Etikettarkiv | Kaninungar

Räddningen i nöden; kaninungar

Inom mig bubblar ett inlägg argare än Det Stora Debaclet (kallas på fullt allvar fortfarande så på Genusdebatten) då jag bad folk som inte kunde läsa innantill att sitta ner och hålla käft och några blev ledsna för att jag använde fula ord och menade att de hade förlorat all respekt de inte heller tidigare hade agerat utifrån för mig. För tillfället består inlägget till 95% av svordomar. Möjligen behöver jag finslipa det lite. Därför kommer här bilder på kaninungarna. Och när ni sedan läser det väldigt arga inlägget så kan ni ju med fördel komma tillbaka hit och titta på bilder av kaninungarna emellanåt, för allas bästa liksom

IMG_4261 IMG_4263 IMG_4286 IMG_4291 IMG_4304 IMG_4321 IMG_4323 IMG_4330 IMG_4346 IMG_4367 IMG_4395.

Ibland har man en hel del att vara tacksam över

Igår var det makens födelsedag. Jag stod på eftermiddagen och stekte plättar till barnen. Han hjälpte dem att öppna en syltburk. När jag hör honom svära ljudligt tittar jag upp och maken håller ett hårt tag om sin egen högra handled. Mellan fingrarna sipprar blod. Burken har spruckit och skurit honom, djupt och långt, rakt över handleden.

Och det är vid sådana tillfällen man är lite extra tacksam över systemen. Jag ringer 112 och de svarar nästan innan den första signalen nått fram. Maken förklarar situationen (min finska, där och då, sträckte sig inte bortom att högljutt skrika blod, hjälp och biipaabiiipaaa) och vi kommer överens om att det inte kommer så mycket blod att vi behöver en ambulans, utan att vi kan hoppa i bilen och susa till sjukhuset. Då är man också tacksam över att barnen är så stora att man kan säga till dem att hålla sina telefoner på och att vi snart kommer tillbaka hem igen och sedan bara åka, istället för att behöva packa ner en baby någonstans.

Man är också otroligt tacksam över att det bara är att stiga in på sjukhuset och få hjälp. Utan att oroa oss över hur mycket det kostar. Utan att oroa oss över om vi skulle få hjälp alls. Maken var drogad och lagad (fem stygn) inom en timme, och vi kunde bege oss hemåt. Ja, och så är man tacksam över att man har bra grannar, som varit och tittat till barnen eftersom vi åkte i väg i sådan hast.

Nu några bilder på kaninungar för att lugna nerverna.

IMG_4034 IMG_4035 IMG_4043 IMG_4052 IMG_4069”Hur ska du klara av att sälja bort de här små sötnosarna” brukar min man hånfullt fråga mig. Som om jag skulle vara den enda som är kär i dem.

Gissa vad, gissa vad, gissa vad!? (Varning för söta bilder)

En kväll när jag tittar in i Majas bur rör det sig i halmen i hörnet. Ett bo. Fullt med kaninungar. Riktigt hur det här har kunnat hända är i skrivande stund väldigt oklart, men vi går runt här i ett lyckorus ändå. Världens minsta små tassar, världens mjukaste små nosar och den töntigaste lilla svans man kan tänka sig. Fem småttingar har Maja Piraya fått. När vet jag inte, men de var flera dagar redan när vi kom hem från Sverige och hittade dem. Skulle jag våga gissa att de är närmare en vecka nu kanske? Underbara, duktiga Piraya!

IMG_4008 IMG_3968 IMG_3978 IMG_3981 IMG_3988 IMG_4000 IMG_4016 IMG_4019

En flicka och en kanin

I dag fyller Tilda 6 år. Dagligen sedan förra födelsedagen har hon tjatat om en kanin och jag lovade henne en när hon fyller 6. För ett par veckor sedan kom den, en underbart söt liten vilding som heter Magical Dream (redan innan den kom till oss, tro det eller ej). Och Tilda är så lycklig. En egen liten kanin. Hon klappar den så varsamt och talar till den med så mjuk röst. Hon är så stor nu, min flicka, och hon förtjänar verkligen den här kaninen. Få barn har lika stor kärlek till allt levande som Tilda. Det är en ära att få vara hennes mamma.

IMG_0441-20140420 IMG_0446-20140420 IMG_0449-20140420 IMG_0453-20140420 IMG_0455-20140420

 

 

 

Damm

Innan vi fick kycklingar läste vi på väldigt mycket om hur livet skulle bli med kycklingar i huset. En av de sakerna vi stötte på var att kycklingar dammar en massa eftersom de går runt och sprätter hela dagarna. Och jag bah bitch, please, jag har två skitiga kids och fyra katter så damm är liksom so not a problem alls. Jag visste förstås inte vad jag pratade om för jag har aldrig sett så mycket damm i hela mitt liv. Efter en vecka fick jag flytta ut från kontoret där kycklingarna huserade för att jag inte längre kunde hitta datorn i dammet så sedan dess har jag suttit i köket och jobbat – ett inte alldeles lyckat arrangemang.

I dag fick så slutligen kycklingarna flytta ut tillsammans med kaninerna på lillstugan (de har förstås skilda burar, men bor i samma rum). För de är inte direkt några ulliga gulliga kycklingar längre. De har definitivt nått stadiet då de snarast ser ut som heroinmissbrukande kråkor. Men jag gillar det på något vis. De är så nyfikna på allt, och sträcker på sina små halsar samtidigt som de piper förnärmat.

20140417-173926.jpg
Och så är de enormt skickliga på att fotobomba.

20140417-173940.jpg
Berit är inte någon liten pipare längre. Lika bred som hen är hög.

20140417-174015.jpg

Whazzup?

20140417-173956.jpg

Kaninungarna är däremot söta så det förslår. Det här är Vilhos Momo.

Och så hände det här:

Barnen fick äntligen hem sina små kaniner. Lyckan är fullständig (även om bildkvalitén blev lite så där på grund av dåligt med ljus)! De håller sina små kaniner så försiktigt och pratar med så mjuk röst att jag knappt kan tro att det är samma kids som en halvtimme tidigare skrek obscena tillmälen under det att de försökte dra sönder varandras kläder.

20140410-095154.jpg

20140410-095214.jpg

Sommarkaniner sökes!

Nu skulle jag behöva er hjälp. Mina ungar vill ha kaniner. Det vill jag med. Däremot är jag inte helt säker på att de verkligen är redo att sköta om kaninerna. Visst fattar jag att jag kommer att få göra det mesta skötandet, och det är helt i sin ordning, men jag vill inte att barnen ska tro att djur är något man kan skaffa bara för att man vill och att någon annan sedan sköter dem. Så… Jag skulle vilja ha tag på ett par sommarkaniner som vi kan få sköta några veckor (eller många veckor) under sommaren och sedan lämna tillbaka i höst. I Sverige kunde man få sådana via 4H när jag var liten (fast vi behöll sedan de sommarkaninerna i typ åtta år innan de dog), men hur är det är i Finland? Kaninerna bör förstås antingen vara ungar eller redan vana vid barn. Helst dvärgvädurar, om man får vara petig.

Kan ni tipsa mig om vart jag kan vända mig? Eller kanske ni rent av har en kanin ni inte vill sköta om i sommar?

Och så dagens klassiska skryt: Jag var Sveriges bästa kaninhoppare (kaninen hoppade över hinder, inte jag på kaninen) år 1996. Det ni. Det är sånt man skriver överst på CV:n minsann.