Mitt i natten, strax efter att jag somnat. Sovrumsdörren öppnas sakta. I mörkret står Tilda, beväpnad med en påk.
– Eh, vad vill du?
– Jag hörde något konstigt ljud.
– Men det är ju bara jag, hjärtat!
– Så det är du som gått runt i huset?
(här någonstans har jag full blown panik för jag har ju bara legat i sängen, flickebarnet byter hand med påken)
– Nej, det är nog bara katterna.
(gode gud låt det bara vara katterna! tala med lugn röst!)
– Ok. För det var något i Vilhos rum.
(inte Vilho. han är inte hemma. The Kallsvett)
– Det är säkert katterna. Säkert.
(inte ens jag tror på det här)
– Ok. (tar ett bättre grepp om påken) God natt då!
Spoiler alert: Det blev inte så mycket sömn efter det nej. Men katterna är fortfarande huvudmisstänkta.
Hit och dit och tillbaka igen 
Äh, det är bara ett spöke.
MEN DÅ SÅ
Det är inte bara huset som knakar och låter på grund av temperaturändringar eller liknande? Vissa hus får det att låta som att någon promenerar runt.
Så kan det absolut vara. Jag hörde inte själv ljuden den här gången, för först så sov jag och sedan hade jag sådan hjärtklappning att jag inte hörde något över det dunkandet. Men vi har fönster som sitter lite löst på övervåningen så om det blåser lite så smäller det rätt rejält. Gamla hus har ju alltid en massa ljud för sig. Precis som gamla tanter. Alltid lite suckande.