Etikettarkiv | Nästan men inte riktigt

Sportreporter är inte min grej

Så. I helgen skulle min kärlek vara med i cykelloppet Tour de Östnyland som min arbetsplats arrangerade (och bara det var ett helt äventyr…). Min uppgift var att i egenskap av reporter bevaka andra halvan av racet. Särskilt skulle jag ta ansiktsbilder och dessutom göra någon intervju som vi kunde använda i radion sedan.

Det gick så där.

Först åkte jag ut till en korsning som cyklisterna borde passera. Det gjorde de inte. Istället fick jag ett meddelade från en av dem att de befann sig på en mack ca 1 timmes cykling längre fram.

Så jag blåste en genväg i Yles flashiga bil och hann fram till nästa korsning de torde passera en god stund innan de ens med positiv inställning till tidsanvändning skulle kunna vara där. Och där stod jag och väntade och väntade och väntade.

Ibland åkte cyklister förbi. Oftast inte.

En gång åkte två cyklister som talade svenska förbi och jag fotograferade dem lite snabbt med telefonen innan jag till min skam insåg att de bara var två och att jag borde ha en klunga på fyra.

Så jag väntade en stund till. Sedan åkte jag till nästa korsning.

I nästa korsning stod jag i 45 minuter och den enda cyklist som åkte förbi var en åttaårig tös på rosa cykel med korg. Jag vill ju inte vara fördomsfull eller så, men jag tror inte att hon deltog i loppet.

Efter ytterligare en god stunds orolig väntan svuschade två ganska svettiga cyklister förbi och jag knäppte återigen en bild med telefonen. De såg rätt bekanta ut. Skrämmande bekanta. Faktum är att det var samma två typer jag fotograferat vid förra korsningen. Och när de kom i mål 25 minuter senare och för första gången under det 12 timmar långa loppet på riktigt blev fotograferade och intervjuade (av min kollega…) berättade de att alla andra hade hoppat av längs vägen.

Såatteh.


 

 

Living on the edge

Så i fredags kom jag hem från jobbet, trött som slakt. Tänkte att en långpromenad med hunden säkert skulle vara vad alla behövde. Gick in, knäppte på henne kopplet, gick ut, märkte att det regnade, gick tillbaka in och tog ett paraply och tänkte att jag minsann inte skräms av några droppar.

Vi hann kanske 100 meter, mot hundparken, innan himlarna öppnade sig och regnet vräkte ner. Men jag är ju fan inte gjord av socker så JAG LÅTER MINSANN INTE ENS MÅNGA DROPPAR SKRÄMMA MIG. Sätter handen på porten till hundparken då det liksom flyter ett muller över himlen och så ZAAP rakt ner i elledningen kanske fem meter i från mig.

Blossa håller förstås på att skita ner sig och kryper nästan ur selen. Jag sätter mig bredvid henne, klappar henne och berättar lugnande att det inte är något farligt. Och vi ska ut på promenad för JAG ÄR MINSANN INTE RÄDD FÖR ÅSKA HELLER så det är inga problem det här.

Och då BZAAP rakt ner i hundparkens stängsel precis där jag stått med min hand på porten glada 20 sekunder tidigare.

Så vi sitter tillsammans under trädet för under ett träd måste ändå vara bättre än att försöka springa över det öppna fältet för att komma hem. Tredje gången gillt och allt det där ni vet. Och när åskan dragit vidare kutar vi hem för allt vad tygen håller och så leker vi i vardagsrummet i stället.

blossa

Städning

Barnen åker till Grekland dag 1:

”Härrigud vad skönt jag ska städa hela huset och sedan kommer det att vara skinande rent i nie dar tills barnen kommer hem igen tjoho.”

*knäpper på Netflix*

Barnen åker till Grekland dag 9:

”Holy shit nu måste jag verkligen få städningen gjord så barnen inte ser att jag bara ätit choklad, pizza och chips.”

*panikstädar de resterande 35 minuterna innan barnen anländer*

13457829_10153778423357865_1336657387_n

Inte riktigt i tid

Har varit på en väns mycket lyckade disputation och skulle vidare på karonka (alltså festen). Fick så en helvetes huvudvärk och var tvungen att inta horisontalläge tills jag lyckats äta tillräckligt med värktabletter för att kunna resa mig. Insåg till min besvikelse att jag skulle bli några minuter sen men körde… eh… ansvarigt och sansat till festplatsen. Struttar in och möts av skrämmande tystnad. Inser att jag är en timme tidigt. Gråter inte fast det kändes rimligt.

Går ut till bilen där jag av någon outgrundlig anledning har en flaska läsk och rosenmuggar. Gräver fram några inte alltför smutsiga godisar från botten av handväskan.

Väntar.

20150904-183435.jpg