Där vi bor finns det en fantastisk liten medeltida kyrka. Ibland när jag behöver en paus från avhandlingsskrivandet och hitta tillbaka till min kärlek för historia så går jag dit. Tänk, för 600 år sedan stod en del av de människor som jag skriver om på precis samma plats, under precis samma himmel och förundrades säkert över ungefär samma stjärnor.
Den lilla medeltida kyrkan har haft betydligt bättre tur än de flesta andra av sitt slag. När 1800-talets stora befolkningsökning gjorde att man behövde en större kyrka valde man, istället för att bygga om den gamla, att bygga en helt ny (vilken ironiskt nog är byggd i en gotisk stil som får den att se mer medeltida ut än den medeltida kyrkan).
Jag tror inte på Gud, men kyrkor ger mig på något vis lugn. Om de är gamla. Sånt där nytt krafs har jag inte mycket till övers för.
Hit och dit och tillbaka igen 