Jag fyllde 35 igår. Facebook firar med en reklam om att alla kvinnor i åldern 30-34 får sina livsmedel betalda. Fast på blomaffären i byn åldersdiskrimineras inte så där fick minsann tanter som fyllt 35 köpa fantastiska blommor på rea så vem bryr sig. Livsmedel kan aldrig tjäna som blommor, men blommor kan tjäna som livsmedel. Win.

Vi har finfrämmat från Sverige och är ute och lunchar. Barnen uppför sig som alltid exemplariskt.

Jag och barnen åkte till Sverige på begravning. Min kruttant till moster har gått bort, alldeles för ung egentligen men flera år äldre än vad en så trasig kropp hade oss tro att någon skulle klara. Det blev en skimrande vacker dag i det lilla kapellet i min hemstad och sedan fika i ett litet café i den gamla stadens gamla stan. Vid caféet var det kaninkalas, nästan som när jag som ung och oförstörd började min karriär som kaninhoppare på ganska exakt samma ställe. Nu var det min dotter som stod där med en kaninunge i famnen. Känslofyllt, minst sagt. Det nya livet och det som inte finns kvar.

Vi har i princip alltid någon som är hemma. Det finns liksom alltid någon på plats. Utom förstås i dag när jag halv ett på natten tar ut hunden för en sista kisstur, smäller igen dörren bakom mig och har postlådans snarare än ytterdörrens nycklar med mig. Och finska sommaren visar sig förstås från sin bästa sida så det är nätt och jämt plusgrader. Så glad sommar bara, från en svinkall trapp.

Jag har korrläst mitt manuskrip fram till sidan 226 och det är uppenbart att jag inte kan skilja på ”were” och ”where”. Hoppas, hoppas, hoppas att jag hittat alla och att jag inte har fler eller allvarligare tankepruttar.

Vågar inte gå tillbaka i manuskriptet och kolla alls.

Förra veckan: Triumf! Jag klarar det här! Jag har läst helt satans många böcker för min litteraturförteckning är fkn 16 sidor lång! TJALAALAALALAAAAAA!

I dag, två dagar innan deadline när jag inser att min automagiskt genererade litteraturförteckning inte ens i närheten av uppfyller fakultetens krav på formalia och jag måste gå igenom allt manuellt:

När man har muckat gräl med varenda katt i hela kvarteret och sedan går ut med sin bästa kompis.

A har köpt sig en cykel i prisklassen ”bil”. Den står nu i vårt sovrum. Vi har en del att prata om.

Det är sånna här dagar, när det dimper ner centimeterstora hagel och kalendern visar mitten av maj, som jag helst vill skalla varenda jäkel som undrar varför jag valde att flytta till Finland.

Äntligen. Tänk att en vecka kan vara så lång när de är borta och så oerhört kort när de är hemma.