Ni kommer ihåg att jag beställde lite grus? Det var faktiskt i ärlighetens namn ganska mycket grus. Till saken hör att jag inte är jättehaj på finska siffror, särskilt inte på knagglig telefonlinje. Finnar har dessutom nästan samma ord för de flesta siffror. Alla kan väl yksi, kaksi, kolme? När man kommer uppåt heter åtta och nio kahdeksan och yhdeksään. Inte nog med att jag ofta blandar ihop de två, de förkortas dessutom kasi och ysi.
Jag har inte en sportslig chans ens.
Så när jag beställde grus var det inte bara så att jag inte har någon uppfattning om dimensionerna på ett ton grus, utan också så att jag inte hör skillnad på ett, två, åtta, nio, elva, tolv, arton och nitton. Först när jag fick räkningen framgick det att jag beställt nitton ton grus. Det är ganska mycket grus. Särskilt eftersom det skulle läggas på plats medelst spade och skottkärra.
Nu är det åtminstone i princip färdigt för den här gången. Hälften av gruset finns kvar, och ska läggas borta på andra sidan garaget, där jag har parkering. Och jag måste erkänna att en grusgång gör betydligt större skillnad för huset än vad jag hade kunnat föreställa mig. Sedan är kanterna sneda, men det är ju jag också så det gör inget.
Hit och dit och tillbaka igen 
Riktigt snyggt blev det!
Och som latmask måste jag säga att köra skottkärra är riktigt roligt, även om det blir gammalt efter 4-5 vändor. Men grus är EN STYGGELSE! Det kommer att sprida sig till gräsmattan och vägen nedanför (fast det kanske är en grusväg? Då gör det inte så mycket) och ställa till problem med gräsklipparen och cykeldäck!!
Men grattis till jobb och tillökning!
Grus är en styggelse, och inte kommer det här att se fint ut länge. Inte minst för att grundarbetet är… sparsamt. Det här är inte sånt där fingrus utan fulgrus, som ska stabilisera vägar. Istället för lerväg liksom.