I gÃ¥r var vi ute pÃ¥ nya stället. Gräsmattan är en äng, rabarbern en djungel och hela stället ett livslÃ¥ngt projekt. Men jisses vad underbart det är! Och istället för att bli stressad över att det är sÃ¥ mycket att göra sÃ¥ infinner sig nÃ¥gon sorts overload – det är sÃ¥ mycket att göra att det helt enkelt inte finns nÃ¥gon anledning att stressa. Klart kommer det ju ändÃ¥ inte att bli, liksom. Om nÃ¥gon skulle vilja komma med nÃ¥gon sorts effektiv klippmaskin och tämja gräsmattan i utbyte mot rabarber (exempelvis i form av saft, marmelad eller kanske tÃ¥rta) skulle det tacksamt tas emot. VÃ¥r lilla handjagare lär inte hjälpa där ute…
Vi öppnade massor av dörrar som vi aldrig öppnat förut. Och jo. Vi köpte utan att ha tittat överallt. Vi har fortfarande inte tittat överallt. Det är rätt många ställen att titta på om vi säger så. Bakom en av dörrarna hittade vi en fantastisk snickarbod, som vi inte hade en aning om ens existerade. Där finns massor av saker kvar. Vilho hittade en dolk som han genast satte i gång att tälja med. Tilda hittade ett vackert, rött sidenband som hon knöt fast en hästsko (som hon hittade inne i ladan) i. Skräp för andra men stora skatter för barn! Och snickarboden är underbar. Inte för att den är i bra skick eller så, utan för att den ser ut som om någon bara en dag gick ut och sedan inte kom tillbaka igen. Som om tiden stått stilla. Och som om någon, någon gång i tiden, skapat fantastiska föremål där inne.
Hit och dit och tillbaka igen 
Underbart!
Jeees… 🙂
Grattis! Vad fint att ni vågade!
Tack! Nu måste ni komma och hälsa på! 😉
Grattis- Hustrun min är grön av avund!.
🙂
ÅÅH, skulle jag bo lite närmare (åter en gång) skulle jag komma och klippa och trimma och tukta och klippa igen bara för glädjen att få vistas där =)
Det är bara komma! Du kan till och med fÃ¥ välja vilket hus du vill bo i när du kommer… 🙂
Första gången här via Bohemiska Maggie.
Vad modiga ni har varit. Och vad spännande för er. Ni kan ju hitta vad som helst.
Vi har hittat massor med spännande saker… Ska försöka fÃ¥ upp fler bilder allteftersom, men först förmodligen efter den officiella flyttdagen om nÃ¥gra veckor. Och välkommen till bloggen!
Jag är inte alls avundsjuk. Inte alls. Inte det minsta. Nej. Nope. Nene.
Ingen kan vara gladare för din skull än jaaaag! 😉
Älskar det där med att hitta en massa pryttlar i de olika uthusen! Hoppas på att få se mer av själva boningshuset!
Så snart köpet är helt färdigt (om några veckor), så ska jag ordna det!
Efter att bara ha haft rör- och badrumsrenovering i vÃ¥rt 60-tals radhus och har dött en lÃ¥ngsam död av det, sÃ¥ avundas jag inte ert renoveringsprojekt alls! MEN – ååååh vad jag avundas stället och vad fiiiint och uuuunderbart det blir sedan dÃ¥ det lÃ¥ngsamt blir färdigt! Det ser ju helt ut som en GÃ…RD – dit folk strömmar för att se pÃ¥ underverket/det historiska! Vilket otroligt ställe för barn att växa upp pÃ¥!!! GRATTISSS!!!
Det ÄR en gård! Stor och härlig!
Oj, ser helt underbart ut. (Men skulle nog inte vara något för mig). Hoppeligen får det fortsätta se ut som om människor bor där och har ett liv. Det är ju på sitt sätt ganska skönt stället lite fått förvilda sig, då får man inte genast dåligt samvete över att man gör annat än sköter om det.
Så nu får ni läsa upp på hur man vårdar gamla trä- och stockhus? Ett livslångt lärande. 🙂
Vi kommer att fÃ¥ läsa pÃ¥ om det mesta, tror jag…
Jaja, nÃ¥gon gÃ¥ng fÃ¥r jag väl Ã¥ka till Finland igen…
JAAA!!
Tokfint alltså! SÅ himla svårt att tämja avundsjukan inom sig när man ser sånt här! 🙂
🙂 Vi är rätt nöjda…
Ã…h vad fint!
Tack!