Etikettarkiv | Kaninungar

Räddningen i nöden; kaninungar

Inom mig bubblar ett inlägg argare än Det Stora Debaclet (kallas på fullt allvar fortfarande så på Genusdebatten) då jag bad folk som inte kunde läsa innantill att sitta ner och hålla käft och några blev ledsna för att jag använde fula ord och menade att de hade förlorat all respekt de inte heller tidigare hade agerat utifrån för mig. För tillfället består inlägget till 95% av svordomar. Möjligen behöver jag finslipa det lite. Därför kommer här bilder på kaninungarna. Och när ni sedan läser det väldigt arga inlägget så kan ni ju med fördel komma tillbaka hit och titta på bilder av kaninungarna emellanåt, för allas bästa liksom

IMG_4261 IMG_4263 IMG_4286 IMG_4291 IMG_4304 IMG_4321 IMG_4323 IMG_4330 IMG_4346 IMG_4367 IMG_4395.

Ibland har man en hel del att vara tacksam över

Igår var det makens födelsedag. Jag stod på eftermiddagen och stekte plättar till barnen. Han hjälpte dem att öppna en syltburk. När jag hör honom svära ljudligt tittar jag upp och maken håller ett hårt tag om sin egen högra handled. Mellan fingrarna sipprar blod. Burken har spruckit och skurit honom, djupt och långt, rakt över handleden.

Och det är vid sådana tillfällen man är lite extra tacksam över systemen. Jag ringer 112 och de svarar nästan innan den första signalen nått fram. Maken förklarar situationen (min finska, där och då, sträckte sig inte bortom att högljutt skrika blod, hjälp och biipaabiiipaaa) och vi kommer överens om att det inte kommer så mycket blod att vi behöver en ambulans, utan att vi kan hoppa i bilen och susa till sjukhuset. Då är man också tacksam över att barnen är så stora att man kan säga till dem att hålla sina telefoner på och att vi snart kommer tillbaka hem igen och sedan bara åka, istället för att behöva packa ner en baby någonstans.

Man är också otroligt tacksam över att det bara är att stiga in på sjukhuset och få hjälp. Utan att oroa oss över hur mycket det kostar. Utan att oroa oss över om vi skulle få hjälp alls. Maken var drogad och lagad (fem stygn) inom en timme, och vi kunde bege oss hemåt. Ja, och så är man tacksam över att man har bra grannar, som varit och tittat till barnen eftersom vi åkte i väg i sådan hast.

Nu några bilder på kaninungar för att lugna nerverna.

IMG_4034 IMG_4035 IMG_4043 IMG_4052 IMG_4069”Hur ska du klara av att sälja bort de här små sötnosarna” brukar min man hånfullt fråga mig. Som om jag skulle vara den enda som är kär i dem.

Gissa vad, gissa vad, gissa vad!? (Varning för söta bilder)

En kväll när jag tittar in i Majas bur rör det sig i halmen i hörnet. Ett bo. Fullt med kaninungar. Riktigt hur det här har kunnat hända är i skrivande stund väldigt oklart, men vi går runt här i ett lyckorus ändå. Världens minsta små tassar, världens mjukaste små nosar och den töntigaste lilla svans man kan tänka sig. Fem småttingar har Maja Piraya fått. När vet jag inte, men de var flera dagar redan när vi kom hem från Sverige och hittade dem. Skulle jag våga gissa att de är närmare en vecka nu kanske? Underbara, duktiga Piraya!

IMG_4008 IMG_3968 IMG_3978 IMG_3981 IMG_3988 IMG_4000 IMG_4016 IMG_4019

En flicka och en kanin

I dag fyller Tilda 6 år. Dagligen sedan förra födelsedagen har hon tjatat om en kanin och jag lovade henne en när hon fyller 6. För ett par veckor sedan kom den, en underbart söt liten vilding som heter Magical Dream (redan innan den kom till oss, tro det eller ej). Och Tilda är så lycklig. En egen liten kanin. Hon klappar den så varsamt och talar till den med så mjuk röst. Hon är så stor nu, min flicka, och hon förtjänar verkligen den här kaninen. Få barn har lika stor kärlek till allt levande som Tilda. Det är en ära att få vara hennes mamma.

IMG_0441-20140420 IMG_0446-20140420 IMG_0449-20140420 IMG_0453-20140420 IMG_0455-20140420