården äntligen i sådant skick att jag kan låta barnen plocka den där buketten utan att jag gråter för att de plockat den enda blomman. Med rötterna.


Lammöron, bladen från dagliljor och blommande rosor


Blåklockor, tremastarblomma och astilbe


Purpurea plena elegans – en av fem klematis som blommar på framsidan just nu