Det är ramadan och i vanlig ordning så fastar Anas. Han får alltså bara äta och dricka under dygnets mörka timmar, vilka i sommarens Finland är synnerligen få. Och han borde verkligen inte gå och handla.
Han: Vad gör du?
Jag (glatt fnissande): Asså jag måste bara ta en bild på all den här baklavan.
Han: Vaddå då?
Jag (tittar upp): Det är ju ganska mycket baklava.
Han (uppriktigt förvånad): Va?
Jag (tittar tyst på traven med baklava)
Han (fortfarande förvånad): Det är ju inte ens ett kilo.
Jag (mycket tyst)
Han: Du ville väl också ha?
Att den mannen inte väger 200 kg är ett hån mot naturlagarna.
Hit och dit och tillbaka igen 