Jag och barnen åkte till Sverige på begravning. Min kruttant till moster har gått bort, alldeles för ung egentligen men flera år äldre än vad en så trasig kropp hade oss tro att någon skulle klara. Det blev en skimrande vacker dag i det lilla kapellet i min hemstad och sedan fika i ett litet café i den gamla stadens gamla stan. Vid caféet var det kaninkalas, nästan som när jag som ung och oförstörd började min karriär som kaninhoppare på ganska exakt samma ställe. Nu var det min dotter som stod där med en kaninunge i famnen. Känslofyllt, minst sagt. Det nya livet och det som inte finns kvar.
Begravning
Hit och dit och tillbaka igen 
