Etikett: Forskningen

Historikerns historier · Nyhetsplock

Det här med att vara en underordnad kvinna

Charlotte2 kommentarer

I genusforskningen förekommer begreppet kvinnlig underordning betydligt oftare än vad de flesta kritiker verkar tycka är rimligt. Oavsett vilken inställning man som forskare har till begreppet är den kvinnliga underordningen någonting som man måste ta ställning till när man forskar i genus. I just det stadiet av teoribildandet är jag själv just nu.

Begreppet är svårt. Min forskning rör Sverige 1350-1550 och det råder inget tvivel om att samhället så som det framkommer genom källorna var mansdominerat. Lagen gynnade männen vilka i sin tur hade ensamrätt på lagskapande och på så vis kunde ett system där kvinnor systematiskt uteslöts från juridiska, politiska och ekonomiska rättigheter upprätthållas. Med våra nutida mått mätt skulle begreppet kvinnlig underordning kunna vara mycket beskrivande.

Men jag ställer mig ändå väldigt tveksam. Redan 1996 frågade sig Gudrun Andersson (Lennström) och Maria Ågren om man kan påstå att kvinnor varit underordnade om kvinnorna själva inte har uppfattat det så. Jag tycker att det är en oerhört relevant fråga. För historieforskningen handlar det förstås om vilka nutida filter som påverkar historikerns tolkning av förflutna verkligheter. Av alla de tusentals dokument jag läst från 1300- och 1400-talen har jag inte hittat ens en liten antydning till att kvinnor som grupp kände sig förfördelade. Det fanns, så vitt jag kan bedöma, ingen uppfattning om kvinnlig underordning som något annat än sakernas naturlig ordning. Det fanns ingen kvinnokamp, inga tal om jämställdhet, ingen känsla av underordning som någonting negativt.

Kanske kan begreppet kvinnlig underordning användas för att neutralt beskriva ett patriarkalt samhälle där kvinnor inte hade tillgång till samma sfärer som männen? Men ändå. Motsatsen till kvinnlig underordning är manlig överordning och även i ett starkt patriarkalt samhälle kräver dessa begrepp en värdering av dels samhällsfunktionerna (ofta genom att värdera traditionellt manliga sfärer högre än traditionellt kvinnliga), dels aktörernas förmåga att styra sina egna val. Kan man vara underordnad utan att känna sig underordnad? Och vem är det i så fall som har rätten att bestämma vad som ska betecknas som underordning? I vårt västerländska nutida samhälle ser vi ofta kvinnor i burka som manifestationer av den ultimata kvinnliga underordningen. Men är de kvinnor i burkaförbudens Frankrike som klär sig i sin burka och går ut för att demonstrera för sin rätt att klä sig som de vill verkligen underordnade? Och i så fall underordnade vad och vem?

– Jag klär mig som jag vill!

– Nej kvinna! Du är så underordnad att du inte ens förstår det själv!

Historikerns historier

Att använda patriarkatet som ett begrepp i historisk forskning

CharlotteLämna en kommentar

I diskussionerna angående den feministiska historieskrivningen (ett begrepp jag förövrigt inte är bekväm med eftersom det insinuerar ett ideologiskt ställningstagande) föddes frågan om hur man kan använda begreppet patriarkat i forskningen.

Som jag har förklarat tidigare är patriarkat ett samhällssystem där den ekonomiska, juridiska och politiska makten ligger hos (äldre) män. Själva begreppet patriarkat kommer från patria potestas, husfadern med rätt att bestämma över hushållsmedlemmarna. Patriarkatet innebär alltså inte att det sitter män på de absoluta toppositionerna utan att det är män på alla nivåer i samhället som har makten.

Men patriarkatet som begrepp är en struktur, ett sorts ramverk, och inte en förklaringsmodell och kan närmast jämföras med begrepp som monarki. Ett patriarkat förklarar alltså inte hur människorna i patriarkatet levde sina liv annat än på ett mycket generellt plan och det betyder inte automatiskt att kvinnor hade det sämre än män. Huruvida patriarkatet är ett användbart begrepp eller inte beror helt på vad man studerar. Studerar man handelsvägar över Östersjön på 1600-talet är det förmodligen inte alls ett särskilt användbart begrepp. Studerar man kvinnor som handelsresande över Östersjön på 1600-talet kan begreppet vara betydligt mer användbart eftersom man genom att använda patriarkatet som ram sätter scenen för kvinnors förutsättningar till ekonomisk makt (eftersom sådan makt låg hos män).

