Vi måste prata lite mer om det där med barn och BHar för det blev visst en jättegrej. Och fortfarande är de allra flesta röster oerhört fördömande; ”hur kan föräldrar låta sina barn få sånt där skit? Jävla curlingföräldrar!” ”Nu räcker det inte med att sexualisera vuxna kvinnor, nu ska man sexualisera småflickor också!” ”Folk är för fan inte kloka som tillåter att småflickor utseendehetsas!”

Och så vidare. Här finns några uppenbara problem. För det första verkar motståndarna tro att anledningen till att vissa tillåter BH och bikini är att de är lata jävla usla curlingföräldrar som låter barnen få allt de pekar på, inte att det kan vara ett aktivt genomtänkt val. För det andra är det huvudsakligen kvinnor som blir arga, och när dessa kvinnor klagar på ”föräldrarna” menar de oftast egentligen ”mammorna”. Ingen här talar om pappornas roll. För det tredje är sexualitetens normer något som man socialiseras in i – inte något medfött. Ett litet barn som kråmar sig som Lady Gaga förstår inte den sexuella innebörden. När vi menar att barnen sexualiseras är det alltså någonting som härstammar från oss som betraktare, inte från barnet.

Den debatten som förs nu är på tok för förenklad och generaliserande, det är för mycket moraliserande, fördömande och fingerpekande. BH-motståndarna tycks ta för givet att de har rätt och att det inte finns nyanser. Och jag säger inte att de har fel, men de där nyanser får inte glömmas bort.

Jag vill dock göra det alldeles klart att jag tycker att det är helt onödigt med BH och bikini till småbarn. Det är produkter som jag önskar inte fanns på marknaden. Nu finns det, och jag misstänker att de inte kommer att försvinna. Därför är det upp till mig att förhålla mig till deras existens. Min femåring Tilda (då fyraåring) hittade dem förstås långt innan jag själv ens fattat att de existerade i minimodeller. Hittade, och ville ha. När det blev dags att köpa nya badkläder till Tilda insisterade hon således på en bikini. Jag sa nej. Och så diskuterade jag saken med en vän, upprörd över vad för skit som nu finns att köpa till småflickor och upprörd över att föräldrar faktiskt köper det och upprörd över hela världens förfall. ”Min dotter ska banne mig inte ha någon jävla bikini!” Och han frågade mig bara helt simpelt varför inte. Jag svarade att bikini är vuxengrejer, inte för barn. Han frågade varför.

Och jag kunde inte riktigt svara. För att det bara är så. Bikini är vuxen kvinna. Inte barn. ”Men varför?”, insisterade han. ”Varför?” ”För att man inte ska sexualisera barn!”, menade jag. ”Men det är ju du som gör det”, svarade han. ”Du sexualiserar ju genom att tycka att bara vuxna kvinnor får ha bikini.”

Därefter köpte jag just den bikini (en prickig med frillig kant) som Tilda ville ha till henne, och en baddräkt till mig. För det finns någonting oerhört sjukt i att en bikini, ett så tydligt kvinnoplagg, tillåts vara sexsymbol så till den milda grad att den förälder som låter sitt barn ha bikini förtjänar spott och spe. Gör jag fel som låter henne ha en bikini? Kanske det. Men hade det inte blivit ramaskri bland andra mammor när en del barn har bikini så hade barnbikini inte alls varit lika problematiskt. Jag säger inte att man inte ska få protestera, men i protesterna fördömer man andra kvinnors val och skuldbelägger både mammor och barn. Det är inte ok.

Sedan skulle jag också vilja berätta om hur det var när Tilda nu fick en BH av sin flickvän N. Jag har sagt nej till BH. Där går nämligen min gräns. Jag har motiverat det inför Tilda med att hon inte behöver en BH ännu och att jag därför inte vill lägga pengar på det. Vill hon lägga sin veckopeng eller önska sig i present är det ok, men jag köper inte. Hennes lycka var därför total när hon fick en BH av kompisen. Och om ni själv har barn så vet ni hur otroligt lätt barn snappar upp känslor och vibbar från omgivningen. Det är bland annat så småflickor lär sig att utseendet är det viktigaste. När Tilda så av vuxna vänner blev påmind om att hon inte behöver BH hände just det där. Tilda kröp ihop, blev mindre, blyg, medveten om sitt utseende. Besvikelsen i hennes ögon som just hade glittrat av glädje krossade mitt mammahjärta.

Och jag lyfte upp henne i famnen och kramade henne och sa att hon inte ska lyssna på andra. Små flickor och små pojkar får ha på sig precis vad de vill för kläder. Hon ska inte skämmas.

Så läser jag på nätet om vad andra kvinnor säger om sådana barn som min dotter. Om vad andra kvinnor säger om sådana mammor som mig. Läser rad efter rad om vad jag som kvinna och mamma ska göra, måste göra, måste vara. Rad efter rad om vad min älskade lilla dotter, tack och lov för ung för att själv kunna läsa vad som skrivs om sådana som henne och hennes mamma, kommer att bli för ett sorts förstört, sexualiserat, underordnat vrak. Och jag tänker att den som tror att det bara är män som står för sexualiseringen av kvinnor, som upprätthåller utseendehets och nedvärderande kvinnosyn, den skulle med behållning kunna läsa alla de där kommentarerna. Det finns nämligen bara polarisering, bara rätt eller fel, medveten eller korkad, ansvarstagande eller curling i nästan alla kommentarer.

Jag har också hört några säga att BH är vuxengrej, precis som alkohol och även om jag förstår hur man tänker då så missar man en oerhört viktig poäng. Alkohol är skadligt för barn vid själva användandet. Ett barn som har en BH är skadligt först när det finns en sexualiserande fördömande betraktare. Det är en himmelsvid skillnad.

Innan jag slutar skulle jag vilja ta upp två saker till. För det första undrar jag när det är ok att småflickor börjar använda BH (och smink, för den delen) om vi tänker oss att det bara är vuxengrejer. Ponera att vi lär våra småflickor att det inte är bra att använda BH för det är en grej som vuxna kvinnor har och att det inte är bra för barn, hur ska vi då komma bort ifrån nedvärderingen av kvinnor? Och om argumentet är att barn inte ska ha BH för att de inte behöver, så man då sluta tillverka BHar i A-kupa även för vuxna, för att vuxna kvinnor med små bröst egentligen kanske inte behöver BH?

För det andra undrar jag var småpojkarna finns i allt det här. Om någons son skulle vilja ha en BH-topp för barn, skulle det accepteras? Skulle det vara genuskorrekt eller skadligt? Och om svaret är att vi skulle tycka att det vore uppfriskande och bra att småpojkar som ville använda BH fick göra det, varför ska vi då straffa våra flickor?

Det finns många saker som jag tycker är viktiga kvinnofrågor att driva. Ytterligare begränsningar och moralisering av kvinnors och småflickors klädval är inte en av dem.