Jag är så kär i det här stället! De senaste dagarna har det varit tät dimma, både morgon och kväll. Våra gamla skruttiga byggnader och krokiga äppelträd bäddas in i mjukt fluff. Nedslitet, bortglömt och underskattat får liv. Och när solen går ner över fältet och de sista strålarna strilas genom dimman är det så vackert att hjärtat nästan spricker.

Utsikten från köksfönstret i går morse. Shit you not. Morgonljus i fruktträdgården.

Dimman lättar.

Kvällssolen.