Det luktar bajs på mitt arbetsrum. Inte metaforiskt liksom ”oj det luktar illa” utan mer rättframt som i ”katterna har gömt något”. Hade jag haft en sekreterare hade leta-kattbajs varit en av hens viktigaste uppgifter.
Kategori: Vardagslivet
Pyssliga katter
Barnen och maken har sportlov, vilket just i dag betyder att barnen tittar på film eller spelar dataspel och maken pysslar. (Eller kanske män inte pysslar? Kanske män utför projekt, vad vet jag.) Vi köpte ett sånt där vanligt hörnskåp i gulnad furu, som maken nu håller på att förvandla till ett tvättäkta shabby chic mirakelskåp.
Så här.
Föga chockerande tog det inte många sekunder förrän följande mönster tassats ut.
Och inte var det särskilt svårt att hitta den skyldige. Dels för att det i 99% av fallen är en viss Rasputin som hittat på sattyg. Dels för att… ja… Han hade gått i vit färg.
Han erkänner ingenting.
Visdomar från barnen
Vid matbordet:
Tilda (skjuter undan tallriken): Det här var inte i min smak. Det har jag lärt mig säga nu: (skjuter tallriken lite längre bort) Det här var inte i min smak.
Vilho: Det är bra det. Det kommer du att behöva kunna sedan när du är vuxen.
Förvirringen är total
Normalt så är det siffror som gör mig förvirrad. Jätteförvirrad. Men om ni lovar att inte berätta så ska jag delge er den största förvirringen just nu: svenska toppnamn inom historieforskningen. Jag blandar dem som en halvdan gatumagiker blandar en kortlek. Hela. Jävla. Tiden.
För i min värld heter de nästan samma sak. Maria Ågren. Maria Sjögren. Marja Taussi Sjöberg. Och sedan dessutom Åsa Karlsson Sjögren. Tror jag. Var och en har skrivit typ en handfull verk som är relevanta för min forskning, så inte nog med att jag ska hålla reda på vem som heter vad och skrev vad tillsammans med vem, de ska identifieras med ett förbannat årtal också. Sucken just nu är så djup att den förväntas påverka vädret i södra Europa.
Suck.
Inte alls
Den här katten vill förstås bara komma och hålla mig sällskap när jag skriver och har inte alls några som helst planer på att tröta i sig så mycket han hinner av min mat så fort jag tittar åt ett annat håll. Det skulle han aldrig göra.
Stress
Kapitel 2 av avhandlingen är sådär i princip färdigskrivet, men nu ska det petas i noter och referenser i några dagar. Det är det svåraste med att skriva akademisk text, inte bara för att allt man skriver måste beläggas utan för att man när man fixar sina noter ofrånkomligen trillar in på andra superintressanta spår och drunknar i det hopplösa hinner-inte-läsa-allt-spännande-men-endast-löst-relaterat-träsket. I övrigt är allt stress nu. Så mycket att jag bara äter sådant som jag kan äta med en hand framför datorn. Soppa ur temugg tillexempel. Dessutom; att sätta hela pepparkorn i soppan kändes jävligt rustikt och chict när jag ploppade i dem, men inte alls lika härligt när de nu fastnar i tänderna.
Och givetvis var de halvnakna i tornet för kläderna var ju där nere
Gick förbi en liten, gammal brandstation på min promenad och kom att tänka på hur besviken jag blev när jag fick höra att brandstationer inte har torn för att brandmännen ska kunna sitta där tills larmet går och de kastar sig ner längs en påle, utan för att torka våta slangar.
Kattförvaring
Köpte ett nytt litet sidobord till köket. Har det till att förvara katter i.
Vad tror ni finns under golvet
Hörrni, om någon mot all förmodan skulle få för sig att lite grann bara lyfta på plastmattan i vårt sovrum, vad tror ni man skulle hitta då…?
Titta vad jag hittade!
På bastustugans vind hittade jag en almanacka anno 1926. I augusti plockade man vinbär. Rätt ordentliga mängder dessutom. I slutet finns ett anförande om betydelsen av betesvallar nu när det moderna jordbruket ställer andra krav på boskapsskötseln. År 1926.
Hit och dit och tillbaka igen 