Patriarkatet innebär inte värderingar och säger inget om vem som hade det värst och det innebär inte automatiskt förtryck. Inte heller betyder det att alla män gled runt på en räkmacka, att män var elaka eller att män inte kämpade för sin dagliga överlevnad precis som alla andra. Det är också i all forskning som använder patriarkatet som begrepp en förutsättning att patriarkatet aktivt upprätthålls av både män och kvinnor, det vill säga: det är inte en struktur uppfunnen av män som ett sätt att kontrollera kvinnor.

Den lättaste jämförelsen är med begreppet monarki. En monarki innebär att ett visst geografisk område styrs av en monark. Om vi för enkelhetens skull leker att monarken är en kung så kan scenariot se ut så här:

Steg 1:
Ramen är monarki: Begreppet och ramen säger oss att det här landet har en kung med den formella makten.
Ramen är patriarkat: Begreppet och ramen säger oss att den formella juridiska, ekonomiska och politiska makten ligger hos män.

Steg 2:
Ramen är monarki: Kungen är minderårig och landet styrs i själva verket av rådet.
Ramen är patriarkat: Männen har dragit ut i krig och kvinnorna har övertagit den juridiska och ekonomiska makten för hushållet.

Steg 3:
Ramen är monarki: Kungen är till fulla år kommen och tar över makten i riket. Han kan nu göra vad han vill med det som rådet beslutat i hans frånvaro. Teoretiskt sett har han makten att upphäva alla rådets beslut, förklara rådet inkompetent och upplösa det.
Ramen är patriarkat: Männen kommer hem från kriget. De kan nu göra vad de vill med de beslut kvinnorna fattat i deras frånvaro. Teoretiskt sett har de makten att upphäva alla kvinnornas beslut. Men eftersom de älskar sina hustrur och respekterar deras beslutsfattande väljer de att inte göra det.

Ramen ger oss en kontext men vad som utspelas i kontexten är kanske inte definierat av ramen. Steg 1 beskriver det enda vi vet utgående från ramen. Steg 2 ger ett scenario som skulle tyda på att ramen inte existerar längre. Steg 3 målar upp möjliga maktrelaterade effekter som passar i ramen (det vill säga rambegreppet är relevant) men som inte förklaras av ramen. Hade begreppen i steg 3 varit omvända hade ramen inte längre varit relevant.

Många verkar tycka att det är fel att använda begreppet patriarkat eftersom man med det säger att män hade makten och därmed har gjort ett ställningstagande. Men att säga att Sverige historiskt sett var ett patriarkat är inte ett ställningstagande utan en observation som det inte finns en enda historiker som skulle motsäga. Hur relevant begreppet är måste sedan varje forskare ta hänsyn till i förhållande till sitt eget projekt. Själv använder jag inte begreppet monarki i min forskning. Det betyder inte att jag inte erkänner att Sverige var en monarki, utan att det helt enkelt inte ger en relevant ram för vad jag sedan beskriver.

Historikerns historier

Att vara lika inför lagen

Charlotte6 kommentarer

En av de, i mitt tycke, mest intressanta kommentarerna angående den feministiska historieskrivningen och kvinnors historiska underordning bygger på att man inte kan jämföra dåtid med nutid eftersom dåtida juridiska rättigheter inte vilade på en demokratiskt grund. Kort sagt; då fanns det ingen tanke om lika inför lagen men det gör det nu. Att det fanns orättvisor förr kan förklaras med att behoven såg annorlunda ut. Det håller jag förvisso med om, men jag vidhåller att detsamma i så fall måste gälla även beträffande dagens orättvisor. Inte heller de är skapade av någon som supit sig full och ville jävlas, utan tillkommit av att det fanns behov för att kompensera något.

Det är en självklarhet att man inte ska betrakta förfluten tid utifrån våra nutida premisser och därför blir liknande jämförelser syntetiska. Min poäng med inlägget var att visa hur den juridiska och intellektuella ramen som formade kvinnors och mäns relationer såg ut och att det där med att kvinnor som grupp var underordnade män som grupp inte är något som feministisk historieskrivning fabricerat. Förenklat, men i klartext. Men när i sådana fall infördes i Sverige en sådan demokrati att historiska jämförelser med nutiden skulle låta sig göras? Som jag förstod det av kommentaren var det viktiga att dagens demokrati förutsätter en likhet inför lagen och att det därför är förkastligt att män diskrimineras. Men vad är likhet inför lagen? Att lagen är helt könsneutral? Eller att ett historiskt bagage vars effekter fortfarande syns kompenseras?

