Vi kan ju säga som så, att planen än så länge är bättre än själva utförandet.
Och så skulle jag behöva en knapp för ”intellectual comments”.
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Vi kan ju säga som så, att planen än så länge är bättre än själva utförandet.
Och så skulle jag behöva en knapp för ”intellectual comments”.
Det finns sånna som tycker att det är sexistiskt att klä sin dotter i rosa fluff och ge sin son bilar att leka med. Kanske lite att gå till överdrift det där.
Men så finns det sånna som tycker att man måste ha ett väldigt vinklat perspektiv för att tycka att det är sexistiskt när man tränar innebandy i formationerna Jennifer, Petra och Sofia för att killar skulle ha lättare att komma ihåg vartåt de ska springa om de associerar det till hur man får i säng en viss av de snygga brudarna. Då har man avgjort missat något för mycket mer sexistiskt än så blir det knappast.
Sedan kan man ju stå och säga att man är emot mobbning, rasism och sexism hur mycket man vill. Så länge killarna vet att Petra är kodordet för aggressivt spel eftersom Petra gillar att dominera och blir sugen när man tar för sig kan de där honnörsorden inte betraktas som annat än kvalitativt skitsnack. Sitter Abdullah på bänken? Får man knuffa den där tjockisen?
Förvisso är liknande företeelser förkastliga på alla nivåer, men vad fan tänkte man när man gjorde upp sånna här kodord för fjortonåringar? Sofia som ”gillar att ta för sig i sängen” och som man får ut ”optimalt resultat” med genom att vid ”rätt läge hångla och tafsa” på riskerar att dras inför rätta för sexuellt utnyttjande av minderårig – för fjortonåringar får enligt lag inte ha sex ännu. Petra, som gillar om man ”i sängen” kan ”riva sönder hennes kläder och smiska henne på rumpan” är fem före våldtäkt.
Man talar om en ”miss i arbetet” och menar att ”det är olyckligt om någon uppfattade det som kränkande”. Jag menar att det är en stor miss om någon inte uppfattar det här som kränkande.
Jo, jag trodde att studentskrivningar var det dummaste påfundet inom den svenska skolvärlden. Jag hade fel. De nya hårdare kraven på att följa skolplikten in absurdum är dummare.
Skolplikt är bra, jag är helt för det. Utbildning av folket är livsviktigt för att bibehålla välfärden och det faktum att klasskillnaderna trots drygt 150 år av folkskola fortfarande avspeglas i utbildningsnivån talar sitt tydliga språk. För ett mer jämlikt samhälle behövs utbildning till alla.
Så nu vill man i Sverige vara restriktivare med att bevilja ledighet för semestrar utanför ordinarie lovtider. Suck. Är det inte ett långt allvarligare problem att föräldrar inte tar sig tid för att umgås med sina barn än att föräldrar vill ta med sig sina ungar på en veckas semester till solen?
Det talas mycket om individanpassad undervisning där varje elev ska få chansen att lära sig åtminstone i viss mån i egen takt. Hur kan det då komma sig att en elev inte kan få ledigt i en vecka – vilket i skoldagar egentligen bara är 5 dagar? Visst finns det folk som utnyttjar systemet, elever som verkligen inte borde missa en veckas undervisning och sådana som inte ger skolan tillräckligt med framförhållning för att en ledighet ska kunna kompenseras. Men rädslan för att en del kan missbruka systemet får inte styra.
Dessutom – och jag vet att det här är generaliserande – så är säkert de flesta av de elever som inte skulle kunna arbeta igen en veckas frånvaro de som är skoltrötta eller har det svårt hemma. Vad skulle kunna vara mer motiverande för just dessa elever än lite semester och tid tillsammans med familjen, vidgade vyer. Det är ju för sjutton barn!
Bekämpa sjukfrånvaron istället. Där finns det verkliga problem.
I dag damp den ner, Gloria Ruoka ja Viini featuring min tårta på sidan 29. Det är en riktigt mastig chokladtårta jag gjorde under befallningen ”något rustikt och lantligt med choklad”. Recept på finska finns i tidningen, men jag skriver in det här på svenska.
(kallas i tidningen för Suklainen pähkinä-vadelmakakku och sägs räcka till 12 bitar)
Botten:
3 ekologiska ägg
3/4 dl socker
4 msk bra kakaopulver (observera att det är att skända en bra tårta att använda O’boy)
100 g finhackade hasselnötter (är man allergisk kan man byta ut det här mot solrosfrön)
1 dl mörkt muscovadosocker
100 g ekologiskt smör
1 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
en nypa salt (salt ska alltid användas i chokladtårtor. Alltid!)
Sätt ugnen på 200 grader. Smöra och bröa en springform (20 cm). Rosta nötterna i en het stekpanna (men var försiktig för de bränns lätt vid) tillsätt muscovadosockret och smöret och låt smälta. Låt blandningen svalna något. Blanda under tiden mjöl, bakpulver och salt i en skild bunke. Vispa ägg, socker och kakao riktigt fluffigt i en annan bunke. Fuska inte. Ordentligt fluff. När fluffet är fluffigt nog ställer du bort vispen. Den ska inte användas mer. Rör i nötmassan i äggfluffet. Vänd i mjölblandningen. Arbeta lagom fort och länge. Lite klumpar är inte hela världen, huvudsaken är att du inte rör för hårt så att fluffet försvinner eller för länge så att bakpulvret hinner börja verka. Häll smeten i formen och grädda i ca 15 min. Prova med en sticka. Den ska inte bli kladdig.
