Fredagskväll. Varken mer eller mindre.
Kategori: Vardagslivet
Sådant som tyder på att jag bott (för) länge i Finland
Jag skriver P istället för B.
Jag börjar mina meningar med ”Nå”.
Ordet ”nog” betyder inte längre ”kanske” utan ”helt säkert”.
Jag tycker inte att det är konstigt att vi har en halv meter snö i trädgården eftersom det ”bara är april”.
Jag förväntar mig skinka och ost i min semla.
Jag rynkar knappt på näsan åt att kebabsåsen består av salladsdressing.
Det är lite besvärande när jag inte längre kan skjuta upp det där med att gå till bilen och någon av grannarna är ute på parkeringen.
Jag skulle aldrig få för mig att hälsa på hos någon som jag inte givit ett par dagars varsel.
Och mer kaffe. Det behöver man alltid.
Jag sitter nu i djupet av vårtröttheten och försöker boka flyg och boende för sommarens konferenser. Det är sånt man skulle behöva ha en assistent för.
Och poäng till unis vetenskapstidning för genustänk
Eller hur?
Om en unge på gården skrattar åt Tilda för att hon talar svenska, visst får jag skratta åt honom för att han har talfel då?
Den glada påsken och ett riktigt mumsigt recept
Så vi har, i likhet med de flesta andra, firat påsk under helgen. Istället för att sitta inne framför datorn har jag suttit ute i solen, vi har bakat, ätit, bakat lite till, gett bort det, bakat igen och ätit mer. Och så har vi målat påskägg, klippt fruktansvärda mängder med sticklingar av allt vi har hittat, varit på två fantastiska släktmiddagar och annars bara liksom slappat. ”Bästa påsken NÅNSIN!” tjoade Tilda glatt och slog ut med armarna. Jag kan inte annat än hålla med.
Jordnötssmörsfyllda Whoopie Pies. Jisses vad gott!
Vi har sticklingar i nästan alla glas. Ska man dricka får man ta en mugg.
Barnen fick helt enligt eget tycke dekorera (kockerera, som Tilda säger) påsktårtan och sällan har den väl varit vackrare!
Whoopie Pies med jordnötssmörsfyllning
Vispa
175 gr rumsvarmt smör (eller smält smöret. Orka vänta liksom) med
1,25 dl råsocker och kläck i
1 ägg
I en annan bunke, blanda
3 dl mjöl
1 dl kakaopulver
1,5 tsk bakpulver
en nypa salt
1 tsk vaniljsocker
Vispa ner mjölblandningen i smörröran. Häll i
1,5 dl mjölk
och vispa tills blandningen gått ihop. Klicka eller spritsa ut rundingar (ca 4 cm i diameter) på baklplåtspapper och grädda i nedre delen av ugnen i ca 10 min på 180 grader. Låt svalna på galler. Tänk på att de flyter ut en hel del i ugnen så håll ett avstånd på ca 4 cm.
För fyllningen, rör
2 dl jordnötssmör (med bitar),
50 gr smält smör
1,5 dl florsocker och
175 gr Philadelphia
(en liten droppe gul pastafärg)
Spritsa eller klicka ut fyllningen (och snåla inte, ingen blir glad av sånt) på hälften av pajerna och lägg ihop dem med den oklickade hälften. Done!
(Receptet är en mycket fri tolkning härifrån!)
Lite som att välja mellan pest eller kolera
Jag skulle lite diskret rätta till strumpbyxorna som halkat snett, så där som detta djävulens påfund ofta gör, i grenen. Man har ju vanan inne liksom. Ett litet nästintill osynligt grepp vid baken just som man tar ett steg.
Och så fastnade jag med en trasig nagelkant och stod inför det inte alltför enkla valet att rycka till och dra upp inte bara någon maska utan ett hål i storleksordningen krater, eller alternativt fortsätta samtalet och steget med en min som antyder att det är det mest naturliga i världen att gå och gräva sig i rumpan bara för att man känner för det.
Bra sak: Vi behövde inte beröra i vilken ålder det egentligen slutar vara en gullig grej när någon med eftertryck gräver sig i rumpan medan man talar med folk.
Dålig sak: Jag behöver nya strumpbyxor.
Godaste blåbärsmuffinsen hittills
För att fira att det bara är ett par månader kvar tills snön har smält bort bakade jag blåbärsmuffins igår. Egentligen är det inte min favorit. Alls. Det är i allmänhet för lite choklad och för mycket blåbär i blåbärsmuffins nämligen. Men så igår slog inspirationen till och följande recept såg dagens ljus. Enkelt, gott och nyttigt! Eller. Enkelt och gott i alla fall!
Smält
75 gr bra smör (använd inte margarin. Nånsin.)
och vispa ihop det med
1,5 dl råsocker
Vispa därefter ner
3 ägg, ett i taget
I en annan skål, blanda
2,5 dl vetemjöl och
1,5 tsk bakpulver
Vänd ner mjölet i äggsmeten och fortsätt vända (lyft smeten från kanten in till mitten med en slickepott, utan att vispa och utan att slicka på slickepotten) tills smeten är så gott som klumpfri. Häll smeten i 12 muffinsformar, placerade i en sån där ugnsform för muffins.
Klicka sedan ner
1 tsk vaniljkvarg per muffin, totalt nästan 1 dl (bor man inte Finland och nickar förstående när någon säger vaniljkvarg kan man ta 1 dl kesella och blanda med 2 tsk vaniljsocker)
Fördela
1 dl (frysta) blåbär i kvargklicket
Grädda muffinsarna i ugnen i ca 15 min på 200 grader. Oftast brukar jag äta upp det mesta direkt när det kommit ut ur ugnen bara för att jag kan och för att nygräddat is da shit, men de här muffinsarna var om möjligt ännu godare morgonen efter.
Skulle jag visst inte. Så det så.
Maken: Well…
Jag: What?
Maken: Well, I just kind of…
Jag: WHAT?
Maken: I know how that house is very important to you.
Jag: Well doh.
Maken: But I kinda feel like it is turning into an obsession.
Jag (väldigt indignerad): What the fk do you mean by that?
Maken: Like you wouldn’t mind selling your kids if it would get you the house.
Samtidigt hos oss
Altanstädning. Gräva fram utestolarna och sitta i solen.
”Mamma, så här kan vi ju sitta varje dag!”
Ok då.
Hit och dit och tillbaka igen 