Historikerns historier

Myten om den feministiska historieskrivningen och manshatet

Charlotte41 kommentarer

Det har varit mycket debatt på bloggen de senaste dagarna och många intressanta aspekter har kommit fram. En av dessa rör manshatet. Det finns nämligen sådana som anser att Sverige idag präglas av ett manshat. Jag tycker att det är dumheter. Det betyder inte att det inte finns folk i Sverige som hatar män, men jag menar att det inte är den rådande uppfattningen.

Dessutom menar jag att om man tycker att det finns ett manshat i Sverige i dag måste man acceptera att det under de 1000 föregående åren varit kvinnohat som gällde. Jag tycker att det också är dumheter, men man kan liksom inte både ha kakan och äta den. Samma argument som används för manshatet idag kan användas för kvinnohatet förut.

Så vad är då argumenten för dagens manshat? För det första talas det om att män inte har samma juridiska rättigheter som kvinnor, för det andra om hur skolan premierar flickors naturliga sätt att lära sig och för det tredje hur den akademiska världen (och då främst genusvetarna) reproducerar en negativ bild av männen som ondskefulla och kvinnor som goda. Ni som är historiker sitter kanske som jag själv och suckar och tänker att det är ungefär exakt det samma som tidigare riktats mot kvinnor. När jag framfört det har jag fått höra att även om några få förr i tiden hatade kvinnor var det ett väldigt litet antal som allmänheten inte behövde lyssna på, vilket skiljer sig från dagens manshat som är mer utbrett. Dessutom har jag fått höra att man inte kan lita på den feministiska historieskrivningen som berättar om hur kvinnor haft det eftersom den är ideologisk och inte vetenskaplig. Så jag tänkte ge raka citat från originalkällor och från historiker som verkade innan feminismen ens var påtänkt så att ingen behöver vara rädd för att det har gjorts ideologiska tolkningar angående det historiska kvinnohatet.

Vi börjar med de juridiska rättigheterna. Ett flitigt motargument är att det bara var vissa män i maktpositioner som hade rättigheter över kvinnor. Därför har jag samlat citat som gällde för alla, oavsett social status. I Magnus Erikssons Landslag som kom ut runt 1350 och som gällde för hela Sverige stod följande i gifto Balken (äktenskapsbalken) flock IX:

”Nu siþan bonde ok husfru gift æru, þa þe haua naat i siæng saman lighat, þa ær han henna rætter malsman […]”

På modern svenska blir det: Sedan bonden och husfrun blivit gifta och legat i samma säng en natt är han hennes rätta målsman. För dem som bodde i staden gällde Stadslagen som har en liknande formulering. I Landslagens ærfþa Balken (arvsbalken) flock I står att

”Dör bonde ællæ husfru ok liua barn æfte, son ok dotter, ærue son tua lyti ok dottor þriþiung […]

På modern svenska blir det: Dör bonde eller husfru och deras barn lever, son och dotter, då ärver sonen två lotter och dottern en tredjedel.

Angående mannens rätt över kvinnan under medeltiden har riksarkivarie Nordström (Bidrag till den svenska samhälls-författningens historia : efter de äldre lagarne till sednare hälften af sjuttonde seklet. 2. afdelningen, Helsingfors 1840, sid 60) skrivit att maken

”utan ansvar inför verdslig öfverhet icke blott [kunde] tukta [sin hustru] efter godtycke, utan ock sälja och till och med bringa henne om lifvet”

Magnus Erikssons Landslag och Stadslag var, med de smärre uppdateringarna som skedde 1442, rådande lagar fram till 1734 och gällde alltså alla män och kvinnor oavsett social status i nästan 400 års tid. I 1734 års lag (Giftermålsbalken IX Kap.) hade flocken om målsmanskapet blivit:

”Sedan man och kvinna sammanvigda äro, då är han hennes rätte målsman och äger söka och svara för henne; hustrun följer ock mannens stånd och villkor.”

År 1921 får gifta kvinnor bli myndiga när de fyllt 21 år.

