Det är nästan svårt att skriva något om hur det är i vårt nya hus utan att det låter som tillrättalagt skryt. Så jag börjar med att säga att köket har orangea skåpdörrar och noll arbetsyta, att jag kunde ta min morgondusch först kl 2 den dagen jag inte fick eld i pannan och att vi hade 15 grader inne på morgonen efter att vi fick slut på ved en kväll och jag var för rädd för att gå ut till lidret efter mer.
Men sånt där gör liksom inget när vi sitter vid bordet i salen, med tända ljus och äter god mat.
Han bah: You want some meat?
Well, hell yeah!
Och att vi aldrig kommer att kunna kratta ihop alla löven i denna gigantiska trädgård gör inte ett dugg när den hög vi fick ihop var till så stor glädje för små lövhögsdykare.
De enda som möjligen njuter mer än vad vi och kidsen gör är katterna. Inte ens anförskaffandet av en förhatlig kattunge kan förstöra det lustfyllda rullandet på den soldränkta gången.
Jag kan inte ens beskriva hur nöjd jag är över att vi tog steget och flyttade. Jag får väl återkomma med en mer sansad analys sedan i vinter när rören har frusit och dörren snöat igen för just nu är det bara lycka. Inte oproblematiskt, men ändå alldeles rätt.
Hit och dit och tillbaka igen 