Vardagslivet

Fördelar och nackdelar

Vår Rasputin, hittekatten från Estland, är ett matvrak. Inte så att han äter mycket – vilket han förstås gör – utan att han äter först och tänker sen. Det är helt omöjligt att lära honom att inte gå upp på bord och bänkar i köket (de andra katterna har åtminstone vett nog att vänta tills vi lämnat rummet) och han både plockar bröd ur skåpen och tuggar sig igenom påsar och förpackningar samt gräver ur soptunnan och komposthinken med jämna mellanrum. Allt det här är förstås bara träning i förebyggande syfte, utifall att det en dag skulle behövas, för våra katter har alltid en skål med god mat framme så egentligen är han inte hungrig. Jo, vi har förstås försökt med allt. Att spruta vatten på honom – eller ens hälla vatten över honom med en hink – är metoder han är villig att genomleva för att få snatta någons skinkmacka. Och det är inte ens så att det hjälper att duka undan noga efter sig och sätta lock på brödkorg och soptunna, så att han liksom skulle lära sig att det inte finns något där att hämta. Nej då. Det bekymrar nämligen inte honom nämnvärt att man till exempel håller sin skinkmacka i handen när han snattar den. I går satt jag vid köksbordet och läste när jag hörde ett ljudligt slafsande precis bredvid mig. Rasputin (som är laktosintolerant, tjohopp) stod precis bredvid mig och slaskade i sig vad som var kvar i Tildas skål med frukostflingor. När jag slet tag i hans nackskinn och vände upp honom för att gräla på honom fullkomligt plaskade det av stulen mjölk i hans mustascher och tungan for som en jojo.

Har ni varit på Salutorget i Helsingfors tillsammans med alla måsarna och försökt äta en glass? Så är det att leva med Rasputin. Antalet gånger han har fastnat med huvudet i kylskåpsdörren är fler än jag kan räkna.

Igår när det var dags att avmaska katterna fick jag för en gångs skull uppleva fördelen. Medan jag i timmar fick trixa med de andra katterna åt Rasputin upp sin tablett utan att blinka och hade vi inte låst in honom i ett annat rum hade han säkert ätit upp de andra katternas medicin också. Han tror fortfarande att det var han som lurade av mig en bit prydligt rullad skinka. Sucker.IMG_9699-20140206

Vardagslivet

Pyssliga katter

Barnen och maken har sportlov, vilket just i dag betyder att barnen tittar på film eller spelar dataspel och maken pysslar. (Eller kanske män inte pysslar? Kanske män utför projekt, vad vet jag.) Vi köpte ett sånt där vanligt hörnskåp i gulnad furu, som maken nu håller på att förvandla till ett tvättäkta shabby chic mirakelskåp.

Så här.

IMG_9803-20140218Föga chockerande tog det inte många sekunder förrän följande mönster tassats ut.

IMG_9794-20140218

Och inte var det särskilt svårt att hitta den skyldige. Dels för att det i 99% av fallen är en viss Rasputin som hittat på sattyg. Dels för att… ja… Han hade gått i vit färg.IMG_9808-20140218 IMG_9814-20140218

Han erkänner ingenting.

Vardagslivet

Samtidigt hemma hos oss

Här ligger jag i sängen under en katt och tittar på brittiska deckare. Undrar varför alla fruntimmer prompt måste skrika så trumhinnorna krackelerar när de upptäcker den mördade och bestämmer högtidligt att jag när jag blir stor ska ha en oljemålning av mig själv ovanför mitt skrivbord. Snacka selfie.

20140203-225641.jpg

Vardagslivet

Hemlösa katter, vänskap och sånt.

Jag har på förekommen anledning inte riktigt hunnit rapportera om de senaste nyheterna i vår familj. Genom föreningen Kulkurit har vi blivit fosterfamilj åt två små hemlösa kattungar från Tallinn, som bor hos oss i väntan på ett eget, kärleksfullt hem. För att det är varmare hos oss än på Tallinns gator så här i december, och rätt mycket gemytligare än en liten bur på ett katthem. Den mindre av ungarna, Cissy, åker imorgon till sitt nya hem. Den andre, som vi har valt att kalla Rasputin (oerhört många pluspoäng till den som är nörd nog att se varför), har med besked flyttat in hos oss, och det är väldigt oklart om han kommer att flytta ut igen. Han har blivit Noppas allra bästa vän, och visar med all önskvärd tydlighet att hittekatter kan bli de bästa av familjekatter. Ja. När de väl börjat förstå att all mat som finns i huset inte nödvändigtvis är deras och måste glufsas omedelbart. Första gången vi dukade fram vår kvällsmat med dessa två små katter i huset blev det väldigt tydligt att de inte varit med i en familj förut, om vi säger så. De kom skjutande som projektiler när de kände lukten av mat, klättrade längs bordsduk och människoben för att komma upp på bordet, slet med sig vad de hann innan vi fick tag i dem och lyfte ned dem och sedan började de om från början igen. Nu börjar de så sakteliga lära sig att människorna först måste lämna köket innan det är fritt fram…

Att lösa ut en katt från Kulkurit kostar 125 euro, vilket så där nästan täcker kostnaderna för alla vaccinationer katterna fått, veterinärkostnader, microchip, EU-pass och biljett från Tallinn hit. Det kan låta mycket men är egentligen en helt rimlig summa, och dessutom en otroligt god gärning för en katt som annars hade gått en förmodligen mycket kall och ensam död till mötes. Från Kulkurit kan man också adoptera en hemlös hund, vilket jag absolut tycker är ett alternativ som man ska överväga om man går i hundköpartankar.

När vi hade Stora Bakardagen här hemma, och huset svämmade över av barn, lade sig Rasputin mitt på köksmattan för att sova, så att han inte skulle missa något. Sedan kröp han mellan ivriga barnfamnar, njöt av värmen, slumrade, förtrollade. Hans syster Cissy spenderade större delen av tiden på en liten filt uppe på elementet i vårt sovrum, där det var lugnt och skönt.IMG_8287 IMG_8293

Det tog inte många dagar innan Noppa och Rasputin insåg att de var samma sorts överaktiva stollar båda två, och började söka sig till varann för vilda rallylekar, alltmedan Cissy var nöjd med att titta på från sin plats på elementet.IMG_8313 IMG_8316 IMG_8317

Och efter att de har lekt går de och vilar. Noppa sköter om Rasputin, som är någon vecka yngre och ännu inte lika stark och snabb. Och han spinner så högt att jag gick till fönstret för att se om det var en lastbil på väg in på gården.IMG_8346 IMG_8355 IMG_8358 IMG_8362

Och Rasputin älskar att pussas! Han älskar det så mycket att han inte längre är välkommen in i vårt sovrum om nätterna, för att man vaknar kallsvettig med drömmar om att man håller på att drunkna eller kvävas för att det ligger en katt på ansiktet. Ja, och så pussas han så mycket att han ibland behöver sätta tänderna i ens näsa lite kärleksfullt. Bara så att man ska sluta vrida på huvudet. Det är inte heller alldeles kompatibelt med nattsömn.IMG_8329 Så nu försöker vi sälja av så mycket begagnade barnkläder och saker som möjligt, för att tjäna ihop den där slanten det kostar att lösa ut Rasputin. Vi samlar pengarna i en plåtburk i köket. Barnen kom andäktigt med sina besparingar. ”Här mamma, ta de här pengarna också. Vi ska nog klara det!” Ibland älskar jag mina barn lite extra.

PS: Jag önskar mig en kattunge i julklapp.