Etikett: Saker jag hittar i min trädgård

Vardagslivet

Även en blind katt kan fånga en fågel

CharlotteLämna en kommentar

Igår satt jag nöjd på altanen och läste medan jag lyssnade på det fantastiska tjattret från fågelungar som provade sina vingar. Det var riktigt härligt ända tills jag insåg att tio av dessa små fågelungar som provade sin vingar gjorde det med vår björk som utgångspunkt, till synes ovetande om de tre katter som förväntansfullt satt och väntade på att deras mellanmål skulle landa.

Och inte tog det ju lång tid förrän vad som måste hända hände. Ärligt talat vet jag inte vad som gjorde Poppy mest förvånad; att hon rätt som det var hade munnen full med hysteriskt pipande fågelunge eller att hon uppskattningsvis 0,4 sekunder senare hade en likaledes hysteriskt skrikande yours truly över sig. Man kan åtminstone konstatera att hon och jag inte var riktigt överens om vem som skulle få ta hand om fågeln. Eller alltså, det krävdes två människor för att övertyga en ganska liten men förvånansvärt stark katt att ge upp fågelungen.

Och av allt att döma gick det bra. Fågelungen var vad veterinärer kanske skulle kalla ”lite skakad” men till synes inte skadad. Shaken, not störd. Liksom. Katten däremot, är fortfarande sur.

Vardagslivet

Vad jag älskar med trädgården

CharlotteLämna en kommentar

En av de sakerna jag älskar allra mest med att ha trädgård (förutom att man kan öppna dörren och gå ut i naturen redan innan man kommit ur pyjamasen) är att man kan plocka en bukett blommor helt ex tempore.

Nu, efter fem år, är trädgården äntligen i sådant skick att jag kan låta barnen plocka den där buketten utan att jag gråter för att de plockat den enda blomman. Med rötterna.


Lammöron, bladen från dagliljor och blommande rosor


Blåklockor, tremastarblomma och astilbe


Purpurea plena elegans – en av fem klematis som blommar på framsidan just nu

Vardagslivet

Pojkarna och kakan

Charlotte2 kommentarer

Vilho har en kompis på besök. De ville baka. Kompisen kom nämligen ihåg hur det hade varit förra gången han var här och de fick baka chokladbollar. Olyckligtvis gör jag det också och vi har väl kanske inte samma minnesbilder av riktigt hur lyckat det var. Men man kan ju inte säga nej till två små pojkar som vill baka. Det kan man bara inte. Så jag lät dem slänga ihop något med lite mindre kladdpotential och det blev perfekt. De fick göra en enkel kanelkaka som de på eget initiativ stoppade jordgubbar i innan den åkte in i ugnen.

Nu sitter de med sina kompisar ute i kojan i hörnet och smaskar i sig egenlagad kanel-jordgubbskaka, nöjda och sockerrusiga. Jag hade bjudit på en bild om jag inte varit för långsam med kameran och alla grannskapets ungar som kom farande med cykel hela vägen in i trädgården för att hinna på kak-kalas i kojan inte hade varit så helvetes utsvultna.

Vardagslivet

Vad gör man med en fågelunge?

Charlotte8 kommentarer

I trädgården sitter det en ensam liten fågelunge som uppenbarligen gått en match mot någon av katterna. Eller, egentligen är väl ”liten” inte rätt beskrivning. För att vara en luddig fågelunge är den skitstor. Vi talar tre-gånger-större-än-gråsparv-stor.

Den är grå (surprise!), med grå fläckar (surprise!), en gråsvart näbb (no way!) och lång gråsvart stjärt (really!). På buken är den brunspräcklig. En gök? En svan? En kackadua?

Vad fan gör man med skadade godzilla-inspirerade fågelungar som man hittar i trädgården?

Kuriosa: Igår körde jag och barnen en hink med sniglar från trädgården ut i skogen för att jag inte har hjärta att döda dem. Det sätter ribban för alternativen beträffande fågelungen.

Godsaker · Vardagslivet

Vackra ting och tårtor

Charlotte5 kommentarer

Jag och fru B tog en välbehövlig förmiddag ledigt och gick ett par timmar längre än vad min högt vördade make någonsin skulle orka med och botaniserade (pun intended) på en handelsträdgård här i närheten. Det blev rosor och dahlior och två nya klematis till samlingen. Och sedan åkte vi till ett obskyrt litet ställe som på utsidan liknade ett sånt där ställe där man tänker sig att en yxmördare bor tillsammans med sin sedan länge avlidna moder men som på insidan visade sig vara ett riktigt paradis. Stället heter Keltainen Kammari och är fyllt av ljuvliga handgjorda vintage-prylar. Alltifrån möbler, till ljusstakar och blomsterarrangemang och varenda pryl så vacker att vi till slut helt enkelt fick fatta det mogna beslutet att skrika ”spring” och sedan lämna kvar allt vi vid den stunden inte hade hunnit betala för.