I 1734 års lag (Ärvdabalken II Kap.) hade flocken om arv blivit:

”Dör fader, eller moder; ärve då frälsemans och bondes son efter landsrätt två lotter, och dotter tridjung”

År 1845 införs lika arvsrätt för män och kvinnor.

Så vad sa den lärda eliten angående utbildning? Återigen, dessa författare var välkända hela vägen ner bland bönderna. I Rousseaus mycket berömda Emile, som var känd även i Sverige i alla samhällsklasser och som behandlade utbildning och uppfostran stod det:

”A woman’s education must be planned in relation to man. To be pleasing in his sight, to win his respect and love, to train him in childhood, to tend him in manhood, to counsel and console, to make his life pleasant and happy, these are the duties of women for all time.”

I Platos Republic, som var flitigt läst och använd inom akademien stod följande angående vad män och kvinnor kan lära sig:

”[A]ll the pursuits of men are the pursuits of women also, but in all of them a woman is inferior to a man”

Men kanske inte alla bönder ändå läste Plato och Rousseau. Däremot läste varenda en Luthers Lilla Katekes, för om man inte lärde sig valda delar ur katekesen utantill fick man inte ta nattvarden och fick man inte ta nattvarden fick man inte gifta sig. Prästerna kontrollerade genom husförhör att alla, inklusive tjänstefolket, lärde sig katekesen och att misslyckas kunde medföra bestraffning. I Katekesens hustavla som bestod av upplyftande bibelcitat stod det för männen:

”På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet.”

Och för kvinnorna:

”Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin egen kropp. Som församlingen i allt underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.”

Jag känner mig hela tiden frestad att tolka de här citaten, sätta in dem i deras kontext, nyansera. Precis på samma vis som jag gör med citat idag där män inte framställs som de alltigenom mest kompetenta. Men eftersom jag är genushistoriker vill jag inte besudla citaten med min åtta år långa universitetsutbildning utan låter var och en själv tolka fritt. Så där.

Historikerns historier · Kulturkrockar

Resumé av St. Andrews

CharlotteLämna en kommentar

Staden var helt och hållet byggd av sten. Slottsruinen och katedralsruinen var så spännande att jag som många gånger förr var alldeles för upptagen med att fantisera om mig själv, en lång frasande klänning och en riddare i skinande rustning för att komma ihåg att fotografera. Så jag tog ett kort från mitt fönster för att visa er staden. I bakgrunden finns det ett torn. Det är möjligen ett mycket gammalt och historiskt betydelsefullt torn.

Från mitt fönster kunde jag se det mycket populära caféet Taste där Kate hade nåntingnånting med han den där William. Och där jag på frågan vilken sorts kaffe jag ville ha svarade ”whatever comes in the largest pot”.

Inför min presentation var jag uppsnofsad, inspirerad och en smula hög på koffein och sockerströdda Scottish Shortbread. Den inte alldeles okända historikern Robert Bartlett kom fram efter min presentation och sa att det ju är sällan man hör så väl genomförda presentationer och att mitt paper var väldans intressant. Det senaste i kategorin ”skryt”.

I St. Andrews fanns det tydligen en golfbana också. Go figure. Den är där nere där alla de där gubbarna går runt på ett fält och ser ut som om de letar efter något.

Nätterna var korta, dagarna långa och allt så oerhört kul och spännande. På morgonen innan hemresan kunde inget kaffe i världen längre hjälpa.

Jamen det här är väl ungefär rakt var är nu den där knappen?

När jag har vilat upp mig en smula ska jag också försöka återberätta delar av vad som sades på konferensen.

Historikerns historier

Prerelease av min syntes

Charlotte11 kommentarer

Om ett par timmar kommer jag att presentera delar av min forskning inför en ganska imponerande uppsättning medeltidshistoriker. Men jag tänkte här och nu slänga ut en väldigt kortfattad beskrivning av min syntes så att ni fantastiska läsare kan kommentera också.

Alltså:
1: Genus som ett analytiskt verktyg i studiet av förfluten tid måste inbegripa alla skillnader mellan män och kvinnor om man inte kan avgöra vad som är socialt konstruerat och vad som är biologiskt betingat. Och det kan vi nästan aldrig.

2: Om man använder begreppet genus enligt punkt 1 måste man alltid problematisera patriarkatet och inte ta kvinnlig underordning för given bara för att män och kvinnor inte gjorde samma saker eller hade samma rättigheter och skyldigheter.

Vad tänker ni om det?

