Etikettarkiv | Jobbajobbajobba

Måste ha fler böcker

Det var det här med inledningen alltså. Fast att jag vet att jag har skrivit det i något skede så saknas det nu banne mig ett underkapitel om medeltidens Sverige och mina avgränsningar i forskningen. Förutom att jag är lite irriterad över att jag inte vet vart det har tagit vägen (eller var det kanske någonting jag bara skrev i min forskningsplan…?) så visar det sig nu när jag letar att jag bara har grymt specialiserad litteratur i bokhyllan. Jag har travar med böcker om kvinnors jordägande under 1500-talet, sexualitet och politik, äktenskap och kön, men inget översiktsverk över medeltidens Sverige.

Kuvahaun tulos haulle no books gif

Så där. Då kör vi!

I dag har jag varit och pratat med all världens handledare och professorer och fått klartecken att lämna in avhandlingen till förhandsgranskning – närmare bestämt den 29 maj. Det är absolut jättesista datumet om jag ska hinna disputera alls i år.

Så nu är det bara fullt ös medvetslös! På tal om: det ligger en hund totalt utslagen på mina fötter. Kanske bästa värmaren någonsin.

En dag

Går igenom hela den här listan ett par gånger i timmen. Klipper och klistrar diagram och satans fotnoter. Find & replace martial mot marital (martial rights). Hoppas innerligt att jag lyckats ta bort alla gånger jag skrivit typ ”blablabla” där jag tänkt fylla på med en slutsats i ett senare skede. Tröstäter, gråter, dricker kaffe.

Kuvahaun tulos haulle writing process meme

Sportreporter är inte min grej

Så. I helgen skulle min kärlek vara med i cykelloppet Tour de Östnyland som min arbetsplats arrangerade (och bara det var ett helt äventyr…). Min uppgift var att i egenskap av reporter bevaka andra halvan av racet. Särskilt skulle jag ta ansiktsbilder och dessutom göra någon intervju som vi kunde använda i radion sedan.

Det gick så där.

Först åkte jag ut till en korsning som cyklisterna borde passera. Det gjorde de inte. Istället fick jag ett meddelade från en av dem att de befann sig på en mack ca 1 timmes cykling längre fram.

Så jag blåste en genväg i Yles flashiga bil och hann fram till nästa korsning de torde passera en god stund innan de ens med positiv inställning till tidsanvändning skulle kunna vara där. Och där stod jag och väntade och väntade och väntade.

Ibland åkte cyklister förbi. Oftast inte.

En gång åkte två cyklister som talade svenska förbi och jag fotograferade dem lite snabbt med telefonen innan jag till min skam insåg att de bara var två och att jag borde ha en klunga på fyra.

Så jag väntade en stund till. Sedan åkte jag till nästa korsning.

I nästa korsning stod jag i 45 minuter och den enda cyklist som åkte förbi var en åttaårig tös på rosa cykel med korg. Jag vill ju inte vara fördomsfull eller så, men jag tror inte att hon deltog i loppet.

Efter ytterligare en god stunds orolig väntan svuschade två ganska svettiga cyklister förbi och jag knäppte återigen en bild med telefonen. De såg rätt bekanta ut. Skrämmande bekanta. Faktum är att det var samma två typer jag fotograferat vid förra korsningen. Och när de kom i mål 25 minuter senare och för första gången under det 12 timmar långa loppet på riktigt blev fotograferade och intervjuade (av min kollega…) berättade de att alla andra hade hoppat av längs vägen.

Såatteh.


 

 

Nyheter

En av de absolut märkligaste sakerna med att jobba som nyhetsreporter är när det händer någonting. Min första reaktion är alltid att gå till nyhetssidorna för att kontrollera vad som har hänt, och så sitter man där med skägget i brevlådan för det är man själv som liksom ska ha skrivit den där nyheten.

Fast det är förstås inte alltid vi skriver om nya nyheter. Sommaren är ganska mycket härliga intervjuer och att lyfta upp lokalt godis. Och en gång blev jag kallad proffsig, fast jag säkerligen var mer nervös än Carita Liljendahl som jag intervjuade. Sen chillade jag lite med Daniel Craig innan det var dags att åka på nästa uppdrag.