Idag hade jag tänkt städa. Det är svårt när man är så snuvig att det droppar varje gång man böjer sig framåt för att plocka upp något. Men omöjligt blir det först när man gräver fram en hög gamla foton och barnen kryper upp i famnen och kräver att man genast berättar om allt.

Sommaren när Tilda var dryga året köpte vi världens sötaste hätta åt henne. Den var det enda plagg vi lyckades få henne att använda på hela den sommaren. På Skeninge Marken hittade hon en liten gul barnvagn i plast som var det enda på hela marknaden hon vägrade släppa när hon väl fått tag på. Eftersom vi inte lyckades bända upp hennes hand fick vi betala tjugo spänn för att få ta med oss unge och leksak hem. Sedan gick hon som en märla resten av sommaren för att kunna skjuta vagnen framför sig.

Vilho älskade att gräva från den stund han för första gången körde sina små fingrar ner i jorden. Till skillnad från många andra barn bekymrade det honom inte det minsta att han var lortig. Tvärtom. Fortfarande idag är han nästan dagligen ute och gräver i trädgården. För två veckor sedan grävde han exempelvis ett präktigt hål mitt i gräsmattan i vilket han satte en egensnickrad skylt som pekade ut vägen till kojan under äppelträden.