Historikerns historier · Vardagslivet

Fördelar och nackdelar med mitt jobb

Charlotte4 kommentarer

Att forska har vissa klara nackdelar. Det här är ett klipp från mitt senaste lönebesked. Även om man inte förstår finska torde det stå ganska klart att det inte riktigt är något man blir rik på.

När man befinner sig på de sista dagarna av en stipendieutbetalning som man efter bästa förmåga försökt fördela på sex månader är man ganska glad att man gift sig rikt.

Å andra sidan har det här varit min arbetsplats idag. Hell yeah.

Historikerns historier

När får man säga att man älskar någon?

Charlotte2 kommentarer

Jag tycker att det är helt rimligt att säga att man älskar någon om denna någon just ordnat så att ens stipendium betalas ut tidigare än vad man i sin numerologiska förvirring bett om på blanketten.

Historikerns historier

Finns det någon bandymålvakt som kan flyga planet?

Charlotte2 kommentarer

Väldigt ofta stöter jag på genuskritiker som helst skulle avveckla hela genusvetenskapen. Ett vanligt argument är att det är ovetenskapligt att studera genus. Just det har vi redan behandlat på den här bloggen.

Ett om möjligt ännu vanligare argument mot genusvetenskapen är dock att genus saknar betydelse. Det är på många sätt ett uttalande utan särdeles välutvecklad intellektuell spänst, men låt oss nu för ordningens skull ändå säga det självklara:

Genus har betydelse. Det finns inte en forskare i hela världen som skulle säga emot det. Däremot finns det förstås diametralt olika syn på exakt hur viktigt det är.

Så får jag höra att genusvetare lägger på tok för stor vikt vid genus.

Men hallå. Lägga vikt vid genus är ju vårt jobb: Vi studerar genus. Det kan man nästan lista ut från beteckningen ”genusvetare”.

Jag tycker att genus i historien är spännande. Följaktligen undersöker jag mäns och kvinnors relation i en given historisk kontext. Någon annan tycker att ekonomiska förhållanden är mer spännande. Därför studerar den transaktioner och handel i en historisk kontext. Men inte fan är det någon som kommer till en ekonomhistoriker och säger att nämen hörredu nu får du nog allt ta och fundera över skriftens uppkomst också. Inte knackar någon en nationalekonom på axeln och säger att nu var det slut med finansiering för dig för du har för stort fokus på ekonomi.

Vi gör olika saker, kompletterar varandra, skapar en bredare syn av verkligheten. De olika delarna är essentiellt kopplade till varandra men det är befängt att kräva en forskare på så stor bredd att man förlorar djup och det är vansinnigt att kritisera en forskare för fokus på en särskilt aspekt av verkligheten bara för att man själv tycker att något annat skulle vara mer relevant.

Historikerns historier

Trender inom genushistoria

Charlotte3 kommentarer

Nu när jag kommit hem från Glasgow och försöker summera vad som sades blir några trender inom den genushistoriska medeltidsforskningen väldigt tydliga.

* Betoningen i dagens forskning ligger på genus och avståndet från den tidigare kvinnohistorien blir större allteftersom fokus flyttas från kvinnorna till relationen mellan kvinnor och män.

* Mycket av det så att säga grundarbetet är gjort. Det finns numer ett tämligen välutvecklat narrativ där kvinnor finns med. Det betyder att man som forskare kan börja ställa helt nya frågor till materialet – frågor som kan få svar tack vare tidigare forskares studier.

* Genom att inte begränsa sig till traditionella källor samlade av tidigare historiker under en era mycket influerad av det samtida patriarkatet hittar dagens historiker nya aktörer. Det kan exempelvis handla om att upptäcka politiskt maktspel i privat brevväxling.

* Tidigare teoriers dikotomi ifrågasätts. Hur relevant är begreppsparet formell och informell makt om både män och kvinnor var representanter för sin familj och samhället kollektivistiskt? Borde man tala om privat kontra offentlig sfär för en tidsperiod där ingen så att säga går till jobbet och där de rikaste i samhället mycket sällan hade bara en bostad?

Det finns (tack och lov!) fortfarande väldigt mycket kvar att göra, men efter Glasgow känner jag mig oerhört stärkt och peppad beträffande att trenderna överensstämmer med vad jag ser i mitt eget material. Dessutom var det upplyftande att lyssna på så många olika vinklar, så många olika synsätt och ändå kunna se några gemensamma drag.

Lite kaffe på det bara.