Jag klarar verkligen inte av att titta på krigsfilmer över huvud taget. Inte det minsta. Och jag har funderat på varför. Mitt problem är egentligen inte att blodet strittar, utan våld. Jag orkar inte.
I dag slog det mig att anledningen till att jag inte klarar av det är att jag vet att de där hemskheterna pågår. Just nu. Någonstans i världen.
Och det känns som höjden av förmätenhet att sitta här i mitt trygga hem och pösa och se det våld som andra lever i detta nu som någon sorts jävla underhållning.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag håller med dig fullt ut.
Jag förstår hur du tänker, men det är ju ändå skillnad på krigsfilmer och krigsfilmer. Till exempel Waltz with Bashir och Lebanon är filmer som påverkat mig djupt, och de är inte underhållning alls i den bemärkelse som du avser. Däremot lärde de mig mycket om mänskligheten och om val som helt vanliga människor gör.
Det var ungefär det här jag tänkte också. Konst när den är som bäst hjälper oss att förstå våran omvärld.
Och jag tror att en känsla av förmätenhet inte nödvändigtvis är någonting dåligt eftersom den motiverar en att arbeta för en bättre värld. Även om man inte släpper allt och åker och voluntärarbetar i Libanon så blir man lite mer benägen att t ex ge pengar till välgörenhet eller ta debatten om flyktingfrågan och andra småsaker som puttar världen i rätt riktning. Saker man inte gjort om man inte givit sig själv påminnelsen.
(Sen är jag personligen rätt dålig på att gå från insikt/förståelse till handling, men det tror jag till stor del beror på min egen brist på initiativförmåga.)
Jag har noll problem med våld i filmer, däremot stör jag mig väldigt på att nyheter sensationaliserar äkta våld. Jag tycker det är helt obegripligt hur man avbryter tv-program mitt i för att ha direktsända spekulationer från platsen för ett terrordåd. Ingen vet ändå något. Varför inte vänta och rapportera sakligt och lugnt om vad som hänt när man verkligen vet, och utan att lyfta in chockade, skadade och förtvivlade människor i vardagsrummet. Det dör människor varenda sekund, jag skulle tippa att det begås åtminstone ett mord varje minut någonstans i världen. Inget blir bättre av att man hela tiden tvångsmatas med hemska nyheter. Tvärtom får det människor att må dåligt, och jag är övertygad om att det finns ett samband mellan nyhetsförmedlingen och det alltmer utbredda pillerknaprandet. Det finns ett behov av goda och glada nyheter.
Jag förstår precis vad du menar. Klarar absolut inte av ”underhållningsvåld”. Det betyder inte att jag bara kan se fluff, men ska det vara våld så ska det fan ha en rejäl motivering. Jag kom t.ex. att tänka på På västfronten intet nytt (boken). I den finns det enligt vad jag minns en kort, intensiv beskrivning av strid som har fastnat i mitt minne. Den räcker. Annars handlar den mest om hur kriget påverkar människorna.