Fyllning:
1 1/2 dl hallon
Har du färska hallon är det bara gratulera, dem behöver du inte göra något med annat än mosa lite lätt med en gaffel. Har du utländska frysta hallon bör de först kokas och då blir liksom mosningen av sig själv.
Chokladtryffellocket:
450 g mörk choklad (man kan ta så där mörk att den knappt kan kallas choklad för att den är så nyttig, men lite ljusare duger fint)
100 g ekologiskt smör
3 1/2 dl ekologisk grädde
Smält chokladen i vattenbad (alltså i en skål som ställs över kokande vatten). Tillsätt smöret och grädden och rör tills smöret smält och du har en jämn, fin blandning. Ibland kan man behöva provsmaka tre, fyra skedar eller så. Det är helt normalt. När tryffeln svalnat något vispar du den med en träslev (jo, träslev, det är något magiskt med dem) och därefter ställs skålen i kylen i 30 min. Därefter tar du ut, vispar med den magiska träsleven, ställer tillbaka i 30 min till, tar ut och vispar lite till. Sedan är det dags att bygga tårtan. Observera att chokladtryffeln inte kommer att bli lätt att arbeta med om du ställer tillbaka den i kylen igen efter sista vispningen. Den blir hård som attans.
Bygg tårtan:
Ta den numer kalla tårtbotten och spritsa chokladtryffeln med en stjärntyll längs med yttersta kanten (inte utanpå alltså, utan ovanpå) så att det blir en stor ring. Häll de mosade hallonen i ringen. Spritsa chokladen ovanpå hallonen i önskat mönster så att hallonen täcks. Arbeta fort (du har ca 5 min på dig) för när chokladtryffeln börjar smälta i spritspåsen är det lätt att den skär sig.
Tada! Färdigt! Om man vill kan man riva lite vit choklad över. Tårtan håller riktigt bra i kylen. Sådär i princip. Egentligen äter man upp den rätt fort. Det där med 12 bitar är för folk som driver matlagningstidningar och inredningsmagasin, inte för trötta mammor som ser chokladtårta som basföda.
Båda barnen var ute och byggde snögubbar och hade fått med sig morötter till näsor. Först när jag hittar snögubben rånad sin näsa och Tilda knaprande på densamma slog det mig att det säkert var dags att laga mat.
För att tjäna tillbaka några av de mammapoäng jag förlorat när jag missat att ge dem mat lagade jag pizza. Det var helt fantastiskt gott, även om det inte var med riktigt samma hängivenhet som Pappan och havet och hans fyra kilo fyllning och sån där olivolja som änglar har pressat i den heliga graalen.
Numer finns bloggen också på Facebook. En dag ska jag också lista ut hur jag får en såndär fancy knapp på bloggen så att man enkelt kan klicka sig dit. Tills dess är det den långa vägen som gäller.
Det där med att ha två söta små ungar som sover tätt intill en är så mycket härligare när man just har släckt lampan efter kvällssagan och lite halvdåsig tar sig tiden att ligga kvar en stund extra i sängen, än när man vaknar klockan 3 med armen bakåtvikt i någon sorts övernaturlig yogaställning och man svettas som en gris.
När ju nu sitter och läser i Kvinnolynnen inser jag att den gode herr Laurin på sidan 50 i sin beskrivning av svenskorna kommer så nära en komplimang till min hemstad som man kan komma i en bok som till sina grunder är nedsättande generalisering.
”Den meridian, som delar kvinnovärldens östligaste och västligaste representanter i två lika stora geografiska hälfter, där man är lika långt ifrån den nästan oroande ödmjuka bugning, varmed japanskan hälsar sin herre och husbonde, som från den väl omotiverade viktighet, med vilken amerikanskan in the far West sätter näsan i vädret gentemot sin make och försörjare, går mellan Nora och Linde, igenom Mjölby stationssamhälle. Här skulle man således ha nått man får väl säga närmast fullkomligheten.”
Förutom att hans framställning både är världsfrånvänd, europacentrerad, smått rasistisk och kvinnofientlig blir jag lite glad över att härstamma från kvinnovärldens mest fulländade samhälle.
Kuriosa: Alla vet ju att Skänninge är Mjölbys bättre hälft.
Min man har tagit upp en ny kampsport och var igår på första träningen. När han kom hem var han så där exalterad som man blir när någon har tappat en i golvet tiotals gånger.
Maken (alltmedan han smått fnittrande liksom studsar från ena foten till andra): And then he was like ”and tzen you mount him” and that’s when one guy is on the floor and you climb on top of him.
Jag (koncentrerad på att gnugga bort en envis fläck på diskbänken): Mmmm…
Maken: And then if the other guy is on their knees and you on top that’s called ”back mounting”.
Jag (får inte bort fläcken): Sound’s great honey.
Maken (väldigt uppspelt): So, you know, if you break the other guy’s back, is that then called ”broke back mounting”?
Jag (tittar upp): You’ve been waiting the whole bus ride home just to get to say that, haven’t you?
Maken: Nope. I said it already at practice. Turns out sweating men i homoerotic positions don’t appreciate those kind of jokes.
Jag har alltid varit rätt kass på att åka skridskor. Hade jag haft sånna här hade det varit lätt som en plätt.