Jag köpte en spegel till det facila priset av 60 euro. Den har en gång i tiden varit en gammal tavelram som efter sin glanstid hamnat hos en otroligt skicklig konstnär som förtrollade den.

För att återhämta oss från shoppingen satt vi en stund i mitt kök och drack te och åt vit choklad-mousse-tårta tills vi blev så där milda och lite illamående och pratade om hur vi borde göra sånt här lite oftare.

Vit choklad-mousse-tårta
(lagom för två fruar som varit på shoppingrunda eller 7 helt normala personer)

Krossa
100 g Digistivekex
och blanda med
40 g smält bra smör

Ställ kanten från en springform (18 cm) på ett fat och tryck ut kexbotten. Låt den gå upp lite extra mot kanten och se till att det inte blir några hål. Ställ in i kylen medan du förbereder resten.

Smält
100 g vit choklad
tillsammans med
0,5 dl mjölk
i en kastrull.

Blötlägg
2 gelatinblad
i lite kallt vatten. Krama ur gelatinbladen och rör ner dem i den varma chokladblandningen. I en annan bunke vispar du för hand

0,5 dl ekologisk turkyoghurt
0,5 dl creme fraiche
så att det blir ganska fluffigt. Vänd ner detta i chokladblandningen. I ytterligare en annan bunke vispar du

2 äggvitor
riktigt hårda. Tillsätt sedan
0,75 dl socker
och vispa vidare.

Vänd sedan ner äggfluffet i chokladblandningen försiktigt och fint. Nu ska man inte stressa utan bara fortsätta att försiktigt vända smeten tills den är blandad. Grejen är att så mycket fluff som möjligt ska bevaras. När chokladsmeten är jämn (några klumpar är inte hela världen) häller man den i formen som väntat i kylskåpet och låter sedan tårtan svalna och bli fastare i kylskåpet över natten. Tårtan kan med fördel dekoreras med färska jordgubbar om man inte hade glömt att köpa det fast att det stod en jordgubbsförsäljare utanför blomsteraffären.

(Receptet är en modifierad variant av ett hittat på Det Söte Liv!)

Vardagslivet

Trädgårdsmästarninjan

CharlotteLämna en kommentar

Köpenhamn har en del trevliga trädgårdar. De flesta såg säkert just nu lite extra trevliga ut eftersom varenda rododendron i hela staden blommade medan vi var där. Men säga vad man vill om Köpenhamns välansade blomsterprakt, landets trädgårdsmästarninja har släppts fri i Legoland. Nöjesparken är värd en tripp bara för trädgårdens skull – världens alla olika klimat representerade genom växter.

Som körsbärsträd i blom praoade azaleor med bonsaiklippning. Helt. Frkn. Genialt.

Så fort jag listat ut vilken sort detta är (tips, någon?) ska en sådan få flytta in till oss.

Och jo, mina egna rhododendron har börjat blomma också, men i jämförelse med de femmeterskolosser som fanns i Danmark är mina pyttiga halvmetersplantor inte så imponerande.

Vardagslivet

Mother and Father Nature

Charlotte1 kommentar

Jag och min högt vördade älskade make försommarfixar i trädgården:

Make (sitter på gräsmattan och lyfter på en kantsten): Frkn, goddamn fire ants! They’re frkn everywhere!
Jag (minns tidigare års utvecklade jakt)
Make (med sån där röst som pissmyror säkert hade haft om de pratade): Oohhh, I’m a fire ant. I have schtingers. Oohh.
Jag (betraktar det mentala förfallet med skräckblandad förtjusning)
Make: Oohh, I’m schoo dangerous with my schtinger. (till mig) Why would Mother Nature do this? Why?
Jag: I’m quite sure those could be attributed to Father Nature.
Make: No way. Father Nature is all like ”I’m gonna create these ants with stingers and lasers and shit” and then Mother Nature is all like ”No, you cant have both stingers and lasers”.
Jag: You’re right. Had fire ants been the construction of solely Father Nature they would have had lasers.
Make (ganska inspirerad): And Father Nature just ”Ok, I’ll just go for the stingers then, but can I at least get them Collective Mind?”.